fredag 30 april 2010

Besegrad, men inte någon längre stund...

I dag tog Gabriel kampen om sopskåpet till en ny nivå. När jag oseendes men som vanligt med öronen på skaft, satt i andra rummet hade han flyttat sin favoritmelodispelare och lagt den framför det eftertraktade skåpet. Eftersom den hela tiden spelade nya melodier antog jag att han var upptagen med den. 


Men det var något som inte stämde, jag visste inte vad det var. Jag kollade och jajjemen, visst hade han öppnat skåpet och på kort tid hunnit tömma halva sophinken (och eventuellt smakat på något som verkade intressant). Då och då vispade han till meodispelaren som låg uppochner så att den spelade nya sånger och på så sätt vaggade in mig i falsk trygghet. Jag kände att jag nog var tvungen att ta tag i det där och hämtade skruvdragaren. Kan meddela att det inte är lätt att sätta upp en spärr med tillhörande hållare med en bebis hängande i armar, skruvdragare, sophink, dörr och allt han möjligtvis kan få tag i. Mycket tålamodskrävande kan jag säga. Tillslut kom den upp och den lille gangstern var besegrad för denna gång.


Men självklart går det inte att göra ens ett sådant här ack så litet projekt förhastat. Som du kanske ser slår spärrjäkeln i vasken när man ska stänga (vilket alltså inte går). Vi måste därmed ha en annan typ av spärr, suck. Efter några ihärdiga försök att öppna dörren gav Gabriel i alla fall upp men kastade sig snart in i nästa projekt. Vilken entreprenör!

onsdag 28 april 2010

Ett BRA köp!

Köpte några trasor i microfiber på Gekås. Har hört talas om att det ska vara bra, framför allt hade jag läst att det är bra till keramikhällar, vilket vi numera innehar. Det var ett paket med en glastrasa och två allroundtrasor. Började med att putsa spishällen för några dagar sen och ja - den blänkte! Så i går tänkte jag att jag måste testa allroundtrasan. Det fiffiga ska vara att man bara behöver fukta den i vatten, inget rengöringsmedel. Började torka några skåpsluckor. Det slutade med att jag städade hela lägenheten! Jag är frälst! Glastrasan gjorde speglar, vitrinskåp, datorskärmar, glasdörrar och ugnslucka blänkande. Lister och dörrar, målade väggar, stolar, pinnsoffa och Gabriels stol fick sig en omgång med allrounden. Det enda jag behövde göra var att skölja ur den i handfatet ibland. Nu måste jag spana efter en golvmopp också! Som man säger om bra grejer nu för tiden: Microfiber is the shit!


måndag 26 april 2010

Myspys


 
Så himla mysigt Alfons Åberg-set.

söndag 25 april 2010

Den lille vandraren

Några nyinköpta fynd kan ju göra vem som helst glad! Lilla Mumintrollet har gått mer än någonsin i dag. Jag räknade nog 6 + 15 steg med en liten stående paus emellan.

Vi var också ute på eftermiddagen. Jag lyckades missa Johannes med kameran vilket var synd eftersom han provade sin nya sparkcykel, men det får bli förevigat nästa gång. Gabriel levde också loppan och fastnade i alla fall på bild med nya skorna och jackan.

En egen variant

Skrev för några månader sedan om att vi saknar dragonvinäger i affärernas utbud. I går gjorde Joachim en egen variant. Spännande!

lördag 24 april 2010

Vad har vi haft för oss?

  • Torsdag: Morfar kom hit och vi fikade i solen på gården. Flyttade ett bord och satte det bakom muren, vilket gav nästan lä i den kalla vinden. 
  • Fredag: Hämtade mormor på morgonen och hon och Johannes tillbringade dagen tillsammans, bl.a. med klädsim på simskolan. De åkte också spårvagn till mormor och hade en supermysig eftermiddag. Vi andra åkte till metropolen Ullared och handlade härligt mycket vår- och sommarkläder och mycket annat. 
  • Lördag: Handlat och tagit det ganska lugnt. Mamma och Johannes spelade grymt mycket Lego Indiana Jones vilket är ett underbart samarbets- och problemlösningsspel .

onsdag 21 april 2010

Ett dåligt köp

Förra året gick mamma och jag på Baby- & barnmässan och jag skulle kolla efter en barnvagn. Det skulle vara en lättstyrd, helst med två framhjul och så nätt som möjligt till vår minimala hall. Vi gick några varv och kollade och jag kände och klämde på några modeller. Vid ingången fanns en monter där det visades Crescentvagnar. Va? Gör Crescent vagnar? Vi blev helt fascinerade av en säljare som demonstrerade deras nya vagnmodell - Divan. Vagnen kunde allt! Tjoff, tjoff, hit och dit, han fällde, bytte, ändrade håll, lånade en bebis som fick ligga i sittdelen, fällde in framhjulen, fällde ut, svingade med handtaget, förlängde och förkortade. Dessutom var vagnen väldigt mycket billigare än motsvarande vagnar. Jag bestämde mig och beställde en.

Jag var grymt nöjd och längtade tills vagnen skulle komma. Dagen innan Valborg förra året hämtade jag ut den på Happyland. Första promenaden med bebis:


På den andra promenaden märkte vi att det ena framhjulet betedde sig lite konstigt. Det snurrade från och till i luften och vagnen drog lite åt sidan. Konstigt, så hade det inte varit innan? Vi packade in vagnen i bilen och skulle åka till Happyland och fråga vad detta kunde komma sig. Men när vi gick in i köpcentret gick vagnen alldeles normalt. Vi fattade ingenting, men struntade i att gå och fråga, lite pinsamt när det inte var något att visa. Någon dag senare upptäckte jag vad felet berodde på. Det visade sig att om man inte var noga när man fällde upp vagnen, fäste den inte på ena sidan utan blev sned. Inget man lätt märkte av. Skönt att vi kom på det, tänkte vi. Trots många månaders användande har det ändå hänt massor med gånger att vagnen inte varit helt uppfälld och det är förstås irriterande.

Men sen har allt fler problem uppkommit, ett efter ett. Först kunde handtagets längd plötsligt inte justeras. Jag åkte in och de bytte några delar. Bara någon vecka senare kunde inte den ena knappen för att reglera handtaget tryckas in. Ett tag senare ramlade en knapp av, ytterligare några veckor och ett suflettfäste brister. Det dröjde innan jag kontaktade butiken igen, man måste nämligen ringa mellan 10 och 11 och vara beredd att komma samma eftermiddag, helst vill de att man lämnar ifrån sig vagnen också. Dessutom var reparatören sur och fick en att känna sig som en idiot. Lite för många hinder för mig att kasta mig på telefonen. Vid det här laget är jag mäkta irriterad och till och med rätt förbannad på vagnen. Känner mig lurad. Men i lördags kom den berömda droppen. Vi skulle gå över en tröskel i garaget, jag lyfte upp framhjulen och - knäck - sa det och hela jäkla handtaget gick av i fästet.

Ringde butiken. Skulle få ett nytt chassi dagen efter. Tänkte att nu säljer vi vagnen när vi fått den fixad. Googlade. Hittade ett VIKTIGT meddelande från Elite group som tillverkar vagnen. Det har visat sig att konsumentverket upptäckt att handtaget kan gå av (nämen OJ då!) och därför ska alla Diva-ägare få ett nytt chassi. Men det kommer inte förrän i juni, fast det gör ingenting, det har nämligen inte hänt några olyckor och vagnen betraktas som säker. Som den omtänksamma konsument jag är ringde jag Elite group och meddelade att det visst har hänt! Dessutom har en massa andra grejer också hänt. Efter ett par samtal blev det tillslut så att Elite group skickade ett av de helt nya chassina samt nya delar till allt annat trasigt i en snabbleverans till Happyland. Detta kunde jag hämta dagen efter. De var trevliga och tog mig på allvar.

Däremot blev jag mycket skeptiskt behandlad på Happyland och blir jag behandlad som en idiot, BLIR jag en idiot. Jag gjorde bort mig och nu har jag redan skrivit så långt att varken du som läser eller jag orkar gå igenom det också. Jag fick i alla fall mina nya delar. Det slutade med att jag sa att jag hoppas att aldrig behöva besvära dem igen. Det är en helt ärlig önskan. Jag tänker aldrig mer gå dit även om vagnen självantänder.

måndag 19 april 2010

Trollkarlen Johannes!

Det var en lustig liten händelsekedja som utspelade sig förra veckan. En av Johannes bästa kompisars mamma skrev förra helgen på facebook att hon behövde trollkarlskläder till sonen som skulle till ett kalas. Det kändes kul att kunna meddela att vi hade sådana att låna ut, eftersom Johannes var trollkarl på en dansuppvisning i höstas. Jag vet också hur svårt det faktiskt var att hitta sådana kläder, trots att det verkar enkelt när man hör det. Vi ringde och sms:ade fram och tillbaka och hittade till slut en tid då vi möttes och hon fick kläderna. Då hade hon dessutom varit i stan för att köpa en hatt och tyckte att det var ganska mycket jobb med att hitta allting. På torsdagen fick jag ett meddelande i röstbrevlådan, ungefär: "Hej hej, jag skickade ett mejl till dig för ett tag sedan om min sons kalas, tänkte bara kolla om du har fått det? Skulle vara så kul om Johannes ville komma". Vilken tur att hon ringde, jag hade inte fått något mejl och det här är en kompis till Johannes från dagmamman som han inte träffar så ofta! Sen slog det mig! Undrar om det är samma kalas som den andra kompisen ska gå på? Åh nej! Trollkarlskläderna! Det visade sig såklart att det var samma kalas. Jag kunde inte låta bli att skratta högt, vad dumt allting blev. Detta var två dagar innan själva festligheten och den stackars mamman som lånat kläder blev alldeles förtvivlad. Hon ville ge tillbaka den dräkt de nyss lånat men hade ingen aning om hur hon skulle hitta andra kläder. Vi sms:ade och pratade i telefon och jag lovade att försöka fixa något. Som tur är har jag lärt känna en hel del mammor de senaste åren, jag skickade iväg ett sms och fick svar från en granne att de hade hatt och cape. Det kände så himla bra att kunna berätta att klädbryderiet hade löst sig! Jag och Johannes snodde ihop en trollstav av ett pappersrör och sen var det bara för barnen att kalasa sig allt vad de orkade. Dessutom fick de träffa en alldeles riktig trollkarl. Så kan det gå när trollkarlshatten är på! Simsalabim!


lördag 17 april 2010

Uteliv


Premiären för Gabriel att krypa omkring ute på gården har dröjt lite, dels för att vi inte haft så lämpliga kläder och skor, dels för att vi, som jag tidigare skrivit, ofta går ut under hans sovstund på eftermiddagen. Men i veckan var det förstås dags i det fina vädret!


Först fick vi gå ner i källaren och kolla om det fanns några lämpliga skor som storebror har haft. Då hittade vi hans första små sommarskor i storlek 20. Perspektivet blev inte så bra som jag tänkt mig, så du får föreställa dig att de är pyttesmå jämfört med Johannes nya 34:or (!!). När man får det ena barnet i januari och det andra i juni kan det uppstå lite klädarvsproblem. Dessa skor var för små för Gabriel. Men vi hittade ett par kängor som funkade så länge. Inte så smidiga, men bättre än inget.

Glad blev man av att känna frihetens vingar. När han suttit en stund på underlaget fick Gabriel fart minsann.


Sen var det dags för en åktur! Storebror var chaufför. 

Johannes har lärt sig att ta riktigt hög fart på gungan (är någon förvånad?). Tyvärr slutade denna utedag med att han senare tappade greppet, ramlade och hamnade på mage över gungan (tur att han inte ramlade med huvudet före i marken) och bet sig hårt i tungan, lilla stackaren! Ett mindre blodbad blev det. Men tungan läker ju som tur är snabbt. 

Förvånansvärt lite sand hamnade i munnen. 

Jag har tänkt på det många gånger förut, men när man har en liten en som ska krypa, undersöka, känna och eventuellt hinna smaka innan mamma eller pappa hinner fram, uppskattar jag ännu mer den fantastiska gård vi har. Helt inhägnad, rent och snyggt, (nästan) inga fimpar, inget glas, ren sandlåda, fin gräsmatta etcetera (ja - vi bor faktiskt i en kommunal hyresrätt). När Johannes var liten var läget ett helt annat. 

Nu gäller det bara att hitta några bra överdragsbyxor till lillkillen. Sen hoppas jag att många veckor kommer se ut som den här - ute varenda dag!

torsdag 15 april 2010

Fransk balkong

Såhär bra kan livet va´! 
En fransk balkong och ett pågående dräneringsarbete utanför.

Tre potatisar och ett par snälla ögon

Var på ICA med barnen sent i eftermiddag och när jag stod i kön kände jag en skarp alkoholdoft. Tänkte väl mina tankar och såg framför mig en eller flera folköl som mannen bakom skulle köpa för att tillfredsställa sitt behov. Jag betalade mina varor och gick för att packa. Då såg jag att mannen skulle köpa tre potatisar. "Fem kronor", sa kassörskan. Mannen mumlade något och kassörskan tog ut en potatis. Ändå hade han inte råd. Han stod och grävde generat efter några femtioöringar i en vit plånbok och man kände hur kön blev otålig bakom.

Det stack till i mitt hjärta. Det där var förmodligen hans middag. Det han skulle äta i dag. Visst, jag vet att han är alkoholist och har prioriterat annat. Jag skulle kunna tänka att han får skylla sig själv. Men jag såg hur han skämdes. Hur han sjönk ihop. Han grävde och grävde men hittade ingenting. Jag gick fram till honom och gav honom 5 kronor. Sen blev det så att vi inte gick därifrån med en gång, för Johannes satt i en sådan där bil där man får betala motsvarande två middagar för mannen för att åka lite upp och ner och se lampor blinka. Jag kände att någon knackade på min axel. "Tack, det var snällt av dig", sa den tandlösa mannen. "Äh, det är klart du ska ha din potatis", sa jag. Han log med sina snälla ögon men mötte inte min blick. "Jag brukar ha pengar men jag glömde min plånbok."

Jag kände mig lite vemodig på vägen hem.

onsdag 14 april 2010

Tand nummer fyra

Nu är tand nummer fyra här!

Den här veckan har vi haft rutinen - hämta på förskolan, äta mat, ut på gården lagom till Gabriels eftermiddagssömn. Känns som en bra rutin.

tisdag 13 april 2010

Semifreddorecept

Har fått några förfrågningar angående Semifreddon jag skrev om för några inlägg sedan. Receptet tog vi ur GPs bilaga Två dagar för längesedan och jag har tyvärr inte antecknat vem upphovsmannen/kvinnan är. Som exempel provade härliga vännen Åsa receptet dagen efter inlägget och glädjande nog tyckte även hon och hennes gäster att den var riktigt god. Så jag rekommenderar er verkligen att prova det här! Jag brukar ha mörk hallonchoklad i och även hallon som varit frusna går utmärkt att dekorera med. Väldans enkel att göra, men kom ihåg att ta fram den i GOD tid innan så att den tinar nästan rakt igenom (en miss jag gjorde i torsdags, en timme räckte inte när glassen låg kvar i lådan). Smaklig spis!


Semifreddo med lemoncurd, maränger och choklad

Ingen italiensk middag är komplett utan dolci. Här en enkel semifreddo, vilket på italienska betyder halvfryst.

6 portioner

2,5 dl grädde
2 dl matlagningsyoghurt
3 msk florsocker
0,5 dl lemoncurd
20 g maränger (ca 15 stycken)
100 g finhackad mörk choklad

Till servering
färska hallon
pecannötter

Vispa grädden och vänd ner matlagningsyoghurt och florsocker. Vispa upp lemon curden så att den får en rinnig konsistens. Vänd försiktigt ner lemoncurd, maränger och choklad i gräddyoghurten. Häll på lufttät burk, förslut noga och ställ in i frysen minst tre timmar. Ta ut glassen minst 20 min innan servering. Servera med hallon och pecannötter.



måndag 12 april 2010

Gården vaknar till liv

Så fort termometern kryper över 10-gradersstrecket och solen lyser från en klarblå himmel, vaknar gården utanför till liv. Borden fylls av vuxna med termosar och barnen cyklar, springer och leker, man blir lika förundrad varje år hur många som faktiskt bor här, men inte utnyttjar utevistelsen resten av året eller vid mer mulen väderlek. I går eftermiddag var jag ute med Johannes och i dag gick vi ut, båda pojkarna och jag. Tyvärr kom en kall västlig vind och förtog lite av det gass jag tänkt mig. Gabriel somnade snabbt i vagnen och Johannes anslöt sig till gänget med pojkar på cyklar. Det var härligt att se 6 pojkar mellan 4 och 11 år cykla som galningar i någon slags jagelek. Det är inte alltid lätt att vara minst, men med ett eller flera par vuxna ögon som stöd, löser sig det mesta och det är som tur är schysta grabbar som lyssnar om man ber dem om något. Efter någon timme gav killarna upp i kylan, men vi var kvar där ute ett tag och Johannes sysselsatte sig med lite allt möjligt.

Jag har börjat lyssna på en bok på kvällarna i en MP3-spelare jag lånat av mamma och nu har jag kommit på att jag även kan ta med den ut på gården och lyssna. Annars brukar jag ta något att läsa med mig ut, men det blir nästan aldrig något läst, eftersom jag vill kolla till Gabriel eller se vad Johannes har för sig. Eller så ropar Johannes och vill visa något. Men när man läser med öronen kan man ju få både och - himla bra!

Nu till något helt annat. Johannes verkar mycket mer harmonisk på förskolan nu. Nu har det inte alls varit det hysteriska jagandet efter honom när jag kommer och han verkar nöjd och glad på ett helt annat sätt. Det är verkligen jätteskönt! I dag fick jag till och med en stor kram när jag kom. Hoppas det håller i sig.

När Johannes var på förskolan i dag, unnade jag mig att en lång stund bara sitta på golvet med Gabriel i vardagsrummet. Vi hade det verkligen toppen! Dessutom gick han rekordmånga nio steg i dag. Vilken kille va! Denna underbara lilla person sprider verkligen positiv energi omkring sig! Han föddes med ett leende på läpparna och så har det fortsatt. På bilden nedan är han 2 dagar gammal och har precis kommit hem från BB.


söndag 11 april 2010

Ett underskattat utflyktsmål

I helgen har vi haft besök av min moster Metan och hennes man Lasse. Vi var i Botaniska i lördags för att njuta av det fina vädret. Men när jag väl kom dit med barnen och mötte upp de ovan nämnda samt mormor, gick solen i moln och arktiska vindar drog in över Göteborg. Vi satt och huttrade och åt tunnbrödrullar med potatissallad, grillad halloumi o skivade små plommontomater. Men sen kom solen växelvis tillbaka och vi tog oss upp till klippträdgården där det var fantastiskt varmt och skönt när solen var framme. Det är en väldigt bra miljö för lek, spring och fantasi däruppe. Botaniska känns som en underskattad plats för utflykter, det är lätt att man går till Slottsskogen av gammal vana. Men Botaniska bjuder verkligen på spännande miljöer och inspiration för både barn och vuxna. Blir nog många utflykter hit framöver, hoppas jag. 

 
Johannes låg på bryggan och fiskade löv (eller förlåt - fiskar). Han hade en viss övertro på de rostiga kedjornas hållbarhet och hängde över dem med hela sin tyngd för att kunna luta sig så långt ut han kunde. Vi andra tyckte att det var en bättre idé att ligga på mage.


Sen kom det en kille och visade Johannes en död kräfta som låg i dammen.Vi funderade en del på hur den kommit dit. Det kan väl inte finnas levande kräftor där? Verkade konstigt om någon suttit och ätit kräftor och slängt i en, den var ju trots allt svart.

Johannes drog iväg mormor på spännande äventyr i skogen och sedan fick Lasse följa med till "djungeln". Gabriel somnade tillslut efter ett lite väl kallt blöjbyte på bryggan. Det vart en massa fler äventyr med omväxlande Lasse och mormor, varefter Johannes startade projekt: Skala-pinne-med-vass-sten. Det höll han på med  - tillsammans med Lasse - resten av eftermiddagen, även hemma, och det blev tillslut en fin och välarbetad present till pappa. "Den kan han ha om han bryter benet", tyckte Johannes, som sedan flitigt använde käppen som gevär.

torsdag 8 april 2010

Lite matprat, en tung gåva och semifreddo

Den här bloggen har handlat förvånansvärt lite om mat, med tanke på att det är ett av Joachims och mina stora intressen. Under åren har vi utvecklat våra smaksinnen och även om vi inte lagar ny eller lite mer avancerad mat så ofta längre, tycker vi om att kolla recept, smaka och prova oss fram. Ibland blir det kasst och ibland riktigt lyckat, det vanligaste är väl att det blir något mittemellan. Vi har börjat skriva små omdömen i kokböckerna typ: GOTT! eller Sådär... Ibland är t.ex. såsen fantastiskt god men inte tillbehören. Då är det lite käckt att kunna gå tillbaka och kolla. Roligt är det hur som helst.

Jag tror inte heller jag skrivit i bloggen att jag är vegetarian. Joachim brukar säga att han är köttiterian. Det här väcker många frågor, typ -Vad äter ni då? Då får vi alltid fundera lite, för numera tänker vi inte ens på att vi äter olika tillbehör.

En av våra favoriträtter har en lite speciell historia för oss. När Joachim och jag varit tillsammans bara något år, var han fantastiskt generös med presenter till födelsedagar och jul. (För att inte ge fel intryck måste jag förtydliga att vi numera gemensamt kommit överens om att  inte köpa presenter till varandra) Strax innan den där julen fick jag gå in i sovrummet medan han gömde något han burit hem. När jag kom ut såg han mycket svettig och utpumpad ut. På själva julafton sa han mycket bestämt att om jag inte gillade den där julklappen fick jag själv bära tillbaka den, för det var det tyngsta han någonsin släpat upp för den långa backen till lägenheten där vi bodde. När jag öppnade det blytunga paketet, visade det sig vara ett fondue-set, med gryta och små byttor i gjutjärn som vilar på en smart träkonstruktion med snurrbar hylla. Det var verkligen jättefint, men den enda fondue jag kände till var den där man kokar köttbitar och grönsaker som tillbehör i olja eller buljong. Inte så ätbart för en vegetarian. Det kändes verkligen hemskt! Jag var ju tvungen att säga något. Sen dess får jag fortfarande lite ont i magen när jag tänker på hur besviken han blev när jag sa som det var. Vi skulle nog inte kunna använda den. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men jag kollade i alla fall recept till slut, för att se om det ändå kunde gå på något sätt. Då hittade jag det - ostfondue! Vilken räddning! Sedan dess har vi ätit denna goda rätt flera gånger om året. Så också den här påsken.

Om nu någon läsare inte riktigt vet vad ostfondue innehåller, förutom det ganska uppenbara - ost - så är det enligt vårt recept vitt vin (alternativt äppeljuice), lite kirsch (alternativt citron och äppeljuice) och man reder med lite potatismjöl. Innan vinet hälles i grytan, gnider man in den med en vitlöksklyfta. Vi brukar ta lite blandade sorters ostar med god smak. Jag tycker inte riktigt att bilderna gör maten rättvisa, men för att visa  tar jag med tallriken med de tillbehör vi tycker är goda och som gör det hela komplett. I mitten ligger bitar av ett vitt, gott bröd som doppats i osten.


Jag älskar också efterrätter. I dag hade jag lunchbesök av tre härliga kursare från lärarutbildningen. Vi har, tack vare sociala medier, åter fått kontakt och nu träffats några gånger hos varandra. Känner mig så trygg med dessa tjejer som dessutom är mammor allihop, numera till tonåringar och uppåt. De hade stenkoll på Gabriel. Jag, som är en ganska förvirrad värd, hade väldigt bra hjälp av tre par extra ögon som räddade orkidéer och annat från nyfikna bebishänder. Vi hade i alla fall en fasligt trevlig eftermiddag och jag längtar redan till nästa gång. I går skrev jag lite kort om efterrätten och såhär blev resultatet.

Det blir säkert mer om mat framöver i bloggen men nu är jag så hungrig att jag måste sluta!

onsdag 7 april 2010

Vad hände i dag?

  • Johannes var på förskolan - han verkade ha haft en bra dag, men tyvärr blev han så ledsen när jag kom och hämtade för han trodde att han skulle få äta mellanmål med de andra ute i solen. Så vi gick och handlade och han fick välja favoritbröd, favoritost och till och med små burkyoghurtar som jag alltid säger nej till annars. Det blev ett helt ok mellanmål hemma, men jag förstår att han blev besviken. 
  • Skickat in ansökningar till tandteknikerprogrammet samt tandhygienistprogrammet på GU för att se om jag ens är i närheten av att komma in. Många funderingar kring det här den senaste veckan. Återkommer. 
  • Gjort Semifreddo med lemoncurd, mörk hallonchoklad och maränger inför morgondagens besök av studiekamrater från lärarutbildningen. 
  • Vart på gymmet och tränat 50 min crosstrainer och kollat på ett av mina absoluta favoritprogram på TV - Arga snickarn - samtidigt. Snacka om att förena nytta med nöje!

tisdag 6 april 2010

Vad händer i dag?

  • Johannes tillbaka till förskolan - hoppas alla baciller är utdöda
  • Jag och Gabriel ska promenera till stan och få studievägledning
  • Jag ska äta tapas tillsammans med två f.d. favoritkollegor vilket ska bli underbart!

måndag 5 april 2010

Gabriel 10 månader

Dags för ny månadsuppdatering och här händer det grejer vill jag lova! Gabriel vill minsann inte undanhålla bloggens läsare något nytt att läsa om, så han slog till med en hel del, just på sin 10-månadersdag. För det första fick han minst en ny tand. Jag blir inte riktigt klok på om den andra tanden där nere har kommit, men en framtand har definitivt kommit, det både känns och syns.


Men den största nyheten är att han faktiskt börjat ! Dagen innan 10-månadersdagen gick han endast med vänsterfoten, som mest fem steg. Det såg roligt ut, han snurrade runt sin egen axel. Men på själva dagen gick han med båda fötterna, fem hela steg som mest! Dagen efter det sex steg som mest! Han älskar också gåvagnen, han söker upp den och går som bara sjutton fram och tillbaka, har lärt sig backa och knixa till det så att han tar sig ur fastlåsta positioner. Det bästa är glädjen i hela hans väsen och de små frustningarna av upphetsning över att kunna förflytta sig framåt på egna ben.


Gabriel har också förfinat sin teknik när det gäller att öppna skåpsluckor (särskilt sopskåpet eftersom han märker att det är det enda förbjudna), han har också lärt sig öppna kylen. På fotot ovan ser man också ett slags provisoriskt trycka-och-vrida-på-stereon-hinder (det lilla bordet framför tv-bänken). I övrigt är den lille skrutten allra mest go´ och gla´ som vanligt. Men han har ett attans humör ibland, det ska gudarna - eller rättare sagt örona - veta. Att ligga på skötbordet och byta blöja kan man i det närmaste glömma. Han ålar och sprattlar som den värsta vilding och knäppa pyjamasen är kvällarnas värsta ämne. Att leka med och följa efter storebror är mer och mer givande. De kan vara i Johannes rum jättelänge och även storebror har ett stort utbyte av sällskapet. Det är underbart att se dem tillsammans!

söndag 4 april 2010

En påskrapport

Nu har vi varit lediga tillsammans hela familjen sedan i onsdags. Det har varit härligt, särskilt att vi kunnat ta sovmorgon varannan dag. Att få sova ut är mumsigare än det största påskägg.

I torsdags hade vi gäster i form av mormor och farmor som kom och åt av årets obligatoriska påsksmörgåstårta. Jag blev inte så himla nöjd med dekorationen, men god var den som vanligt. Johannes har dock alltid ratat denna delikatess, konstigt nog. Han fick farmors köttbullar och potatismos i stället. Gabriel åt faktiskt lite tårta, men mest potatismos och lingon. Till efterrätt blev det frukt och bär som blivit varma i ugnen tillsammans med vit choklad och därtill glass.


Gabriel hade skjortpremiär med slipover och charmade sin omgivning som vanligt. I påskäggen fanns det strumpor, lotter och en ursöt gummianksfamilj. Johannes fick begränsat med godis, vilket kändes mycket bra. Det har en tendens att bli lite väl mycket annars. Vi vuxna fick fina blommor, lotter och ett påskägg fyllt med vansinnigt gott godis - rena julafton blev det med alla presenter.




På långfredagen var det min tur att ha sovmorgon och sedan gick jag direkt iväg och tränade Bodyvive på förmiddagen. Bodyvive är en träning där man omväxlande använder boll, gummiband och matta (ibland i kombination) till olika övningar. Det är fantastiskt kul och fantastiskt jobbigt på samma gång. Det var också min favoritinstruktör som höll i det hela vilket ju inte gjorde saken sämre. Full av energi kom jag hem till en glad familj. Jag hade en sådan härlig känsla i hela kroppen som varade resten av dagen. Det var längesedan jag kände mig så harmonisk.

Påskafton började med en väldigt orolig natt för Gabriels del, han var vaken någon gång varje timme och sedan redo att gå upp vid halv sju. Inte lika harmonisk fick jag alltså gå upp, men en kopp kaffe gjorde det hela någorlunda drägligt. Jag hade sett framför mig att vi skulle äta en överdådig påskfrukost tillsammans hela familjen på förmiddagen, men hade inte riktigt förmedlat det till min omgivning. Detta föranledde en liten påskkris (läses påsk-kris och är inte felstavat vilket man ju lätt kan tro) på förmiddagen. Men det redde ut sig och sedan hade påskharen varit här på sitt årliga besök och lagt ut ledtrådar som Johannes fick följa hit och dit och upp och ner i lägenheten, tills han tillslut hittade sitt påskägg i pappas strumplåda.


På förmiddagen hade jag och Johannes bakat baguetter (franskt lantbröd som vi köper färdig mjölblandning och med fördel arbetar och jäser mycket längre än vad som står på paketet) Vi tog med bröd, hemgjord potatissallad och stekt halloumi respektive lövbiff och begav oss på eftermiddagen till ett soligt Slottsskogen. Den idén var vi inte direkt ensamma om och Plikta var som ett Liseberg i juli. Men barnen lyckades samsas på klätterställningarna ändå. Gabriel somnade framåtlutande på ett till synes omöjligt sätt under promenaden och sov sedan (i liggläge) under Johannes lektimme på lekplatsen. Det var inte bara vi som hade bekymmer med vad barnen ska ha på sig i detta vårväder, på Plikta fanns alltifrån barn i full overall och tjock mössa till tunnklädda i lackskor (ja, det är sant). Johannes ville ha mig med och det var ett nöje att se honom i full fart, som vanligt. Han tyckte dock att jag var något långsam som inte alltid lyckades hålla hans tempo...



fredag 2 april 2010

Vilken känsla!

Vill bara skriva att jag har en sådan härlig känsla i kroppen i dag! Har inte känt mig såhär harmonisk på länge! Vad underbart det är! Kram och GLAD PÅSK på er!

torsdag 1 april 2010

Färga ägg

PS. Önskar jag hade haft fler av mormors gamla äggkoppar. Har bara ett av dessa ursöta små konstverk.