Seg!

Var är min energi??????????????????

Liten kalasträff i nya lyan!

Min moster med man körde från Rindö, mamma, syrran och vår familj från Göteborg och samlades för ett litet invigningskalas i huset. Som synes är varmtröjorna på, än så länge finns bara ett element, vi hade alldeles för lite vatten med oss (vi hade tänkt sätta igång vattnet när vi kom, men det blev inte av och sen blev det inte av senare heller) men i övrigt fanns all utrustning för att hålla middag och dessert. Här mumsar vi mandeltårta efter mammas underbara recept.

 Det här fick bli helgens projekt - vedboden. En röra av sällan skådat slag. Vad kunde gömma sig för något här måntro?

 Vi började packa ur och sortera och minsann - fanns det inte en massa skatter här också?! Här ser man en zinkbalja och två zinkvattenkannor, nät, hinkar och räfsa. Det blev också ett par säckar skräp förstås.

 Gabriel ville också hälsa på efter sin middagslur, mycket spännande tyckte han.

 Här har vi minsann den lilla vedstaplaren i full gång. Björkved fanns det gott om, en stor del av innerväggen full i två rader. Vi hittade bland annat också en fin skottkärra, två hela pulkor, en gammal barnkälke, krukor i olika former, en trasig vedkärra, fönsterglas, en stor stege, stickor och flis till att sätta igång elden med och björkstockar som Johanna lade upp på loftet som man ser nedan.

Och här gömde sig otroliga mängder fina verktyg. Oj, oj, oj, oj! De ska för övrigt låsas in i huset.

En paus med korv på verandan satt inte fel. Ja, okej då, resten av mandeltårtan slank ner den med!

Tack kära familj för hjälp och sällskap och presenter!

Lite äldre, fortfarande glad i tårta!

 

Grattis till mig själv på födelsedagen får man la lite ödmjukt säga på sin egen blogg? Eller?

Första måltiden...

 I onsdags när vi hämtade nycklarna till huset bestämde vi oss för att inviga verandan och inta första måltiden! Grillen har fått flytta hit från gården i stan.

 Johannes krattar.

En post-it kan säga mycket

Möttes av en post-it i hissen i förmiddags där någon skrivit:

Är så ledsen

Under hade någon svarat:

Det går över =)

Under det hade ytterligare någon svarat:

Vem är inte det =(


I den andra hissen satt en likadan post-it och där hade någon svarat:

Styrka kamrat

Haha, det är härligt att bo i Majorna där folk är engagerade. Grämer mig lite att lapparna var borta nu när jag hade tänkt ta ett foto. Men men.... ett skönt minne är det i alla fall! Sådant man liksom inte tror finns längre. Lite engagemang på en post-it.

Dasset - ingen skitsak!

Välkommen till vårt lilla dass! Ganska gulligt och väldigt fräscht faktiskt. Inom en ganska snar framtid vill vi ha någon slags toa inne, även om vi inte kommer ha råd att skaffa trekammarbrunn på väldigt många år. Men än så länge ska vi ha dasset. Jag har googlat och läst en massa och eftersom vi ska ha gäster i huset på lördag, ville vi i alla fall ha dasset igång.

Det här dasset verkar riktigt bra genomtänkt från början, bakom det här utrymmet finns ett större rum och det är hög fallhöjd på exkrementerna. Där finns en infiltration i botten med sten överst. Tyvärr har de slängt in en del skräp i rummet så vi behöver röja lite, dock inget akut. Nu är det ju ändå så att reglerna säger att man ska ta hand om sin egen skit (om man nu ska vara krass) så i helgen bestämde vi oss för att uppdatera dasset till 2010-talet. Vi köpte en tunna med säckar för ändamålet. Nu för tiden (har säkert funnits länge, men nu snackar vi om att jag typ gick på utedass för minst 20 år sedan) finns det toabark och något slags sugpapper man lägger i för att hindra allt för mycket doft. Jag hittade en kraftig trälåda i utrymmet som jag vände uppochner och satte tunnan på. Det viktigaste för att hindra doft och alltför många tömningar är att man separerar urinen. Därför köpte vi en insats för det som dessutom har frigolitsits som värmer rätt skönt.

Självklart ska det inte vara sådär himla enkelt som man först tror, vi var tvungna att göra ett större hål. Det hade gått på två minuter om jag haft en sticksåg. Nu hade jag inte det, men hittade fogsvans, hammare och stämjärn, rasp och fil. Snickarkunniga skulle nog gråta en skvätt, men hålet blev så stort som det skulle i alla fall. En sak jag upptäckte var att det varit en otrolig ordning på den som haft sin verkstad i källaren. Ni ser att han (jag gissar att det är en han...) målat alla verktyg gula för att visa tillhörigheten och det finns nästan allt och flera av varje i olika modeller! Det enda som det inte fanns så mycket av var skruvmejslar.

Sådär ja! Här sitter man riktigt skönt och Johannes fick äran att inviga. Mycket spännande!

Skatter!

Som ett barn på julafton eller en tjuv om natten gick jag omkring och rotade i lådor och skåp. Den känslan är svår att beskriva, pirr i magen av förväntan. Vad kan finnas här? Nämen där är en byrå, vad finns det i lådorna här? I det "romantiska" sovrummet finns ett gammalt vitt skrivbord med svart skiva och med två lådor som var svåra att öppna. I den ena låg fina brevpapper och tomma vykort och i den andra låg det här:

Jag tjöt av lycka! Två nästan fulla askar med fina akvarellfärger, akvarellblock och målarpapper. I ett hörn av rummet stod ett ihopfällbart staffli och gömde sig. Jag som så länge tänkt börja försöka med akvarell. Blir man lycklig eller?

YES!!!

I går fick vi hämta nycklarna till vårt sommarhus. Smaka på det - vårt hus. Vi var riktigt nervösa över vad de skulle lämna kvar åt oss. Flera syskon och deras barn som säkert ville ha sitt. Vi var på helspänn när vi klev in. Vet du vad? De hade lämnat kvar allting! Allting sånär som på en mässingssängram och ett fårskinn. Allt är kvar! Det är helt otroligt! Jag ska visa lite längre fram några skatter jag hittade i skåp och lådor, men de bilderna ligger i Joachims telefon.

Titta till exempel här - två kanoter som ser ut att vara i ett finfint skick. Två stabila soffor och ett bord till utemöbel och en lång, ny aluminiumstege. Paddlar finns i taket i ett annat källarrum. I ett av förråden på övervåningen finns flytvästar, regnställ och nät. Vi börjar där. Jag berättar snart mer.

Det har också varit en cykel- och gångtur till Järntorget där vi mötte upp pappan i familjen. Den första längre cykelturen i det "vilda" för Johannes del. Lite svettigt för mig som gick med vagnen och försökte ha koll på andra cyklister och min egen lille cyklist som fick hålla tillbaka farten. Det vet man ju själv att det är svårt att cykla sakta. Det blir vingligt. ÅÅÅÅHHHH vad jag önskar mig en cykel!

Det gick trots allt väldigt bra och när jag väl fattat att Johannes verkligen inte borde ha jacka på sig i värmen gick det ännu bättre.

Om du inte varit i sta´n på länge - vad tror du detta är för en plats? Det är faktiskt Olof Palmes plats på Järntorget! Visst är det otroligt!? Nu är den annars så ensliga platsen full av liv, folk i alla åldrar som tar sig en paus, solar och hoppar. Det har varit prat om uteserveringar och marknader, men det här är ju mycket bättre! Det är inte så himla mycket de gjort, men det har en fantastisk effekt! Bra jobbat Folkets hus!

Gabriel ville också försöka och här ser du hur han sträcker sig efter min hand för att få stöd ner till studsmattan. Men varje gång gick han snabbt upp och sprang några steg bort medan han mycket misstänksamt tittade sig över axeln på den skumma gungande ytan. Sen nöjde han sig ganska bra med att titta på när Johannes studsade och då gungade han med knäna på fast mark i stället. Mycket sött!

Ser du något konstigt med den här bilden? Hihi!

 

Härom kvällen hade vi en skön stund tillsammans hela familjen. Det blev ett härligt legobygge med alla duplo-klossar vi hade. Varför gör man inte sådant oftare? Vi ska försöka göra sådant oftare!

Älskar er! 

Kalaskort!

I dag har Johannes varit på kalas hos kära vännen Elliot på Leksta´n. På förmiddagen blev det kortverkstad, eller scrapbooking som det heter nu för tiden, med viss dramatik till en början. Men slutet blev ju lyckligt - ser vi här!

Spökar det?

Vad är det för ett litet spöke som går omkring?

Kanske världens sötaste spöke?

I lördags hade jag bjudit in mig själv och familjen till Åsa på surströmming. Inte för att jag äter det själv, men Joachim tycker det är gott. Blev glad att familjen "Häggbert" fixade detta för oss, trots att de inte tänkt ha någon skiva i år. Johannes fick gå på teater och sova hos mormor, vilket han längtat mycket efter.

 I detta sällskap ska det, förutom surströmming då, vara hårt tunnbröd, mandelpotatis, gräddfil, lök, tomater och brännvinsost. Jag bytte strömmingen mot halloumi, och mmmm vad gott!

Dessa två fick dock vänta lite med surströmmingspremiären... 

Såhär gulligt lekte Gabriel och Svea en stund, men sen var det enda intressanta att gå upp för trappan till farstun, enligt Gabriel. Det gjorde han sisådär 50 gånger. Jag fick således gå efter och lyfta ner honom sisådär 50 gånger.

Annars var mammas frisyr ganska skoj att dra i också...

Vi gick in och barnen sov när vi dukade för dessert och lite nattsudd. Tack för en trevlig kväll!!!

Förra helgen gjorde vi en utflykt till Gunnebo slott. Ett tag var vi där ganska ofta, men nu kom vi på att vi inte varit där sedan jag var gravid med Gabriel. Det blev pannkakor i parken, även om Gabriel mest av allt verkade vilja mata fåglarna eftersom det mesta hamnade på marken.

Det här trädet är ju en fantastisk lekplats för klättrande barn!

Inte så gåvänligt för en ettåring med gummistövlar, plötsligt stod Gabriel liksom dubbelvikt med fötterna och pannan i marken. Tur han lyckades missa de vassa stenarna.

Balansakt

De håller på att bygga upp en lekplats på Gunnebo som de vill ska vara ett föredöme för andra utemiljöer för barn. De ska integrera berget här bakom kossan Maj-Ros (ihålig och med klättergrepp, roliga hål och stegar) för att göra alla möjliga roliga grejer. Hoppas det blir av! På kossan samsades som mest 5-6 barn när vi var där.

Måste göra ett tillägg om att man ibland verkligen inser att man är familjen Svensson. När vi satt just här där det senaste kortet är taget ifrån, ser jag plötsligt att vår vagn står en bit ifrån oss och tycker det är lite konstigt. Men sen ser jag att det är en annan familjs vagn. Exakt samma märke/modell/färg, med familjens jackor hängande över handtaget, små barnstövlar, vattenflaska, blöjor och annat i korgen och lika kladdig och smulig som vår. Mamma, pappa och två barn. Storebror som inte vill gå hem. Småsyskonet sprang lite hit och dit ständigt påpassad. Lite som en spegelbild. Ganska trevligt ändå.

Reder sig

Här har du killen som blåser själv på maten så att den inte ska vara för varm.

Lite glest

Inte bara glest mellan Johannes tänder utan mellan blogginläggen också. I dag och i morgon ska jag jobba, hoppas jag ändå kan peta in nåt här snart! Sitter tyvärr här och hör Gabriel hosta i sängen. NEEEJ!!! Vad trist! Inte konstigt han varit väldans gnällig och svårroad det sista. Ha en bra dag!