tisdag 26 juli 2011

Finbeök

I onsdags kom Åsa, Lucas och deras lilla Svea - lika gammal som Gabriel - på besök och stannade över natten. Det var med nöd och näppe de hittade för jag lyckades röra ihop hit och hemvägen och sa fel riktning vid en korsning. Oops, inte så käckt av mig. När de väl kom var det i alla fall väldigt roligt att se barnen leka ihop alla tre. Här dansar Gabriel och Lillsvej.

 Åsa är som ni ser helt naturlig framför kameran... 

 Ja, såhär ser hon alltid ut... Här äter vi grillat med potatissallad samt drack bland annat det goda rosévin gästerna hade med sig. Johannes käkar gräs, för han orkar inte vänta med att äta bara för att jag ska vara så jobbig och ta kort innan vi äter jämt!

Tur det fanns var sitt fordon att använda. Den här åldern är inte direkt  "Du får ha den först, så har jag den sen..." Nä varsin likadan grej, helst i samma färg är det bästa, även om de nu mer och mer förstår att andra blir påverkade av ens handlingar. Till exempel sa Gabriel för första gången (på vår inrådan) ordet "Elåt" och klappade Svea när han lyckats kasta ett bouleklot i huvudet på henne (papporna som sett klotincidenten var något skakade). Svea gav i sin tur (när hennes pappa bad henne säga förlåt) Gabriel en puss när hon råkat kasta en båt på honom när vi badade. Långsinta är de verkligen inte, sötnötterna.

Här håller barnen på att bada men vill inte visa kort här av nakna skäl... De hade otroligt roligt med den lilla rutschkanan som vi har satt så att barnen rutschar ner i vattnet. Väldigt uppskattat. Det roliga var att Svea ville hålla någon i handen (Gabriel ställde gärna upp) för att våga åka kanan i början, men sen sprang hon upp, ställde sig längst upp och hoppade ner så vi fick hjärtat i halsgropen allihop. Här skrattar Johannes så himla härligt åt Gabriel som från ingenstans dök upp bakom poolkanten. På kvällen satt vi och läste gamla "Allt om mat" från 70-talet. Det var väldigt underhållande.

Vi badade vid stranden båda dagarna (fast på onsdagen sov Gabriel hemma med sin pappa) och de små hoppade helt galna från bryggan ner i våra famnar. Johannes behöver förstås ingen famn men han hoppade såklart han med! Tack familjen "Häggbert" för att ni kom - ni är alltid välkomna!