Underskatta inte ett värmande vykort!

Vi har inte kunnat träffa barnens farmor på ett bra tag, på grund av alla sjukdomar. Det är väldans tråkigt såklart. Förra veckan dök det plötsligt upp ett vykort med posten, från just farmor som hälsade krya på er till sina älskade barnbarn. I fredags fick Joachim ett kort som hälsade grattis på namnsdagen. Det är alldeles för underskattat med vykort som någon faktiskt väljer ut, skriver på och sedan skickar med posten (ja ni vet den som fanns förr med gula skyltar och som man nu får leta efter i hörnet på vissa affärer någonstans). Det är jättetrevligt att få ett kort, just för att man vet att det kräver extra ansträngning att få iväg det. Någon har tänkt på en lite extra och man blir glad i magen. Det enda problemet jag har med vykort är var man ska göra av dem sen. Det behöver jag lista ut.

Johannes fick i alla fall göra en teckning till farmor som tack. Det tog några dagar, men då har han också ansträngt sig. Härlig energi i denna bilden tycker jag! Han var mycket nöjd med att han är väldigt stark på bilden och med Gabriel. I dag stod vi parkerade utanför vårt hus där vi har en liten kiosk. Vi har lärt känna kioskägaren, en mycket trevlig och barnkär man som Johannes betraktar som sin vän. Jag skickade in Johannes alldeles själv med en tjuga och han fick uppdraget att köpa tre frimärken. Gissa om han blev glad och stolt, man såg hur han växte flera centimeter när han någon minut senare kom ut med frimärken och växel till bilen igen! Oj, oj, oj! Stora killen! Han var dock lite bekymrad för min skull och undrade om jag varit orolig att det hänt honom något när han var borta så länge.