tisdag 1 mars 2011

Att knäcka den där läskoden

I går var det en stor dag - ja så kan man säga.

Johannes började tidigt intressera sig för bokstäver och som 2,5-åring kunde han några. Men någon gång under 3-årsåldern fick han en oväntad skräck för "skrivskolan" som han aldrig vill börja i. Det håller i sig fortfarande, han är inte sugen på att börja skolan - alls. Han är rädd för att behöva skriva och läsa hela dagarna eftersom han inte kan det och därmed inte vill det. Som du säkert förstår har jag försökt avdramatisera det hela och sagt att man verkligen inte behöver kunna någonting av detta innan man börjar skolan, det ska man ju så att säga lära sig där. Johannes har kunnat nästan alla bokstäverna och deras ljud länge och han har kunnat ljuda ihop ord, men han vill oftast inte, ungefär som med det mesta han inte kan och dessutom som en protest mot skolan och allt vad den står för.

I helgen hittade jag på rean en fin bok med enkelt språk, skriven med VERSALER. Polisen kommer! av Helena Bross. Jag bestämde att den här boken ska Johannes läsa själv, när han är redo att läsa. Sen råkade vi ha köpt en chokladkaka som han var mäkta sugen på. Då rååååkade jag säga att för varje sida du läser får du en chokladbit. Johannes blev rasande! "Man får inte hota barn!" utbrast han med sin egen logik. Det tog ett antal varv och ett par dagars förklaring att det enligt mig inte kan vara ett hot eftersom jag inte tar bort något från honom om han inte läser - däremot får han något om han läser. Men det är helt okej för mig att han inte läser. Motiverad som katten ville han i till sist läsa - en sida. Det gick ju hur bra som helst! Brun runt munnen kom han ner, hoppade upp i knät och ville allt ha lite mer av den underbara chokladen. En sida till! Han kämpade och stånkade och vred sig och pressade fram alla ljud. Men han gav inte upp! Såå himla roligt tyckte jag, som har väldigt bra tålamod (om jag får säga det själv - och Joachim har också sagt det förresten) när Johannes väl försöker, då får han gråta och stånka och vara hur förbannad som helst om han vill. Men om han ger upp - det klarar jag inte alls av lika bra.

Ja, hur som helst, vi skulle åka iväg till simskolan på eftermiddagen och just när vi skulle åka upptäckte jag att Johannes var misstänkt brun om tänderna. Hallå där! Vad har du tagit? Då blir det till att läsa en sida till när vi kommer hem. "Ja okej då." Utan protest. På kvällen satt vi och kämpade och slet - men jisses vad bra det gick. Massor med sidor och tillslut var chokladen slut.


Då gick det faktiskt bra att läsa lite till i alla fall.