onsdag 27 juli 2011

Borelia minsann...

I måndags upptäckte jag ett ganska stort, rött märke på Johannes bröst. Han hade just busat med Gabriel och sin pappa och de trodde att det var Gabriel som nypt honom. Jag tänkte dock borelia direkt, även om vi inte sett någon fästing. Dagen efter var märket kvar och jag kunde inte släppa saken. På kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och pratade med en fantastisk sjuksköterska. Grejen var nämligen att Johannes klagat på att han var yr i huvudet i ett par kvällar, men vi hade mest tänkt att det var för att det var sent på kvällen och en bra ursäkt att inte behöva sova. Han var dock pigg och glad som vanligt på dagarna. Sköterskan tyckte vi kunde vänta med att åka in men vi fick reda på att det finns en dygnet-runt-öppen jour inte långt ifrån oss. Dagen efter var märket kvar och lite större. Den fantastiska svenska vården gav oss tid på vårdcentralen på förmiddagen, läkaren trodde dock inte att det var borelia för det var jämnrött och lite "bubbligt", men om det skulle växa och blekna i mitten skulle vi komma tillbaka. Precis så blev det, märket växte och på torsdag eftermiddag åkte vi in igen och fick penicillin direkt. Märket bleknade efter bara någon dos och vi är lyckligt lottade att det "bara" var hudborelia och inte har satt sig i nerverna. Än värre är det ju med TBE. Nu ska vi försöka vaccinera oss hela familjen så fort som möjligt. Sådant är livet på landet!