söndag 30 maj 2010

Wrrooom!

Full koncentration krävs...

... när man kollar på sån´t här!

När det omöjliga plötsligt blir lätt

I torsdags hände det! Jag tyckte att Johannes skulle prova att snurra runt i ringarna (vilket han tränat på lite grand, men varit mycket skeptisk till eftersom han fick ont i armarna första gången han gjorde det med min hjälp). Men tjoff, sa det och han kunde plötsligt snurra varv efter varv. Tänk vad lätt allt är när man väl kan det!

 



lördag 29 maj 2010

-Dä!

Gabriel har börjat peka och säga -Dä! Det började lite smygande, men helt tydligt var det i måndags, på mammas födelsedag. Jag frågade var lampan var och Gabriel pekade i taket och sa just -Dä! Sen har det smugit sig på mer och mer och när man frågar efter pappa pekar han (oftast) på pappa och frågar man efter mamma så pekar han också på pappa. Typ. Så han varken säger mamma eller pekar på mig. Ja, ja. Det är tacken för att man umgås dygnet runt hrrrm hrrm.

Häromdagen såg jag ett väldigt intressant program på Kunskapskanalen där man jämförde schimpanser och människor. Frågan var varför inte aporna hade utvecklats mer åt människans håll när vi är så ytterst lika rent genetiskt. De gjorde olika klur-test för apor och sedan samma test för barn. De hade t.ex. en låda där de först visade (både aporna och barnen) att man skulle använda en pinne att knacka och skjuta undan små rör för att kunna få tag i en godis. Alla härmade korrekt och fick ut sin godis. Men sen var det kluriga att de hade en likadan, fast genomskinlig låda där man såg att det egentligen var helt meningslöst att knacka och peta undan rör. Det var bara att hämta godisbiten i luckan. Gissa nu vad som hände.... Jo, aporna tog godiset direkt, medan barnen knackade och flyttade rör alldeles i onödan innan de fick sin belöning. En slutsats forskarna drog av detta var att (människo-)barn är redo och villiga att undervisas av andra och de härmar även om det är meningslöst och ibland rätt korkat. Detta tycker jag känns både fantastiskt och lite läskigt på samma gång. Vilket ansvar och vilka möjligheter vi vuxna har!

Men allt det här om aporna skriver jag också apropå det här med att peka. De gömde nämligen en godis under en av två dolda, uppochnervända hinkar, visade sedan hinkarna och pekade på den som godiset låg under. Schimpanserna förstod absolut ingenting, tittade bara frågande på skötaren. Men de små barna, de fattade direkt. Och speakern sa; Vi människor blir alltid så glada när våra barn börjar peka. Det är då de verkligen börjar kommunicera!

tisdag 25 maj 2010

Lyxliv i virustider

Tror jag fått något virus som sätter sig i musklerna, för två nätter i rad har jag vaknat med ont i halsen och otroligt ont i rygg och nacke. Räddaren i ryggnöden har många gånger varit vår shiatsu-massagegrej som fick ta ett nattarbetsskift vid halv fyra. Tur då att dagens största projekt ser ut så här:


Sen blev det lite barnmatstillverkning. Det såg mycket smarrigt ut innan mixern fick göra sitt. God var den  också tyckte Gabriel (och jag, som också provsmakade skapelsen): 

Av mozzarellan som blev över kombinerat med vitlöksbrödet från Askims brödhus som vi hade till pastan i går, var jag tvungen att offra mig och hitta på någon lunch...

måndag 24 maj 2010

En dag att fira!

GRATTIS älskade mormor och mamma på födelsedagen! 


lördag 22 maj 2010

Simskoleavslutning

I går var det avslutning på simskolan. Känns trist, det har varit en perfekt fredagsaktivitet. Vilken lyx också - fyra urmysiga, livliga barn, en rolig och duktig simlärare och himla trevliga föräldrar att tjöta med. I går fick vi sitta inne vid bassängen och imponeras av barnens utveckling. Vi fick reda på av simläraren Johannes (hädanefter den store) att målet för terminen var att kunna simma med riktiga ben- och armtag med dynor och att även vara trygg under vattenytan. Något Johannes den store beskrev som svårt för barnen, är att ben och armtag inte sker samtidigt utan varannan gång, annars står man still i vattnet. Det har jag aldrig tänkt på. Började fundera på hur jag egentligen gör, men då blev det kaos i den lilla hjärnan. Det är väl som att gå - man ska inte tänka på hur man gör för då snubblar man. Johannes den lille tyckte det var väldigt tråkigt (= svårt) med bentagen i början och berättade för mig att han fuskade så fort han kom åt. Men nu gick det faktiskt som en dans med ben- och armtag, både på mage och rygg och den stolta minen var obetalbar. Simläraren Johannes fick en present av oss föräldrar och jag gjorde ett kort där den här bilden stod i centrum. Passade bra, tyckte vi.

fredag 21 maj 2010

Trägenheten....

Lägga i....

... stänga...

... kolla...

... öppna igen...

... kasta iväg...

... lägga i igen...

.... och så fortsätter det  - om och om igen. Ibland byter han föremål. Jag blir helt fascinerad av denna lille man!

onsdag 19 maj 2010

Premiär! (Varning för hurtigt och glatt inlägg)

I dag har vi haft solhatts- och sandalpremiär. Jag promenerade till stan och mötte kompisen Linda för lite promenad och shopping och sedan åt jag och Joachim en fantastiskt god lunch i saluhallen Briggen. Jodå, Gabriel åt också lunch, en helt okej ekologisk burk med tomat och mozzarella. Promenad hem och sen hämta Johannes. Ville snabbt komma ut i det underbara sommarvädret, packade ner ett par mackor och vattenmelon och gick ut på gården. Lyckligtvis gick "grannmamman" och hennes barn också ut samtidigt. 

Det var en bra nyhet att de nya sandalerna var grymma att gå i, tyckte Gabriel. Kanske lite mindre bra, tyckte hans mamma, att hålen snabbt fylldes med sand i sandlådan. Men vad gör det när man har trevligt och solen skiner?


I kväll kom jag iväg på ett aerobicspass med min favoritinstruktör Hanna (hon är bara bäst!). Stegen var minst sagt koncentrationskrävande och min hjärna fick kortslutning ett par gånger. Men sen - när det släppte och allt bara flöt på (bokstavligt talat också, tror aldrig jag har svettats så mycket) - fantastiskt!

Men guuuuud vad pluttinuttigt allting låter! Är det endorfinerna?

måndag 17 maj 2010

Från stark till Tintin och lite däremellan

Vilken go´ känsla! Känner mig stark i dag. Stark! Kunde verkligen köra järnet på step up-passet. Sedan anade jag att jag fått tillbaka något lite av min forna smidighet när jag stretchade. Min kropp är långt ifrån det jag skulle vilja se i spegeln, men jag tänker ändå försöka njuta av att känna så här.

I dag har jag sökt förskoleplats för Gabriel, om 6 månader. Vi hoppas att han får plats på samma ställe som Johannes, för även om de inte går på samma avdelning kommer de ändå ha varandra i samma hus och dela utevistelsen i ett halvår. Jag tror inte Gabriel kan ha det bättre än att ha sin älskade storebror i närheten. Ändå känns det hemskt. Hemskt att tiden går så fort och hemskt att släppa iväg ännu ett litet gryn ut i verkligheten. Men det blir nog bra. Det blir det.

Johannes förbluffade mig i dag (igen). Han kan ju räkna plus den killen! 2 + 2, 3 + 2, 4 + 4, 4 +3, 6 + 0, 5 + 5, 1 + 3, 3 + 3, jisses amalia, han bara kunde! Vet att de har pratat om plus i förskolan, men det här?!? Var kom det ifrån? Han har också börjat lyssna på Tintin på kvällarna. Tintin. Jag kan dem utantill, för jag lyssnade också på Tintin om och om och om igen (på kasett - man var tvungen att vända på dem mitt i). Det svarta guldet, Castafiores juveler, Tintin i Tibet och så vidare och så vidare. Språket är inte så anpassat till barn. Därför har den sista veckan präglats av frågor typ; "Vad betyder det att man tiger?", "Vad är gisslan?" Han citerar långa stycken utantill. Några nya kraftuttryck poppar upp; "Anfekt anamma!" och "Bomber och granater!" Eller så utbrister han med Castafiores operaröst:  "IIIIRMA, Irma!!! Mina juveeler! Dom är booorta!" Väldigt roligt!

(Tyvärr har Tintin anklagats för att vara rasistisk. Visst - teckningarna av svarta är väldigt fördomsfulla i våra dagar, men jag, som är väldigt känslig för rasism och nästan enbart har lyssnat på handlingarna, tycker faktiskt tvärt om. Tintin har vänner över hela världen, han är ödmjuk inför alla slags folkslag och traditioner och det finns alltid både goda och onda utlänningar. Som liten fick jag bland annat "besöka" Tibet, Nordamerika, Balkan (i form av det påhittade Syldavien), Mellanöstern, Sydamerika och Afrika - överallt fanns det goda människor som hjälpte Tintin att lösa mysterierna. Självklart skall Tintin gestaltas av Tomas Bolme, Kapten Haddock av Åke Lindström och Dupontarna av Bert-Åke Varg. Men min absoluta favorit är Bianca Castafiore, som på ett enastående och underbart sätt får sin röst av Kjerstin Dellert.)

Bild från: comicbookdaily.com

Helgen i korthet

Vi har varit lite vissna i familjen så det blev en lugn kristi flygarehelg.

Fredag: Simskola för Johannes och pappa följde med och kollade var det låg

Lördag: Mysdag hemma, samt ner i källaren och packa ner ca 10 sorterade och uppmärkta påsar med barnkläder, bebisgrejer mm.

Söndag: Jag hjälpte Åsa att flytta till sitt nya hus och Johannes var på kalas hos en förskolekompis

fredag 14 maj 2010

Små skyltar i vardagen...


När man går förbi en nymålad plats brukar målarna vara snälla och sätta upp en lapp så att man inte ska kladda ner sig i onödan. Jag vet inte vad du tycker, men kanske är det här att ta i lite?

onsdag 12 maj 2010

I går var vi ute på gården i tre timmar i eftermiddagssolen. Grannen kom ut med sina barn och det var jättemysigt och riktigt varmt och skönt. Barnen trodde dock att det var sommar och hade kört fullt vattenkrig om inte vi ingripit. Gabriel hade en riktig sandätardag och fick i sig en näve eller två. Men det hör väl till. Han tycker det är väldigt skoj att krypa omkring och upptäcka världen. Tyvärr känns det ibland lite tjorvigt på gården när vissa barn är ute utan föräldrar. Har ingen lust att vara fröken på min fritid. Tur då att jag fått så bra kontakt med min "grannmamma", vi tänker lika om väldigt mycket och våra barn leker så bra!

måndag 10 maj 2010

Gabriel 11 månader och lite till

Har sugit på det här inlägget ett tag, det är ju roligt att dokumentera med kameran också. Mycket har hänt på en månad. Just nu är det tid att pröva röstens kapacitet. Starka, för att inte säga öronbedövande, utrop tillsammans med en lite stakig gång, påminner något om Frankensteins monster. Någon vecka innan 11-månadersdagen började Gabriel hitta balansen med händerna i golvet....

 ... i början var det svårt att resa sig...

... men så småningom...

... började det gå som en dans. När denna balansakt erövrats började verkligen gåendet på allvar. Vi pratade just om det i går, att det inte var längesen Gabriel tog sina första steg (på 10-månadersdagen). Nu går han hela tiden hemma. Gärna med någon grej i handen. De senaste dagarna har det kommit en tand till och ytterligare en ska snart se dagens ljus. 


Om man plutar med läpparna och ber om en puss, får man det nu, hur många man vill. Mycket gulligt! Han har börjat smacka och blåsa på ett nytt sätt. De första orden har kommit också, det är ju smått fantastiskt. Inte så tydligt, men om Johannes till exempel ropar PAPPAAAA! Så ropar Gabriel DADDAAA! Han säger också Äääh Öööh! och vinkar ivrigt. Det betyder hej då!

Nu undrar vi: Vaaar är Gabriel??

TITTUT!!!

En älsklingslek just nu, som dessutom Johannes och Gabriel och jag brukar leka tillsammans. Gabriel gömmer sig och vi ropar. Det är roligt! Om vi andra inte ropar, ropar han själv. En annan favorit är just nu leksaksmicron. Den han han sitta med hur länge som helst och öppna och stänga, öppna och stänga, öppna och stänga. En tålmodig typ, det är han.


Herrejösses, snart är han ett år, vår lilla gullsippa!

söndag 9 maj 2010

Projekt Micki-spis äntligen i hamn!

I dag har jag tagit tag i ett projekt som jag borde gjort för flera år sedan. Jag har renoverat Johannes gamla Micki-spis. Jag är lite sur på mig själv (är ju trots allt ganska van vid bloggandet vid det här laget) att jag inte tog någon FÖRE-bild. Det roliga är ju liksom att se skillnaden. Men ni får tänka er att hela understycket (där det nu sitter två vita tejpremsor, var helt sprucket, färgen var flagnad lite överallt och själva spishällen var helt lös, då skruvarna lossnat. Joachim dömde helt ut spisen och ville ta med den till tippen dit vi ska åka i dag för att bli av med en massa elskräp, skänka kläder och annat. Men med lite lim, färg, isoleringstejp och nya skruvar blev spisen nästan som ny. Johannes var mäkta imponerad och utbrast - Wow! medan han klappade sin lilla spis. Här är den i sin nya ståtlighet:

Friska?

Nu verkar det som att febern har lagt sig och vi är på banan igen. Alltså baanan, inte banaan.

I dag hoppas vi kunna röja lite hemma, få ner en del till källaren och ta en tur till Återbruket.

fredag 7 maj 2010

Mystisk feber

I går kväll klagade Johannes plötsligt på att han hade ont i magen och han ville inte äta något. Sen kände jag efter en stund att han var het som spisen. 39 graders feber visade det sig. Gabriel hade också lite, 37. 6 sådär. Johannes fick febernedsättande efter ett par timmar och somnade, trots allt vid gott mod om än väldigt matt. I dag är det ombytta roller, Gabriel har haft runt 39,5 hela dagen och Johannes 37,5-38. Så tyvärr blev det ingen simskola i dag. Däremot har vi spelat massa x-box - Lego Indiana Jones - som är mitt och Johannes (men kanske mest mitt) favoritspel just nu.

Så här stod termometern nyss på Gabriel och då fick han ändå febernedsättande för några timmar sen. Han har dock bra allmäntillstånd och "pratar" och skrattar, även om han är lite tröttare och gnälligare än vanligt. Johannes har vääääldigt dåligt allmäntillstånd just nu:


Eller kanske inte... men feber har han i alla fall. Hmmm undrar vad detta kan vara för en åkomma?


torsdag 6 maj 2010

Vardagsnjutning

Såg just att jag överanvände ett ord i förra inlägget (nu ändrat). För att belöna alla språkpoliser utser jag härmed en tävling och lovar att bjuda på valfri glass till den som först avslöjar ordet i kommentarsfältet.

Måste bara visa ett par njutningsbilder från i dag:


Nu till en annan vardaglig glädjehändelse...


Vem är det som kommer springande här?

Jo det är mammas älskade hjälpreda som på eget initiativ och väldigt enträget bad om att alldeles själv få gå ner för trapporna och in till den lilla butiken i vårt hus och köpa mjölk. Jag och Gabriel kollade ut genom balkongen för att se att han kom in och ut ur affären som han skulle. Om du tittar noga ser du att Johannes växte några centimeter av stolthet. Tian i växel fick han självklart behålla som lön. Aldrig har en tia varit kärare, den fick några pussar. Själv fick jag många tack och en noggrann beskrivning av hela äventyret.

onsdag 5 maj 2010

En liten tripp till Trädgårdsföreningen och en lyckad försäljning

Eftersom jag är gräsänka ett par dagar, hade jag egentligen bestämt mig för att tvätta och fixa hemma medan Johannes var på förskolan i dag. Men dagen inleddes med en klarblå himmel och när en möjlighet till glass i Trädgårdsföreningen dök upp, tog jag chansen. Hann dock tvätta tre maskiner och plocka och bädda innan jag åkte, så det var inte så illa ändå...

I Trädgårdsföreningen började besöket väldigt bra, genom att kassakillen gav tillbaka min tjuga för dagsbiljetten vid entrén när han förstått att jag hade för avsikt att köpa säsongskort nästa gång. Himla schysst tycker jag, en känsla av att bli litad på som man inte ofta möter. Gabriel och jag tog oss först en promenad längs kanalen innan vi mötte Åsa och Svea vid den andra entrén. Vi fick syn på ett andpar som såg på oss med misstänksamma ögon och väsande näbbar.


När vi tittade närmare förstod vi varför - åtta små duniga ungar! Otroligt söta! Lyckades fånga på film när de tultade efter mamman ner i kanalen och simmade bort i en tät klunga. Precis som på Johannes simskola.


Åsa och jag gick och köpte glass och Gabriel blev plötsligt väldans ledsen i kärran. Han sitter ju framåt i den, vilket jag inte gillar, kanske inte han heller? Men det har ju gått jättebra innan så jag gissar på att han var  hungrig, ett frukt- och rismellanmål slank ner på ett kick. Ute ur kärran var han i alla fall sitt vanliga glada och nyfikna jag.

Sedan anslöt lilla Izabella tillsammans med mamma Linda som här tyvärr lyckades undvika kameralinsen.

Åsa, i dag med äkta city mom-look och lill-Svea som gav mig massa leenden och skratt i dag, gullfian. Även Kristina dök upp med båda sina små, Oliver och Isabella.

Den här kulan var kuligt kul.

Om någon nu undrar har vi alltså inte åkt till Rom eller Aten eller så, bara gamla vanliga goa Göteborg fick duga i dag. Det blev en ganska kort men väldans trevlig spontanutflykt i solen. Det gäller att passa på! 

När vi hämtat Johannes, ätit middag, gått ut på gården och sedan hem igen, ringde en tjej och ville köpa en Baby video monitor som jag lade ut på Blocket förra veckan. Den annonsen hade jag nästan gett upp och glömt av, så det blev en glad överraskning. Dessutom fick jag tokstädat övervåningen medan vi inväntade köparen. Han var jättetrevlig men hade en skeptisk ton och prutade (vilket vi båda tyckte var lika obehagligt) så jag sänkte priset en 50-lapp och det gick han med på (så han slapp ta det med tjejen sen, sa han). Det hela blev ändå ren vinst eftersom jag vann monitorn på baby- & barnmässan förra året. 

Sammanfattningsvis får man ju vara attans nöjd även med den här dagen, det tycker jag allt!

Fröken Purjos öden och äventyr

Fröken Purjo hade en dålig dag. Hon kände sig ensam och hade en svag föraning om att något otrevligt skulle hända. Det vankades pastasallad i huset där hon bodde.


Men plötsligt dök en ståtlig riddare med gyllene lockar upp. Fröken purjo kände sig genast glad igen, hon hade fått en ny vän som dessutom inte hade någon som helst avsikt sätta tänderna i henne.


Pastan kokade och skärbrädan fylldes med diverse läckerheter. Fröken Purjos fortsatta öde får var och en gissa sig till....

tisdag 4 maj 2010

Så är det...

Om jag hade pengar, jabba dabba dibi dibi dibi dibi dibi daj
bara gå omkring och rabbadam; hela fickan full med guld..
Jobba när jag ville, jabi dabi dibi dibi dibi dibi dibi daj
om jag bara vore lite rik, rabbi dibbi dibb dabbi daj…

Mamma- och bebisträff i Botaniska trädgården

I dag var vi några mammor och barn som träffades i Botaniska trädgården, där ett av målen var vitsippsdalen som ju är helt fantastisk såhär års. Men först slöt vi upp vid den lilla lekplatsen och vi hade sån tur att solen sken på oss nästan hela tiden.

 Även Lukas tyckte att hinken såg rolig ut. Det var spännande att lägga i en liten kotte. Finns den kvar?

Forsythian (tack Helena, jag är tyvärr INTE duktig på blommor och buskar) står i full blom och inte bara den förresten. Nu är det verkligen vår på riktigt! Vi gav oss ner till vitsippsdalen.

 Man kan knappt tro att det är sant när det böljande, vitblommande landskapet breder ut sig framför en. Som en helt annan värld mitt i stan.


Jag tror minsann att det växer gullsippor här också! 

Och här en liten Isabella-sippa bredvid.

PS. Jistanes vad mycket pollen det måste vara ute. Jag är helt täppt, trött och tung i huvudet efter några timmar i paradiset. Jag som inte ens är allergisk egentligen!