söndag 27 februari 2011

Dagens 6-åringscitat

Johannes spelar Cars på x-boxen

"Nu leder jag igen. Det är min passion att vinna förstår du!"

torsdag 24 februari 2011

Nån mer?

Någon mer än jag som längtar efter lönen?

onsdag 23 februari 2011

Virusens boplats och en stunds ren njutning

I dag har Gabriel börjat med penicillin men det otroliga är att Johannes återigen haft feber och börjat hosta och att Joachim och jag börjar känna nya symtom på förkylning och ont i halsen! Helt sjukt (bokstavligt talat)!!! Är det ett dåligt skämt? Virus-as!!!

I kväll hade vi i alla fall en mysstund här hemma då Johannes tog fram "smålegot" (som vi brukar kalla det som egentligen är lego). Det goa var att Gabriel inte började demolera det Johannes byggde eller hälla ut alla bitar på golvet som han brukar, utan istället började bygga själv! Detta hände även tidigare på dagen när Johannes byggde med duplo (det vi här hemma kallar lego) och Gabriel började hjälpa till med bygget. Ännu tidigare på dagen upptäckte Joachim att Gabriel byggde ett högt torn av duplo på egen hand som han sedan sparkade ner. Detta känns som en stor vändpunkt, hoppas det håller i sig så att Johannes äntligen kan få ha något ifred. Det är inte alltid lätt att vara storebror med en liten beundrare ständigt i hasorna...

Liten byggare i full koncentration. Det blev någon slags flygfarkost visade han sen genom att köra den i luften med passande wroomande ljudeffekter.

När jag var inne med Gabriel och han skulle sova, fortsatte Johannes och Joachím att bygga tillsammans. Detta uppskattade Johannes så mycket att han ville stanna tiden och öste lovord över Joachim. Han ville dessutom ha "en puss och kram" när han skulle lägga sig, vilket var något han krävde varenda, varenda kväll för något år sedan, annars gick det bara inte att sova. Det stinger ju till lite i hjärtat att man inte får till såna där stunder oftare, men det gäller ju att njuta när man väl får till det också.

tisdag 22 februari 2011

Barnläkarbilen och den döda dockan

I dag har vi haft fantastiska Barnläkarbilen här hemma och doktor Möller tittade till Gabriel som inte blir bättre utan snarare sämre nu igen och bomtäppt i näsan som bara rinner. Vill återigen säga att denna tjänst är helt gratis eftersom Joachim fick en kommentar i dag om att vi "slog på stort" när vi tog hem en doktor. Doktorn hörde i alla fall att luftrören lät rossliga (men ingen lunginflammation) och att ena örat var lite rosa, vilket kan tyda på att en tillbakagång är på gång. Därför ska vi avvakta något dygn med penicillin tyckte han. Men nu på eftermiddagen har febern åter gått upp och Gabriel har knappt fått i sig någonting, även om han studsade runt som en guttaperkaboll efter att Joachim fått i honom en liten bit druvsocker. Med tanke på försämringen blir det nog penicillin ändå, jag känner verkligen att den har hjälpt mig.

Annars jobbade jag på eftermiddagen i dag, hade ett par lektioner och fick sedan lära mig HLR (hjärt-/lungräddning) och stabilt sidoläge (omdöpt framstupa sidoläge) vilket var längesedan jag gick igenom och mycket lärorikt. Läskigt att förstå hur otroligt hårt man måste trycka för att göra ordentliga hjärtkompressioner. Det var väldigt komiskt när instruktören på filmen visade hur hon länge lyssnade efter andningen på den mycket döda plastdockan och sedan allvarligt konstaterade att den inte andades. Sen visade det sig att dockan dessutom saknade puls - mycket chockerande!

Mycket död docka. (Bild lånad från hlr.se)

måndag 21 februari 2011

Mekanik nivå 1

I dag kom Johannes med idén om den gröna legolådan som mest ligger och skräpar. Kan vi inte bygga en vagn av den? Han hade många vilda förslag om vilka bilar han ville montera isär för att få hjul, men jag lyckades övertyga honom om att Brio Mekano torde vara det bästa alternativet.

Det roligaste var att borra med borrmaskinen för att få hål att fästa "hjulaxlarna" med.

Kolla, den funkar!

Vi fick bredda axlarna lite. Gabriel tyckte detta var en perfekt dragleksak, men hjulen åkte ganska lätt av med hans behandling. Jag tyckte det var kul att kunna greja med nåt som Johannes tog initiativ till. Han har dock inte så mycket uthållighet, ingen mekanikprofessor som sitter och finpillar i evighet direkt, men men, det här var ett lagom projekt. Någonstans ska man ju börja!

Men visst....

Jomen det är ju trist att behöva skriva detta, men det VAR magsjuka. I lördags drabbades Johannes och jag och i går var det Joachims tur. Jag har väldigt lite ork kvar i kroppen nu, men har lyckats peta i mig tillräckligt för att kunna ta penicillinet. I går hade dessutom Gabriel 39 graders feber igen. Häpp!

lördag 19 februari 2011

Bygga torn

Det bidde ingen magsjuka, om än en magåkomma, tack och lov för det. Det hade behövts ett långt verktyg för att skapa distans mellan oss blöjpåsarna när vi burit dem till sopnedkastet det sista dygnet. Ändå är mitt doftsinne kraftigt reducerat av inflammationen. Joachim höll helt klart på att avlida.

I dag har Gabriel ägnat en del tid till att bygga upp, sparka ner, bygga upp, sparka ner, bygga upp och sparka ner detta torn. Joachim och Johannes kom äntligen iväg till Sjöfartsmuseet, vilket Johannes tjatat om sedan han var där med förskolan för ett par veckor sedan. Där har de numer en riktig simulator så att man kan köra olika typer av fartyg i olika hamnar i världen. Dock mår även dessa herrar lite kymigt vilket väl tog udden av glädjen. Själv känner jag mig lite som tornet på bilden, jag var rätt uppåt i går kväll, men nu är jag rätt nersparkad, egentligen utan någon bra anledning. Det finns verkligen de som har det värre, men det förnuftiga tänket vill ju inte mitt förnuft alltid lyssna på. Skulle behöva träna och träffa vänner och åka till huset och ta i lite, göra något - denna isolation är inte alls nyttig för mig. Längtar otroligt mycket till våren nu, det måste ju vara unikt för just mig, har inte hört någon annan säga det. Typ.

Nä nu får jag väl jobba lite på att bygga torn då.

fredag 18 februari 2011

Jaha jaha

Nu har den här lille sötgrisen, egenhändigt iklädd brorsans mössa, varit magsjuk sen mitt i natten. Men det är nåt skumt för han har ätit nu och drack lite välling innan han sov som han fick behålla. Får se vart det barkar hän. Just nu känner vi att vi liksom inte behöver en sjukdom till. Det får nästan bara inte hända. Har vi asgrym tur är det vaccinationen som spökar. Själv mår jag mycket bättre även om huvudet och kroppen värker då och då, men den värsta förlamande sjukkänslan har försvunnit. I går var jag på jobbet och fick röjt undan en del som blivit liggande och ha ett viktigt samtal med min chef. 

onsdag 16 februari 2011

Skit också

Har varit hos doktorn och det var - som jag trodde - bihåleinflammation och öroninflammation på höger sida. Har fått penicillin, cortisonnässpray och avsvällande tabletter så nu väntar jag på bättre tider. Huvudet värker kopiöst fram i pannan och det tjuter och har sig i örat, förutom att det rinner hela tiden. Mys mys!

tisdag 15 februari 2011

Papper, papper, papper

Trots mitt mående har jag faktiskt lyckats ta tag i ett ok som hängt över mina axlar länge nu. I ett par omgångar har jag nu sorterat miljoner räkningar som legat i "mellanstationen" mellan betalad och sättas in i pärm. Dessutom har jag tömt pärmarna på räkningar - vissa från 2004! Bestämde mig för att spara en räkning från varje år, bara för att det är lite kul att se t.ex. hur hyror och elpriser utvecklats. Sen sparar jag alla räkningar från 2010. Det blev tillslut tre påsar med gamla räkningar att slänga.

Det här är så typiskt mig. Jag sparar och sparar på hög och sen när jag tar tag i det vill jag göra det ordentligt.

måndag 14 februari 2011

En go unge med bett i!


I dag var det dags för Gabriels vaccination nr 3 i trippeln. Den har av ett antal olika skäl fördröjts från december tills nu. Joachim var snäll och tog sig tid på lunchen och Gabriel hade sett lite ledsen ut, men inte gråtit. Innan vaccinationen slog det mig plötsligt hur mycket han har vuxit bara de sista veckorna. Efter ett par veckors sjukdomsperiod har han nu börjat äta jättebra, han säger ja och nickar, nej och skakar på huvudet, tar oss i handen och visar vart han vill gå, han har fått ett nytt sätt att kommunicera. Han säger "däjeden" (där är den) när han pekar på saker i böcker, han pekar outtröttligt på våra ansiktsdelar och vill att vi ska säga näsa, haka, kind, hår, öga, öra, mun, panna om och om igen. Mitt i alla ansiktsdelar vill han också ha med tröja och han har sagt "döja" några gånger. Men han säger inte så himla mycket själv även om han förstår allting. Man kan till exempel be honom gå till badrummet och hämta papper eller lägga in tvätt i tvättstugan och sånt där. Nu börjar han komma i den där underbara åldern där de vill hjälpa till med allt, den som Johannes sedan ett tag har lämnat...

Johannes tycker det är jätteroligt att försöka lära Gabriel nya saker och han har lärt honom olika djur, men fortfarande får nästan allt som har fyra ben epitetet hund och låter alltså "vovvov" enligt Gabriel. Det tycker Johannes (och vi andra) är mycket roande. Men i dag försökte Gabriel låta som grisen till vår glädje vid köksbordet. Till Joachims stora tillfredsställelse har han också börjat säga pappa - äntligen! Fast det är mer "babba", men ändå - inte mamma som vi båda fått heta hittills. Han hämtar böcker och vill läsa hela tiden, en riktig favorit är just nu Max boll. Johannes kommenterade härom dan - och du får tänka dig en riktigt gnällig röst - "Men pappa han har redan höööört den jättemånga gånger". Själv kan jag inte riktigt med det oerhört förenklade språket så jag lägger till lite ord för att få fullständiga meningar. Plus att jag rätt ofta säger katten och inte kissen som det står. Då känner jag mig som en trökig fröken - men det är jag ju också så ursäkta då då!

Gabriel har ett fruktansvärt humör också - blir fullständigt tokrasande, stampar i golvet och skriker så trumhinnorna skallrar och huvudet tjuter när han verkligen vill något som han inte får. Han bits och nyps också - ibland hela tiden. När han fått till ett riktigt bra bett så att vi nästan vrålar, tittar han med en mycket nöjd min - ofta ett leende - på en och ser rätt evil ut. Ibland gnisslar han även tänder då och skulle han kunna låta hehehe så hade han gjort det.

 Moahahahaha!

Att (att) höra (höra) dubbelt (dubbelt)

Herregud vad sjuk jag har varit! I förrgår blev dessutom högerörat sprängfyllt och på natten kunde jag som tur var ta smärtstillande och ligga på vår värmefilt och då sprack eländet. Men det hjälpte inte för på morgonen hörde jag dubbelt!!! Ja, alltså att se dubbelt har man hört talas om - men det här? Jag hörde Joachim och Gabriel gå upp och varje litet ljud hördes två gånger, jag hade alltså en pytteliten fördröjning i högerörat. Jag har varit med om det mesta när det gäller öron, men inte det här så det gjorde mig ganska orolig. Som tur är finns ju internet och jag läste om ett par stycken som skrev att de haft samma symptom och det beror förstås på slem och vätska i innerörat som fördröjer ljudet. Det har gått över nästan helt nu, men återkommit lite då och då. Har förbannat ont i bihålorna också så nu är jag i valet och kvalet om jag ska gå till doktorn i morgon och få antibiotika. Som tur är är jag lite bättre i dag. I flera dagar nu har jag fallit ihop som en hög så fort de smärtstillande och febernedsättande pillren gått ur kroppen och inte kunnat röra mig. Har ingen aptit heller, vilket i och för sig är rätt bra för mig som oftast äter för mycket. Men åååååååhhhh vad tråkigt! Tröttheten är överväldigande och ofattbar och sköljer över en i omgångar som vågor av sömnmedel.

 Det är mestadels såhär tiden har spenderats. Trist.

torsdag 10 februari 2011

Urk!

Jag är sjuuuuuk. Blä. Jobbet blev skit i dag. Blä.

tisdag 8 februari 2011

Ett steg i taget

Johannes kan verka hur tuff och framåt som helst och han är sällan sen att anta en utmaning. Men det finns en sak som han verkligen inte gillar och det är att vara ensam. Han är väldigt rädd för att bli lämnad och han kan tänka ut många och långa scenarion om vad som skulle kunna hända. Sen tycker han inte att det är kul att vara ensam heller, typ leka för sig själv - nä nä (undrar vem han är lik hrrm hrrm). Ett par gånger han han varit ute själv på gården med kompisar, men sist slutade det i en mindre katastrof då den ena sköt en leksakssnurra så Johannes fick ont och ville gå upp och den andra kompisen vägrade att öppna dörren som måste öppnas med ett speciellt kort som Johannes inte hade något eget av. Han fick således panik och jag fick springa ner. Detta är det viktigaste skälet till att han nu har fått sin egen mobiltelefon och bokort. 

I dag var Johannes så himla uttråkad att han faktiskt föreslog att gå ut alldeles själv (när han förvissat sig om att alla kompisar i huset var på sina förskolor och skolor). "Jag känner mig lite osäker", sa han med sparkcykeln i handen på väg ut. "Det får man vara", sa jag. "Du kan bara gå ner och sen upp igen om du vill. Ring mig när du är ute, jag kollar i fönstret." Innan jag såg honom ute ringde det. Det visade sig att han inte kunde hitta den nya bokortsapparaten och inte kunde komma ut. När han hittade den flög han ut och tittade upp i varenda fönster tills han såg mig. Då spred sig ett tryggt leende i ansiktet och han gjorde sig ett varv på cykeln. Vinka igen, cykla lite, vinka, försvinna under huset, vinka, försvinna igen. "Ring!", sa telefonen. "Hej mamma, du det är väldigt kall vind här så jag kommer snart upp igen". Efter en liten stund hördes dörren och en några centimeter längre kille stolpade in och ville ha något att dricka. Sen ringde han mormor och berättade om sina äventyr.

En glad och stolt kille ensam på gården

måndag 7 februari 2011

Full blom i matrummet

Skit också, nu har även jag fått feber och en riktigt vidrig hosta. På Gabriel uppmätte vi rekordet 39.8 (!!!) i dag. Då är man inte kaxig. Kan det vara RS?

Glädjande är i alla fall att alla våra orkidéer blommar om samtidigt! Det är så vackert i matrummet nu. Den vänstra fick jag av mamma och min syster när jag fyllde 30. Den helvita fick vi av svärmor vid påsk förra året.

Den här fick jag av min pluggkompis Susanne när hon och två andra kursare var här på besök i april. Jag råkade tyvärr bryta av en av stänglarna som skulle blomma om, men nu ser man att det faktiskt kommer ytterligare knoppar på den stängeln, plus att det kommit nya stänglar.

Min 30-årspresent på nära håll. Visst är det ett tufft mönster!

söndag 6 februari 2011

Söndagsfrukost

Vi gjorde smoothies i dag, Johannes och jag (låter som början av en liten sång). Tjock grekisk yoghurt, bananer och frysta hallon förenas med stavmixer. Det gjorde verkligen det lilla extra till frukosten. Gabriel äter dock ingenting, men han dricker välling, juice, mjölk och vatten i alla fall.

lördag 5 februari 2011

Svar från husägarna!

Här handlar det just nu om att komma igenom dagarna av feber, halsont och hosta. Gabriel har haft runt 39 grader i ett par dagar nu och Johannes pendlar upp och ner. Själv går jag runt på Ipren och Rinexin. Förkylt helt enkelt. Nätterna håller på att ta knäcken på oss, men jädrar vi är duktiga ändå på att inte hata varann, vilket vi ibland gör halv fyra när ingen vill vara uppe och vem-har-sovit-minst-kriget börjar.

Vi har fått svar på brevet med frågor till förra husägarna! Det var jätteroligt, men tyvärr inga bilder (ännu). Det som var nytt för oss var att denna familj inte ägt huset från början utan sedan 50-talet då det var eternitat och klart. Däremot fick vi numret till en släkting som tydligen är bra på att berätta, har koll och bor i området. Hoppas vi tar oss mod att ringa. Det skulle vara roligt att höra om det finns mer att få reda på. Det vi fick reda på var att en glimt av sjön synts en gång när ett "skogsbolag varit och sågat ner det mesta" och att de sju (!) syskonens pappa hade hållit på med några stora projekt, han verkade inte vara mycket för finlir. Den jättestora ängen nedanför huset lät han röja och schakta med avsikten att göra en tennisplan, vilket det aldrig blev. Den har dock klippts en gång per sommar och därmed hållits öppen, vilket vi är väldigt glada för (se kortet ovan).

Han hade tydligen också tagit dit en person med grävmaskin för att bredda bäcken, här ser man den med mycket litet vattenflöde efter sommaren, medan det senare på hösten var ett rejält flöde efter höstregnen.


Här ser man bäcken ringla sig fram lite längre in i skogen. Här någonstans hade pappan också grävt ur en damm. Numera är både bäck och damm igenväxta. Framför huset har det tydligen stått fler äppelträd en gång, det är det vi hittills fått reda på om trädgården. 

De fina golven är, som vi trodde, vit-såpade. Detta har inte gjorts alltför ofta, så just nu är de ömtåliga. De har dock lämnat kvar såpa i skafferiet.

Det här året skulle jag dock vilja ägna åt detta. Tomten, verandan och trädgårdsmöblerna. Måla, klippa, röja, fixa. Och Johannes - han ska få sin efterlängtade studsmatta! 

tisdag 1 februari 2011

Vårdrömmar med en liten ilning i magen

När vi trodde att Johannes var frisk igen sa det poff och han hade plötsligt 39 graders feber och däröver i ett och ett halvt dygn. Därför har livet här gått i slow motion, förutom Gabriels humör som varit minst sagt intensivt. Men i dag har de mått bra igen så vi hoppas att Gabriel inte insjuknar sådär plötsligt som Johannes gjorde.

Med tanke på sommarhuset som jag nämnde i förra inlägget har jag börjat väcka min inspirationsglädje till liv. Jag har ägnat ganska mycket kvällstid åt att läsa om byggnadsvård och restaurering av gamla hus. Börjar bekanta mig med linoljefärg, järnspisar och gamla tapeter. Blev plötsligt riktigt sur över att de bytt ut skiffertaket på sommarhuset utan att tänka på dess kulturhistoriska värde som är typiskt för trakten eftersom man förr bröt skiffer vid Kroppefjäll. Det dumma med att läsa om sånt här är att risken är att man vill göra saker och ting "på riktigt" när man renoverar och kanske fastnar i det. Nu har vi i alla fall skrivit ett mejl till en av de gamla ägarna som skrev ett fint välkomstbrev till oss som låg i matsalen när vi kom. Vi hoppas få svar på några frågor om husets och trädgårdens ursprungliga utseende. Åh vad roligt det skulle vara att få svar, tänk om man till och med kunde få se några kort?! Men vi vågar inte hoppas för mycket. Nu har i alla fall jag börjat längta riktigt mycket efter våren! Undrar vad som kommer upp ur jorden? Sen kommer en liten ilning i magen. Hur ser det ut efter all snö? Är allt helt? Lite läskigt...