Det har en längre tid legat ett par tunga ok över axlarna gällande större köksbestyr här hemma. I går var det meningen att vår-/påskstäda, men jag drog i stället helt oplanerat igång projekt ok-upplösning. Jag vet i katten varför man väntar så länge med att frosta av frysen jämt, egentligen är det ju inte så tråkigt och Johannes älskar det. Särskilt när man hittar en bortglömd låda knäck längst in. Det är också väldigt roligt att bryta loss de stora, smältande issjoken från alla rör och kanter - det tycker vi båda två.
Det andra oket var ekbänkarna. Länge har det gnagt i mig att de borde slipas och oljas ordentligt för att inte bli bakteriehärdar. En del märken behövdes också slipas bort. Jag tillhör de föräldrar som tycker att barnen ska få hjälpa till så mycket det går med det mesta. Ibland innebär det att det blir en del extrajobb, som när Johannes slipade för glatta livet medan jag stod med näsan åt andra hållet för att greja med den andra bänken. Jag hade visst glömt att instruera om att slipa längs med träådringen. Hoppsan sa, det blev nog en timmes extra slipning och en Johannes som blev lite besviken först men bänken blev väldigt fin tillslut!
En asjobbig grej med att slipa inoljat trä är att det på några sekunder blir en seg massa av oljigt slipspån över hela slippappret. När jag letade efter något att peta bort det med, hittade jag den ultimata lösningen - stålborsten. Att jag inte tänkt på det innan! Nu kunde jag använda samma slippapper fyra gånger i stället för en.
Skönt när det dåliga samvetet försvinner med penseldragen!
I dag kom mamma över med fina påskpresenter, bland annat den här häxan och de små gula kycklingarna. Det passar bra med lite påskfägring på den nyoljade bänken!
Lotta. Numera glad tandhygieniststudent, ganska glömsk men social och har en massa åsikter om allt möjligt.
