Lite halvpanik uppstod och jag försökte hålla humöret i styr så inte Johannes helt skulle retirera. Den nya degen blev jätteblek - för lite kryddor. Har vi något brunt att färga med? Ingen soja? Nej, lite balsamicosirap, hoho. ÄT INTE dessa gavlar, säger jag bara. Dessutom gick framsidan av huset sönder i limningen så fick göra en ny av den äckliga degen (till försvar för degen vill jag dock säga att den verkligen höll formen bra - hur seg som helst). Just i detta läge vaknade såklart Gabriel. Johannes, som fattade det kritiska i situationen och hade tröttnat lite på krånglet, erbjöd sig snabbt att ta upp lillebror och leka med honom (en viss dold agenda att kolla på TV fanns nog också med i bilden). Kanske bäst det. Såhär såg i alla fall huset ut den 22 december och mer hann vi inte den dagen
Dagen efter tog vi nya tag. Jag gick runt i fyra affärer för att hitta non stop och antingen hade de inte eller så var de slut. Det fick bli hederligt lösgodis i stället.
Dessutom kristyr på tub för första gången. GÔRpraktiskt på ren göteborska! Johannes höll ju på att dö av sugenhet efter godisar, men han lyckades hålla sig till att smussla i sig de minsta smågodisarna i alla fall. När orken tröt efter mödosamt arbete, fick jag också hjälpa till att dekorera med resten av kristyren.
Lite mossa till trädgården, lite jord till gången och sen såklart - snö.
Såhär blev det tillslut. Inte så dumt!