måndag 27 december 2010

I ett hus vid skogens slut....

 Jag halvt om halvt tvingade Johannes att vi skulle baka pepparkakshus ett par dagar innan julafton. Han har ju en tendens till visst (hhrrmm) motstånd när det gäller hantverk. Jag tog ut en ritning från nätet och allt gick faktiskt strålande, tills den köpta degen tog slut innan gavlarna var gjorda. Men skit! Jag visste ju att vi behövde bli färdiga med själva huset innan Gabriel vaknade - vad göra? Jo, en egen snabbdeg. Vi rörde ihop deg, gräddade delar, skulle skära till kanter på de halvgräddade delarna för att få dem raka, smälte socker som nästan totalbrändes flera gånger - allt samtidigt.


Lite halvpanik uppstod och jag försökte hålla humöret i styr så inte Johannes helt skulle retirera. Den nya degen blev jätteblek - för lite kryddor. Har vi något brunt att färga med? Ingen soja? Nej, lite balsamicosirap, hoho. ÄT INTE dessa gavlar, säger jag bara. Dessutom gick framsidan av huset sönder i limningen så fick göra en ny av den äckliga degen (till försvar för degen vill jag dock säga att den verkligen höll formen bra - hur seg som helst). Just i detta läge vaknade såklart Gabriel. Johannes, som fattade det kritiska i situationen och hade tröttnat lite på krånglet, erbjöd sig snabbt att ta upp lillebror och leka med honom (en viss dold agenda att kolla på TV fanns nog också med i bilden). Kanske bäst det. Såhär såg i alla fall huset ut den 22 december och mer hann vi inte den dagen

Dagen efter tog vi nya tag. Jag gick runt i fyra affärer för att hitta non stop och antingen hade de inte eller så var de slut. Det fick bli hederligt lösgodis i stället.

Dessutom kristyr på tub för första gången. GÔRpraktiskt på ren göteborska! Johannes höll ju på att dö av sugenhet efter godisar, men han lyckades hålla sig till att smussla i sig de minsta smågodisarna i alla fall. När orken tröt efter mödosamt arbete, fick jag också hjälpa till att dekorera med resten av kristyren. 


 Lite mossa till trädgården, lite jord till gången och sen såklart - snö.
 Såhär blev det tillslut. Inte så dumt!