onsdag 30 november 2011

Om tandhygienisten vore lärare...

Läser just nu om kunskapsförmedlande (undervisning) inom tandvården och inser att jag nu ska försöka få personer att lära sig saker men att deras fria vilja att göra som de vill alltid går först, att jag bör dela upp information på flera tillfällen om personen inte orkar, att det inte är mitt fel om patienten inte gör som jag vill (även om jag såklart ska anstränga mig för att få dem att göra det) utan finns många faktorer som kommer emellan. Jag bör anpassa min information till om patienten är trött, ointresserad eller kanske rädd. Dyker de inte upp får de betala straffavgift. INTRESSANT! Jag är ju van vid ett motsatt förhållande, kan man säga...

Såhär skulle tandvård kunna sett ut i mitt gamla (yrkes)liv; Om patienten inte vill komma måste jag ringa och fråga varför, jag skulle behöva anordna möten för att utreda det här och upprätta ett åtgärdsprogram där jag och annan personal anpassar oss för att patienten ska dyka upp. Jag har 23 patienter samtidigt och om någon av dem inte orkar lyssna på vad jag säger och kanske reser på sig, börjar pilla med instrumenten eller avbryter mig måste jag säga till den att sitta still i minst 40 minuter och vara tyst (om jag inte bett den att säga något) och lyssna på och utföra mina instruktioner. Det skulle vara min skyldighet att se till att patienten borstar tänderna på rätt sätt och gör rent mellan tänderna, inte äter för ofta, använder rätt tandkräm m.m. Efter några veckor ska patienten göra ett prov för att bevisa om jag varit tillräckligt skicklig på att lära den allt.

Om många patienter misslyckas med sin tandvård skulle tandvårdsministern gå ut i media och säga - det är katastrof med våra tandhygienister de har för dålig utbildning!