Det värsta var att Johannes blev sjuk igen i fredags eftermiddag. Vi som trodde han var frisk och att det varit en lindrig magsjuka denna gång. I går var båda barnen jättedåliga. Joachim gick till apoteket för att köpa vätskeersättning, för jag tyckte inte Gabriel verkade få i sig tillräckligt. Där sa de att vi borde åka till akuten. Sen pratade vi med sjukvårdsrådgivningen. De sa också att vi borde åka till akuten med Gabriel. Vid det laget var han matt, gnällde entonigt, torr om läppar och ville inte få i sig något. Men när vätskeersättningen kom slukade han tesked efter tesked. I bilen till akuten piggnade han till och när vi väl var där och fick komma in till första anhalten sjuksköterskan, kändes det nästan pinsamt att jag åkt in med honom. Men hon var jättebra och tyckte att det vore värre om jag kommit in med en disktrasa till unge och nu skulle jag bara fortsätta ge ersättning och kolla så han kissade. Vistelsen på akuten var bedrövlig. Usch och fy det kändes som man var omgiven av ett bacillmoln, fy fasiken! SMS:ade desperat med Joachim nästan hela tiden de två timmar vi var där. När det kom en sköterska för att kolla till oss, tog jag beslutet att åka hem, då det skulle dröja minst 2 timmar till tills vi fick komma till läkaren. Åh, vilken befrielse att komma ut i friska luften!!! Jag hade så gärna önskat att de haft ett system där de kunde signalera när det snart var dags, t.ex. en SMS:tjänst. Då kunde jag tagit en promenad i stället för att sitta bland horder av sjuka barn och oroliga föräldrar.

Väl hemma fick Gabriel komma ner på golvet och han begav sig genast till vitrinskåpet och började dra i hängena och - jajjemen - banka på rutorna. Både Joachim och jag tänkte samma, vi log inombords och tyckte det var ett härligt ljud.

Tyvärr var Johannes jättedålig hela kvällen. Till skillnad från Gabriel så avskydde han vätskeersättningen. Jag fyllde på med saftkoncentrat och sa att den här medicinen måste du ta. Vi hade det otroligt kämpigt och jag ska aldrig glömma den där melodifestivalfinalen som kombinerades med tvångsmedicinering tesked för tesked. På söndagen kom dock Johannes upp och var otroligt mycket piggare. Visserligen drack han mest under dagen, men det tyckte vi ändå var ett fantastiskt framsteg! Dessutom lekte han och jag med lego, det var mycket trevligt!