Efter skolavslutningen är man nästan död. Det är tur för lärare att man jobbat in en lång ferie (45-timmarsveckor gör att man jobbar in de extra dagarna på sommaren) för de första veckorna är man helt tagen av allt man har gjort och allt som man var tvungen att hinna med det sista. Trodde jag kanske skulle bli lite rörd den här gången, men nej. Var så uppe i varv, för in i det sista (bokstavligen) höll jag på och fixade och då hade jag ändå kommit till jobbet långt innan jag borde. Ja, ja. Men det blev bra. Fint. Så fina elever jag har haft nu, blir faktiskt tårögd nu i efterhand ändå. Man sliter som satan och sen blir man glad för minsta lilla uppskattning man får höra, men nästan inte nå´t fick jag höra igår och det är ju så det är. Men barnen var så söta och gav många kramar. De spelade gitarr, nästan alla, till Idas sommarvisa - en av de vackraste visor som finns när det är barn som sjunger. Sommaren inbakad i tre verser. Jag har lärt dem spela gitarr, några kunde innan, men inte många. Tänk att jag får skicka med dem det i livet, jag hade önskat att någon lärt mig spela gitarr.
Lotta. Numera glad tandhygieniststudent, ganska glömsk men social och har en massa åsikter om allt möjligt.
