onsdag 28 september 2011

I morgon har jag första tentan på tandhygienistutbildningen. Biokemi. Hoppas du vill hålla tummarna för mig!

Vill också skicka med den här beskyddaren till alla som råkar ut för ondska här i världen.

tisdag 27 september 2011

Supergod sallad!

Måste säga att jag blev grymt nöjd över en sallad jag hittade på till middagen i dag. Gör såhär:

Gör kuber av 2 avokado och 1 tomat. Strimla en bit vitkål väldigt fint. Lägg i en skål och häll över vinäger och lite salt. Medan det står och drar sig lite, blanda ca 2 dl turkisk ekologisk yoghurt med 2 pressade vitlöksklyftor och lite salt tills den blir mild. Blanda med grönsakerna.

Till och med barnen gillade det skarpt! Till detta hade jag ugnsgratinerade palsternacksklyftor (barnen potatisklyftor) och soyakorv (barnen grillkorv/köttbullar). Blev en riktig festmåltid!

Ingen bild tyvärr, men du får fantisera!

måndag 26 september 2011


Förra veckan gick min födelsedag av stapeln. En mysig hemmakväll med god mat och marängsviss till efterrätt! Äldre blev man också till på köpet.

lördag 24 september 2011

Risk för powerpoint-förgiftning?


Tänkte jag kunde dela med mig av den här, första delen av en inlämningsuppgift som innebär att vi ska reflektera över vårt lärande på tandhygienistutbildningen.

Reflekterande journal, del 1
Det är intressant att sätta sig i skolbänken igen. Dels för att jag nu är äldre, har barn och mer livserfarenhet, dels för att jag själv undervisat i nästan 10 år. En stor förändring är att gå från att ha ansvar för många människors lärande, både kunskapsmässigt och socialt, till att bara ha ansvar för mig själv. Det är en befrielse. Det som kan vara svårt när man kan mycket om undervisning är att bli undervisad. Nu har jag fått i uppgift att reflektera över mitt eget lärande. 

När jag läste till lärare tog det några år att förstå ett antal processer som skedde parallellt med föreläsningar, seminarier, grupparbeten och VFU. Några av dessa processer är svåra att klä i ord, men om jag ska använda de fyra kunskaps-F som sitter rätt bra i ryggraden kan man väl säga att jag tumlades runt i maskineriet som gav mig Fakta och Förståelse och någonstans på vägen kom Färdigheten. Förtrogenheten kom med yrkeslivet. Bara att förstå att jag faktiskt läste för min egen skull och inte för den som skulle rätta prov eller lyssna på redovisningar var en rätt stor tröskel att kliva över. Många kom heller aldrig över den tröskeln utan struntade helt enkelt i att läsa boken till seminariet – det var ju ändå ingen av examinatorerna som lyssnade och bedömde. Utbildningen fick av många stämpeln ”flummig”. Jag står absolut inte okritisk till min förra utbildning, men ser många poänger med vad den ville uppnå. Själv hamnade jag av olika anledningar med studenter som befann sig i ungefär det läge jag är nu (äldre och lite mer livserfarna) och i efterhand förstår jag hur viktiga de personerna var för mig. I en kontext med motiverade och nyfikna människor med en större förståelse för helheter är det lättare att utvecklas. Nåväl, vart vill jag komma med det här? Jo, jag märker en stor skillnad i hela min ingång till denna utbildning. Det är färre trösklar att kliva över och därmed lättare att stiga in. 

Nycklarna till god undervisning anser jag handlar om variation, engagemang och att se dem man har framför sig. Då menar jag se i en djupare mening än att titta. Detta kallas ibland lärstilar (det finns en mycket intressant artikel på Lärarlistan, http://www.lararlistan.se/?p=178 där författarna kritiserar vad de kallar pseudovetenskapen om lärstilar). När vi nu läst mest teoretiska kurser, samt fått många introduktioner är min dos av powerpoint-bilder som uppläses innantill redan ganska mättad. Känner att risken för powerpoint-förgiftning efter tre år är överhängande.  Egentligen handlar det kanske inte så mycket om powerpoint-bilderna i sig, utan hur de används. Att fylla ruta efter ruta med text och formler som läses igenom bör i min mening kompletteras med just variation. I varje klassrum sitter projektorduken framför skrivtavlan, vilket gör det i stort sett omöjligt för föreläsaren att använda exempelvis detta instrument på ett praktiskt sätt, om nu viljan skulle finnas. För mig är det viktigt att se, tänka och förstå i bilder och denna dimension har jag ofta saknat. Även konkreta modeller, anekdoter, praktiska exempel eller en komplettering med t.ex. en ordlista bredvid en föreläsare som sprutar ut (för mig) nya begrepp på latin vore en så enkel sak att göra.

Nu låter jag väldigt kritisk, men det finns också många goda exempel. I ”Söka, värdera-kursen” märks tydligt en annorlunda ansats. Att förankra begrepp hos studenterna (skapa kognitiva krokar att hänga upp kunskapen på) genom att vi fick associera till begreppet hälsa är ett bra exempel. Dessa skrevs upp på tavlan och gjorde att föreläsaren lätt kunde dra paralleller till vår förförståelse under föreläsningens gång. Det finns flera sådana små ”knep” som gör att dessa föreläsningar bjudit in till samtal, frågor och associationer från både studenter och föreläsare som för mig berikar inlärningen. I kursen om tandanatomi finns det en hel del att önska kring föreläsandet, vilket också föreläsaren själv flera gånger påpekat, men en viss lyhördhet och en stor öppenhet för förbättringsförslag gör att jag har mer överseende (om man nu får sätta sig på så höga hästar). I detta ämne har vi alla det gratis att det är lätt att förstå varför tandanatomin är så viktig att lära sig och därmed är motivationen på topp. Jag kan tycka att det är skönt, som här, att lära mig ren Fakta, saker är konkreta och logiska – rätt eller fel. Nu gäller det bara att jag hittar mina egna metoder för att få in alla nya begrepp i min växande kunskapsbank. Det känns roligt att utvecklas!

onsdag 21 september 2011

Torsdagar = skärmfritt

Var tar livet vägen? Jag vet att alldeles för mycket av mitt försvinner framför en skärm av det ena eller andra slaget. Detta har skrämt mig många gånger, vad håller vi på med egentligen?! Vi kan sitta hela kvällar framför varsin dator och knappt prata med varann här hemma. Jag har frågat och bett länge och till slut, inte helt frivilligt, har Joachim gått med på att vi ska ha en TV-, dator- och mobilfri kväll i veckan. Det blev onsdagar, men nu har Johannes gymnastik på onsdagar, så vi har bytt till torsdagar.

Hur går det då? undrar du ivrigt!

Redan den andra kvällen kommenterade Johannes det hela med: -Vad bra, då ska ingen jobba i dag! För barnen är det helt enkelt inga problem. Första kvällen satt Joachim och jag och pratade i soffan, den andra vet jag inte vad vi gjorde men vi gick och lade oss tidigt, den tredje var han inte hemma (jag fuskade lite) och i morgon kommer den fjärde. Jag märker att jag är sjukt beroende av att kolla datorn. Usch! Samtidigt ser jag faktiskt mest fram emot den kvällen på hela veckan. Som ett litet äventyr!

När jag har pratat med folk om det här, verkar det som att många har det som vi. Man sitter med minst en skärm på gång hela tiden. Har du sett filmen Wall-E? En mycket bra film, en dystopi som dock ger lite hopp i slutet.

Undrar om vi håller på att tappa bort varann allihop?

tisdag 20 september 2011

Hur har du det med två-sexan i dag?

Det är inte så kul att blogga utan kamera. Just nu tuffar det på med skolan, tre kurser igång samtidigt och om nio dagar kommer första tentan. Biokemi. Det är mycket att lära sig - eller rättare sagt mycket att repetera och en hel del att lära sig. Sen är det tandanatomi. Vi ska kunna få en tand i handen och säga vilken det är. Typ 34 (man säger tre-fyran inte trettiofyran). Dessutom är det teori. Tandanatomin har ändå gått ganska mycket framåt, i början höll jag på att avlida av alla nya begrepp. Men det är roligare än kemin för här har man något konkret att ta på.

Nu har jag nästan nackspärr av träningen i går. Har suttit med de mekaniska, starka massage-tummarna och plågat mina knutor så jag nästan skrek. Hittade nog inte riktigt rätt muskelfästen till nacken dock så får fortsätta i morgon.

Tugg tugg!

fredag 16 september 2011


Måste bara visa en bild min fina arbetskamrat Martin J har knåpat ihop och satt upp på jobbet. Rubriken är "Lotta försvann in i det stora gapet!" (Tyvärr är den suddig för jag kopierade den, men man ser ju bilden rätt bra) Överst har han använt en statusuppdatering jag skrev på facebook som lyder:
En mening att suga på:
"Böjningstecknet innebär att facialytan, om man ser tandkronan i incisal respektive ocklusal aspekt, i sin mesiala del är mer prominent under det att den distala delen faller av lingualt."
 Jäklar vad jag skrattade! Det här gjorde mig riktigt varm i hjärtat!

onsdag 14 september 2011

Äppel päppel

En kasse äpplen blev det faktiskt detta år! Syrliga och goda. Svårt att avgöra om de var helt mogna, men då vi inte ska åka upp på några veckor ville vi inte riskera att missa alltihop. Sorten har jag ingen aning om. Smulpajen jag svängde ihop blev god i alla fall! Resten av äpplena ska till svärmor och bli bland annat rönnbärsgelé.

måndag 12 september 2011

Slit och släp och hemligheter som uppdagas!


I fredags for vi äntligen till landet igen! Vi hann handla och äta kvällsmat, men inte mycket mer. Ändå skönt att vakna där på lördagen och ha dagen framför sig. Vi hade på förmiddagen ork att ta tag i all sly som legat kvar ett bra tag. Så här såg det ut i slänten ner mot ängen, fullt hela vägen (fast nu hade löven skrumpnat).

Såhär bra blev det. Flera av dessa träd ska också bort så att de andra får rum att växa, men visst blir det skillnad redan nu!? Förut såg man ingenting igenom här.


Vi höll på i fyra timmar och ytterligare en jättehög byggdes upp på ängen och en hel del lades till framtida vedkapning också. När allt nästan var klart upptäckte jag något spännande. Kolla noga på den här bilden, ser du någonting i slänten?

Jojjomensan, en ny hemlig trappa! Det gjorde mig glad hela dagen! Jag vet inte varför men det är så spännande att hålla på och försöka plocka fram det som en gång var här. På kvällen blev vi bjudna till grannarna på fika och det var jättemysigt. De är verkligen trevliga. De pratade om att det varit en parkliknande tomt här en gång och det skulle vara så härligt om vi fick till den känslan igen. Om sådär kanske 20 år eller nåt.

torsdag 8 september 2011

Nu puttrar det hela igång och mina bekymmer är pyttesmå

Nu har det hela kört igång lite mer på riktigt. I går började vi med biokemi. Det är repetition för mig (en del av mina klasskamrater har knappt läst kemi alls) men det är många begrepp att hålla reda på, det var längesen jag praktiserade dem. Men lärarna säger nästan precis vad vi ska kunna till tentan, så det känns lugnt. När jag känner mig lugn, brukar jag genast stressa upp mig lite för tänk om det inte alls är lugnt, det kanske går åt pepparn. Nä, säger mitt lite mer förnuftiga jag. Det ÄR lugnt. Sådär håller jag på.

Det enda som krånglat för mig är en kod som man ska ha för att komma ut på universitetets nätverk och för att kunna ta ett foto till ett GU-kort som funkar som passer-, biblioteks-, kopierings-, mm-kort och således är jäkligt viktigt. Det gjorde mig lite stressad eftersom koden fungerade hemma och jag undrade om jag gått och blivit allvarligt korkad när det inte fungerade för mig på skolan. Men det visade sig vara något mystiskt fel, så nu har jag fått en ny kod och kunde ta det där fotot. Eftersom det blev lite stressat där innan, ser jag en aning tilltufsad ut, men det får det väl vara värt.

FÖRSTÅR DU - mitt största problem är en kod jag behövde byta!?! Just nu lever jag det goa livet! 

Annars har jag också fått grönt ljus för ett extrajobb jag sökt. Det kan jag skriva mer om senare, för jag har inte skrivit på kontrakt eller så ännu. Jag har också skrivit en ansökan till en stiftelse så snälla håll tummarna, det kommer säker gå åt skogen, men man måste ju försöka eller hur!?

Någon kamera har jag ännu inte om du undrar varför jag blivit så sabla snål med foton. 

tisdag 6 september 2011

Cirklar sluts och nya bildas

Nu är jag inskriven som student vid Tandhygienistprogrammet på Göteborgs universitet. I går var det upprop. Jag var med på studentföreningens grötfrukost och då träffade jag en supertrevlig tjej, i lite mer "mogen" ålder som jag hakade på. Hon ska bli tandtekniker, hade lärt känna lite folk på kollot förra veckan och är social i kvadrat. Därmed hade jag sällskap i det som annars kunde blivit en ganska obekväm tallrik risgrynsgröt och sen var det bara att hänga med tåget upp till Medicinareberget och in genom vindlande gångar och trapphus till föreläsningssalen. Här blev det fullknökat eftersom fyra program skulle få plats (vilket de inte fick) och en massa formalia drogs. Trevliga lärare verkade det vara och det var bara att sitta och ta emot vilket jag ju inte är så van vid. På lunchen hamnade jag med ett gäng blivande tandtekniker, både nya och äldre studenter och det var en rå men hjärtlig stämning. Sedan blev det rundvandring som väl gav ett lite bättre hum om var man befann sig, men inte mycket.

På kvällen fanns det gott om energi att träna zumba och medan jag stod där i den trånga, varma korridoren och väntade, kom det plötsligt fram en tjej med pigga ögon och ett bekant leende.

-Hej, ursäkta, heter du Lotta?

Jag blev snabbt irriterad på mig själv att jag (som det brukar vara) inte kände igen tjejen som jag förmodligen hälsat på på Odontologen tidigare.

-Har du jobbat på Sannaskolan? frågade hon piggt.
-Eeh, ja för väldigt längesen.
-Ja, men du hade mig där på fritids och så.

Det visade sig inte alls vara en odontolog utan en av de små åttaåringar från den klass jag jobbade i som ungdomspraktikant , bara 19 år, -97/-98. Hon kom ihåg mig precis och kunde berätta om flera positiva situationer vi varit tillsammans i och att jag hade flätor i luggen och sådär.

-Kommer du ihåg något speciellt om mig? sa hon förväntansfullt.

Nu rullade minnena över mig. Detta var en av de svåraste elever jag mött. Jättesöt och duktig, men med en självkänsla på minus och ett humör utan dess like. En sån man kommer ihåg att man kämpade med. Jag sa det första som kom över mig.

-Jag kommer ihåg att vi hade samtal där alla satt i ring och berättade om saker som hade hänt. Det gillade du inte, du kunde inte sitta still.

I mitt minne såg jag tjejen sitta med ryggen mot klassen med benen ihärdigt sparkande mot stolsbenen och kom ihåg min frustrerade känsla av varför har vi de här oändliga samtalen? Vi pratade en stund till och det visade sig att hon jobbade på förskola och var 22 år. Hon var öppen och glad och trevlig. När träningen sedan kom igång, stang det till i mig. Hur kunde jag säga det där om samtalsringen, det var ju inte så himla positivt?! Sen kunde jag inte släppa det på hela träningspasset, det störde mig så mycket att hon kanske skulle gå hem med den kommentaren klingande i huvudet. Så efteråt gick jag fram och berättade att jag kom ihåg att hon var duktig på att rita (varvid hon svarade "Det var jag ju i och för sig inte ", jag log för mig själv - preciiis som hon sa när hon var liten) och älskade fina frisyrer och lite annat och att jag kom ihåg hennes humör. Hennes mamma, som också var där, inflikade:

-Det har hon fortfarande.

På hemvägen kände jag en speciell ro i kroppen, som att en cirkel slutits den här dagen. En av mina allra första elever kom ihåg mig och kom fram just när det varit min sista dag som fröken. Nu har jag börjat ett nytt liv, en ny cirkel i kedjan. Hoppas den länken håller.




söndag 4 september 2011

Feber, håglöshet, ålderdom och teknikglädje kan väl sammanfatta läget

Vi skulle åkt till landet i helgen, men när jag hämtade Gabriel ganska tidigt i fredags, var ögonen glansiga och lite röda runt kanterna. Jag kände på pannan och han typ brann! 39,3 graders feber som höll i sig ända till nu i förmiddags. Trist i kvadrat, även om han varit ganska pigg. Jag ville verkligen till landet.

I går kände jag mig håglös och orkeslös. Vet inte vad det beror på, hade sovit bra. Vi har faktiskt upptäckt något som revolutionerat vår tillvaro: 2-årsvälling!!! Dyr som satan, men värd allt, Gabriel har nämligen börjat sova hela nätterna. Nu vågar jag säga det, för det har skett i över en vecka. I går kväll däremot, ville han inte dricka vällingen och guess what?! Han vaknade från 3.30 och framåt.

Har ägnat lite tid åt att följa med i facebookgruppen för nya tandläkar-, tandtekniker- och tandhygieniststudenter. Verkar som alla är SKITsnygga och unga. Jag fick i augusti hem ett tjockt brev med bland annat ett nollningsschema i två veckor. Nu har jag redan missat ett kollo på Tjörn och i går var det stadsvandring och pubrunda. I morgon bitti är det grötfrukost innan uppropet. Den ska jag faktiskt gå på. Sen är det nollekamp på kvällen. Jobbigt. Ska man gå? Hur patetiskt kommer det kännas?

En rolig sak är teknik. Mitt schema för hela terminen som sträcker sig en bit in i januari, ligger ute på nätet. Det kan man ladda ner till sin Google-kalender (via en Outlook-kalender) och eftersom jag är så grymt teknisk lyckades jag! Det häftiga är att jag nu kan synka min kalender med Joachims (han använder samma sort) och så kan man ha dem överlappande, så ser man lätt vad den andra gör. Gud så smart!

fredag 2 september 2011

Nu flyger jag!

I februari fick jag in den här bildinsändaren i GP för att kommentera läget för lärare. Någon på jobbet satte upp den på väggen.

I dag var det min sista dag innan studieledigheten och det blev "Ses-igen-fika", fina presenter och många kramar från både barn och vuxna. Sen satte jag, utan att säga något, upp den här bilden på platsen där den andra suttit: