Gabriel tog sig en upptäcktsfärd på uteserveringen. På den till synes oskyldiga träverandan lyckades han hitta ett askfat med fimp, en brandsläckare att dra i, ett trappsteg att ramla ner för om inte mamma var där och räddade, glasrutor att banka på och hoppsan, där innanför satt Lasse Kronér med ett gäng musiker som man kände igen.
Skönt då när maten kom och vi fick mätta våra vrålande magar. Dock blir det ju inte så mycket sitta och njuta av utsikt och lugn och ro och sådär (sånt man betalar för på ett ställe som Ruckman´s) när man har en för dagen sprallig och humördignande ettåring med sig, men det var riktigt gott och sådär lagom varmt och bra service fick vi.
Efter maten blev det en liten paus på baksidan. Vad man nu definierar som paus.
Efterrätten fick bli en härligt stor, smältande glass på Triumfglassfabriken innan vi gick hemåt igen och min rygg åter sa gonatt.