lördag 19 februari 2011

Bygga torn

Det bidde ingen magsjuka, om än en magåkomma, tack och lov för det. Det hade behövts ett långt verktyg för att skapa distans mellan oss blöjpåsarna när vi burit dem till sopnedkastet det sista dygnet. Ändå är mitt doftsinne kraftigt reducerat av inflammationen. Joachim höll helt klart på att avlida.

I dag har Gabriel ägnat en del tid till att bygga upp, sparka ner, bygga upp, sparka ner, bygga upp och sparka ner detta torn. Joachim och Johannes kom äntligen iväg till Sjöfartsmuseet, vilket Johannes tjatat om sedan han var där med förskolan för ett par veckor sedan. Där har de numer en riktig simulator så att man kan köra olika typer av fartyg i olika hamnar i världen. Dock mår även dessa herrar lite kymigt vilket väl tog udden av glädjen. Själv känner jag mig lite som tornet på bilden, jag var rätt uppåt i går kväll, men nu är jag rätt nersparkad, egentligen utan någon bra anledning. Det finns verkligen de som har det värre, men det förnuftiga tänket vill ju inte mitt förnuft alltid lyssna på. Skulle behöva träna och träffa vänner och åka till huset och ta i lite, göra något - denna isolation är inte alls nyttig för mig. Längtar otroligt mycket till våren nu, det måste ju vara unikt för just mig, har inte hört någon annan säga det. Typ.

Nä nu får jag väl jobba lite på att bygga torn då.