torsdag 31 mars 2011

Hit och dit och ut och in

Nu ser betraktelserna från Majviken ut ungefär; gå upp och hoppas att barnen sover en stund till, snabbt bre ett par mackor att ta med (hinner inte äta hemma på morgonen utan tar det när jag kommer till jobbet), fixa i ordning mig, väcka barnen om de sover och klä Gabriel, få Johannes att klä sig, borsta tänderna alla tre (det är en mysig stund), lämna på förskolan, skynda till garaget, åka till jobbet, jobba, komma hem (om Joachim hämtat) eller hämta på förskolan. På eftermiddagarna har jag kört Johannes till simskolan och därefter tränat en dag, handlat med hela familjen och sen kört Johannes till gympan en dag och jobbat sent två dagar. På kvällen bolibompa, kvällsmat, borsta tänder igen, lägga den ena plutten, lägga den andra plutten och sen är man rätt trött. Just nu ligger Joachim och sover sedan en timme här i soffan bredvid. Jag skulle inte ha något emot att göra det samma.

måndag 28 mars 2011

Så lite ego!

Det blev en intensiv helg igen, men det har gått bra. Har träffat både svärmor en dag och mamma en dag. Var kul att kunna följa på tv vad Joachim gör, annars vet man ju mest att han är borta och får höra det han berättar efteråt. Nu har vi kunnat diskutera flera av talen och framförallt hans eget. Han talade om skolan, min älskling. Det var nog för min skull, för jag är så tjatig och engagerad i skolpolitik. Han skrev i alla fall ut ett recept med många positiva biverkningar. Receptet är 18 barn i varje klass. Ge skolan medicin tack!

Jag måste också berätta om min fina Johannes. I dag hade han godis kvar från lördagsgodiset och kalaset hos en kompis i söndags. Han delade på eget initiativ upp godiset mellan sig och Gabriel. Men det var inte så att han gav Gabriel en bit då och då vilket jag hade tyckt vara rimligt. Inte heller delade han lika mycket var. Nej, han gav mer till Gabriel av allt. Sen njöt han av att Gabriel njöt. Det var så fint på många sätt. Så lite ego.

Han tog ett simmärke igen också. Grodan rygg blå. I bilen sa han på överdriven göteborgska och riktigt kraftiga R: "Det trrodde du inte om din lille pöjk va, han kan simma så brrra vettu!"

fredag 25 mars 2011

Hjärntvätt?

Kommer in i vardagsrummet och Gabriel kollar Bolibompa. Men vad konstig han ser ut i håret!?

Äntligen får han en chans att göra sin röst hörd någon minut eller så!

Den här helgen står teven på hela dagarna. Pappan i familjen skymtar nämligen fram där ibland. Det är socialdemokraternas extrakongress. I morgon och kanske söndag ska han hålla tal. Hoppas, hoppas de sänder det. Jag fick höra i går. Riktigt bra! Är stolt över min älskling! Jag skickade med honom lite jag skrivit om skolan också. Undrar om han får chansen att framföra något i den frågan.

torsdag 24 mars 2011

Man kanske skulle köpa sig lite skumgummi och börja vaddera?

 Johannes har en bästa vän från dagmammetiden som heter Elliot och deras vänskap har jag tidigare berättat om. De ses några gånger om året och även om det inte är helt friktionsfritt hela tiden så gillar de verkligen varann. I måndags träffade vi Elliot, mamma Nina och lillebror Oliver på Leksta´n i Sisjön. Perfekt att spendera tre timmar i ett totalt vadderat utrymme på en måndag när det var glest mellan besökarna.

 Gabriel var blyg i början, men det lossnade så småningom och då var det ingen hejd på honom. Han tyckte till exempel det var väldigt roligt att kasta ur bollar ur bollhaven för att sedan kasta i dem igen.

 Cykelbanan är en klar favorit! Svettig blir man. 

Även Gabriel tog sig runt genom att hålla ett smidigt innerspår för att hålla sig ur vägen för de stora killarna som racade järnet. Många varv blev det.

En omgång var bröderna uppe och klättrade i tunnlar och gångar för sig själva. Det var spännande!

 De stora killarna bestämde sig för att fylla en jättekorg i taket med alla bollar i utrymmet. Bollarna sögs upp i den här mojängen...

... och hamnade här! Med ett knapptryck kunde man sen tömma korgen och låta sig översvämmas av bollar. 
Roligt projekt som fungerade tack vare att det var såpass få barn där. Även Gabriel och Oliver älskade detta rum där bollarna plötsligt försvann och flög iväg i olika stora sugapparater.

 Bollhavet var en riktigt skön upplevelse tyckte Gabriel.

Jag är lite extra nöjd med kompositionen i det här fotot. Skulle vilja göra något med det, får fundera på vad. Ja i alla fall gick tre timmar väldigt fort och dyrt blev det när man skulle betala inträde, köpa mat och fika. Nästa gång blir det IKEA. Då får man lite mer köttbullar för pengarna, kort sagt dubbelt så många för hälften så mycket. Lekland finns det också...

onsdag 23 mars 2011

En dimma av glömska

Oj vad mycket som händer på en gång plötsligt! Jag har inte hunnit skriva om hälften, inte uppdaterat statusen på Facebook som lyder "glad", sedan i fredags. Det är ovanligt när det gäller mig. I dag har jag till exempel träffat tre goa vänner och gått på bio och efteråt käkat tapas. Bara sådär på en onsdag. Eftersom det varit totalt fullt upp hann jag inte kolla upp vilken film de andra föreslog utan tyckte att det lät bra med Saras nyckel. Jag, som är känslig i vanliga fall och extra känslig nu, fick uppleva en av de mest gripande, fina och otroligt sorgliga filmer jag sett. Herregud!! Jag ansträngde mig till tusen för att inte börja störtböla och två servetter jag hade blev smuliga av väta och svarta av mascara. Den för mig okända kvinnan som satt bredvid mig frågade "Hur går det?" när filmen var slut. Stackarn! Jag kände mig tvungen att be om ursäkt. Och då hade jag ändå ansträngt mig väldigt mycket för att inte hulka och frusta och lutade mig åt Åsas håll så mycket det gick. Jag är helt slut i kroppen av anspänningen. Men jag kan rekommendera filmen, den var riktigt bra och nästan helt på franska, vilket är ett stort plus. Jag, däremot, skall lägga en dimma av glömska över den just nu och hoppas på en god natts sömn. Tack tjejer, om ni läser det här!

söndag 20 mars 2011

Optimisten och pessimisten på nya äventyr!

Nu minsann har vi äntligen kunnat ta oss upp till sommarhuset! Vägen var över förväntan fin, men på vissa skuggiga ställen blev den plötsligt till två smala spår med hög is på alla sidor. Det var bara att gasa lätt och låta bilen styra sig själv. Lite som Farfars bilar på Liseberg, man har inget val vart det tar vägen. När vi kom fram var det förstås en plogad snö- och isvall framför infarten. Jag satte ut varningstriangeln bakom kurvan och ställde bilen längs vägen medan vi högg i, hela familjen. Bilar sniglade förbi, hälsade med en vink och fick sig dagens flin åt stadsborna, men det fick vi bjuda på. Det kändes lockande med den enda plätten barmark på tomten under granen där bakom Gabriel. Perfekt parkering - marken var torr, hård och fin.

Man kan i ganska många sammanhang kalla Joachim och mig för pessimisten och optimisten. Joachim tror att det mesta kommer gå åt helvete medan jag ibland har en övertro åt andra hållet. Just i dag kan man säga att båda fick rätt. Det var jag som gjorde att vi gav oss på den här vallen över huvud taget. Det var Joachim som var tveksam till om bilen skulle komma över den isvall som trots allt var kvar efter allt slit. Några minuter senare satt jag och bilen fast med underredet på vallen och kom ingenstans. Jag var väldigt nära paniken med halva bilen ut i vägen och svetten trängandes fram ur varenda por. Men så kom jag till slut på trixset med att snedställa hjulen, vilket en arbetskamrat lärde mig innan jul då jag också lyckades fastna i en backe med tillhörande snövall. Detta vet säkert de flesta vintervana förare men jag är så jäkla stolt över mig själv som lyckades ändra hjulen fram och tillbaka och komma en liten bit varje gång jag gasade. Puh! Pessimisten - hrrm förlåt - Joachim, tyckte att nu får bilen stå på vägen, vi går in i huset snabbt, kollar musfällor och allmäntillstånd och åker hem igen. Optimisten gick och hämtade det största spett hon kunde hitta. Den här satans isen skulle inte få vinna över mig i dag. När jag gick in för att hämta handskar, ville Joachim ta över och han slet som ett djur där i solen iklädd gummistövlar, jeans och t-shirt. Han segrade, jag körde ner bilen, vi vann! Yes!

Och huset, hur stod det till med det? Vi har ju onekligen varit lite nervösa efter all vinterns snö. Tja, 9 grader varmt, solen sken in, en mus var fångad, baksidans slänt som vi röjde i höstas var öppen och gav oss utsikt mot den stora ängen nedanför. Det värsta som hänt var att en gigantisk snö-/isklump hade åkt av verandataket och ner på halva rhododendronbusken som var rätt knäckt. Det kan man knappast kalla katastrof. Det var riktigt skönt att komma dit. Man känner det när man är där. Fortfarande är det svårt att förstå att det är vårt.

fredag 18 mars 2011

Vilken go dag - förutom en liten grej....

Yippie! Jag tror att någon hörde min lilla sång från i går, för i dag fick jag skjuts av snälla svärmor och hämtade bilen!! Efter lite dramatik med felkörningar i Mölndals enorma industriområden, kom vi tillslut fram. Det var väldigt nervöst att öppna bildörren och förvänta sig röklukten...... men oj! Det doftade rent, rent, rent och hela bilen strålade både inuti och utanpå! Radion på riktigt hög volym, wrooom, handla med fredagsglada människor och nääääästan få visa leg på systemet, men fasiken, han ändrade sig, haha!

Friheten är min igen!

torsdag 17 mars 2011

En bilälskares försvarstal

Jag kommer aldrig säga att jag har fått en "ögonöppnare" av att inte ha bil på en och en halv vecka. Jag har åkt spårvagn och buss i större delen av mitt liv, mer än de flesta. Jag älskar vår bil och  njuter av varje dag jag får åka i den. Har också njutit oerhört av vårt garage - sådan lyx! Ingen kan kalla mig miljöbov heller (vilket har hänt). Jag är t.ex. vegetarian. Där slår jag de flesta i koldioxidbesparing bara på det. Sen reser jag nästan aldrig. Kom och knäpp mig på näsan nästa Thailandsresenär så kan vi jämföra utsläppen på mina knappa 1200 mil om året. Jag köper väldigt lite kläder också, liksom med resorna mest av ekonomiska skäl men nu har jag börjat tänka att det faktiskt är en miljöbesparing också. Detta är ju vi i-ländare förfärliga med, det går åt oerhörda energi- och vattenmängder för att producera ett kg bomull och vansinnigt är det att vi utnyttjar folk för slavlöner... Jag köper inte heller en massa mobiltelefoner för att sedan byta ut dem efter ett år eller så (just nu skulle jag visserligen behöva en ny men då ska man veta att jag har en begagnad gammal sak). Ibland går jag igång på det där, men mest när någon anklagar MIG för att vara miljöbov för att jag åker bil lite kortare sträckor ibland. Dock vill jag ju oerhört gärna ha en cykel, men det är mest för min hälsas och mitt välmåendes skull, inte för att jag tror att det skulle rädda världen.

*PLING, PLONG* Det var dagens predikan, nu är det dags att gå vidare i kvällens tablå.

Eftersom Joachim var på tjänsteresa fick jag i dag fick jag gå upp klockan 6 efter en väldigt sömnlös natt med orolig Gabriel, sedan väcka barnen 6.30 för att halvstressa till förskolan och lämna dem 7 för att skynda till spårvagnshållplatsen. Det som varit positivt är att jag hunnit läsa igenom ett par kapitel av nya läroplanen och diskussionsunderlag för nya kursplanen i matematik. Det hade jag nog inte gjort annars, utan tagit i sista minuten som vanligt.

Jag har också fått en massa hjälp under dessa dagar, vilket värmer. Min svärmor har flera gånger skjutsat hem mig från jobbet när jag ska hämta barnen, min pappa tog Johannes till simskolan i måndags och i går skjutsade Johannes kompis föräldrar även Johannes till gymnastiken. Tack!

Så kära bilen kom hem, för jag längtar efter dig!
Kom innan veckan är slut lilla bilen!
Spårvagnen har gått och där finns ingen bra musik!
Nu vill jag känna, min frihet igen!

(Mel: Brevet från Lillan om ni nu inte förstod det...)

onsdag 16 mars 2011

Ring, ring, bara du slog en signal!

I morse ringde killen från Mr Cap till Joachim och delgav att bilen var färdig. Joachim ringde mig. Jag ringde Mr Cap-killen som var väääldigt stressad och inte alls lika kul att prata med denna gång, men han berättade om sin jobbiga situation med alla bilar och papper och försäkringsbolag, så jag förstod honom. Jag ringde försäkringsbolaget och då visade det sig oturligt nog att min handläggare var sjuk så jag pratade med en man om att det bör vara i sin ordning att bärga bilen till en renaultverkstad för att fixa det sista. Jag ringde assistans som skulle skicka en bärgningsbil till Mr Cap. Bärgarn (en tjej - kul!) ringde mig. Jag ville ha bilen till Sisjön för det är nära mitt jobb, men Bilia i Almedal ligger närmre Mr Cap. Ringde därför assistans igen och frågade om det kunde gå för sig att få bilen till Sisjön.
- Naaeeej då får du betala mellanskillnad.
- Hur mycket då?
- Ring bärgarn och fråga! (Jasså var det en tjej? Vad häftigt!)
Ringde bärgarn och frågade och hon kalkylerade fram 300 kr extra, vilket jag inte kände för att betala. Hon skulle kolla om de kunde fixa bilen i Almedal och skulle återkomma. Fick också reda på att självrisken för bärgning var 1200 kr och blev då förundrad, för jag hade fattat att alltihop skulle kosta 1200. Ringde försäkringsbolaget igen och fick reda på att ALLT skulle kosta 1200 inkl. en bärgning. Men oj, bilen bärgas ju nu för andra gången. Vad händer då? Frågade också försäkringsbolaget om renaultverkstaden skulle gå igenom bilen ordentligt eftersom jag förstått det som att Mr Cap tog hand om lacken. Ring Almedal-verkstan och fråga tyckte hon. Ringde Joachim för att höra om det var vi eller Bostadsbolaget som hade beställt den första bärgningen, men fick inte tag i honom. Bärgarn ringde igen för att tala om att bilen fick gå till Almedal. Jag ringde Almedal och blev kopplad först till en kille och drog hela historien för att sedan bli kopplad till nästa kille. Batteriet i telefonen började bli jäkligt trött på mitt ringande och tjöt varningssignaler i örat på mig. Fick tillslut fram från verkstan att Mr Cap bör ha gjort rent allt och sedan bara skickat det de inte kunde fixa till Almedal. De skulle ringa mig om det var något mer. Joachim ringde och berättade att som tur var var det Bostadsbolaget som hade beställt den första bärgningen.

Det var änna tur att jag VAB:ade idag. Ring maj sen! 

måndag 14 mars 2011

Dagens 6-åringscitat

"Tänk att pappa fanns på 80-talet! OCH 90-talet! Det är inte klokt!"

Det gäller att vara om sig och kring sig!

Som jag skrev tidigare, kastade sig Joachim på telefonen i fredags när det damp ner en lapp i brevlådan om lediga parkeringsplatser i "området". Området inkluderade då Frölunda vilket kändes väldigt långt bort för oss som använder bilen frekvent. Det fanns bara fem lediga platser i det närmsta parkeringshuset och i dag fick vi det glädjande beskedet att tack vare att Joachim ringde så snabbt får vi en av dem! Pratade också med Mr Cap och de skulle börja med vår bil i dag, kanske också det på grund av att jag, på Joachims uppmaning, ringde dem redan i lördags. Nu får vi förmodligen bilen i slutet av veckan, det beror lite på hur snabba renault-verkstaden är med att byta filter.

Det gäller att vara på, på, och se om sitt eget hus, ringa, prata med folk, ringa igen - egentligen tycker jag väldigt illa om att det är så, men så är det. Tänk att vi har kommit dit. Man får ge oss en liten klapp på axeln.

Sa jag förresten att vi står EN plats ifrån avspärrningen. EN!

söndag 13 mars 2011

Sällskap

I går fick vi sällskap till middagen. Det var fint det! Joachim hann inte byta om av någon anledning men här har Gabriel bytt plats för att slå sig ner med de stora grabbarna efter maten.

Att samsas om en cykel.

Såhär generad kan man bli när man just talat om att man är käääär.

lördag 12 mars 2011

Oj oj oj så spännande!

Fasen, det är faktiskt roligt att kolla på Melodifestivalen när man har en överentusiastisk 6-åring med sig. Vi hade en riktig höjdarkväll som slutade med att Johannes favorit vann - tur för husfriden!


Johannes var utom sig av spänning när det kom till röstningen. Det gick inte att sitta still! 

Mr Cap

I dag pratade jag med Mr Cap, det är företaget som skall sanera vår bil. Personen jag pratade med var trygg, lugn och gav ett bra intryck. Han försäkrade att bilen förmodligen kommer vara finare än den var innan efter att de har detoxat den och lagt på ett speciellt vaxlager. Han menade att motorn och annat inte kommer att vara förstört, men däremot ska bilen bärgas till volvo för byte av kupéfilter innan vi får tillbaka den. Han trodde han skulle vara färdig med sitt jobb innan onsdag. Jag ska ringa tidigt på måndag och ge våra försäkringsuppgifter. Tänker att det gäller att vara snabb här, så kanske vår bil prioriteras?

I garaget är det värre. Då det är byggt i värsta asbest-tider är det närmast giftigt där nere och polisen är tydligen inte ens färdiga på grund av detta. Så nu bygger de en sluss för asbestsanerarna där de kan byta om och det jobbet måste göras innan något annat. Joachim var grymt snabb i fredags när det damp ner en lapp om alternativa parkeringsplatser. Det enda som fanns hyfsat nära ringde han upp direkt och pratade med länge. Den ansvariga personen var tyvärr inte där, men Joachim fick till sist den han pratade med att skriva upp vilken tid han ringt för att vi skall ha så stor chans som möjligt att få parkering där.

Om allt detta nu löser sig, får vi ju säga att det gått redigt smidigt ändå.

fredag 11 mars 2011

Tur eller otur, det är frågan?

I dag stod Joachim med barnen utanför garaget klockan 10 för att äntligen få se hur det stod till med bilen. Tydligen var folk som en mindre mobb, gick på bärgningspersonal och securitasvakt och hetsade. Bostadsbolaget ger vi tyvärr inte mycket för just nu, man trodde att det skulle vara lite ordning när något sådant här hänt i alla fall. Men nej, ingen personal på plats. När folk väl fick komma in rådde tydligen en hetsk stämning. Det visade sig att vi hade tur eller otur, det är mycket svårt att säga. Vår bil hade faktiskt inte brunnit upp men den var kolsvart. Joachim kunde låsa upp burlåset, öppna  bilen och se att elektroniken gick igång med nyckeln. Inuti var bilen tydligen som vanligt. Men vad vet man om hur motor, lack och elektronik blivit påverkade av den enorma värme och sotmängd som bilen utsatts för? På det sättet hade vi nästan önskat att bilen brunnit så vi fått en ny. Men vi får hoppas på det bästa. I garaget var det avspärrat precis bredvid vår bur med staket av typen kravall och där hade tydligen folk försökt bryta sig in för att komma till sina bilar. Det fick komma en vakt och hindra dem och sätta fast staketet bättre. Någon hade gått in och avbrutit mitt i när Joachim stod och pratade med en bärgningskille. Sanslöst.

Nu är bilen i alla fall bärgad och skall väl bedömas för att sedan saneras. Känns sådääääär faktiskt.

onsdag 9 mars 2011

Ett par bilder

Det stod räddningsfordon längs hela huset och de hade alla sina funktioner.

Här får man en idé om hur mycket svart rök som bolmade på baksidan.

En annorlunda natt

Vi är ganska vana att det åker utryckningsfordon både på ena och andra sidan huset och man kollar ut för att se vilken sort det är. I går kollade Joachim ut när vi hörde lite väl många sirener och utropade att de stannar ju här! Vi öppnade balkongen och såg rök komma vid den ena gaveln men att de flesta brandbilarna åkte till garageinfarten på andra sidan. Folk började ta sig ut och samlas utanför och jag kollade ut i korridoren. Såg min granne längst bort och ropade frågande om det brinner. Hon lät mycket upprörd och sa att det brinner jättemycket i garaget, jättemycket! Vi försökte väcka barnen och jag fick inte liv i Johannes, han var som totalt medvetslös. Fick dra ner honom från sängen och klä på honom sovandes. Gabriel vaknade snabbare och fann sig i situationen. På med overaller ner i vagnen och ut. Östra trapphuset var rökfyllt och det kändes väldigt obehagligt. Vi tog oss ner för den andra trappan där det också var lite rök och man kände hur oerhört starkt det var trots att det var så lite. Utanför fick vi genast flytta oss eftersom de skulle ta vatten ur en brunn på trottoaren. Vi fick reda på att vi kunde stannat inne, men det hade jag aldrig vågat när man vet att det brinner i ett garage. Där finns större, stängda garagelokaler och vem vet vad de har där inne i form av gastuber och annat? Vi fick i alla fall inte gå in i huset igen utan vandrade omkring i en halvtimme på gatorna utanför. Johannes blev ledsen och vaknade egentligen till först när vi var ute. Vi satt och höll om varandra på en bänk vid Chapmans torg och pratade om våra saker som det skulle vara så sorgligt att mista. Dock hoppades han att vi skulle få en ny bil - en röd.

Jag beundrar räddningstjänsten väldigt. Så snabbt de fick en buss på plats för att värma sig, de öppnade bingohallen där de hade ambulanspersonal, de pratade med hotellet mittemot om att få vara i lobbyn och där vi gick in. Det var perfekt, sköna fåtöljer, tv, toalett och jag hade fått med min jobbryggsäck med datorn i så Johannes kunde sitta och spela lite spel. Gabriel var vaken och Joachim gick ut med honom en sväng för att försöka få mer info. Det kom in ambulanspersonal och kollade så vi mådde bra och vi fick all information de hade, vilket inte var så mycket mer än att det var väldigt mycket rök och att branden tog sig igen när de väl fått ner den först. Jag har aldrig sett så många olika typer av brandfordon innan. Vilken organisation!

Vid halv två fick vi komma in i lägenheterna igen och då såg vi hur otroligt mycket rök som bolmade ut ur gallerväggarna runt om hela garaget. Vi hade fått tillsagt oss att packa och vara beredda på att evakuera om det skulle ta sig mera. Alltså hade de inte helt koll på branden då heller. Det var overkligt och skrämmande. Jag tejpade igen luftintagen åt det hållet, vi gav barnen lite smörgås och puffar som de åt med god aptit. Sen var vi vakna en bra stund allihop och kom väl i säng vid halv fyra-tiden. Då hade röken lagt sig.

I dag har vi fått sova i skift och ringa försäkringsbolag och bostadsbolag hela dagen. När det gäller bilen har vi ganska låg självrisk, men de luras i sin informationstext för där står att man får hyrbil i högst 60 dagar, men det visade sig att man får betala 25% själv. Annars har de varit väldigt trevliga och tillmötesgående, det måste jag säga. Vi har också gratis bärgning till skadeutredningen. Först vid fyra-tiden på eftermiddagen fick vi information från Bostadsbolaget om att vi får tillgång till garaget på fredag. Känns ju jättelänge att inte veta hur det står till med vår bil.

Det här var en nyttig erfarenhet. Nu har vi sedan i höstas äntligen skaffat brandsläckare och i julklapp fick vi brandfiltar av mamma. Det jag har tänkt att komplettera med och pratat om flera gånger är att köpa en sådan där ihopfälld brandstege så att man kan klättra ut från vardagsrummet om det behövs. Det vill jag ha nu. Man märkte hur otroligt svårt det var att komma ner för trapporna bara det var lite rök. Vi bor dessutom längst in i korridoren så är den rökfylld är det väldigt svårt att ta sig ut. Vi är såklart också glada att det inte spred sig mer och bilen är ju ersättbar. Det är bara att allt praktiskt blir tjorvigt ett tag men ingenting emot om det brunnit i lägenheten.

En annan sak jag tänkte på i går är att om alla foton och sådant brinner upp så har vi i alla fall den här bloggen. Den känns som ett viktigt dokument över det senaste dryga året. Den brinner inte upp. Skönt.

Nu rasar det...

Glömde säga att min bild kom med i GP i måndags. Det var roligt tyckte jag. Bildtexten (som inte jag skrivit) fokuserade dock på att lärare också ska ta hand om elevernas sociala problem, vilket är sant. Men min bild handlar egentligen mer om att det läggs på lärare mer och mer administrativa arbetsuppgifter och mötesarenor som måste skötas, medan vi inte fått en minut extra tid att göra det. Nu har skolminister Björklund dessutom börjat hojta om MER undervisningstid för lärare eftersom han desperat rycker efter halmstrån för att eleverna får sämre kunskaper av hans politik. Skolministern har inte fattat någonting. Snart rasar det. För mig har det rasat.

Mordbrand?

Misstänkt mordbrand i Majorna

Polisen misstänker mordbrand efter den kraftiga branden i Majorna natten mot onsdagen. Ett trettiotal bilar är skadade eller förstörda.
En kvinna fick föras till sjukhus med lättare rökskador och ett trettiotal bilar skadades eller förstördes helt i en stor garagebrand på Karl Johansgatan i Majorna.
Branden utbröt vid 22-tiden och visade sig vara svårsläckt. Inte förrän vid klockan två på natten var branden släckt, och på onsdagsmorgonen arbetar fortfarande en patrull med att få ut röken ur byggnaden.
Rök trängde också upp i boningshuset ovanför garaget under kvällen och natten. Flera oroliga boende fick hålla till i bussar vid vårdcentralen intill under släckningsarbetet.
Polisens tekniker har fortfarande inte kunnat undersöka platsen på grund av rök och glöd, och på onsdagsmorgonen var brandorsaken fortfarande oklar.
En förundersökning har inletts om mordbrand och garaget är fortfarande avspärrat.
Stina Selin 031-62 40 69

Det brinner!

Det brinner!

Är lite chockad men nu är vi inne, fast får vara beredda på att evakuera om det skulle ta sig eller så. Nya, fina bilen har brunnit upp! Usch och fy vad jobbigt!

Ryktena säger att det är anlagt. Ännu värre!

måndag 7 mars 2011

Kanske bara där...?

Citat från Askims simhall (mamman till sina barn angående varför de måste skynda sig lite): 

"Jo, vi har lite bråttom för Ragnar ska iväg och spela trumpet sen."

Ragnar är storebror, ca 7 år.

söndag 6 mars 2011

Dagens 6-åringscitat

Johannes sitter och blåser upp ballonger till kalaset. Jag får hela tiden komma och knyta och han konstaterar: 

"När jag blir stor ska jag ha en fru som knyter ballongerna."

6-årskalas - äntligen!

I dag var det äntligen dags för Johannes att få ha sitt efterlängtade 6-årskalas. Det har blivit mer och mer framskjutet eftersom vi varit sjuka så länge. Tyvärr var det två andra barn som var sjuka och en som inte kunde i sista stund, men det var väldigt mysigt att ha lite färre barn också. Det här kalaset hade vi bestämt att göra det ganska enkelt, sådär som man själv hade när man var liten. Korv med bröd och sen hade Johannes bestämt gino och glasstårta till efterrätt.

 Glasstårtan gjorde jag helt enkelt av glassen från ett uppochnervänt glasspaket som jag ställde massa chokladfyllda sådana här rör i som Elliot här "röker" lite coolt i, flaggor, nonstop och ett ljus i form av en 6:a. Runt omkring lade jag ginon (vet du inte vad det är, beskriver Johannes det i slutet av det HÄR inlägget). Blev ganska festlig, men inget kort eftersom vi filmade när tårtan serverades. Så kan det gå. 


Fina presenter blev det och lite extra gulligt var detta kort som Johannes goa kompis Linn från dagmammetiden hade ritat och skrivit själv.

 En rolig present var den här ficklampan som har små utbytbara lock på sig med svarta silhuetter av olika figurer från serien Ben 10. Här knödde alla barnen in sig på toa och provade om den funkade. Gissa om den gjorde det?

 Johannes hade beställt två lekar till sitt kalas. Det ena var en ballonglek som går ut på att man knyter en ballong runt fotleden och sedan ska panga varandras ballonger tills bara en är kvar. Tyvärr försvann kameran en stund, men vi hade väldigt roligt barnen och jag när vi sprang runt till hög musik och pangade. Gabriel tjöt av förtjusning och sprang runt han med. Var och en hade fått en liten tatuering i en av ballongerna. Sedan lekte vi dansstopp. Då spelar man musik och när musiken stannar så ska man "frysa" och stå helt still. Det blev mest hopp-stopp och vi slätade över faktumet att den som rörde sig skulle åka ut utan körde på några omgångar. Bara den yngste gästen (inte Gabriel då) tyckte detta var sådär och gömde sig bakom högtalaren. Vi får hoppas han gillade musiken i alla fall.

Sen var det traditionell fiskedamm. Joachim, som tydligt sagt åt mig att han MINSANN inte är någon lekfarbror, var jätterolig under alla lekarna och gjorde verkligen kalaset sådär kul som man vill ha det. När det var fiskedamm, som Joachim också skötte om, fick varje barn något väldigt tokigt först, Johannes fick en blöja vilket föranledde väldigt många skratt.

Gabriel - ja vad ska man säga om den gossen? Han trivdes som fisken i vattnet helt enkelt.

Nu efteråt har Johannes många gånger sagt att det här var det bästa kalaset och han är så himla nöjd. Tur det, för innan var han riktigt nervös. Han var så stor, så stor och tog hand om sina gäster tyckte vi, det har verkligen hänt mycket med hans utveckling det senaste. Mamma- och pappahjärtat blir väldans varmt en sådan här dag. Det behöver inte va så komplicerat.

fredag 4 mars 2011

Det gäller att mixa rätt annars blir det inte bra! Anlita helst min son.

I kväll, sådär lagom till läggdags började Johannes plötsligt tjata om att han ville göra en dryck som han kommit på som fredagsmys. Det var den ena frukten efter den andra och det skulle vara vaniljkräm i också, det var mycket viktigt. När vi, som både var trötta och insåg att detta inte verkade vara särskilt gott, sa nej blev Johannes fullkomligt förtvivlat förnärmad och ledsen och sa att vi inte lyssnade (även nu hans egen logik - att "inte lyssna" innebär ibland att vi lyssnar 18 gånger och sen säger nej i alla fall för 18:e gången)! Men eftersom han ändå skulle äta kvällsmat och ta penicillin - ja nu är det hans tur, kraftig öroninflammation som hörde av sig i onsdags - gick jag med på en kompromiss. Vi skalade en apelsin och hällde på 1 dl frusna hallon och mixade till en tjock och faktiskt riktigt god dryck. "Det är viktigt att man mixar på ett speiellt sätt så det blir bra" förklarar Johannes på den lilla filmen han ville spela in om sin dryck.

Behöver jag säga att han var mycket stolt och glad över sitt egenskapade recept?

torsdag 3 mars 2011

Man får ju va lite glad ändå...

Tack för din teckning. Vi skulle gärna ta med den i tidningen men det kommer inte att fungera. För att teckningen skall bli läslig i vanligt dagstidningstryck krävs att det är störra kontraster i den. Lättas är kanske om du lägger i en färg eller tar bort svärtningen bland bokstäverna.

Sedan undrar jag om du ska ha Fröken Lotta eller dina initialer som står på teckningen under Illustration: ?

MVH

XXX
Fria ord

PS För GP:s del är det enklare att göra rättvisa åt en teckning om den inte har ett så högt formt utan är lite bredare DS

Jag blir ju himla glad att de vill ha min teckning. Nu har jag förbättrat den, ska bli intressant att se om den kan få komma med.

onsdag 2 mars 2011

Det är något med den här bilden...

Bästa tricket

Vet inte om jag har hittat på det själv eller hört det någonstans men det bästa trick som finns för att få Gabriel att äta t.ex. smörgåsbitar är att ge honom en tandpetare. Han fullkomligt älskar att äta med tandpetare! Just nu älskar han att äta det mesta. Han har fått tillbaka aptiten med råge. Det älskar vi!

tisdag 1 mars 2011

Att knäcka den där läskoden

I går var det en stor dag - ja så kan man säga.

Johannes började tidigt intressera sig för bokstäver och som 2,5-åring kunde han några. Men någon gång under 3-årsåldern fick han en oväntad skräck för "skrivskolan" som han aldrig vill börja i. Det håller i sig fortfarande, han är inte sugen på att börja skolan - alls. Han är rädd för att behöva skriva och läsa hela dagarna eftersom han inte kan det och därmed inte vill det. Som du säkert förstår har jag försökt avdramatisera det hela och sagt att man verkligen inte behöver kunna någonting av detta innan man börjar skolan, det ska man ju så att säga lära sig där. Johannes har kunnat nästan alla bokstäverna och deras ljud länge och han har kunnat ljuda ihop ord, men han vill oftast inte, ungefär som med det mesta han inte kan och dessutom som en protest mot skolan och allt vad den står för.

I helgen hittade jag på rean en fin bok med enkelt språk, skriven med VERSALER. Polisen kommer! av Helena Bross. Jag bestämde att den här boken ska Johannes läsa själv, när han är redo att läsa. Sen råkade vi ha köpt en chokladkaka som han var mäkta sugen på. Då rååååkade jag säga att för varje sida du läser får du en chokladbit. Johannes blev rasande! "Man får inte hota barn!" utbrast han med sin egen logik. Det tog ett antal varv och ett par dagars förklaring att det enligt mig inte kan vara ett hot eftersom jag inte tar bort något från honom om han inte läser - däremot får han något om han läser. Men det är helt okej för mig att han inte läser. Motiverad som katten ville han i till sist läsa - en sida. Det gick ju hur bra som helst! Brun runt munnen kom han ner, hoppade upp i knät och ville allt ha lite mer av den underbara chokladen. En sida till! Han kämpade och stånkade och vred sig och pressade fram alla ljud. Men han gav inte upp! Såå himla roligt tyckte jag, som har väldigt bra tålamod (om jag får säga det själv - och Joachim har också sagt det förresten) när Johannes väl försöker, då får han gråta och stånka och vara hur förbannad som helst om han vill. Men om han ger upp - det klarar jag inte alls av lika bra.

Ja, hur som helst, vi skulle åka iväg till simskolan på eftermiddagen och just när vi skulle åka upptäckte jag att Johannes var misstänkt brun om tänderna. Hallå där! Vad har du tagit? Då blir det till att läsa en sida till när vi kommer hem. "Ja okej då." Utan protest. På kvällen satt vi och kämpade och slet - men jisses vad bra det gick. Massor med sidor och tillslut var chokladen slut.


Då gick det faktiskt bra att läsa lite till i alla fall.