torsdag 29 december 2011

Lisa och julgiraffen

Det här är min tomteflicka, jag tror hon heter Lisa, för det dyker upp i huvudet så fort jag ser henne. Hon sitter nu i hallen på trappräcket (ja hon är säkerhetsförankrad) så att hon är den första man möter när man kommer hem. Jag fick henne min allra första jul, 1978 och hon är väldigt viktig i julensemblen. Under ena foten står det JOHAN överstruket vilket är lite roligt. Min syster Johanna och jag fick var sin sådan här tomte, men hon fick en kille och jag en tjej. Mamma skrev alltså först fel namn men jag vet inte om det var för att det bara blev fel, eller om hon ändrade sig om vilken tomte vi skulle få.

Lisa har alltid haft en central plats bland pyntet i mitt rum, gärna bredvid den julbock jag fick året efter, (1979 för den som inte orkar räkna) som mer ser ut som en giraff än en bock. Mamma brukar ibland fråga sig hur hon kunde köpa de där gira... eller förlåt - halmbockarna, men den här har varit en del av mitt julliv i 32 år, så han får stanna!

onsdag 28 december 2011

Minnen i tingen

När jag packar upp julsakerna varje år översköljs jag av minne efter minne. I princip varenda liten tomte framkallar en person, en plats eller en känsla. Det här otroligt vackra (och faktiskt numrerade) tomteparet fick jag av Joachim när vi varit tillsammans i drygt två år och vi hade nog ganska nyss flyttat ihop också. Han hade tydligt deklarerat sin anti-jul-inställning och ville helst inte ens adventspynta. Alltså inte ens stjärnor i fönstren! Då förstår du kanske att detta var en extra speciell sak att få. Jag älskar tomtarnas blickar, konstnären har verkligen lyckats få fram en värme och kärlek som man ju bara kan hoppas att vi får känna i den där åldern.

måndag 26 december 2011

Julklappsbygge

Just nu håller Johannes på att bygga på sin julklapp, en fängelseö med pirater och soldater som passar ihop med det piratskepp han fick för ett par år sedan. Det är så häftigt att se honom följa ritningen steg för steg och bygga helt själv. Men sällskap vill han gärna ha. Som sin mor.

söndag 25 december 2011

Vattkoppor har invaderat vårt hem

Stackars, stackars lille gubben! Vattkoppor precis överallt. Vi undrade just om han skulle få, för i princip alla på förskoleavdelningen har haft men inte Gabriel. På kvällen innan julafton dök de upp och har bara blivit fler och fler och fler.
Han vill inte äta något, men dricker mjölk som vi spetsar med grädde. Fick i honom lite tjock yoghurt, lite vispad grädde med krossad fudge och lite julgodis, men det är väl ungefär det han har ätit i dag. Nu vaknar han stup i kvarten och är ledsen förstås. Blir nog en lång natt. Nu fick jag höra av en kompis att det finns något skum mot vattkoppor, ska köpa det direkt i morgon! Tyvärr lär Johannes få detta om ett par veckor också. Sen han man ju hört att det kan ge vuxna bältros, men nu har vi läst att det inte är så, att man får bältros beror tydligen på att det egna viruset legat latent i ryggmärgen och väntar på att kroppen blir nedsatt på något sätt. Alltid något.

Julafton i bilder

morgonklapp

 
febermys

tidningsläsning

 
 matlagning

 grönkålspaj

 tomteverkstan

 nyvaken

  julbord

 gott

 äta

 tomten

 paketöppning

 succé

 wow

 köksradio

 knivbryne

 radiostyrd

superkul

lördag 24 december 2011

Världens överraskning dan före dopparedan!

I dag åkte vi till våra kära mammor och lämnade årets klappar. Johannes fick prova på att vara tomte.

Vi var lite för hungriga för att harmoni skulle råda så mamma räddade oss med lite fika medan Joachim handlade det sista till julbordet. Hos svärmor fick vi sedan mackor och kaffe så vi klarade oss bra till kvällen. När vi åkte förbi ICA Kvantum i Frölunda sa Johannes: "Där står granarna och väntar på att vi ska komma!" Men som vanligt åkte vi förbi. När vi kom hem upptäckte Joachim att det trots allt handlande saknades citron till sillinläggningen så han gick iväg en stund. Döm om vår otroliga glädje och förvåning när han kom hem, inte bara med en citron, utan en gran också! Han som varit totalmotståndare till gran, ville nu överraska oss och det var minsann en överraskning som hette duga! Johannes hoppade och jublade!

Jag började rota i hela lägenheten efter julgransfoten men den var helt omöjlig att hitta. Vi kom på att den nog gick sönder när vi hade gran senast så jag fick kasta mig i bilen och hann precis innan stängning till Järnia som hade en rejäl fot. Det roliga var att en annan kund i precis samma ärende stod framför mig i kön. Det blev lite muntert där i affären.

Johannes och jag klädde granen ända till 22. Det doftar underbart och den riktigt äkta stämningen infann sig. Nu blev vi allt glada! Tack älskling för att vi fick en sån fin julklapp! Hoppas du inte blir alltför allergisk.

torsdag 22 december 2011

Pepparkaksjulkort

 I år blev det pepparkakstema på julkorten.

Som "kristyr" använde jag en snöpenna som man ritar med och sen embossar (värmer med varmluft) så att den sväller upp. Ur hängbandet klippte jag också små gångjärn att sätta fast korten med.

Sen är det lite kul om alla (som kan) skriver sitt namn tycker jag! Blir personligt!

söndag 18 december 2011

Fjärde advent och framförhållning på vissa plan, men inte andra...

Fjärde adventsmys till årets julkalender som är så himla bra!

Hade tänkt att göra massor i dag, men det blev i princip bara julkortstillverkning. Det tog en hel del tid i anspråk både i går och idag, men det blev kort vi är glada över att skicka ut (inga bilder än, för det förstör ju liksom grejen för mottagarna). Johannes blev sjuk i torsdags och det höll i sig på fredagen, så i helgen har vi varit hemma, förutom att vi handlade i går och då valde vi COOP fast de är dyrare. Men det var det värt, för korv innan handlingen, provsmakningar, tomtetjej som delade ut lego och tomtefar som hade en önsketävling och bra med plats i affären gjorde det värt det. Dessutom slog vi in alla barnens klappar i går kväll/natt, det var unikt kan jag säga! Har aldrig hänt innan den 23 december förut. Man tänker att det är ett litet snabbt jobb, men det tar ju jättelång tid har vi varje år insett när vi sitter utmattade dan före dopparedan och hellre vill göra annat. Jag hade dock velat städa och julpynta klart i dag, men det kom vi inte ens i närheten av.

torsdag 15 december 2011

Att få barn att äta lite för löst potatismos...

Häromdagen gjorde jag lite för löst potatismos och tänkte att nu går middagen åt skogen. Men så lade jag i moset i en spritspåse och använde min konstnärliga fantasi, haha! Det var en av de mest uppskattade middagarna på länge! Johannes utropade - Åh, det här var det godaste moset du någonsin gjort!

Han tog nog mer mos fem gånger och varje gång blev det en ny konstnärlig kreation.

tisdag 13 december 2011

Världens sötaste luciafiranden men med stressfaktorer från Lucifer som nafsade mamman i hälarna hela dagen

En liten reflektion som jag skriver efteråt men lägger in här före texten.... När man läser (om man nu orkar det) detta inlägg så kan det ju verka galet av mig att en kamera skulle vara så viktig. Egentligen är det ju de verkliga upplevelserna som är de viktiga och när jag skrivit av mig så ser jag det ännu tydligare och kan uppskatta det fina som hänt under dagen. Då tänkte jag; Ska jag ta bort alltihop? Näe! bestämde jag sen. För jag tänkte att inlägget speglar olika saker som påverkar min stressnivå och säkert många föräldrars. Vi vill hinna med och vara duktiga och glada, helst ska lussekatterna och pepparkakorna vara hembakta till fikat och barnen ska tindra i kapp med de levande ljusen. Så det här blir en skärva ur verkligheten som jag får försöka lära mig av. Faktiskt så lär den här bloggen mig ständigt att se saker på andra sätt och ofta positivare än hur jag först upplevde dem. Så här kommer berättelsen om min fin-fula Luciadag:


Åh, har lust att svära långa, långa haranger!!!! Egentligen ska detta vara ett gulligt Lucia-inlägg med pepparkakor och lussekatter och sång och glada barn. Det blev inte riktigt så även om jag har varit med och sett två fantastiskt fina lusseuppträdanden och barnen (och mormor) är glada över dagen. Det var väldigt mysigt att min mamma var med, det är en tradition vi har bevarat för vi gillar verkligen Lucia båda två.


Har varit ensam med barnen sen i söndags eftermiddag och försökt hålla ställningarna. I morse hade jag packat lussekläder och vi kom iväg utan större incidenter. När jag var i garaget upptäckte jag dock att jag glömt plånboken, skit, detta medförde att jag fick springa många sträckor och stressa ihjäl mig till den nya kursens upprop och stappla in där för sent. Hade i går kväll bestämt att vi måste banne mig ha en kamera när det är Gabriels första luciafirande och Johannes första i sin nya skola. Jag hade en (kort) stund på mig på eftermiddagen direkt efter skolan och planerade att åka då.  Direkt när föreläsningarna var slut sprang jag till bilen och åkte alldeles för fort i ösregnet till Elgiganten som nu ska få DÅLIG satans reklam! Jag berättade att jag hade bråttom och skulle fota och filma lussetåg om en timme och ville ha råd om kamera. Det fick jag - men sen måste man ju ha minneskort också. Det var väldigt dyrt kan jag säga men vad ska man göra? Åkte mycket i vänsterfilen, där det var stooora vattenpölar, till mamma och hämtade henne. Sprang hem för att kolla om vårt gamla minneskort skulle funka för då skulle vi spara 400 (!) spänn. Då hade jag 25 minuter innan tåget skulle börja. Då visade det sig att det ska vara en annan form av minneskort i den nya kameran. Försäljaren hade alltså gett mig fel sort! HELVETE! Stresshormoner upp i toppnivå! Nu blir det inga kort på Gabriels första lussetåg i alla fall! Ringde desperat Joachim och som tur var sa han att det fanns ett minneskort i min telefon som kunde passa. Det gjorde det och jag sprang till förskolan i ösregnet och var upprörd, men försökte lugna ner mig. Det var en gullig liten lussesamling på golvet och mest föräldrarna som sjöng, väldigt bra tycker jag för såna där knoddar förstår ju inte varför de ska gå i tåg och stå på rad i alla fall.  De var så söta och fina alla barn och sen fikade vi lite.Tog kort och filmade och kameran verkade funka bra. Var väldigt mysigt alltihop och jag kände mig ändå nöjd att det gick i lås.


Sen blev jag rätt stressad igen, hem tömma kameran, halvspringa och beställa en pizza på vägen, hämta Johannes, hämta pizzan, tyvärr bli irriterad vid matbordet, klä på lussekläder, panikpacka lite fika och iväg igen till Johannes lussefirande. Tog massor av kort och filmade. Det var ett jättelikt luciatåg med kanske 4 eller fem klasser samlade. De var otroligt duktiga och sjöng rent och fint och nyanserat. Väldigt imponerande! Johannes var jätteglad och log mot kameran. Efteråt var det lite fika där också och då hände en jättepinsam sak, jag kände inte igen föräldrarna som satt vid samma bord, trots att de hade suttit bredvid oss (i andra kläder) vid Gabriels lussefirande innan (vi hade inte pratat med varann men ändå). Annars kan man (jag) ju ofta fejka sånt  för det händer tyvärr relativt ofta, men nu blev konversationen sådan att jag inte kunde förneka att jag inte hade en aning om vilka de var. Helt sjukt, åååååååhhhhh vad jag skäms undrar vad de måste tro om mig egentligen?? Jag har verkligen dåligt ansiktsminne och dessa människor var liksom på fel plats. I stressen var jag så fokuserad på mitt eget att jag inte kopplade. När vi äntligen kom hem (Johannes i spinn och jag trött och irriterad) och alla kvällsbestyr var avklarade (Gabriel utom sig av trötthet och grät mest och fick utbrott, vilket sen avlöstes av att Johannes gjorde likadant men i en 6-årings skepnad) skulle jag tömma kameran. Då upptäckte jag att nästan alla kort saknades och de flesta filmerna inte gick att spela upp. Förmodligen för att minneskortet egentligen behövde formateras. NNNNEEEEEEJJJJJ!!!!  Det enda kort på Johannes i lussetåget är detta:

 Tur att det blev ett fint kort på när pepparkaksgubbarna sjöng!

Jag har sådan lust att åka och strypa den där försäljaren, jag fattar ju att han inte gjorde det med flit, men han borde väl för #(¤)#"#¤=#" veta när de dessutom hade kameran på annons denna vecka!?!?!? Han hade också mage att bli sur när jag inte ville ha hans försäkring. Jag tycker den jäkeln kunde ge mig ett gratis minneskort av det andra slaget när jag går dit för att lämna tillbaka det felaktiga. Men han har nog inte barn, så han skulle inte förstå den grejen ändå. Men kameran verkar ta fina bilder i alla fall. Hade varit bra om de kunde fastna på minnet också. Nu har jag ändå många bilder som har fastnat i mitt minne och det är ju tur det!

söndag 11 december 2011

Dagens 6-åringscitat!

Johannes - för dagen iklädd pepparkaksdräkt på grund av julkortsfotograferande - och jag bakar delar till årets pepparkakshus och lyssnar på årets radiojulkalender samtidigt (sanningen att säga är det en som mest lyssnar och en som mest bakar). Vi tycker i alla fall att det är lite skoj att pepparkaksgubben Johannes också bakar pepparkakor och då tittar han på degen och utbrister:
- Men där är ju min fru!
 
 

tisdag 6 december 2011

Just nu i detta ögonblick känns livet så skönt!

I dag hade jag, som sagt, sista tentan för terminen. Det var en pärs jag höll på att bryta ihop i helgen. Men jag knödde och knödde in en massa bakterienamn och ord in i det sista i går kväll och faktiskt kändes det som att jag klarade tentan hyfsat.

I kväll blev jag oväntat bjuden med på julmiddag (fast inte julbord) med jobbet på SS Marieholm, en båt som ligger vid Operan. Jag har haft en sån urtrevlig kväll och känner hur jag saknar många av mina arbetskamrater så väldigt mycket! Men jag saknar inte jobbet, tyvärr. På restaurangen hade de musikkväll där en snubbe spelade gamla stenkakor hela kvällen. Det gjorde verkligen stämningen! Åhh nu är jag så glad igen, vad skönt!

torsdag 1 december 2011

Bra början!

En bra början på december, firat gubbens födelsedag med god mat och tårta, lyssnat på otroligt bra, rolig och intressant föreläsning om immunsystemet, väldigt lovande jukalendrar både TV och radio (man måste ju hänga med), nått mina plugg-mål för dagen (färdig med lång hemtenta) och nu blir det lite wordfeud i sängen tror jag! Helt totalt utmattad, men ganska glad. Skönt för jag har varit nere i skorna ett tag...

onsdag 30 november 2011

Om tandhygienisten vore lärare...

Läser just nu om kunskapsförmedlande (undervisning) inom tandvården och inser att jag nu ska försöka få personer att lära sig saker men att deras fria vilja att göra som de vill alltid går först, att jag bör dela upp information på flera tillfällen om personen inte orkar, att det inte är mitt fel om patienten inte gör som jag vill (även om jag såklart ska anstränga mig för att få dem att göra det) utan finns många faktorer som kommer emellan. Jag bör anpassa min information till om patienten är trött, ointresserad eller kanske rädd. Dyker de inte upp får de betala straffavgift. INTRESSANT! Jag är ju van vid ett motsatt förhållande, kan man säga...

Såhär skulle tandvård kunna sett ut i mitt gamla (yrkes)liv; Om patienten inte vill komma måste jag ringa och fråga varför, jag skulle behöva anordna möten för att utreda det här och upprätta ett åtgärdsprogram där jag och annan personal anpassar oss för att patienten ska dyka upp. Jag har 23 patienter samtidigt och om någon av dem inte orkar lyssna på vad jag säger och kanske reser på sig, börjar pilla med instrumenten eller avbryter mig måste jag säga till den att sitta still i minst 40 minuter och vara tyst (om jag inte bett den att säga något) och lyssna på och utföra mina instruktioner. Det skulle vara min skyldighet att se till att patienten borstar tänderna på rätt sätt och gör rent mellan tänderna, inte äter för ofta, använder rätt tandkräm m.m. Efter några veckor ska patienten göra ett prov för att bevisa om jag varit tillräckligt skicklig på att lära den allt.

Om många patienter misslyckas med sin tandvård skulle tandvårdsministern gå ut i media och säga - det är katastrof med våra tandhygienister de har för dålig utbildning!

tisdag 29 november 2011

Många avslut nu

Glömde skriva att anatomitentan kändes rätt bra, men det känns alltid nervöst innan man får reda på resultatet. Var färdig på en halvtimme men fick inte gå förrän efter en timme. Nu håller jag på att skriva hemtenta som ska in på måndag, grupparbete som ska in på måndag och på tisdag har vi oral mikrobiologitenta och den ser jag INTE fram emot! I dag har vi börjat en kurs om histologi där det känns som att vi har fått mycket bra baskunskaper i de andra kurserna för att lätt kunna hänga med. Inte klokt vad vi lärt oss på 3 månader!

söndag 27 november 2011

Första advent

Johannes har varit snäll och hjälpt mig med att stryka julgardinerna i dag. Det tar lång tid, det är mycket vattensprutande, men resultatet blir finfint. Den åttiotalspastelliga strykbrädan kommer att falla ihop vilken dag som helst. Tur man inte använder den så ofta...

Jag har känt mig överrumplad av advent i år, inte haft den rätta känslan riktigt. Stormen och regnet ryter utanför, men nu i kväll kom stämningen nog lite ändå. Är lite (mycket) trött i dag för igår hade vi fint folk på besök.
Vi blev inte helt nöjda med kompositionen av maten, men trevligt sällskap gjorde att kvällen blev en sån man kan leva på länge!
 De här små änglarna (Svea th) är så förtjusta i varann som man kan bli, känns det som. Här svettiga efter att ha sprungit minst 20 varv fram och tillbaka. Det första Gabriel ropade när jag gick in till honom i morse var:
-ÅÅÅÅSAAAA!?!

lördag 26 november 2011

Dagens 6 åringscitat

Johannes läser receptet till efterrättskakan:

"Om ni har en son, så ska han få slicka!"
 

onsdag 23 november 2011

Tenta i morgon!

I går gjorde jag en backup på hela bloggen från början till slut! Två år av livet i snabbspolning! Jag som inte gillar att skriva dagbok, gör plötsligt precis det, om än i en lite annorlunda tappning. men det är ett minnesdokument som få, det vill jag påstå. Det har blivit tunnare med inlägg nu utan riktig kamera. Det känns tråkigt. Men jag får försöka peppa upp mig och skriva lite oftare.

Den här veckan har varit speciell. I morgon tenta i anatomi och Joachim har varit bortrest på jobb tre dagar. Jag har dock haft självstudier tisdag, onsdag, vilket ju är en oerhörd lyx. Känner mig ganska väl förberedd för tentan och har dessutom hunnit göra en hel del överhängande saker här hemma när jag fått ta pauser för att inte hjärnan ska sprängas. Jag har tvättat fönster (tog sammanlagt tre dagar), sorterat linneskåpet och därmed fått in det mesta linnet som ska vara på landet, satt upp foton på barnen i hallen, börjat rensa under trappan där det på ett mystiskt sätt bildas som en soptipp hela tiden, lagat några jeans, fått iväg ett par viktiga brev och lite annat.

Allt för att minska en total ansamling av stress inför advent och därmed försöka låta parasympaticus styra min kropp och inte sympaticus. Moaahhahaha! Googla du bara!

lördag 19 november 2011

Dagens 6-åringscitat

 
Dagens 6-åringscitat och argument för att inte gå och lägga sig:
"Jag är pigg som en chokladpralin!"

fredag 18 november 2011

Min knasiga hjärna

När jag ska lära mig konstiga ord börjar min hjärna associera vilt. Det kan bli komiskt ibland eller snuskigt, båda är bra för att komma ihåg. Nu tänkte jag delge lite knasiga saker, för jag tänker att jag lär mig ännu bättre då, om jag formulerat det i ord alltså.

Min farbrors fru Ulla bor egentligen i Östersund, men nu har hon flyttat till binjuren. När man är längst inne i binjuren kommer man till märgen och där kan man fika med Ulla. (Binjuremärg = medulla)

När det gäller svalget fick jag hjälp med association av mamma. Här far luften och maten förbi! (svalg = pharynx)

I magsäckens nedre del ligger den smälta maten och väntar på att få komma ut till tolvfingertarmen, som i ett väntrum. (magsäckens nedre del = antrum)

Ett av de roligaste orden (enligt min knasiga hjärna) är den gemensamma utförsgången från gallblåsan och levern. Hokus pokus filiokus - eller ductus choledochus som den egentligen heter. Här trollar man fram choklad till ett dockhus.

Att lära sig vad äggledarinflammation heter är nästan omöjligt. Men sen tänkte jag på att äggen vandrar där i tuba uterina (äggledaren) och att någon saltar på dem och de ser plötsligt ut som pingviner. (äggledarinflammation = salpingit)

Bitestikeln är en lurig rackare. Men det är härifrån alla epidemier sprids (eller hur?!?!) (bitestikel = epididymis)

I sädesledaren leds alla spermier som kan bli olika individer, differenta alltså. (sädesledare = ductus deferens)

Förhud = preputium, ja du fattar att här måste det bli snusk....

Om man går i en parad kan man bli kall. (Parathormon reglerar kalciumjoner)

Ja, såhär håller jag på. Efter ett par timmar är hjärnan helt utpumpad och vill bara sova. Inte så konstigt kanske.

torsdag 17 november 2011

Anatomius latinus tränus

Håller på och lär mig 266 glosor i anatomi. Är just nu i fasen "kan-inte-särskilt-mycket". Måste komma över berget så att jag i alla fall kommer till "nu-kan-jag-de-flesta-även-om-jag-inte-kan-stava-dem". Sen kan jag lära mig mer om funktionerna. Dessutom har vi två grupparbeten och en hemtenta som snart ska vara färdiga. Johannes är sjuk. Det gäller att ta vara på tiden om man säger så.

Några roliga ord:
articulatio temporomandibularis
musculus sternocleidomastoideus
liquor cerebrospinalis
Som tur är har jag genom mitt gamla jobb blivit bekant med en sida på nätet där man kan skriva in glosor och träna på dem digitalt, glosor.eu. Fyy vad tråkigt det skulle varit annars. Mina klasskamrater verkar också glada för det. I går hade det spelats spel 260 gånger på den ena övningen.
 

torsdag 10 november 2011

En riktigt bra universitetslärare, eller två.

Det visade sig att jag hade mykoplasmabakterier och efter ett par dagar med stark penicillin, som visserligen fick mig att må fruktansvärt illa i början, var det som att vakna upp ur en dvala. Därför har jag känt mig lite energifull i veckan vilket var tur, för vi har börjat med ANATOMI i skolan. Det är så vansinnigt roligt och man måste vara vansinnigt på alerten och det är vansinnigt mycket ord jag kommer behöva plugga in. Men vi har en grym semi-pensionerad läkare och professor som i min värld har allt en god pedagog ska ha; väldigt mycket (i hans fall nära på outsinlig) kunskap, har gett oss tjocka häften med superfina, stora bilder, pratar långsamt (men inte jobbigt långsamt) och tydligt, upprepar sig, ritar på tavlan, skriver på tavlan, tar hand om våra frågor hela tiden, känner av gruppens energinivå, berättar små anekdoter om t.ex. det latinska språket, har inte späckat föreläsningen utan har gott om tid och slutar hellre lite tidigare. ALLA gillar honom!

Sen har jag lärt mig om hur man borstar tänderna, om mellanrumsborstar, små, runda tandborstar, tandtråd och allt sånt där. Där har vi en lika bra lärare som ovan men det är ju helt andra ämnesområden det handlar om. Hon kryddar dessutom med humor så man är alltid lite glad när man går därifrån.

Nu har jag faktiskt lektionsfritt torsdag och fredag eftersom jag klarat tidigare förhör och tentor. 

Känner mig lyckligt lottad!

torsdag 3 november 2011

Barnläkar bilen igen... vabivabb!

Världens finaste! Den till höger ligger nu med 40 graders feber. I dag har vi haft doktor Möller från Barnläkarbilen här igen, han är så bra, jag säger det igen! Den här gången fick inte bara Gabriel utan också  JAG ta halsprov inte en gång utan två! Inte så kul att få en tops nedstucken i halsen. Urk, fy och blä. Doktorn sa; Förlåt, förlåt, förlåt! Joachim såg mer road ut... Men det var ju bra att jag fick ta prov, för nu får vi reda på om det är någon elak bakterie som orsakat min tre veckor långa, svinjobbiga hosta. Det var inte streptokocker i alla fall.

I morgon har vi gruppredovisning för våra klasskamrater samt ett gäng arbetsterapeutstudenter. Vårt arbete handlar om tuggummin och om de är bra för tandhälsan på riktigt. Vi har gjort en powerpointpresentation som är animerad så det gäller att vi får till alla klick på rätt ställen. Jag har också fått massor med provtuggummin av Extra, så det känns kul att vi får dela ut dem. Får hoppas allt flyter på, vet inte varför jag känner mig lite osäker - jag är inte direkt ovan vid att prata inför folk. Men kanske för att jag inte övat så mycket än. Eller så är det för att så mycket kan gå fel när teknik är inblandat.

Ja, just det förresten. Tuggummin ÄR bra att tugga! Xylitol är ett riktigt bra sötningsmedel. På riktigt! Fluortuggummin är också bra för de kombinerar xylitol+fluor. Det är ju skönt att reklamen inte alltid ljuger. Eller hur?!

onsdag 2 november 2011

Snygg i käften!

Nu tänkte jag ge en liten skolrapport igen! Tja, alla fattar ju vad jag har gjort i dag, den härliga rosa färgen som fastnar i placken och visar ens synder. Men jag ska ta det från början. Förra veckan skulle vi göra just sånhär plackindex som det heter, man kryssar på ett papper vilka ytor man har plack på. Det gäller att ha tungan rätt i mun (höhö) när man kryssar. Tanden symboliseras av en ruta med ett kryss från hörn till hörn. Det sitter ihop 16 sådana rutor som ska föreställa överkäken och 16 för underkäken. Inte så rackarns lätt att få kryssen på rätt ställe kan jag lova. Sen kom det läskiga momentet, att ta blödningsindex. Det låter ju för det första barbariskt, men det handlar om att dra ett smalt instrument strax under tandköttskanten runt hela tanden. Sen kollar man om det börjar blöda lite. Gör det det ska man avgöra var blodet kommer ifrån och sätta kryss på rätt ställe på pappret. Nu låter ju detta kanske inte så jättesvårt, men det är sjukt mycket att tänka på, bara att hålla koll i lilla munspegeln, det är så jäkla svårt! Tänk då att rikta lampan, vinkla patientstolen rätt, hålla ut kinden med samma spegel du ska titta på tanden i, sitta rätt utan att få nackspärr, vinkla den jäkla sonden (instrumentet) rätt och spegelvänt dra den med lagom tryck längs tanden. Precis då immar spegeln igen. SKIT! Detta kändes ju nästan omöjligt! Förra veckan gick det också sådär och jag har varit lite bekymrad för det. Men i dag gick det faktiskt bättre. Vilken lättnad! Att färga och kolla plack känns ju som en baggis bara för det. Bara två speglar att hålla reda på! Snygg blir man också när den andra får greja på en! Herregud det är tur att det är nästan tre år kvar! Det här är ett hantverksyrke!

Sen är det ju lite tråkigt att vara stympad, men men.

måndag 31 oktober 2011

Utsikt ger frihet

Här står vi ungefär vid källardörren och kollar ner mot ängen.




Voilá!

fredag 28 oktober 2011

Frosseri i förvandling!

Jag är, som du kanske vet, förtjust i före- och efterbilder. Här kommer några stycken, det kommer fler framöver. Då förstår du också vad vi sysslat med på landet de senaste helgerna!

Här tittar vi ut genom köksfönstret i juli.

Samma vy i oktober. Inte riktigt rättvist nu när löven fallit, men man ser ändå att grönskan inte är så tätt inpå.

Den här har jag visat förut, men jag tycker den är så häftig. Man ser knappt huset. Augusti förra året.

 Oktober förra året...

.... och till sist okbober i år, i söndags!

 Här ser man slänten till höger om förra bilden i april i år (då visste vi inte att det var en trappa där uppe, då hade vi ju inte lagt ett vedförråd mitt i vägen).... 

 ...och samma fy från i söndags!

Lite större vy!