lördag 18 december 2010

Tjohooo aldrig har jag varit så glad över att ha fel!

I dag höll vi på att städa som tokar inför att alla gäster skulle komma på glöggmys på eftermiddagen. I badrummet har vi ett långsmalt väggskåp och ovanpå det står såpa och andra rengöringsmedel på behörigt avstånd från barnahänder. Jag sträckte mig upp och tog ner såpan och något litet ramlade ner och sa plingeling i golvet. Min RING!!! Jag blev otroligt varm i hjärtat och vet inte vad jag tjöt, men hela familjen kom och blev lika glada de. Eller ja, Johannes förhöll sig väl ganska neutral, han fattade aldrig varför jag var så ledsen över min ring när jag tappade den. Jag har ingen aning om hur den hamnade där men jag är så jätteglad att ha tillbaka ringen. Nu känns det som sådär i början när man hade den - jag märker den hela tiden. Med åren blir den ju en del av en nästan, men nu stannar jag upp och tittar på den lite då och då. Vilken fin julklapp!

Julbak, del 2

 Efter att vi firat Lucia på förskolan, gick vi hem för att göra klart resten av julgodiset. Vi började med att smälta choklad till marsipan- och mandelmassafigurerna. Så långt var Johannes med. Att göra figurer var en annan historia... Klart han var trött också efter att ha gått upp tidigt och anspänningen med luciafirande och allt.

Jag tog mig några egna andrum och gjorde i alla fall ett gäng marsipangrisar och ett par igelkottar som min syster lärde mig förra året.

 Visst är de underbara!?

Tradition i vår familj är också att göra dessa goda "limpor" med mandelmassa, choklad och valnötter. Enkla att göra men fina och ofta uppskattade.

Mormor kom på det roligaste sättet att ta sig ner för trappan. Hoppa-i-knät-metoden. Mycket uppskattat!

I början gick det rätt bra med godistillverkningen för Johannes, men när han gjort en jätte (längst bak) var han nöjd med sin insats och ville inte hålla på mer. Men envis som jag är blev det tillslut ett fruktfat, en gris och en igelkott också. Dessutom gjorde mamma lyckad knäck den här gången!