Att läsa min blogg ökar din livslängd avsevärt!

Hörde på radion häromveckan att det kommit forskarrapporter om att man riskerar att DÖ i förtid om man sitter ner mer än 4 timmar om dagen. Reportern var förskräckt: "Fyra timmar i sträck eller fyra timmar överhuvudtaget?" "Överhuvudtaget, tyvärr" sa forskaren. "Men då måste det vara massor av svenskar som berörs?" "Ja, vi har tidigare varit dåliga på att fråga hur mycket folk sitter still och i stället frågat hur mycket de motionerar". Det hjälper inte om du motionerar två, tre gånger i veckan, även om det förstås inte är dåligt, fick vi reda på. Reportern var fortsatt förskräckt. "Men du är ju inte här för att skrämma oss, utan för att hjälpa oss" sa han tillslut i ett försök att vara hoppingivande. "Ja, det finns hopp" sa forskaren. "Det hjälper att man reser sig då och då och rör på sig". Jag, som suttit ganska paralyserad och funderat på hur mycket jag egentligen sitter still, vaknade till. Sa hon inte nyss att det var farligt att sitta ner i fyra timmar överhuvudtaget? Då kan det ju inte hjälpa att resa sig ibland... eller hur? Sen började frågorna hopa sig. Hur har de kommit fram till det här? Hur har man tittat på alla livsaspekter och sedan lyckats komma fram till att det just är stillasittandet i minst fyra timmar som påverkar livslängden? Hur många timmar om dagen skulle jag själv uppskatta att jag sitter still (sådan här forskning bygger nästan alltid på att folk berättar om sig själva i enkäter)?

Läste för några veckor sedan om forskning som visar att om pensionärer är med i en förening så minskar deras risk för att råka ut för åldersdiabetes med ett antal procent (det där med att komma ihåg siffror, ja). Det finns också forskning som visat att barn som under många år är aktiva i en idrottsförening gör bra ifrån sig i skolan, mår bättre och har en högre livskvalitet. En så kallad Rapport visade i höstas att eleverna gör helt olika skolprestationer i olika delar av samma kommuner. Lärarna var chockerande nog olika bra i olika skolor, jättedåliga i vissa, men jättebra i andra. Slutsatsen var att det beror på hur bra lärare man har, hur bra man presterar i skolan. Vi har alla lärt oss att vi för miljöns bästa behöver sopsortera. Tidningen skall absolut läggas i tidningsåtervinningen, annars är man ingen bra människa.

Någon dag efter att jag läst det där med pensionärerna läste jag att några andra forskare nyanserat bilden av att barn som är aktiva i idrottsföreningar har högre livskvalitet. Det visade sig nämligen att just dessa barn också var barn till välutbildade föräldrar och bodde i välordnade hem. De tillhörde med andra ord medelklassen. Ojsan, de första forskarna hade visst glömt att kolla på övriga aspekter av barnens liv. Kan det möjligtvis vara så att pensionärerna som ingår i föreningar också har annat gemensamt (hälsa, make/maka, eget boende)? Rapporter om skolan är alltid intressanta att skärskåda. Är det så att lärarna i Askim är mycket mer engagerade och kvalificerade än lärarna i Gunnared eller har studieresultaten andra orsaker? När jag läste kemi på lärarutbildningen fick vi en helt uppochnervänd bild av bl.a. tidningsåtervinning. Läraren hävdade att han granskat ca 80 forskningsrapporter om huruvida det bästa ur total energisynpunkt var att bränna tidningarna i kraftvärmeverk eller att återvinna dem. Han hävdade att ALLA rapporter visade att det var bättre att bränna tidningarna och få energi i form av fjärrvärme. Att återvinna tidningar kräver nämligen massor av energi, dessutom får man papper av mycket dålig kvalitet. Det är t.ex. ingen bra idé att torka sina intima delar med toapapper gjort av återvunnet tidningspapper.

Det går att komma fram till det mesta om man bara ställer de rätta frågorna. Här är några fler rubriker som kanske dyker upp framöver:

Människor som dricker champagne minst tre gånger om året får bättre vård!

Golfspel ökar din förmåga att göra aktievinster!

Havsutsikt ökar din livslängd!

Det är jobbigt att man jämt måste tänka själv, tänka om, tänka kritiskt, vara skeptisk. Att det inte finns ett facit längst bak i boken där man kan se svaret. Det här inlägget har tagit nästan fem timmar att skriva. Jag har nog rest på mig och gjort annat en sådär 37 gånger. Ingen risk att dö i förtid här inte?

Och som en händelse dök den här kommentaren upp i GP när jag slog upp dagens tidning. Forskaren Vaillant har efter 50 år kommit fram till att det visst inte gick att utröna exakt vad som gör människan lycklig. "Their lives were too human for science".

Nyheter i korthet

Gabriels första lilla, lilla, lilla tand har dykt upp i veckan. Det har också visat sig att min oro för att han inte skulle sova bra när jag bytte till sittdel på vagnen var helt obefogad. Tvärt om somnar han extremt lätt och bra! Många gånger behöver man inte ens gunga vagnen, han bara somnar.

Till min stora sorg och bedrövelse fick jag reda på att massagestolen på gymmet inte ingår i mitt medlemskap. Jag har bara lett och bett om en pollett (vilken poet jag är) och fått en, men i torsdags var det till råga på allt min gym-idol som gav mig beskedet då hon enligt protokollet kollade mitt kortnummer innan hon inte gav mig en pollett. Jag blev såååååååååååååååååååååååå besviken och lommade hem. Det visade sig att massagestolen kostar 20 kr/gång eller 60 kr/månad för fritt umgänge. Då tänker jag inte ens berätta hur mycket jag betalar i månaden för det ordinarie träningskortet.

I onsdags blev det nästan komiskt att jag just postat inlägget till bloggen om den sovande hemmafrun och samma dag dök två oväntade gäster upp på besök. Mötte Joachim och den ena gästen utanför huset när jag kom hemkörande från promenad och fika i Slottsskogen. "Är det städat?" frågade han. Det var det ju inte dårå... Det fick bli lite panikstädning medan gästerna slumrade i soffa och Fatboy. Hemmet fick i alla fall betyget BEKVÄMT, vilket vi konstaterat är en av de saker vi verkligen strävat efter. Det spontana besöket resulterade i att mor och barn i sin tur gjorde ett lyckat spontanbesök hos mormor.

I går var Johannes goa kompis E här på besök i fyra timmar. Mycket trevligt! Johannes bröt ihop ett par gånger, men inget allvarligt. När E skulle gå ropade Johannes "Jag älskar dig!" efter honom. Vänskap på hög nivå! Den lille ängeln har beslutat sig för att dyka upp en hel massa det sista.