En dimma av glömska

Oj vad mycket som händer på en gång plötsligt! Jag har inte hunnit skriva om hälften, inte uppdaterat statusen på Facebook som lyder "glad", sedan i fredags. Det är ovanligt när det gäller mig. I dag har jag till exempel träffat tre goa vänner och gått på bio och efteråt käkat tapas. Bara sådär på en onsdag. Eftersom det varit totalt fullt upp hann jag inte kolla upp vilken film de andra föreslog utan tyckte att det lät bra med Saras nyckel. Jag, som är känslig i vanliga fall och extra känslig nu, fick uppleva en av de mest gripande, fina och otroligt sorgliga filmer jag sett. Herregud!! Jag ansträngde mig till tusen för att inte börja störtböla och två servetter jag hade blev smuliga av väta och svarta av mascara. Den för mig okända kvinnan som satt bredvid mig frågade "Hur går det?" när filmen var slut. Stackarn! Jag kände mig tvungen att be om ursäkt. Och då hade jag ändå ansträngt mig väldigt mycket för att inte hulka och frusta och lutade mig åt Åsas håll så mycket det gick. Jag är helt slut i kroppen av anspänningen. Men jag kan rekommendera filmen, den var riktigt bra och nästan helt på franska, vilket är ett stort plus. Jag, däremot, skall lägga en dimma av glömska över den just nu och hoppas på en god natts sömn. Tack tjejer, om ni läser det här!