fredag 29 juli 2011

Små ätbara saker som kan ge stor tillfredsställelse (och några minuters paus för föräldrarna...)

 När en liten plutt blir så engagerad och glad över att själv komma på att han kan skära gurka med en  smörspatel så offrar man gärna lite extra av grönsaken.

 Kolla vad jag kan!!!

Johannes har länge bett om att vi ska köpa strutar och kunna göra egna glassar ("Onödigt" har han väl oftast fått till svar). När han för andra gången varit hos doktorn och varit jätteduktig så gick vi och köpte glasstrutar och strössel som han fick välja. Vilken lycka!

När glassätandet var färdigt blev det plötsligt väldigt tyst, signalen till alla föräldrar att något är i görningen. Vi hittade Gabriel med tungan klistrad mot strösselfatet, mycket nöjd med sitt fynd.

onsdag 27 juli 2011

Borelia minsann...

I måndags upptäckte jag ett ganska stort, rött märke på Johannes bröst. Han hade just busat med Gabriel och sin pappa och de trodde att det var Gabriel som nypt honom. Jag tänkte dock borelia direkt, även om vi inte sett någon fästing. Dagen efter var märket kvar och jag kunde inte släppa saken. På kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och pratade med en fantastisk sjuksköterska. Grejen var nämligen att Johannes klagat på att han var yr i huvudet i ett par kvällar, men vi hade mest tänkt att det var för att det var sent på kvällen och en bra ursäkt att inte behöva sova. Han var dock pigg och glad som vanligt på dagarna. Sköterskan tyckte vi kunde vänta med att åka in men vi fick reda på att det finns en dygnet-runt-öppen jour inte långt ifrån oss. Dagen efter var märket kvar och lite större. Den fantastiska svenska vården gav oss tid på vårdcentralen på förmiddagen, läkaren trodde dock inte att det var borelia för det var jämnrött och lite "bubbligt", men om det skulle växa och blekna i mitten skulle vi komma tillbaka. Precis så blev det, märket växte och på torsdag eftermiddag åkte vi in igen och fick penicillin direkt. Märket bleknade efter bara någon dos och vi är lyckligt lottade att det "bara" var hudborelia och inte har satt sig i nerverna. Än värre är det ju med TBE. Nu ska vi försöka vaccinera oss hela familjen så fort som möjligt. Sådant är livet på landet!

tisdag 26 juli 2011

Finbeök

I onsdags kom Åsa, Lucas och deras lilla Svea - lika gammal som Gabriel - på besök och stannade över natten. Det var med nöd och näppe de hittade för jag lyckades röra ihop hit och hemvägen och sa fel riktning vid en korsning. Oops, inte så käckt av mig. När de väl kom var det i alla fall väldigt roligt att se barnen leka ihop alla tre. Här dansar Gabriel och Lillsvej.

 Åsa är som ni ser helt naturlig framför kameran... 

 Ja, såhär ser hon alltid ut... Här äter vi grillat med potatissallad samt drack bland annat det goda rosévin gästerna hade med sig. Johannes käkar gräs, för han orkar inte vänta med att äta bara för att jag ska vara så jobbig och ta kort innan vi äter jämt!

Tur det fanns var sitt fordon att använda. Den här åldern är inte direkt  "Du får ha den först, så har jag den sen..." Nä varsin likadan grej, helst i samma färg är det bästa, även om de nu mer och mer förstår att andra blir påverkade av ens handlingar. Till exempel sa Gabriel för första gången (på vår inrådan) ordet "Elåt" och klappade Svea när han lyckats kasta ett bouleklot i huvudet på henne (papporna som sett klotincidenten var något skakade). Svea gav i sin tur (när hennes pappa bad henne säga förlåt) Gabriel en puss när hon råkat kasta en båt på honom när vi badade. Långsinta är de verkligen inte, sötnötterna.

Här håller barnen på att bada men vill inte visa kort här av nakna skäl... De hade otroligt roligt med den lilla rutschkanan som vi har satt så att barnen rutschar ner i vattnet. Väldigt uppskattat. Det roliga var att Svea ville hålla någon i handen (Gabriel ställde gärna upp) för att våga åka kanan i början, men sen sprang hon upp, ställde sig längst upp och hoppade ner så vi fick hjärtat i halsgropen allihop. Här skrattar Johannes så himla härligt åt Gabriel som från ingenstans dök upp bakom poolkanten. På kvällen satt vi och läste gamla "Allt om mat" från 70-talet. Det var väldigt underhållande.

Vi badade vid stranden båda dagarna (fast på onsdagen sov Gabriel hemma med sin pappa) och de små hoppade helt galna från bryggan ner i våra famnar. Johannes behöver förstås ingen famn men han hoppade såklart han med! Tack familjen "Häggbert" för att ni kom - ni är alltid välkomna!

måndag 25 juli 2011

Ny grill, äntligen!

Nu har vi äntligen skaffat en Weber-grill. Men fel modell (jo vi borde köpt den större och med asksamlare jag håller med älskling...) och det är mitt fel. Verandan är visst större än vad jag trodde. Det gamla bordet som vi en gång köpte till balkongen i Frölunda har också kommit fram efter många år i källaren. Men denna grill slår i alla fall den gamla vi hade med hästlängder!

söndag 24 juli 2011

Porslinsskafferiet har genomgått en förvandling!

 Har länge tänkt att vi måste göra något åt detta porslinsskafferi. Det har inte doftat mumma direkt och stökigt och rätt smutsigt har det varit också. Vi har liksom bara använt de saker vi vet att vi diskat ordentligt. Men nu skulle vi få gäster i veckan och jag fick någon energiimpuls att bara börja i söndags.

 Ja, du ser ju! 

 Gammalt hyllpapper som gjort sitt, men annars trä"rent" överallt.

 Här har jag tömt och tvättat ur. Hela matrummet blev fullt med grejer!

 Golvet hade rostfläckar på vissa ställen, men det gick bort med stålull.

På med pannlampa och plastpåse på huvudet, oj oj synd jag inte har kort på det! Så  snygg jag var! Johannes hjälpte också till att måla. Trodde inte färgen skulle räcka, men som tur var sög andra och tredje lagret inte lika mycket färg, efter det första hade nämligen minst två tredjedelar av färgen gått åt.

Det tog några timmar att diska allting, men det var så himla härligt att fylla på med rent porslin och att faktiskt ha sett vad vi hela tiden haft därinne.

En hel del fynd blev det en hel del fick stå i stora skåpet i matrummet, till exempel glas har vi hur många som helst.

Nöjd, nöjd nöjd! Nu återstår det att borra ut ett hål för en ventil och småhål för luftintag. Det blir snabbt instängt härinne.

lördag 23 juli 2011

Ingen tröst.

Jag finner inga ord för vad som hänt i Norge. Det finns inga. Har varit förskonad från TV-bilder men nu är vi hemma i storstaden ett par dagar. Det är ofattbart hur detta oerhörda kunnat ske. Finns ingen tröst att få, ingen tröst att ge.

onsdag 20 juli 2011

Mee mööj!

Gabriel pratar och pratar och pratar numera! Förut frågade han med "E de? E de? E de?" och man fick svara vad allting var. Nu säger han det själv och härmar och bygger meningar det är såå roligt! S-ljudet ligger inte helt naturligt i munnen så det blir alltid lite långa S - han pekar till exempel på Joachims tröja och säger: Pappathss. Nu har han börjat säga Johannes också, förut kallades han alltid Dadaa. Men nu blir det Ihannes då och då. Till exempel i kväll blev det: "O att Ihannes!" (God natt Johannes) till allas vår förtjusning! Dapp (knapp) är ett ganska nytt ord som han lärde sig i och med att jag köpte en jeanskjol med knappar hela vägen ner på framsidan. Något han säger så fort inte Joachim eller jag är i närheten är: "Pappa itte hä?" "Mamma itte hä?" Han låtsaspratar ofta i telefon också och ringer gärna momo. Trots att det är andra barnet är det lika unikt och fantastiskt att följa den här utvecklingen.

Dubbel lycka! Varm choklad OCH en spatel med den absoluta favoriten "Möj" (messmör).

tisdag 19 juli 2011

Det växer ju för bövelen!

I rabatten på södergaveln växer det så det knakar. Tyvärr har jag ingen bra bild som visar på de osynliga rospinnarna i ogräset, men såhär såg det i alla fall ut innan jag (och Gabriel) tog tag i det hela. Längst till vänster om den vänstra tulpanen finns en brun, till synes död, rosgren.

 Såhär såg det ut den 12 juni. Några blad har det kommit på den ena rosen.

 Och såhär ser det ut nu! Det här är den vänstra rosen med massor av knoppar! Ska bli spännande att se vad det blir!

Här är den högra (vid tulpanen) som jag trodde var helt död. Faktiskt två små knoppar på den också!

Här är clematisarna som jag kanske beskar (eller rättare sagt tog bort) vid fel tillfälle, men de har verkligen kommit sig. Det är förfärligt roligt det här med trädgård. Total amatör som man är!

måndag 18 juli 2011

Allting går!

Är det detta som kallas optimistjolle? 

söndag 17 juli 2011

Har glomt mobilen i stan. Kontakta Joachims mobil om du vill na mig.

Vem har häcken i häcken, eller kanske häcken full?

Det här monstret till häck, har fått växa till sig och bli två och en halv meter tjock eller så. Risig och dan. Jag stod inte ut med denna syn och var bara tvungen att börja röja. Det värsta för en avslutare som mig var att jobbet visade sig vara värre än jag trodde...

När jag gick in i monstret upptäckte jag att det såg ut såhär på botten. I mitten växte liksom ingenting, där låg allt ner i ett halvmeter tjockt täcke av bôs och grenar.

Jag lärde mig mycket om hur denna buskväxt fungerar, den tar kål på de yttersta skotten, medan vissa sidoskott får växa. Därför var det ett hantverk att med armkraft och sekatör att lyfta upp de långa grenarna som nästan alla låg ner och sedan ansa nästan varje gren från döda delar. Min vänsterarm blev sargad men det var ändå riktigt härligt att lyssna på Sommar i P1 och jobba häcken ur sig, höhö. Dag tre satte jag ett bandage på armen och då var det kul att jobba igen...

Till min förskräckelse hittade jag detta fina fågelbo (Koltrast tror jag det är, för jag blev överraskad av en som flög upp ur häcken för ganska längesedan) med tre vackra grönskimrande ägg. Åh vad hemskt, tänk om de kläcks och föräldrarna övergivit boet för att jag går här och härjar!? Jag var förstås tvungen att spara buskarna runt boet ifall, ifall. Men nu när jag tänkt efter borde väl äggen ha kläckts redan? Jag måste läsa lite om detta. I så fall får detta bo bli ett minne att spara.

Efter kanske 15 lass avklippta grenar och ris var häcken ansad från insidan. Man ser inte så jättebra här, men återstoden var en och en halv meter avklippta grenstumpar med ett nätverk av rötter. Detta måste jag förstås också ge mig på.
Jag hann halvvägs och det blev ju, om inte lika mycket, så oerhörda mängder rötter att frakta bort också. Men jag älskar när det verkligen syns skillnad! Häcken är ju inte så vacker från insidan nu, men den här sorten bara spottar ur sig skott, så det kommer nog snart vara tätt inunder också.

Från utsidan har jag också tagit kanske 50 cm och härifrån ser det riktigt prydligt ut faktiskt. Nu längtar jag efter att få göra färdigt!!!!!!

lördag 16 juli 2011

Varför skriver jag det här.... ??

Okej, vi fortsätter med förnedringen. Gräsklipparen var nästa grej att inte fungera. Joachim klippte och stannade med jämna mellanrum för att tömma kåpan. Men plötsligt gick det inte att dra ut snöret för att starta igen. Som om man inte höll in spärren, precis ett sådant stopp i snöret var det. Vi har frågat alla vi känner och alla har haft olika svar, och vi bestämde oss tillslut för att försöka skruva upp så mycket som möjligt och kolla om vi kunde se något fel och sedan lämna in den på reparation. När jag var uppe med mamma och barnen började jag skruva upp lager efter lager, men tillslut fanns det ingen hylsnyckel som passade. Därmed fick vi vänta tills jag varit på Gekås och sedan till nästa helg innan vi kunde skruva upp det sista och titta om vi kunde se något. Näe, vi kunde inte se någonting särskilt, MEN plötsligt gick det att dra ut snöret (vars hållare nu var frigjord från själva motorn). Snabbt på med nedersta kåpan och sen KÖRA! Ni skulle sett oss, vårt humör uppgraderades med 100% (klippt gräs och massor av sparade pengar) och vi vågade inte stanna den. På platsen där vi stått och mekat såg jag att det låg en hög med gräsklipp. Nu sa det plingeling i den lilla hönshjärnan igen. Kunde det där gräset ha med saken att göra? När Joachim klippt ett bra tag, hände samma sak. "NNNNAAAAAJJJJ", hörde jag bakom hörnet. "Duuu Joachim?", sa jag. "Jaaa". "Jag har kanske kommit på något", sa jag. "Kan det vara så enkelt att det sitter för mycket gräs här?" "Nääe, tror du att det kan vara så enkelt?" Vi skrapade loss gräset mer noggrant och ser man på; det gick att dra i snöret igen!

Vilken tur att stadsborna inte förnedrade sig på maskinfirman i Mellerud för att de inte kunde plocka bort gräset. Oh my, jag rodnar!!!!!

Det slutade med att vi inte bara klippte gräset en gång, utan två. Andra gången sänkte Joachim höjden och vi fick värsta golfbanan. Jobbigt att kratta, men det håller ju sig!

fredag 15 juli 2011

Dagens 6-åringscitat

Vi gick igenom Johannes bildmapp och tittade på alla teckningar han gjort under året: "Har du sett den brända korven?!?"
 

Ibland har man tur även om man är korkad!

Jo, jag kanske ska berätta då varför vi är hemma en sväng (förutom att vi behövde tvätta). Det här sitter lite långt inne att skriva om, men man måste ju få bjuda andra på ett fniss - eller kanske ett asgarv - ibland också, även om det är på ens egen bekostnad? Såhär var det. De senaste helgerna har två saker drabbat oss. Det första var att den ena spisplattan på bänkspisen plötsligt inte blev varm. "Det är ju sånt som händer på gamla grejer", sa vi. "Herregud de har ju bara använt huset ett par veckor om året, det är klart att grejerna går sönder nu när vi kommer och använder dem så mycket..." Så vi har letat och grejat och som du kanske läste så hittade jag en finfin spis på Gekås. Jahapp, det var ju bara att sätta den på plats. Jag satt och läste instruktionsboken och Joachim höll på att pilla med knapparna (JA du kan dra slutsatser här...) när *POFF* proppen gick. Hoppsan, vi satte i en ny propp, *POFF* den gick med en gång. "Jag drar ut sladden", sa Joachim och vi satte i ytterligare en propp. I med sladden och *POFF* - en tredje propp och det blixtrade obehagligt i eluttaget. Vi såg att den stora plattans knapp stod på 3:an men vad sjutton, spisen ska ju inte dra mer än 1500 W då och det tål det där uttaget. Vi drog slutsatsen att det måste vara något fel på spisen. NEEEEEJ vad jobbigt, man ska fasen inte köpa grejer i Ullared inte direkt en kvart att åka och byta. Men det var ju bara att packa ner spishelvetet igen, vi vågade inte prova mer och propparna var slut. Vad göra nu? I med gamla spisen igen vi behöver ju en.

Nu mina vänner ska ni tro att det sa plingeliplong i den lilla hönshjärnan. Det är nämligen så med bänkspisar att man inte kan använda allt på en gång. Antingen två plattor eller den lilla plattan och ugnen samtidigt. Detta hade jag noga läst i den nya spisens instruktioner. Nu såg jag den - knappen. Knappen med ugnssymbolen på (nu pratar jag alltså om den gamla spisen här). Den var påslagen. "Joachim...", sa jag. "Jaaaaa", sa han. "Jag tror inte den gamla spisen är trasig", sa jag. "Nähä?" "Vi hade jäkligt tur att den nya är trasig, nu kan vi nog få pengarna tillbaka", sa jag. "Vad snackar du om?", sa han.

Hahaha, detta är jätteroligt!! Alltså; Vi hade tryckt på knappen för att kunna använda ugnen och då inte fattat att den stora plattan kopplas bort. Den fungerar hur bra som helst! Och turgubbar som vi är så var den nya spisen trasig annars hade vi 1: aldrig upptäckt att den gamla var hel, 2: inte upptäckt hur korkade vi var (just det kanske inte hade gjort så mycket...) och 3: inte fått tillbaka pengarna, vilket vi fick i dag. Som plåster på såren till den gamla, orättfärdigt utdömda spisen, putsade jag upp plattorna, diskade noga båda ugnsglasen och tog bort all smuts och nu ser den nästan helt ny ut. Det kunde den minst av allt få, den som höll på att hamna på skroten. Här skulle förstås en stjärnbloggare haft en bild på den gamla upputsade spisen, men en sådan glömde jag av att ta...

(Den andra grejen skriver jag om nästa gång, man får ju tänka på stackars läsarna som kanske har semester och inte orkar läsa allt babbel!)

onsdag 13 juli 2011

Hoppsan faderalla här kommer jag igen!

Nu har vi tagit oss hem en liten sväng och det finns en anledning till det. Mer om det lite längre fram. I går försökte jag mig på att blogga från Joachims telefon men det gick som synes inget vidare. Det jag saknar när jag är på landet är internet. Det jag inte saknar när jag är på landet är internet. Ja du förstår säkert. Har dålig telefontäckning och kopplar liksom bort resten av mänskligheten. Vi börjar från början....

Vi trodde nog inte att det skulle funka, att man med några enkla knapptryck eftersänder GP med två dagars varsel och till en adress vi knappt kan själva. Sagt och gjort, när vi kom upp förra veckan skulle alltså tidningen komma morgonen därpå och jag och Johannes fick därmed ge oss ut med brevlådan i högsta hugg och hitta platsen där den skulle stå. Först grävde jag ett hål bredvid grannens låda. Det var rätt svårt och tog lång tid. När väl lådan stod uppe (en aning löst, men det verkade hålla) med hjälp av diverse stenar, hittade jag det gamla hålet. Det tog ca 30 sekunder att få lådan att stå helt stadigt där.

 Bredvid lådorna hittade Johannes världens smultronställe! Han var överlycklig och sådär enträgen som vi märker att han kan vara ibland. Han kunde ha plockat hela natten.


Nu höll vi dock inte på så himla länge, men det här är den andra omgången förutom de fyra fulla strån vi plockade strax innan. När det finns mycket smultron är strån helt klart överskattade, även om det är det vackraste alternativet.

Inte dumt med smultronfrukost! Hur gick det med GP då? Jodå, den dök troget upp i brevlådan dagen efter! Gött mos!

tisdag 5 juli 2011

Jomen man måste ju liksom ha att göra även regniga dagar!

Kommande projekt! Ska måla i förråden har jag tänkt, för att kapsla in det där ingrodda. Tyvärr räckte inte ekonomin för en färgspruta, men du ska veta att jag stod där och dreglade och nära, nära var det... Men förnuftet vann.

I skafferierna där vi har porslin och i det andra där vi har allt möjligt skall det bli sådan här färg.

Ska också testa att sätta in en torrboll i porslinsskafferiet. Det blir rätt instängt där så ska bli intressant om denna hjälper.

Träningsvärk... i käkarna

På något mirakulöst sätt har tanden gjort mindre och mindre ont (isat). Vet inte vad detta betyder men jag får lite hopp ändå. Den här helgen och måndagen har jag varit übersocial och det har varit härligt, en riktigt stor dos innan den mer isolerade tillvaron på landet som jag längtar till grymt mycket. Faktum är att jag inte känt  att jag har ett jättestort umgänge, men när nästan allt kommer samtidigt känns det att mitt liv blivit annorlunda. Då blir jag tacksam! 


I helgen åkte jag och mina mamma-vänner till den numer traditionsenliga Ullareds-tjejhelgen (2:a gången kan vi väl säga att det blivit tradition?). Förra året bodde vi sex personer i ett litet rum för fyra Se HÄR! Detta år hade vi bestämt oss för att uppgradera oss och för en billig penning bodde vi nu i "tjejstugan" på 74 kvm med fyra sovrum, kök/vardagsrum, två badrum och altan. Perfekt! Nästa gång ska vi uppgradera ännu mer och har redan bokat fredag-söndag! Det blir ju nämligen lite stressigt att inte ha hela lördagen har vi upptäckt. Gött mos! Hoppas vi får med oss åtta tjejer då!

Det var underbart att kunna strosa omkring alldeles själv i timtal och fundera på vilken typ av väggfärg som borde passa bäst här eller där, eller kolla in maskinsortimentet och jämföra ordentligt. Mitt mål denna helg var att inte stressa. Det misslyckades lite på söndagen, men annars var jag riktigt duktig tycker jag!

En sak jag blev överraskad av var att det faktiskt fanns bänkspisar till mycket förmånliga priser. Vi hade bestämt att köpa en på ett annat ställe eftersom en platta gått sönder på den gamla på landet. Det är liiite för tidskrävande att laga mat för fyra på en platta har vi märkt. Jag ringde till Joachim (för sjuttioelfte gången) och vi bestämde att jag skulle ta den "dyrare" varianten, som kostade en hundring mer än den vi bestämt oss för. Det visar sig när jag kollar nu att den kostar minst 400 kr mer plus frakt på andra ställen. Kartongerna var lite skamfilade så kanske hade de köpt in ett sådant parti, inte vet jag?

 ÅÅÅÅH vad jag längtar efter att trimma på landet! 

En grej som jag inte tänkte på, men som Joachim påpekade, var att jag lyckades köpa två apparater med likadant batteri. Sååå himla smart jag var! Borrmaskinen har jag hittat för 700 kr + frakt dyrare på andra nätaffärer. Det är ju lite galet?!

På måndagen åkte jag och barnen till min arbetskamrat Victoria och hennes goa fyra barn. Trädgården var en perfekt lekplats.

 Bara att gosa med och mata två fina kaniner är ju fest!

Gabriel var mycket väl omhändertagen!

På kvällen åkte jag iväg alldeles själv och träffade mina ex-kollegor Carlsson och Karlsson. Underbart som vanligt och kom hem två på natten! Ni kan tänka er att det är snudd på träningsvärk i käkarna efter dessa dagar?