lördag 25 december 2010

Vägen till det perfekta julkortet - en bildhistoria

Jag - så som många andra  - är sådan att jag gärna tar väldigt många kort, för att få till några riktigt bra. Ibland blir dessa bildserier väldigt komiska, särskilt när det är barn med i bilden. När årets julkort skall tas, dyker perfektionisten i mig upp och jag vill ha det alldeles speciellt (det är vid såna här tillfällen jag får epitetet julfascist här hemma). Det här är historien om vägen till det perfekta julkortet - om det nu finns...

 Det började rätt bra i fåtöljen, men Gabriel ser lite ihopklämd ut och man ser mest Johannes mun.

 Gulligt - om Johannes hade tittat vore det väldigt bra...

Gabriel började slita av sig luvan rätt fort och jag efter och satte på den, varpå han sprang ännu mer. Detta blev komiskt och Johannes och jag började skratta högt. Det tyckte Gabriel var väldigt kul och med honom gapskrattandes fångade jag den här bilden med luvan på svaj.

Ytterligare ett försök i fåtöljen. Ojsan, luvan över ögonen.

 Gullig nisse, men denna pose brukar betyda en viss aktivitet i blöjan. Det gjorde den.

Även här en fin Nisse, men var är lillebror?

 Kom igen nu brorsan! 

 Lite TV kanske kan få Gabriel att sitta still? Öööhh, dålig idé. Jag satt mest i vägen tyckte nissarna.

Inte bara den egna luvan skall väck, även storebrors. Sen ett försök att sätta dit den igen och springa så fort man kan. Åååh mamma, vi kommer ALDRIG få en bra bild, säger Johannes!

 Någon har tröttnat lite på det här...

 TA nu mamma, hahahaha!

Okej. Vi försöker med lite muta. Pepparkaka och ännu ett försök i fåtöljen. Sött - men vad är det för brun gegga i tomtenissens mun?

Men om han springer och kramar dig? undrar jag. Johannes ut med armarna och ropade krama, Gabriel sprang för fullt och Johannes, som inte var beredd på kraften, ramlade med bakhuvudet rakt i parketten. Aj aj. (Han skrattade dock lite när han fick se detta kort direkt efter jag tagit det) Kanske inte det ultimata julkortet?

Plötsligt är det traktorrace. Detta var en stark kandidat till julkort faktiskt, men man ser liiite för lite av Gabriels ansikte. Annars är det en starkt illustrativ bild av våra små tomtar just nu.

Johannes är kreativ och försöker nya poser. Hade man sett hans ansikte lite mer vore denna bild riktigt kul!

Ja, såhär höll vi på. Johannes var trots allt väldigt tålmodig och vi var helt slut när allt var klart. Resultatet ser du i förra inlägget. Det fick bli ett kort på var och en för sig. De påminde om Piff och Puff när de speglar sig i julgranskulorna på julaftonsfilmen, tyckte jag. Det inspirerade till årets julkort som dekorerades med snöpenna där färgen "puffar upp" när man värmer med embossingpistol (en slags värmepistol för pysslare). Snön på korten hjälpte Johannes mig att fluffa till och korten kom iväg i sista sekund, med vanliga frimärken.