Tandlös X 2

I kväll har Johannes och hans pappa kämpat med tand nummer två. Så här tokig såg han ut tidigare i dag. Väldigt sött.

Ibland vet man bara inte vilket kort man ska välja, så det fick bli ett kollage igen. Gullunge!!!

Nya färjan!

Just nu backar nya stenabåten Germanica in till sin nya plats i hamnen. Hon är enormt stor! Vad vi har förstått ska denna båt ersätta fraktfärjorna som annars ligger nedanför oss. I så fall får vi mycket bättre utsikt. Det värsta är att man är lite rädd att något annat, permanent kommer göras på containerhamnens plats, men förhoppningsvis behöver de ha den ytan just till containrar. Håll tummarna!

Vår tok

Såhär kan det blir när Johannes får tag i kameran på morgonkvisten....

Söta kamrater med skaft

Rätt nöjd med dessa sötingar, förutom att en dam vars gubbe hade längre armar än mig snodde det enda hela paret 38 mitt framför nosen på mig. Där stod jag med min vänster-38 som saknade partner och surade lite... "Då får man gratulera då", sa jag och lät lite vänligare än jag kände mig. De hade dåligt samvete och försökte leta upp min saknade 38 som inte existerade. Jag köpte 39 och ett par värmande sulor. Hoppas hon tänker på mig varje gång hon använder sina stövlar. Ja, lite sur får man väl vara... tycker jag.

En liten rundvandring för att titta på fasaden

Nu fortsätter jag att berätta om vårt blivande paradis. Min syster Johanna var med mig på besiktningen, vilket kändes både roligt och bra då det blir mycket information att ta in. Vi hade sådan otrolig tur att få tag i en billig och, som det verkade, mycket professionell besiktningsman som jag varmt rekommenderar. Söderström heter han och både jag och syrran tyckte han verkade väldigt seriös och kunnig, trots att han var väldigt personlig och pratade om allt möjligt annat också... Vi fick många praktiska tips och rekommendationer som jag försöker komma ihåg efter bästa förmåga.

Fasaden på huset är som sagt inte det vackraste man kan tänka sig. Men besiktningsmannen sa i alla fall att eternitfasaden är av en "finare" modell, lite vågig i underkant och med en varmare färg en den grå som väl är vanligast? "Det var ingen billig fasad att sätta på ska ni veta", sa han (vilket säkert gällde vanlig eternit också).  Även grunden är byggd av dyrare betongsten och det kändes skönt att höra att de tidigare ägarna har lagt pengar på huset. Man har ju hört att 30-tals hus ofta är välbyggda och det får vi hoppas att detta också är.

Men taket måste vi lägga om, fick vi höra. Det är dock helt tätt i dag efter att ha blivit förbättrat för inte så längesen, men mossan tränger sig in och så småningom spricker eterniten. Besiktningsmannen tyckte att vi ska lägga ett mörkt plåtpannetak vilket helt enkelt är plåt som efterliknar tegelpannor. Det är i princip underhållsfritt, lätt att lägga på och relativt billigt. Från början låg det skiffer på taket, vilket man ser här på taket till köksingången: 

Det här kortet är alltså taget från övervåningen ut mot förrådet. 

Det här tycker jag är den pampigaste sidan på huset och den hade inte mäklaren tagit några bilder på.

Här ser man gaveln från en annan vinkel längre ner i trädgården och det stora buskaget är syrenbuskar som är lite illa tilltygade. Någon mer än jag som tänker berså?

Här är baksidan av huset och dörren in till källaren (man kan ju också gå ner till källaren via köksingången). Till och med här finns två spröjsade fönster och i det ena satt en liten lapp där budskapet till potentiella inbrottstjuvar var: Det har tidigare varit flera inbrott i detta hus och här finns inget värdefullt att hämta. Vi får hoppas att tjuvarna tar sig tid att läsa.

Huset är ett suterränghus och den här delen av källaren ligger ovan jord. På baksidan är således huset tre våningar högt. Det är ju bra med tanke på fukten att ha en sida av källaren fri från jord. Det är alltså den andra sidan av källaren vi behöver vara uppmärksamma på och där problem har uppstått.

På ett enda ställe är eterniten lite trasig och här ser vi den ursprungliga fasaden. Tyvärr kan man inte se vilken ursprungsfärgen är, men plankorna är fasade i kanterna vilket syns dåligt på fotot.

Sådär ja, nu har du fått en liten rundvandring och kanske fått en klarare bild av hur huset ser ut utifrån?! Det kommer mera, men då ska vi gå in och spana och gå runt lite mer på tomten...

Tandlös med tillväxt

Vårt stora lilla troll tappade en framtand i går. Snart kommer den andra också. Samtidigt får han stora kindtänder längst in. I morse blev han grymt irriterad för att han inte kunde säga S ordentligt. Det hör till, sa jag.

Det lilla lilla trollet, som här precis har sprungit tio meter för att kasta sig i famnen på sin bror (promenad i går), håller på att få tre kindtänder på en gång, vilket resulterat i ganska oroliga nätter det sista.

Välkommen på husvisning! Del 1

Nu har vi besiktigat huset och för ett par veckor sedan gjorde jag det här blogginlägget som jag tänkt publicera. Men sen (med viss hjälp av någon här hemma) insåg jag att det nog inte var så smart eftersom vi trots allt hade kvar besiktningen och inte helt bestämt oss. Det skulle ju vara snopet om vi publicerade massa bilder och sen inte köpte stället. Nu har jag massor av fler bilder än detta, men här kommer del 1. Håll till godo:

Såhär tänkte jag, först lägger jag ut ett foto som du kan begrunda alldeles själv, sen lägger jag ut vissa likadana foton där jag har skrivit lite reflektioner och tankar om positiva och negativa grejer. Tyvärr tycker jag att det fattas en del bilder som man skulle vilja haft, till exempel fler på tomten, i källaren och på baksidan. Men, men, här får du en liten rundvandring i alla fall. Hoppas du tycker det är lika fint som vi tycker!

Här står man med ryggen mot den vildvuxna häcken (inget foto) som går längs den allmänna vägen som går utanför tomten. på vänster sida finns en liten öppning i häcken där man kan köra in bilen. Ett par äppelträd står på gräsmattan och ett körsbärsträd på höger sida, där det också är gott om sly och stora träd som gör att man inte ser grannen som finns där. Känns skönt att ändå ha en granne (tydligen göteborgare) såpass nära. På vänster sida står många stora ekar.

Huset från lite närmare håll! Eternit är ju inte vackert, men det är väldigt praktiskt säger de... Några reflektioner (man kan nog behöva "klicka upp" bilderna för att kunna läsa ordentligt):

Det här är den minst smickrande sidan på huset. I utbyggnaden finns en liten köksingång, med en trappa ner till källaren, en ingång till köket samt en trappa upp till övervåningen.

Det här lilla uthuset ser otroligt fallfärdigt ut, men är faktiskt i rätt bra skick när man kommer nära. Det här var ett av de ställen som överraskade oss positivt. Det är ju inte så svårt att förstå när man ser bilden.

Knasigt kort tycker jag, men här är i alla fall lite av hallen. Välkommen in! 

Här är köket. Ytterligare en fotomiss mäklaren gjort är att inte ta kort i de två fina skafferier som finns i köket. Det största skafferiet, dit man kan gå in (tänk Saltkråkan) ligger precis bakom ryggen på dig om du står just här i köket. Det finns inget kort taget åt det hållet.

 Här är sovrummet på nedervåningen. Nu börjar det riktigt trevliga...

 Den första av tre vackra kakelugnar... 

(Kolla hur han har tagit kort, toppen avskuren och massa golv. Suck!)

Det här lilla rummet ligger ut mot verandan. Det har en lite annorlunda stil jämfört med resten av huset. Om det förra var väldigt feminint så är ju detta väldigt maskulint får man säga. 

Slaktad kakelugn? Inget vackert hemmabygge...

Vi befinner oss fortfarande på nedervåningen och det här är vardagsrummet eller det stora sällskapsrummet. Till vänster är en dörr in till köket och till höger en dörr till det mörkgula "herrummet". På båda våningarna i huset kan man gå runt våningen i en cirkel (runt murstocken). Jag älskar sådana planlösningar, även om det gör att det blir många dörrar och ganska svårmöblerat. Liksom alla rum, flödar det här av ljus och rymd. Här gissar vi att det inte kommer finnas kvar några möbler alls när de tömt huset på personliga tillhörigheter. Tyvärr.

En väldigt vacker pjäs! Även den här behöver renoveras, det behöver tydligen alla tre. Ska bli intressant att se vad sotaren säger om eldningen överhuvud taget i huset. Såhär såg det förmodligen ut i gula rummet också, innan de "byggde om" (trashade) den kakelugnen. Men det kan ju ha varit så att den kakelugnen gått sönder fullständigt, det vet vi ju inte... Samtidigt är det bra, för ger det ju oss samvete att eventuellt sätta in en modern kamin där (nu pratar jag alltså om gula rummet).

Välkommen till övervåningen! 

Samma rum. Här ser man dörren in till ett av två stora förråd under snedtaket. 

När jag kom in i det här sovrummet baxnade jag och föll fullständigt som en fura. Ljuset bara flödar in, jag tänkte sommar, harmoni, ateljé, jag tänkte Här vill jag vara! Här finns ytterligare en rund kakelugn (likadan som i sovrummet nere). 

Den lilla bruna dörren går till ytterligare ett förråd/garderob längs snedtaket. Det finns tre dörrar i rummet, den andra är bakom fotografen i kortet ovan och den tredje är gömd bakom bokhyllan och går till sovrum nr 3.

Sovrum nummer tre. Har man nu räknat ser man att det finns sammanlagt sju sängar i huset och ytterligare madrasser i förråden. Här har det varit gott om folk som bott och trampat en gång i tiden. Nu används huset bara ett par veckor om året och det kan jag hålla med om är synd på ett sånt här ställe.

Här är den kommunala badplatsen som man når genom en promenad över tomten och en bit till (ska ta ca 10-15 minuter enligt ägaren, man behöver röja i skogen också). Tänker mer och mer på vilken otrolig tillgång det är med kommunal strand som städas och sköts om, med en såhär stor, fräsch badsjö bara några minuter från huset. Det är ju grymt!!!!

Supersnälla Silversara och Stålhenrik

I torsdags gav vi oss modigt in med spårvagn (det är någon förbannelse över mig och spårvagnar) in till stan där vi mötte mormor (ja alltså min mamma då) för att titta på en barnkonsert i Trädgårdsföreningen. Kan redan nu säga att det slutade i halv katastrof med trött Johannes och trött och hungrig mamma (alltså jag) med alldeles för dåligt tålamod och 3 spårvagnar vi inte kom på för att det var fullt så att vi fick gå från sta´n till Järntorget. Nu vet du det. Inget kul att sluta med det trôkiga när vi ändå hade så roligt fram till dess.

Det var i alla fall förra årets julkalenderhjältar Supersnälla Silversara och Stålhenrik som skulle komma och ha en föreställning. Vi var där 45 min innan och väntan blev varm och lång, men gick förvånansvärt bra. Gabriel satt nöjt i sin vagn och kollade in alla människor. Det var extremt många människor att kolla in så han hade att göra.

Vi träffade på en dagmammekompis till Johannes och han fick sitta lite på deras filt. Men så småningom fylldes varje utrymme med förväntansfulla barn. Det slutade med att Johannes stod i Gabriels vagn medan Gabriel fick vara i min eller mormors famn.

Det var en rolig, lång, men väldigt bra föreställning om att alla ska få vara sig själva och behöver en kram då och då.

Gabriel var helt otrolig och hängde med och klappade och skrattade och kramades när vi andra också gjorde det. Ibland tuggade han på en penna, drack saft eller åt Mariekex, men nöjd var han hela tiden.

När den elaka figuren, som jag inte ens ska försöka stava till vad hon hette, var inne på scen och berättade att hon skulle ta ifrån alla barn deras skratt tog Johannes det på fullaste allvar.

Han levde sig totalt in i handlingen... 

... och det var till exempel väldigt kul när Stålhenrik låtsades vara Silversara eller när han svimmade av att lukta på Supersura Sunksaras sko. Det var verkligen en pjäs värd all väntan och svett, trötta ben och ryggar! Efteråt gick vi till pilkastningen där man skulle träffa ballonger. Johannes var grym och vann den här: 

Med den spelade han sen fantastisk luftgitarr (eller gitarr med luft kanske man ska säga) till Timo Raisinen som hade P3-konsert bakom Stora Teatern.

En primitiv reptil

Har drabbats av ett slags chocktillstånd att jag ska börja jobba och min reptilhjärna styr mycket av tankeverksamheten just nu vilket gör mig - ja - primitiv. Tack nära och kära för hjälp och uppmuntran!

Här hemma tittar vi på komediserien Frasier för att distrahera oss och försöker drömma om Dalsland. Åh vad jag hade behövt några buskar att klippa och ogräs att rensa just nu!

I dag träffade jag och Gabriel också mammakompisen Pernilla för en trevlig lunch. I morgon ska jag träffa mina två ex, som jag brukar säga, två underbara före detta arbetskamrater som jag delade klassföreståndarskap med för några år sen. Vi hade så jäkla kul fast vi nästan jobbade ihjäl oss. Det var tider det! I morgon blir det inte jobb, bara trevligheter, tapas och skvaller.

Min syster Johanna fyllde år i veckan och det har vi firat i helgen. Här sitter Johannes med sitt första scrapbookingprojekt som ska bli ett kort till hans älskade moster. Glitterlim var en klar favorit. Han hade helst velat täcka hela kortet med det.

Såhär fint blev det! I mitten sitter Johanna och rider på sin häst Surprice. Johannes har bestämt designen, jag fick hjälpa till lite med lim till pärlorna, men vi satte dit varannan pärla och allt annat har han gjort. Detta var i torsdags.

I fredags kom mamma och vi bakade chokladtårtor, en med smörkräm och en After eight-tårta som är gudomlig. Johannes för dagen iklädd tomtedräkt eftersom julen snart är här.

Vissa gillade att slicka vispen. 

På lördagen var det dags för kalas. Säger bara - Vilken uppläggning! och MUMS! 

Johannes var så lycklig att få mata och klappa Einstien. 

Einstein verkade lika förtjust i Johannes! 

Såhär koncentrerad är man när man ser på ashäftig bilfilm! Vi blev gång på gång tillsagda att vara tysta. Inte så lätt för oss det. 

Sen åkte vi till Daniels garage. Där var det mycket spännande grejer. Det är helt galet vad man kan göra med en bil kan jag säga! 

Grattis syrran!