måndag 2 maj 2011

Livet - en möbel i Antikrundan?

Jag tror inte jag nämnt att jag, via vårdcentralen har gått och pratat med en psykolog den senaste tiden? Det är väldigt intressant och ganska jobbigt att peta och gräva i sitt inre men oj vad det behövs. Kors i taket så har jag fått fler tider än jag först trodde. Blev otroligt glad för det! Har hittat en väldigt bra psykolog tror jag, han pratar rätt mycket vilket ger mig mycket att tänka på under veckan. Jag vänder och vrider på alla metaforer, funderar och klurar. Det är roligt att bli utmanad och uppmanad. Men också väldigt arbetsamt och rätt sorgligt. Tänkte dela med mig av en liknelse som jag tycker är riktigt bra. Den handlar om att det är viktigt att dela med sig av sin historia till sina egna barn både för deras och sin egen skull. Psykologen jämförde en människas historia med en möbel som är med i Antikrundan. Nu lägger jag kanske till lite fler ord än vad han sa, men jag tycker man kan bygga ut denna liknelsen hur mycket som helst och det är det som gör den så bra.

Okej, tänk dig att Knut Knutsson står där och synar din möbel. Den kanske är gammal och trasig här och där men har fina detaljer på andra ställen. Kanske har den stort affektionsvärde för dig eller så känns den mest jobbig och i vägen. Om du hade förgyllt din möbel med guld och sammet hade Knut rutit åt dig -Vad har du gjort?!? Sådär ska man inte behandla en möbel! Om du hade sågat sönder den och haft den som brasved hade Knut rutit -Vad har du gjort!?! Fel igen! Nej, möbeln är som allra mest intressant om man vet dess sanna historia, om man vet vem som ägt och använt den, var den har stått, hur den har behandlats, vilka skavanker den har och detaljer som gör den speciell. Kanske har man fått ta bort vissa delar och ersatt med nya, kanske har den stått ompysslad och orörd eller blivit styvmoderligt behandlad och oförtjänt skadad. Möbeln är vad den är. Den kanske inte är särskilt värdefull rent ekonomiskt men det är det historiska värdet man bör ta vara på om den ska vara intressant. Det är då man kan börja uppskatta den precis som den är nu.