Det som blev enkelt var nämligen att jag vet att barnen älskar maten, det sölar inte särskilt mycket och det finns en lekplats. Johannes var som vanligt världens bästa storebror och hjälpte Gabriel och jag bara älskar att lyssna på dem och titta på dem.
Kan inte uttrycka i ord hur jag känner när jag ser den här bilden.
Sen gick vi en sväng till Mio som ligger bredvid. Där fick Gabriel krupp på att inte få hoppa ur vagnen och ta i allt såsom storebror gjorde, vi fick ganska snabbt gå ut igen. Där stod dessa roliga stolar som Johannes noggrant provade. Den här posen bara satte han som om det var självklarast i världen. Lill-Jocke, skulle man kunna kalla honom. Nu vill han ha långt hår till midjan som pappa när han var hårdrockare.
Nästa gång vi går till det där matstället (fast jag hoppas det inte blir någon nästa gång, men man får väl vara realist) tänker jag banne mig inte ta några jä--a reklamkartonger till maten heller. Basta!