Vårdrömmar med en liten ilning i magen

När vi trodde att Johannes var frisk igen sa det poff och han hade plötsligt 39 graders feber och däröver i ett och ett halvt dygn. Därför har livet här gått i slow motion, förutom Gabriels humör som varit minst sagt intensivt. Men i dag har de mått bra igen så vi hoppas att Gabriel inte insjuknar sådär plötsligt som Johannes gjorde.

Med tanke på sommarhuset som jag nämnde i förra inlägget har jag börjat väcka min inspirationsglädje till liv. Jag har ägnat ganska mycket kvällstid åt att läsa om byggnadsvård och restaurering av gamla hus. Börjar bekanta mig med linoljefärg, järnspisar och gamla tapeter. Blev plötsligt riktigt sur över att de bytt ut skiffertaket på sommarhuset utan att tänka på dess kulturhistoriska värde som är typiskt för trakten eftersom man förr bröt skiffer vid Kroppefjäll. Det dumma med att läsa om sånt här är att risken är att man vill göra saker och ting "på riktigt" när man renoverar och kanske fastnar i det. Nu har vi i alla fall skrivit ett mejl till en av de gamla ägarna som skrev ett fint välkomstbrev till oss som låg i matsalen när vi kom. Vi hoppas få svar på några frågor om husets och trädgårdens ursprungliga utseende. Åh vad roligt det skulle vara att få svar, tänk om man till och med kunde få se några kort?! Men vi vågar inte hoppas för mycket. Nu har i alla fall jag börjat längta riktigt mycket efter våren! Undrar vad som kommer upp ur jorden? Sen kommer en liten ilning i magen. Hur ser det ut efter all snö? Är allt helt? Lite läskigt...