tisdag 18 oktober 2011

Saknad


Till min Joachim


Du undrar vad jag kommer sakna hos dig när du är borta

Jag kan då bara tänka lämna, hämta, laga mat

Sen har du åkt

På kvällen är det nyheter och jag undrar var du är så vi kan lösa världsproblemen

Barnen skrattar åt något så de kiknar och jag har ingen att utbyta en leende blick med

När jag inte hittar potatisskalaren för att du alltid lägger den på olika ställen

hör jag dig säga Måste du alltid lämna en slatt kaffe i koppen?

Vi lämnar kökssoffan tom, barnen och jag

för där ska du ligga och läsa tidningen när vi ätit färdigt

Det är plötsligt ingen som ser till att det finns blöjor och mjölk hemma

Långt i förväg

Den där paniken i din blick när blöjorna börjar ta slut

Att på avstånd höra dig prata med barnen när jag får ta min kopp kaffe ifred

När vi blodsockertörstiga lagar mat helst under tystnad för att slippa de värsta grälen

och sedan, när vi ätit och lugnet sprider sig

Jag pratar när du läser och du tittar med en bister blick på mig över dina glasögon

Du reser upp boken igen som en mur

Men plötsligt öppnar du dig och vi pratar i flera timmar om sådant som är lätt och svårt

Jag vill aldrig att det ska ta slut och det vet du

Vi klamrar oss fast vid en film i soffan och kämpar med ögonlocken

Vi har väntat så på kvällens högtidsstund

Sen övertalar vi varandra att gå till sängs

När du är borta lägger jag mig på sängens vänstra sida

Inget kan fylla tomrummet på den högra utom du