fredag 31 december 2010

torsdag 30 december 2010

Snart nytt år - ny hårfärg!

 Chocolate cherry! 

Kanske lite mörkt, men det brukar ju ljusna med tiden. Nu är de gråa borta ett tag i alla fall!

onsdag 29 december 2010

Lilljulafton

 På annandagen har det blivit tradition att fira lite "lillejul" hos min svärmor, det vill säga barnens farmor. Hon lagar annorlunda julmat än vi, till exempel dopp i grytan till Joachim vilket består av revbensspjäll och julkorv som kokats i spadet i stället för skinkan. Där får vi också hemkokta bruna bönor och gräddig grönkål, hembakt bröd och grönkålssoppa. Det här är en väldigt talande bild för hur det brukar se ut när vi kommer hem till svärmor. Ofta är vi väldigt hungriga och Joachim går och tjuvar mat i förväg och sticker till Johannes en köttbulle eller två. Gabriel tar fram en bil och kör runt på golvet, farmor lagar färdigt maten och tar fram allt. Jag brukar sjunka ner på en stol och ta en liten för-macka jag med. Skönt.

 Johannes väntar tålmodigt. När kommer köttbullarna?

Innan kaffet gick vi ut och åkte lite i snön och premiärtestade Johannes nya åklapp. Den är svårstyrd, men snabb. Hjälm krävs också, det var farligt nära hjärnskakning ett par gånger kändes det som. Särskilt som alla snövallar snarare är stenhårda ismurar än något mjukt att landa i. Ska försöka hitta en bra till födelsedagspresent (på lördag).

Gabriel fullkomligt älskar att åka pulka! Han klättrar mödosamt upp i den så fort han har chansen. Här var han så trött, att när vi åkt färdigt var han helt lealös när jag satte honom i vagnen och han sov innan jag rättat till vantarna som ramlat av. Typiskt nog somnade han inte innan vi åkte i väg - vilket vi planerat för. Neeeeej då, det är som att han har en intuition att vi ska iväg någonstans eller när något viktigt ska hända som vi vill planera för. Den här dagen klarade han med förvånansvärt gott humör ändå.

tisdag 28 december 2010

Julafton 2010

Vi firade julafton med våra kära mammor, som vi brukar. Här är vi på väg att ta julbord och Gabriel är måttligt road över att vänta på maten.

 Gott! 

Efter mycket otåligt väntande kom han så till sist, tomten. Ganska sträng och Johannes var som vanligt väldigt vördnadsfull. Han anade inte (eller ville inte ana) vem tomten var utan tog det helt naturligt att pappa åkte till sin bästa kompis en sväng på julafton. Gabriel, som vi i förväg trodde skulle bli väldigt rädd för tomten, mötte honom glatt i dörren, hälsade och ville hjälpa till att dela ut paket precis som sin storebror.

Många paket blev det.

Innan pappa kom hem igen kunde Johannes inte slita sig utan rev upp ett stort runt paket som innehöll denna åklapp. Den är grymt snabb vet vi nu när vi provat och framför allt skönt att den är så lätt att ta med sig jämfört med en snowracer eller pulka. Ett fynd hoppas vi!

Även Gabriel fick öppna ett paket och den här ratten med knappar och spakar var en riktig succé - för båda bröderna. Sånger, ord, lek och lite engelska. Ett mycket bra köp av tomten.

Den här tandborsten var väl lite av en halv besvikelse, för det hade stått att den skulle spela musik, men det visade sig att man skulle borsta i en minut och sen spelar den några toner. Men fin är den i alla fall!

 Myspys när storpojken kryper upp och kollar vad alla får i sina paket. Det var så himla roligt att se att Johannes var så tacksam för allt han fick.

 Gabriel fick fina böcker med ljud av mormor. 

Den här giraffen trodde vi skulle ges en blick och sen vara sådär halvkul, men oj vad fel vi hade. Gabriel älskar den.
Söta halmgrisar från mormor, en hel familj. Mycket annat fanns också i paketen, jag fick till exempel en väldigt snygg gig-bag till min gitarr. Däremot passade inte min julklappströja till Joachim så det blev lite fiasko. Vi var i alla fall väldigt nöjda med en julafton som förlöpte enligt planerna utan utbrott från barnen eller andra fadäser (även om Gabriel inte åt något vidare värst mycket). Vi avslutade dagen med kaffe och julgodis. 

Tack för en fin julafton!

måndag 27 december 2010

I ett hus vid skogens slut....

 Jag halvt om halvt tvingade Johannes att vi skulle baka pepparkakshus ett par dagar innan julafton. Han har ju en tendens till visst (hhrrmm) motstånd när det gäller hantverk. Jag tog ut en ritning från nätet och allt gick faktiskt strålande, tills den köpta degen tog slut innan gavlarna var gjorda. Men skit! Jag visste ju att vi behövde bli färdiga med själva huset innan Gabriel vaknade - vad göra? Jo, en egen snabbdeg. Vi rörde ihop deg, gräddade delar, skulle skära till kanter på de halvgräddade delarna för att få dem raka, smälte socker som nästan totalbrändes flera gånger - allt samtidigt.


Lite halvpanik uppstod och jag försökte hålla humöret i styr så inte Johannes helt skulle retirera. Den nya degen blev jätteblek - för lite kryddor. Har vi något brunt att färga med? Ingen soja? Nej, lite balsamicosirap, hoho. ÄT INTE dessa gavlar, säger jag bara. Dessutom gick framsidan av huset sönder i limningen så fick göra en ny av den äckliga degen (till försvar för degen vill jag dock säga att den verkligen höll formen bra - hur seg som helst). Just i detta läge vaknade såklart Gabriel. Johannes, som fattade det kritiska i situationen och hade tröttnat lite på krånglet, erbjöd sig snabbt att ta upp lillebror och leka med honom (en viss dold agenda att kolla på TV fanns nog också med i bilden). Kanske bäst det. Såhär såg i alla fall huset ut den 22 december och mer hann vi inte den dagen

Dagen efter tog vi nya tag. Jag gick runt i fyra affärer för att hitta non stop och antingen hade de inte eller så var de slut. Det fick bli hederligt lösgodis i stället.

Dessutom kristyr på tub för första gången. GÔRpraktiskt på ren göteborska! Johannes höll ju på att dö av sugenhet efter godisar, men han lyckades hålla sig till att smussla i sig de minsta smågodisarna i alla fall. När orken tröt efter mödosamt arbete, fick jag också hjälpa till att dekorera med resten av kristyren. 


 Lite mossa till trädgården, lite jord till gången och sen såklart - snö.
 Såhär blev det tillslut. Inte så dumt! 

lördag 25 december 2010

Vägen till det perfekta julkortet - en bildhistoria

Jag - så som många andra  - är sådan att jag gärna tar väldigt många kort, för att få till några riktigt bra. Ibland blir dessa bildserier väldigt komiska, särskilt när det är barn med i bilden. När årets julkort skall tas, dyker perfektionisten i mig upp och jag vill ha det alldeles speciellt (det är vid såna här tillfällen jag får epitetet julfascist här hemma). Det här är historien om vägen till det perfekta julkortet - om det nu finns...

 Det började rätt bra i fåtöljen, men Gabriel ser lite ihopklämd ut och man ser mest Johannes mun.

 Gulligt - om Johannes hade tittat vore det väldigt bra...

Gabriel började slita av sig luvan rätt fort och jag efter och satte på den, varpå han sprang ännu mer. Detta blev komiskt och Johannes och jag började skratta högt. Det tyckte Gabriel var väldigt kul och med honom gapskrattandes fångade jag den här bilden med luvan på svaj.

Ytterligare ett försök i fåtöljen. Ojsan, luvan över ögonen.

 Gullig nisse, men denna pose brukar betyda en viss aktivitet i blöjan. Det gjorde den.

Även här en fin Nisse, men var är lillebror?

 Kom igen nu brorsan! 

 Lite TV kanske kan få Gabriel att sitta still? Öööhh, dålig idé. Jag satt mest i vägen tyckte nissarna.

Inte bara den egna luvan skall väck, även storebrors. Sen ett försök att sätta dit den igen och springa så fort man kan. Åååh mamma, vi kommer ALDRIG få en bra bild, säger Johannes!

 Någon har tröttnat lite på det här...

 TA nu mamma, hahahaha!

Okej. Vi försöker med lite muta. Pepparkaka och ännu ett försök i fåtöljen. Sött - men vad är det för brun gegga i tomtenissens mun?

Men om han springer och kramar dig? undrar jag. Johannes ut med armarna och ropade krama, Gabriel sprang för fullt och Johannes, som inte var beredd på kraften, ramlade med bakhuvudet rakt i parketten. Aj aj. (Han skrattade dock lite när han fick se detta kort direkt efter jag tagit det) Kanske inte det ultimata julkortet?

Plötsligt är det traktorrace. Detta var en stark kandidat till julkort faktiskt, men man ser liiite för lite av Gabriels ansikte. Annars är det en starkt illustrativ bild av våra små tomtar just nu.

Johannes är kreativ och försöker nya poser. Hade man sett hans ansikte lite mer vore denna bild riktigt kul!

Ja, såhär höll vi på. Johannes var trots allt väldigt tålmodig och vi var helt slut när allt var klart. Resultatet ser du i förra inlägget. Det fick bli ett kort på var och en för sig. De påminde om Piff och Puff när de speglar sig i julgranskulorna på julaftonsfilmen, tyckte jag. Det inspirerade till årets julkort som dekorerades med snöpenna där färgen "puffar upp" när man värmer med embossingpistol (en slags värmepistol för pysslare). Snön på korten hjälpte Johannes mig att fluffa till och korten kom iväg i sista sekund, med vanliga frimärken. 

tisdag 21 december 2010

Pysseltips

Eftersom jag gillar att pyssla, tänkte jag bjuda på ett tips jag gjorde som inbjudning till glöggmyset, fast man kan ju göra juletiketter eller annat på samma sätt. Jag köpte brunt kartongpapper med struktur som kan föreställa bakad pepparkaksdeg och använde pepparkaksformar som mall. Sen köpte jag en vit penna som täcker bra som fick bli glasyr. Grisarna fick rörliga ögon. Hur lätt som helst och roligt var det också!


(har kamouflerat adressen om någon skulle undra varför det ser blurrigt ut på gumman....)

söndag 19 december 2010

Glöggmys!

I går vad det så dags för glöggmyset som jag nämnt tidigare. Vi bjöd på grönkålspaj, vörtbröd (varav ett hembakt som gåva från en förälder i klassen), pepparkakor, ädelost, julgodis och förstås - glögg. Fyra sorter. Det var ganska stressigt att få ihop allt och för min del brukar jag ångra mig gruvligt att jag någonsin bjuder in gäster sådär en timme innan de ska komma. Men det går över sen.

Julgodiset gick åt, särskilt marsipan- och mandelmassegodiset vilket jag blev lite förvånad över. Vi fick fylla på ett par gånger, även pepparkakorna. Det var kanske ett gott tecken?!

 De första gästerna på plats. Flera stycken (8 vuxna och barn) tackade nej i sista minuten på grund av sjukdom, men vi blev 20 tillslut ändå.

Tack vare det mesta vi kunde plocka fram som gick att sitta på, kunde alla få en plats runt bordet. Barnen satt förstås inte still. Nej.

Gabriels hängslen ville inte sitta uppe så han körde hiphop-stilen. I övrigt verkade han trivas som fisken bland allt folk. Johannes var mycket nöjd efteråt och tyckte det var grymt med fri tillgång till sötsaker. Förutom att det var kul att träffa trevligt folk vi inte sett på ett tag, är det också grymt bra att ha gäster såhär lagom inpå julafton. Allt städande och pyntande är färdigt. Otroligt skönt! Bara julmaten kvar och det är ju det roliga.

lördag 18 december 2010

Tjohooo aldrig har jag varit så glad över att ha fel!

I dag höll vi på att städa som tokar inför att alla gäster skulle komma på glöggmys på eftermiddagen. I badrummet har vi ett långsmalt väggskåp och ovanpå det står såpa och andra rengöringsmedel på behörigt avstånd från barnahänder. Jag sträckte mig upp och tog ner såpan och något litet ramlade ner och sa plingeling i golvet. Min RING!!! Jag blev otroligt varm i hjärtat och vet inte vad jag tjöt, men hela familjen kom och blev lika glada de. Eller ja, Johannes förhöll sig väl ganska neutral, han fattade aldrig varför jag var så ledsen över min ring när jag tappade den. Jag har ingen aning om hur den hamnade där men jag är så jätteglad att ha tillbaka ringen. Nu känns det som sådär i början när man hade den - jag märker den hela tiden. Med åren blir den ju en del av en nästan, men nu stannar jag upp och tittar på den lite då och då. Vilken fin julklapp!

Julbak, del 2

 Efter att vi firat Lucia på förskolan, gick vi hem för att göra klart resten av julgodiset. Vi började med att smälta choklad till marsipan- och mandelmassafigurerna. Så långt var Johannes med. Att göra figurer var en annan historia... Klart han var trött också efter att ha gått upp tidigt och anspänningen med luciafirande och allt.

Jag tog mig några egna andrum och gjorde i alla fall ett gäng marsipangrisar och ett par igelkottar som min syster lärde mig förra året.

 Visst är de underbara!?

Tradition i vår familj är också att göra dessa goda "limpor" med mandelmassa, choklad och valnötter. Enkla att göra men fina och ofta uppskattade.

Mormor kom på det roligaste sättet att ta sig ner för trappan. Hoppa-i-knät-metoden. Mycket uppskattat!

I början gick det rätt bra med godistillverkningen för Johannes, men när han gjort en jätte (längst bak) var han nöjd med sin insats och ville inte hålla på mer. Men envis som jag är blev det tillslut ett fruktfat, en gris och en igelkott också. Dessutom gjorde mamma lyckad knäck den här gången!