Johannes har varit exalterad att få åka till ett annat land och haft många frågor om språk och funderingar om att det inte alls skulle se ut som i Sverige. Lite rörande och ett tecken på att han ju inte är så berest i världen än. I dag bar det av och det var första gången jag körde bil dit, så jag var lite nervös hur det skulle gå. Det gick bra, ända tills vi skulle ner till bildäck igen för att köra ut i Fredrikshamn. Johannes kom förstås på att han var kissnödig när vi skulle gå ner så det fick bli ett toabesök som verkligen, verkligen behövdes. Varför kan han liksom inte säga det lite tidigare, inte när det nästan är för sent? En evig gåta för föräldrar att klura på... Detta gjorde i alla fall att vi blev sena ner på bildäck och gissa vad? I stressen kände vi inte igen oss ett dugg! Vi hittade inte bilen. PANIK! Vi åkte upp ett däck (fast vi egentligen visste att vi var på rätt våning), åkte ner igen och tillslut hittade vi bilen tack vare att däcket var nästan tömt på bilar utom den ilskna rad som stod bakom vår bil. Piiiiiinsamt!!!! Vi sprang med vagn och kassar och kastade in barnen och oss själva och gasade järnet ut ur båten. Tjohopp, då har man lärt sig något nytt. Vi hade kollat på fel nummer på väggen som inte alls gav oss bra vägledning. Kan säga att hemresan med expressbåten gick smidigt och enkelt i alla fall. Puh!
Här kommer dagen i bilder.
Började med frukost, vilket för Joachims del innebar räkmacka och Hof. Inte varje dag man kan äta en sådan frukost utan att någon höjer på ögonbrynen. Johannes blev kallad Emil av en otroligt trevlig och rolig värd i restaurangen, som fick båda barnen att stråla av lycka. Gabriel fick för övrigt de flesta, särskilt tanter i olika åldrar, att stråla av lycka.
Sen skulle jag gå med Johannes till lekrummet, men han ville spela bandit. Jag är helt galen i enarmade banditer så jag var väl inte överdrivet svårövertalad och vi gick runt länge för att spana in någon bra maskin. Hittade ett par i ett hörn och det visade sig att Johannes fick en riktig guldmaskin. Han vann hela tiden och det blev ju minst sagt lyckat. Jag vann nästan ingenting på min maskin. Som vanligt. Vi kunde spela länge och ändå med fickorna fullproppade återvända till Joachim som något desperat försökte ringa min mobil (som jag glömt i bilen).
Den "riktiga" Nicke Nyfiken lyckades vi missa, vet inte riktigt var han gömde sig någonstans. Här var han på bild i alla fall.
Sen blev det taxfree och blåsigt soldäck. Gabriel hade inte lyckats somna och var övertrött så jag fick vagga och vandra många varv med honom skrikande i vagnen. Till slut blev det någon slags orolig sömn strax innan den skämsiga bildäckshistorien. Då vaknade han, kan jag säga.
Vi hade bestämt oss för att åka till Skagen. Där var det tomt på folk och vi hittade en mysig uteservering. Folk var verkligen urtrevliga överallt, på båtarna och i Skagen. Vilken service vi har fått i dag! Vi spekulerade i vad det kunde bero på, är det för att man är barnfamilj eller har det där med serviceanda helt enkelt slagit igenom?
Än så länge är brorsans keps lite för stor.
Vi åkte till Grenen där Skagerack och Kattegatt möts och fick oss en blåsig, men mysig stund på stranden. De här bilderna får avsluta dagens reserapport. Det där med ljuset i Skagen blir man slagen av varje gång. Vackert!