Gabriel 1 år i dag! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Säger som alla andra - jag kan verkligen inte fatta det! Att det redan gått ett helt år! Ett makalöst år, man kan nog säga att det varit det bästa året hittills faktiskt.

I dagens strålande väder var vi medbjudna på klassutflykt med min gamla klass till Onsala där min kompis och kollega har del i ett släktsommarhus. Jag bara tappade hakan när jag kom dit, ett litet lagom hus, en stor gräsmatta framför, sedan korsa en liten grusväg, sedan en strand och sedan har man hela Onsalafjorden framför sig. Vilken dröm!

När vi väl kom dit efter en minst sagt svettig morgon med pannkaksstekning, packning av matsäck, badkläder och allt annat man kan tänkas behöva och till sist lite felkörning (typiskt mig), kom alla barnen rusande mot oss och jag fick oändligt antal kramar och glada tillrop! Mottagandet kunde varit sämre om man säger så. Verkligen roligt att träffa alla barn och många föräldrar som var med och såklart mina goa kollegor. Gabriel var dock ganska skeptisk till detta myller av närgångna, nya ansikten och höll sig nära mig hela dagen, med undantag för några få gånger då han vågade vara lite på egen hand. Fast var jag inte precis i närheten blev han jätteledsen efter en kort stund och så fort han kom till mig var han nöjd och glad som vanligt. Sådär höll  vi på. Johannes har träffat klassen flera gånger förut och är lite som en lillebror för dem. Även Gabriel, som de träffade första gången när han var 8 dagar gammal (på förra årets skolavslutning), är som deras lilla maskot och kallas Lill-Gabbe eftersom han har en namne i klassen.

Johannes satte på sig solbrillorna och sen körde han sitt race hela dan, men även han ville med jämna mellanrum ha koll på var jag var, vilket var rätt skönt. Ut i vattnet (iskallt enligt mig) bar det med en gång.

Gabriel fick på sig UV-dräkten och undersökte genast den sammetslena sanden. Gott att tugga lite på stenar var det tydligen också.

Efter lunchen somnade han gott i vagnen och under tiden hade alla barn och vuxna kakkalas. I slutet vaknade han och snodde genast min jordgubbe. Han fullkomligt älskar jordgubbar! (Jag försöker att inte ta med bilder på andra goa barn eftersom jag inte frågat om lov, men det är svårt då de såklart var med runt oss hela tiden, jag låter i alla fall bli att namnge dem, om du undrar varför de går obemärkt förbi texten) Sedan sjöng alla närvarande Ja må han leva och hurrade för det lilla födelsedagsbarnet.

Innan vi åkte hem gick vi ner till stranden igen och jag ville ha ett foto på båda skruttarna tillsammans. Gabriel blev genast mycket intresserad av vattnet.

Johannes agerade storebror men han var envis den lille. Hela hans kropp bara ville dit!

Klart han ska testa, tänkte jag och förberedde mig på den chock och gråtattack han förmodligen skulle få av det kalla vattnet. Men nej då. Han trivdes som fisken, även om hans andning var flämtande under det kalla doppet. Fick tyvärr ingen bild när han satt i vattnet, men han tyckte helt klart detta var dagens höjdpunkt.

På vägen hem skulle vi handla, men det fick bli ett matstopp på IKEA först. Där råkade vi stanna på barnavdelningen en bra stund för att testa lekhörnan. Blev bra sugen på att köpa en såndär lång tygtunnel de kan krypa igenom. Kan säga att det ett tag var en galen, hoppande tunnel som ropade GABRIEEEL! där på barnavdelningen. Om det var någon som hörde rop från Kålleredstrakten i eftermiddags har du nu förklaringen.

Väl hemma, ganska sent, trötta och möra ville vi ändå fira tillsammans och gjorde en turbosnabb marängtårta med krossad Marianne, glass, grädde och hallon. Den hann att smälta rejält och dekorationen blev minst sagt panikartad, men vad gör man inte? Presenterna får dock vänta lite, det hann vi inte med innan det var hög tid för välling och sova.

 Grattis älskade lilla skrutt!

Tack för ett härligt år med dig!