Att hänga upp en gitarr och kedjereaktionen detta medför

I dag har vi haft två mål. Det är viktigt för familjen att ha tydliga mål, annars blir det liksom ingenting. Innan jul skrev vi en lång lista på saker som vi skulle ta i tu med. Några saker står kvar. Men många saker blev gjorda också. Är så glad att jag har en man som också gillar listor. Eller egentligen är det inte själva listorna vi gillar, utan att kryssa över, stryka och vara färdig med alla måsten. Det är grejer det!

Ett av målen var att hänga upp gitarren på en för längesedan inköpt gitarrhängargrej. Den har vi haft liggande i en sådär fem år i väntan på bättre tider. Konstigt nog hittade vi den, det är ovanligt när det gäller saker vi har liggande för att använda senare. När man väl ska använda dem är de ofta borta. Sagt och gjort, gitarren skulle upp på väggen. Platsen vi utsett var dock upptagen. Av en extremt lång dracena. Att klippa av dracenan är ett av målen som stått kvar på Att-göra-listan från innan jul. Den stackars växten har för längesedan nått taket och nu liksom försökt böja på sig för att fortsätta sin strävan uppåt. Dessutom har den skjutit skott nerifrån så en ny stängel är på väg. Jaha, så innan vi kunde borra hål till gitarrhängargrejen var jag sådeles tvungen att fixa den där stackars dracenan. Men först var jag tvungen att leta fram något som den långa stängeln skulle stå i och rota sig. Upp och leta i köket. Det fick till slut bli vinkaraffen som fick offra sig. Fram med kniven. Den var slö, så den fick jag slipa. Men sen gick jag på dracenan, segt värre, men tillslut gick den av.

Nu var det bara att borra på... eller? Vi har betongväggar. Många. Detta är inget undantag. Satte i 4-mm-borret, stängde in barna i Johannes rum och sen gick det - inte alls. Borret var totalt nedslitet av idogt borrande i Johannes tak. Där sitter numera en repstege och ett par romerska ringar. Det var 16 hål. Då är det inte golf jag snackar om. Har nog aldrig sen pappan så svett. Jag fick byta borr och ta det tjocka 6-mm-borret i stället. Det gick bättre. Sen fick ukulelen komma fram också. Den ska jag lära mig att spela på nån dag.

Såhär blev det i alla fall. Undrar hur lång tid det tar för den nya dracenan att nå taket.

Att hålla sig synlig är också ett jobb

Jag brukar läsa Två dagar, GPs lördagsbilaga, med varierande behållning. Den känns som trevlig helgläsning sådär. I dag blev det till och med i ett varmt bad där jag fick ligga ifred länge, länge. I Två dagar porträtteras alltid någon aktuell person med en längre artikel och i dag handlade det om den kvinnliga nattklubbschefen Anna Lundberg. Artikeln beskriver hur hennes arbetsplats Push fungerar och att man helst ska ha Annas telefonnummer för att hamna på "listan". Anna minglar med gäster och delar ut kindpussar. Journalisten funderar lite:"Det låter inte som att gå till kolgruvan direkt. Fem timmar på jobbet två dagar i veckan."
Anna svarar och nu förstår vi alla hur tufft hon har det.

"-Man kan också säga att jag jobbar 24 timmar om dygnet. Jag har ständig jour. Det ringer hela tiden. Jag måste hålla min image. Hela tiden vara representativ. Jag kan ju inte ligga hemma och sova måndag till torsdag. Jag måste hela tiden hålla mig synlig. Och då blir det ett jobb."

Anna låter också meddela att de som kanske är något undrande över hennes livstil är bittra och avundsjuka. Jag säger bara: Stå på dig Anna! Hoppas du får OB-tillägg när du är jour dygnet runt! Du är väl med i facket???
-

Det är tanken som räknas, tänkte ödet och gav mig 22 spänn

I tisdags var det ingen bra mammadag. Allihop var sjuka och det hade varit sådär en fyra vakennätter på rad med skrikande bebis och en allt mer fallerande rygg. Jag hade varit uppe mer eller mindre sen fem på morgonen med Gabriel och vid halv nio gick Joachim upp och skulle till jobbet. Jag fick mig ett psykbryt. JAG ORKAR INTEEE! AAAAHHH!

Men det gjorde jag ju, för det måste man och som jag minns det blev det ändå en ganska bra dag, även om tonen i den dagens telefonsamtal mellan mamman och pappan var något kort om man säger så. När Joachim kom hem hade han handlat några bra saker och sen tog han upp ett litet paket med ett stort hjärta på. Däri låg lördagsgodis, men inte sånt man kan äta, utan sånt man kan bli rik på. Lotter och stryktipsrad, måltipsrader, lottorader och keno. Den gubben vet vad mamma gillar och hjärtat smälte och kärleken spirade. Hur gick det nu då? Ja, som rubriken lyder, det var tydligen inte meningen att vi skulle bli rika den här gången, men kontot fylldes i alla fall på med lite extra kärlek! Tack älskling!

På jakt...

I dag var vi ute på tur för att hitta de sista ingredienserna till kommande middagar, sådant vi alltså inte hittat på Willy´s i Kållered. Dit rekommenderar jag förresten ingen, för det är så lugnt och skönt så vi hoppas få fortsätta handla där nästan själva. Ja, i alla fall, vi var ute efter Hälsans köks vegefärs som till min stora förskräckelse nästan inte finns någonstans längre. Drev därför härförleden en alldeles privat reklamkampanj för den för en kille som jobbade i Coops frysdisk. Han sa att de aldrig haft den färsen och att quornfärs funkar lika bra. Men jisses han kan inte varit veggo, för quronfärs binder ju inte för fem öre om man ska göra biffar och bullar. Dessutom är vegefärsen grymt god fortsatte jag min svada, pekade ivrigt på Joachim och sa att till och med HAN som är en köttitarian (eller vad det kan heta) gillar den. Så nu hoppas jag fasen att Coop köper in den färsen.

Tillbaka till vår ingrediensjakt. Vi kom på att ICA Kvantum borde ha den där färsen i alla fall så dit for kosan. Dessutom skulle vi leta efter en annan favorit som verkar ha försvunnit från jordens yta - dragonvinäger! Ett måste, eller inte måste, men godare blir det när man gör bearnaisesås med sådan. På ICAs parkering fick jag och barnen sitta och vänta i bilen, medan mannen på stenåldersvis gav sig ut på jakt för att skaffa föda åt sin familj. Lägerelden i grottan hade i det här fallet bytts ut mot ACn i bilen, men ändå. Till min glädje och familjens frid fanns faktiskt vegefärsen så mannen slog till med två paket. Men dragonvinägern - den lyste med sin frånvaro. Vi spekulerade och fabulerade om vad som kan ha hänt. Lösningen för en modern stenåldersfamilj är Google. Där fick vi det sorgliga beskedet att Druvan har slutat tillverka denna oumbärliga vätska. RIP - vi saknar dig! Kan ändå rapportera att bearnaisen trots allt blev god, fast den skar sig en gång och behövde räddas av en galet vispande mamma vars barn inte förstod varför det plötsligt blev ett sånt hallå i köket.

Det funkade nog...

Vi har haft jobbiga nätter ett tag nu. Har lärt mig att det kan vara en utvecklingsfas som gör bebisen orolig och närhetstörstande. Även denna natt var full av uppvak, men det verkade inte som att Gabriel hade ont i magen i alla fall. Så det funkar nog med majsvälling! Yes!

Ny gitarr - ÄNTLIGEN!

Här är den!

Fick pengar av min pappa som bidrag till en gitarr när jag fyllde år. I SEPTEMBER! Oops! Har fått be Joachim om råd så han har ägnat några lunchraster åt att klämma på några fina och kolla. På något sätt har jag massor av komplex för att gå in i en musikaffär och börja testa, är ju bara en glad amatör. Så det hela drog ut på tiden, för jag ville liksom att vi skulle vara två som kollade... Det kan vi ju lätt konstatera inte är så lätt nu för tiden. Tillslut blev det ändå så att Joachim köpte en som jag tittat noga på - på nätet. Men grymt nöjd är jag!

Mickad är den, så nu kan jag spela in mina hitlåtar, hehe. Dessutom köpte han en otroligt fräck liten stämapparat som man bara sätter på med en liten klämma och sen lyser den rött när strängen är ostämd och grönt när det är rätt. Hur bra är inte det då?!?!

Majsvälling - håll tummarna!

Gabriel har en otroligt känslig mage (Johannes också förresten) så jag har fått tänka på allt jag äter väldigt noga och även vad han äter förstås. Har provat vanlig välling några gånger, men de nätterna har slutat i skrik och panik och vi misstänker att boven är just vällingen. I kväll provar vi i stället majsvälling, ska vara bättre mot känsliga magar. Håll tummarna!

På simskolan kan man upptäcka ännu mer trevligt folk!

I dag var vi på andra omgången simskola med Johannes. På Motionera vid Klippan. Fyra barn är de, fyra!!! Och så store Johannes då, simläraren, och i dag dessutom en till vuxen, förmodligen någon slags lärling. Känns ju som att de får privatlektioner nästan.

Föräldrarna fick sitta utanför, på andra sidan om en glasvägg, och fika. Något som slagit mig nu när vi bor i Majorna är hur otroligt trevliga och sociala nästan alla är här! Vi bubblade på som sjutton om ditten och datten som om man aldrig gjort annat! Vi glömde nästan av våra telningar där inne. Men de glömde nog av oss också, verkade det som. Tänk att det finns så mycket trevligt folk!


Apropå simskola, visst är den här handduken som Johannes fick i 5-årspresent av sin moster helt underbar! Kom ju väl till pass nu också. Från Hemtex.

Nu sätter jag igång!

Jag brukar vara sådär en 5 år efter alla trender, så nu börjar jag blogga (när alla verkar sluta). Mest för att det är så otroligt tråkigt att skriva dagbok. Det har jag försökt göra, men den bara blir mitt dåliga samvete som ligger där i datorn och lurar. Sen tänkte jag att mina nära och kära kan följa med lite grann, släkten är utspridd i landet, kanske vill någon kika in ibland och kolla läget?

Så vansinnigt svårt det är att skriva första inlägget! Man vill ju skriva nåt kul och slagfärdigt, men nä - nu bestämde jag mig för att bara köra på!

Välkommen till min familjeblogg och mina betraktelser från ett numera snöfyllt och vackert Majorna!