Uteliv

Premiären för Gabriel att krypa omkring ute på gården har dröjt lite, dels för att vi inte haft så lämpliga kläder och skor, dels för att vi, som jag tidigare skrivit, ofta går ut under hans sovstund på eftermiddagen. Men i veckan var det förstås dags i det fina vädret!

Först fick vi gå ner i källaren och kolla om det fanns några lämpliga skor som storebror har haft. Då hittade vi hans första små sommarskor i storlek 20. Perspektivet blev inte så bra som jag tänkt mig, så du får föreställa dig att de är pyttesmå jämfört med Johannes nya 34:or (!!). När man får det ena barnet i januari och det andra i juni kan det uppstå lite klädarvsproblem. Dessa skor var för små för Gabriel. Men vi hittade ett par kängor som funkade så länge. Inte så smidiga, men bättre än inget.

Glad blev man av att känna frihetens vingar. När han suttit en stund på underlaget fick Gabriel fart minsann.

Sen var det dags för en åktur! Storebror var chaufför. 

Johannes har lärt sig att ta riktigt hög fart på gungan (är någon förvånad?). Tyvärr slutade denna utedag med att han senare tappade greppet, ramlade och hamnade på mage över gungan (tur att han inte ramlade med huvudet före i marken) och bet sig hårt i tungan, lilla stackaren! Ett mindre blodbad blev det. Men tungan läker ju som tur är snabbt. 

Förvånansvärt lite sand hamnade i munnen. 

Jag har tänkt på det många gånger förut, men när man har en liten en som ska krypa, undersöka, känna och eventuellt hinna smaka innan mamma eller pappa hinner fram, uppskattar jag ännu mer den fantastiska gård vi har. Helt inhägnad, rent och snyggt, (nästan) inga fimpar, inget glas, ren sandlåda, fin gräsmatta etcetera (ja - vi bor faktiskt i en kommunal hyresrätt). När Johannes var liten var läget ett helt annat. 

Nu gäller det bara att hitta några bra överdragsbyxor till lillkillen. Sen hoppas jag att många veckor kommer se ut som den här - ute varenda dag!