fredag 12 februari 2010

Säg det med bilder och inte med ord

Jag har bildminne. Ganska bra är det. I övrigt är det lite si och så med minnet, det är rätt kasst faktiskt. Eller rätt kasst, det är gôrkasst - jag erkänner. Var på Bilia i veckan och hade strängt memorerat vilken port jag skulle gå in i och namnet på den mekaniker jag skulle uppsöka. Gay [gaj] hette han, det var inte så svårt att komma ihåg. Hejsan, hejsan och sedan sitta och vänta i kundmottagningen på andra sidan huset. Gay skulle komma och ge mig nyckeln när omprogrammeringen av servostyrningen var klar. Jag satt och hoppades att Gay var bra på att programmera om servosystem, det låter ju ganska svårt och man vill liksom inte att det blir fel. Det tog i alla fall lång tid. Vi var rätt många som satt där och väntade på våra mekaniker. Efter trekvart började jag skruva lite på mig. Hur såg han ut nu igen, så jag inte missar när han kommer? Jo, han var ganska ung och mörkhårig det kom jag ihåg. Men så såg ju nästan alla ut... Det är himla jobbigt att inte komma ihåg ansikten. Namn ska vi inte prata om. Hitta vägen hem igen eller hitta dit jag åkte för ett par veckor sen - pust! Siffror, årtal och statistik - HJÄLP!

Men av någon anledning kommer jag ofta ihåg bilder. Det kom jag på när jag pluggade, så alla mina gamla anteckningar har små bilder i marginalerna och som punkter till texten. När jag får information med tydliga, enkla och gärna lite roliga illustrationer sätter det sig. Tjoff! När jag och Joachim gick på föräldragrupp när Johannes låg i magen var det tyvärr inte mycket som var värt att lägga på minnet. Men en sak har fastnat. Det är en bild som återkommer och jag tänker på den ofta. Det handlade om vad som kan hända med ett förhållande när man får barn. Sen visade tanten som pratade en bild av ett förhållande som att personerna är två ringar. Tjoff! I förhållandet åker dessa ringar fram och tillbaka beroende på vad man är i för läge i livet, eller för stunden. När det är riktigt bra, ligger ringarna helt överlappade, man känner samhörighet och kärleken flödar. Oftast är det något mellanting, ringarna ligger lite ihop och lite isär. Då och då är det attans kasst. Ringarna är lååångt ifrån varann och man undrar om de ska hitta tillbaks igen.



Inte visste jag då att den här bilden av ringarna skulle sitta som en smäck. Ibland är det himla bra att få ord - eller rättare sagt bild - på grejer. Ännu bättre blev det när jag för inte så länge sen beskrev det här för Joachim (av någon anledning kom han inte alls ihåg det här avgörande ögonblicket på föräldrautbildningen) och han faktiskt också anammade det. Joachims sätt att visa att han anammat det är att kärleksfullt håna mig och mina ringar som åker ihop när han sagt något han vet att jag gillar. Då vet jag att han har fattat.

Hur gick det med Gay då? Jo, han kom ihåg hur jag såg ut. Bra det.