God avslutning på dagen!

Varma bruchettas med små plommontomater, mozzarella, vitlök, olivolja och flingsalt på toppen. Det kan väl vara en lyckad avrundning på kvällen?

9 månader...

Märker att bloggen handlar väldigt mycket om våra barn det sista, kanske så det ska vara när man är föräldraledig? Nu kommer i alla fall ytterligare ett inlägg om barn, nämligen minstingen Gabriel. Jag brukar uppdatera hans utveckling vid månadsskiftena och nu har han hunnit bli nio månader och en vecka, så det är på tiden!

I några veckor nu har vi haft gåvagnen framme. Gabriel har visat ett ganska svagt intresse för att gå med den, han verkar helt enkelt inte sugen på gång ännu. Visserligen har han sista tiden börjat ta sig fram gående längs soffan och soffbordet. Annars går det snabbt och obehindrat framåt med fulländad krypteknik. Ska han skynda sig fäller han huvudet framåt och liksom kastar fram armar och knän. På så sätt uppnås minsta möjliga luftmotstånd. I dag hände det dock något när jag ställde honom vid vagnen. Han nästan sprang framåt och tyckte det var jättekul! Helt klart dagens nya grej!

Det här är också en typisk Gabriel-aktivitet just nu. Han drar i och bankar med de små hängena länge, länge.I nästa steg reser han sig och slår det hårdaste han kan på rutorna på skåpet. BANG! är favvoljudet. Nej, säger vi och lyfter bort, han ler sitt största leende och återvänder snabbt till utgångsläget - den förbjudna rutan. Proceduren "nej"-charmleende-lyfta bort- krypa tillbaks, upprepas också när Gabriel i full fart (nedböjt huvud) kommer krypande så fort vi öppnat diskmaskinen, kylskåpet eller toadörren samt i vardagsrummet när han siktat in sig på att trycka och skruva på stereon. Öppna köksskåp och dra ut kastruller och annat är mycket populärt, barnspärrarna ligger och ropar på oss i sina undangömda lådor. Han kan också bli väldigt förgrymmad och rent av förbannad ibland när vi tar bort honom och när han är på ett visst humör. Annars är Gabriel mest glad fortfarande, särskilt i sin brors påhitt.

Tanden är mycket söt men vass. Fråga mig som ammar fortfarande. Ouch! En annan sak som dykt upp på sistone är att det nästan är omöjligt att byta blöja. Gabriel snurrar som en propeller så fort han hamnar på rygg. Det får nog bli byx-blöjor i fortsättningen. Sömnen är fortfarande sisådär. Armarna är ofattbart långa och kan dra ner porslin från köksbordet om det står vid kanten.

Gabriel somnar ganska sent, vilket oftast innebär en stund när mamma och pappa sitter i soffan medan han leker i vardagsrummet. Han kommer och ställer sig vid oss, skrattar förtjust, böjer ivrigt på knäna och bankar på soffan. Då kan man ju inte låta bli att lyfta upp honom och riva av ett redigt pusskalas! Sen tittar vi på varandra, Joachim och jag, och säger: "Vilken tur att vi fick den här gullungen också!"