En dag i ett annat land!

När Johannes var på Monsterjam med sin pappa fick han skraplotter från Stena Line som gav rabatt på en resa med bil tur och retur till Danmark. Vi skulle ha bokat med en gång visade det sig, för biljetterna till de färjor som var rimliga att åka hem med var nästan slut varenda dag. Vi hade ändå bestämt att åka till Danmark-över-dagen i år och den här rabatten gav 500 kr rabatt på resan, så det var rejält. Vi bestämde oss för att åka lite tidigare än vi tänkt och jag satte mig att boka biljetter till i går (lördag). Men medan jag bokade krånglade det med inloggning och hemresebiljetten tog slut. Jag blev jättesur, men skyndade mig att boka söndagen i stället. När väl helgen inträffade, visade det sig att lördagen innebar ihållande regn och 22 m/s i vindstyrka, medan söndagen innebar sol och relativt milda vindar. Vilken tur att det inte blev som vi ville! Då blev det i stället som vi ville.

Johannes har varit exalterad att få åka till ett annat land och haft många frågor om språk och funderingar om att det inte alls skulle se ut som i Sverige. Lite rörande och ett tecken på att han ju inte är så berest i världen än. I dag bar det av och det var första gången jag körde bil dit, så jag var lite nervös hur det skulle gå. Det gick bra, ända tills vi skulle ner till bildäck igen för att köra ut i Fredrikshamn. Johannes kom förstås på att han var kissnödig när vi skulle gå ner så det fick bli ett toabesök som verkligen, verkligen behövdes. Varför kan han liksom inte säga det lite tidigare, inte när det nästan är för sent? En evig gåta för föräldrar att klura på...  Detta gjorde i alla fall att vi blev sena ner på bildäck och gissa vad? I stressen kände vi inte igen oss ett dugg! Vi hittade inte bilen. PANIK! Vi åkte upp ett däck (fast vi egentligen visste att vi var på rätt våning), åkte ner igen och tillslut hittade vi bilen tack vare att däcket var nästan tömt på bilar utom den ilskna rad som stod bakom vår bil. Piiiiiinsamt!!!! Vi sprang med vagn och kassar och kastade in barnen och oss själva och gasade järnet ut ur båten. Tjohopp, då har man lärt sig något nytt. Vi hade kollat på fel nummer på väggen som inte alls gav oss bra vägledning. Kan säga att hemresan med expressbåten gick smidigt och enkelt i alla fall. Puh!

Här kommer dagen i bilder.

Började med frukost, vilket för Joachims del innebar räkmacka och Hof. Inte varje dag man kan äta en sådan frukost utan att någon höjer på ögonbrynen. Johannes blev kallad Emil av en otroligt trevlig och rolig värd i restaurangen, som fick båda barnen att stråla av lycka. Gabriel fick för övrigt de flesta, särskilt tanter i olika åldrar, att stråla av lycka.

Sen skulle jag gå med Johannes till lekrummet, men han ville spela bandit. Jag är helt galen i enarmade banditer så jag var väl inte överdrivet svårövertalad och vi gick runt länge för att spana in någon bra maskin. Hittade ett par i ett hörn och det visade sig att Johannes fick en riktig guldmaskin. Han vann hela tiden och det blev ju minst sagt lyckat. Jag vann nästan ingenting på min maskin. Som vanligt. Vi kunde spela länge och ändå med fickorna fullproppade återvända till Joachim som något desperat försökte ringa min mobil (som jag glömt i bilen).

Den "riktiga" Nicke Nyfiken lyckades vi missa, vet inte riktigt var han gömde sig någonstans. Här var han på bild i alla fall.

Sen blev det taxfree och blåsigt soldäck. Gabriel hade inte lyckats somna och var övertrött så jag fick vagga och vandra många varv med honom skrikande i vagnen. Till slut blev det någon slags orolig sömn strax innan den skämsiga bildäckshistorien. Då vaknade han, kan jag säga.

Vi hade bestämt oss för att åka till Skagen. Där var det tomt på folk och vi hittade en mysig uteservering. Folk var verkligen urtrevliga överallt, på båtarna och i Skagen. Vilken service vi har fått i dag! Vi spekulerade i vad det kunde bero på, är det för att man är barnfamilj eller har det där med serviceanda helt enkelt slagit igenom?

Än så länge är brorsans keps lite för stor.

Vi åkte till Grenen där Skagerack och Kattegatt möts och fick oss en blåsig, men mysig stund på stranden. De här bilderna får avsluta dagens reserapport. Det där med ljuset i Skagen blir man slagen av varje gång. Vackert!

Ibland tar det lång tid att avsluta, men härligt är det!

När vi flyttade in här för tre år sen bestod golvet i matrummet bredvid köket av några slags träplattor i uselt skick. Dem kunde vi inte ha kvar för man fick stickor i fötterna och det såg för hemskt ut. Detta borde naturligtvis hyresvärden gjort något åt, men vi fick till svar att de inte skulle göra något alls i vår lägenhet och nya som vi var, svalde vi förtreten och jag tog tag i golvet på egen hand.

Här ser man lite av det gamla golvet plus vårt ärvda matbord som jag då renoverade.

 När jag tog bort det gamla golvet låg det en orginalvinyl under, en riktig skräckmatta.

Vi bestämde oss för ett laminatgolv med lite gammalt och slitet utseende, för vi skulle ha gamla, ärvda möbler i rummet och tyckte det passade bra. Ett riktigt trägolv ville vi inte lägga pengar på när det inte är vår lägenhet. Laminat är ju också väldigt hållbart och lätt att göra rent. Har inte ångrat mig sedan dess!

Kolla denna killen, vem är det??? Oj vad liten han var, två och ett halvt och har precis fått en ny cykel, hans första. Golvet och bordet är klara och du ser här hur golvet i köket såg ut. En inte så snygg vinylmatta som ligger i alla rum i lägenheten utom vardagsrummet och badrummet. På sådana mattor fastnar minsta smula som klister och det var jättejobbigt att göra rent, jag fick skura nästan varje dag. Dessutom var det ju rätt fult att ha olika golv i dessa intilliggande rum. Så sommaren efter bestämde jag mig för att lägga samma golv i köket också.

Här har jag flyttat undan kyl och frys. Köket var knepigare att lägga, mer vinklar och inte så rakt. Men det gick väl hyfsat det också, det är amatörmässigt lagt med de fel man gör som nybörjare, men helt okej. Ett problem var tröskeln mellan rummen. På "kökssidan" blev det en liten springa som behövde fyllas med något och på andra sidan gick det inte att sätta någon bra list. Den lossnade hur jag än spikade och har legat lös sen dess. I springan blev det först keramiskt trä, som förstås sprack eftersom tröskeln rörde sig när man gick på den så jag fyllde med vitt latex tills jag skulle hitta något bättre. Du som har läst det HÄR inlägget vet att jag gillar att avsluta saker och förstår då hur irriterande det har varit att inte gjort färdigt detta på ett bra sätt. Väldigt irriterande! Men jag har liksom inte kommit på någon bra lösning.

I höstas fick vi, efter mycket tjat i två och ett halvt år, äntligen igenom att vi måste få renoverat lägenheten och lyckades få parketten och trappan slipad också. Jag passade på att fråga en av golvgubbarna hur han skulle löst det där med tröskeln. Dels fick jag reda på att det finns elastisk fog i olika färger, dels att han skulle ha limmat fast listen. (De olika hantverkarna som var här fick mig ständigt att känna mig som en idiot och förtjänar ett eget inlägg, men jag tog, förödmjukelsen till trots, mod till mig att fråga) Limmat! Varför hade jag inte tänkt på det? Ändå gick det mer än ett halvår innan vi drog iväg till byggvaruhuset och äntligen fick köpt rätt grejer.

FÖRE: 

(visst är det rutinerat att jag tog före-bilder?)

Jag har skrapat ur den vita latexen och den gamla, lösa listen ligger bredvid. 

 EFTER: 

Ny fog och lite bredare list, nu limmad med superbra bygglim.

Fixade också en annan list på liknande sätt vid ingången till köket. Nu är jag riktigt nöjd! Vilken härlig känsla att äntligen avsluta! (Ska bara fixa lite smyglister med det där bygglimmet också)

Pekboken kommer till användning

En redan väl använd ettårspresent från mormor! 

Ettårskalas!

När jag var gravid upptäckte jag ett forum på nätet som hette något liknande Blivande mammor i Göteborg, juni -09. Jag var med i forumet och skrev några inlägg. Men sen gick jag på ultraljud och fick ankomstdatumet  för bebisen flyttat till maj i stället. Det verkar lite knasigt nu, känns ju inte som att det spelar någon som helst roll med maj eller juni, men jag började i alla fall kolla efter forumgrupper där bebisarna skulle födas i maj. Hittade Göteborgsmammor Maj -09. Det visade sig att den tråden (de kallas trådar, de där forumen) var väldigt trevlig, mycket roligare än den andra och jag blev fast. Började träffa de blivande mammorna på fikor med våra bebisar i magarna i januari förra året och framåt och sedan bebisarna föddes har vi träffats, ibland en eller två gånger i veckan, ibland med längre mellanrum. Det är verkligen superroligt, härliga tjejer och bebisar som man nu fått följa under ett helt år. Önskar ofta att jag hade haft något liknande när jag var mammaledig med Johannes, men får vara glad att jag har det nu. Tråden har ändrat lite form och splittats som det väl blir i grupper även om det känns trist ibland. Men för några veckor sedan tänkte jag försöka få ihop oss alla igen och bjöd in till ett gemensamt ettårsknytkalas här på gården. Det blev en jättestor uppslutning vilket gjorde mig så himla glad. Med undantag för två som jobbade, en som var bortrest och en som blev sjuk, tror jag att alla bebisar och mammor kom, dessutom min granne, vars bebis fyller ett i augusti. Lite otur att det var småregnigt, men vi kunde ändå vara utomhus och knôdde in oss i lusthuset (på bilden fattas några av oss, vi var 12):

Vi hade grillad halloumi, korv, potatissallad, bröd, sallad, tzatziki och bebisarna mumsade bananer, majskrokar (en riktig hit, tyckte Gabriel!) och smörgåsrån m.m.

Till efterrätt blev det magnifika muffins, kladdkaka och äppelpaj med glass. Mums! Det var nu jag hade tänkt att vi skulle sjunga för alla bebisarna, men nästan alla hade däckat i sina vagnar och sov till ljudet av ett stilla sommarregn i stället.

Gabriel är just nu inne i en fas av väldigt stark främlingsrädsla och blev skräckslagen om någon kom för nära. Han trivdes bäst i vagnen där han i trygghet kunde spana in omgivningen. (Kan du hitta honom?) Dock var jag tvungen att vara nära, annars blev det kris. Men en stund gick det fint att vara i sandlådan i alla fall...

... ända tills jag gick iväg ett par meter och började grilla. Lite senare blev det majskrok där inne i tryggheten. Efter ett blöjbyte, vagnbyte och välling somnade han som en stock ända tills kalaset var över.

Just det, vi hade presentbyte också. Alla tog med var sin present och sedan tog vi en var ur högen. En mamma råkade ta den present jag först tog, men jag tänkte att det inte spelade någon roll och tog en annan, ett jättefint pussel. Men sen visade det sig att den present jag tagit först var en mösskeps sydd av Anna i Annas Ateljé, en mammakompis vars kläder jag tycker är fantastiska. Mössan var tyvärr på gränsen till för liten för bebisen som fick den och jag frågade faktiskt om jag fick byta present och det fick jag just eftersom den var lite för liten.

Jag är jätteglad att äga mitt första Annas Ateljé-plagg och när jag kom in upptäckte jag dessutom....

... att den är vändbar! Grymt!

Känns jätteroligt att vi fick till det här kalaset och nu hoppas jag att vi kanske skapat en tradition och kan få till ett tvåårskalas nästa år. Det vore nå´t!

(Förresten visade det sig sen att Gabriel gick över datumet där i magen och blev en junibebis i alla fall. Tur att det där ultraljudet beräknade honom i maj, annars hade till exempel dagens evenemang aldrig ägt rum)

Fundersam

Har känt mig lite fundersam de senaste dagarna. Visst, det är bara framtiden man kan påverka, men det är ju det förflutna man bär med sig. Kastas med jämna mellanrum obarmhärtigt in i gamla känslor från barn- och ungdomen och jag kan inte värja mig. Framtiden är också oklar just nu. Har väntat på varsel halva våren och gjort mig beredd, men det visade sig att jag får behålla jobbet. Några av mina bästa kollegor försvinner. Så nu blir vi ännu färre som ska klara det omöjliga uppdraget och där jag jobbar bränner de bilar och socialkontor. I Kina tar människor som är utnyttjade som slavar livet av sig som ett sista rop på hjälp. De jobbar bokstavligen ihjäl sig för att vi ska kunna köpa Iphones som är dyra, men där vinsterna går i de rikas fickor. De jobbar 15 timmar om dagen och har ledigt en dag var fjortonde dag. De tjänade 5 kr i timmen. Nu har företaget höjt lönen till 10. Och värdet på företaget rasar för marknaden gillar inte det. Samtidigt får vi också höra att BP, vars olja förstör hav och kuster av halva Sveriges yta, vill dela ut miljardvinster till sina aktieägare. Jag vill explodera och skrika! Jag vill förstöra något! Jag vill gråta!

Tur att jag har världens bästa barn och gubbstrutt! Vem blir inte glad i hjärtat av det här?

Kalas

 Några ögonblicksbilder från de senaste dagarna. Tack ni som förgyllde lilla ettåringens dagar!

Första tårtan

Skramligt paket

Silversnöre

Första cykeln

Gabriel 1 år i dag! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Säger som alla andra - jag kan verkligen inte fatta det! Att det redan gått ett helt år! Ett makalöst år, man kan nog säga att det varit det bästa året hittills faktiskt.

I dagens strålande väder var vi medbjudna på klassutflykt med min gamla klass till Onsala där min kompis och kollega har del i ett släktsommarhus. Jag bara tappade hakan när jag kom dit, ett litet lagom hus, en stor gräsmatta framför, sedan korsa en liten grusväg, sedan en strand och sedan har man hela Onsalafjorden framför sig. Vilken dröm!

När vi väl kom dit efter en minst sagt svettig morgon med pannkaksstekning, packning av matsäck, badkläder och allt annat man kan tänkas behöva och till sist lite felkörning (typiskt mig), kom alla barnen rusande mot oss och jag fick oändligt antal kramar och glada tillrop! Mottagandet kunde varit sämre om man säger så. Verkligen roligt att träffa alla barn och många föräldrar som var med och såklart mina goa kollegor. Gabriel var dock ganska skeptisk till detta myller av närgångna, nya ansikten och höll sig nära mig hela dagen, med undantag för några få gånger då han vågade vara lite på egen hand. Fast var jag inte precis i närheten blev han jätteledsen efter en kort stund och så fort han kom till mig var han nöjd och glad som vanligt. Sådär höll  vi på. Johannes har träffat klassen flera gånger förut och är lite som en lillebror för dem. Även Gabriel, som de träffade första gången när han var 8 dagar gammal (på förra årets skolavslutning), är som deras lilla maskot och kallas Lill-Gabbe eftersom han har en namne i klassen.

Johannes satte på sig solbrillorna och sen körde han sitt race hela dan, men även han ville med jämna mellanrum ha koll på var jag var, vilket var rätt skönt. Ut i vattnet (iskallt enligt mig) bar det med en gång.

Gabriel fick på sig UV-dräkten och undersökte genast den sammetslena sanden. Gott att tugga lite på stenar var det tydligen också.

Efter lunchen somnade han gott i vagnen och under tiden hade alla barn och vuxna kakkalas. I slutet vaknade han och snodde genast min jordgubbe. Han fullkomligt älskar jordgubbar! (Jag försöker att inte ta med bilder på andra goa barn eftersom jag inte frågat om lov, men det är svårt då de såklart var med runt oss hela tiden, jag låter i alla fall bli att namnge dem, om du undrar varför de går obemärkt förbi texten) Sedan sjöng alla närvarande Ja må han leva och hurrade för det lilla födelsedagsbarnet.

Innan vi åkte hem gick vi ner till stranden igen och jag ville ha ett foto på båda skruttarna tillsammans. Gabriel blev genast mycket intresserad av vattnet.

Johannes agerade storebror men han var envis den lille. Hela hans kropp bara ville dit!

Klart han ska testa, tänkte jag och förberedde mig på den chock och gråtattack han förmodligen skulle få av det kalla vattnet. Men nej då. Han trivdes som fisken, även om hans andning var flämtande under det kalla doppet. Fick tyvärr ingen bild när han satt i vattnet, men han tyckte helt klart detta var dagens höjdpunkt.

På vägen hem skulle vi handla, men det fick bli ett matstopp på IKEA först. Där råkade vi stanna på barnavdelningen en bra stund för att testa lekhörnan. Blev bra sugen på att köpa en såndär lång tygtunnel de kan krypa igenom. Kan säga att det ett tag var en galen, hoppande tunnel som ropade GABRIEEEL! där på barnavdelningen. Om det var någon som hörde rop från Kålleredstrakten i eftermiddags har du nu förklaringen.

Väl hemma, ganska sent, trötta och möra ville vi ändå fira tillsammans och gjorde en turbosnabb marängtårta med krossad Marianne, glass, grädde och hallon. Den hann att smälta rejält och dekorationen blev minst sagt panikartad, men vad gör man inte? Presenterna får dock vänta lite, det hann vi inte med innan det var hög tid för välling och sova.

 Grattis älskade lilla skrutt!

Tack för ett härligt år med dig!

Vårfest i Slottskogen

I dag var vi på picknick i Slottsskogen med Johannes förskola. Tänk vilket underbart väder de lyckades pricka in! Jag är dock väldigt arg på mig själv att jag glömde kameran! Barnen ställde upp sig i en kör med blomsterkransar av papper i håret och de sjöng bedårande sommarsånger. Sen blev det ringdans med midsommarsånger. Gabriel satt mycket nöjd på picknickfilten och knaprade baguette, kex och vindruvor. En riktig sommarinvigning helt enkelt. Du får tyvärr tänka dig bilderna själv.

Wrrooom!

Full koncentration krävs...

... när man kollar på sån´t här!

När det omöjliga plötsligt blir lätt

I torsdags hände det! Jag tyckte att Johannes skulle prova att snurra runt i ringarna (vilket han tränat på lite grand, men varit mycket skeptisk till eftersom han fick ont i armarna första gången han gjorde det med min hjälp). Men tjoff, sa det och han kunde plötsligt snurra varv efter varv. Tänk vad lätt allt är när man väl kan det!

 

-Dä!

Gabriel har börjat peka och säga -Dä! Det började lite smygande, men helt tydligt var det i måndags, på mammas födelsedag. Jag frågade var lampan var och Gabriel pekade i taket och sa just -Dä! Sen har det smugit sig på mer och mer och när man frågar efter pappa pekar han (oftast) på pappa och frågar man efter mamma så pekar han också på pappa. Typ. Så han varken säger mamma eller pekar på mig. Ja, ja. Det är tacken för att man umgås dygnet runt hrrrm hrrm.

Häromdagen såg jag ett väldigt intressant program på Kunskapskanalen där man jämförde schimpanser och människor. Frågan var varför inte aporna hade utvecklats mer åt människans håll när vi är så ytterst lika rent genetiskt. De gjorde olika klur-test för apor och sedan samma test för barn. De hade t.ex. en låda där de först visade (både aporna och barnen) att man skulle använda en pinne att knacka och skjuta undan små rör för att kunna få tag i en godis. Alla härmade korrekt och fick ut sin godis. Men sen var det kluriga att de hade en likadan, fast genomskinlig låda där man såg att det egentligen var helt meningslöst att knacka och peta undan rör. Det var bara att hämta godisbiten i luckan. Gissa nu vad som hände.... Jo, aporna tog godiset direkt, medan barnen knackade och flyttade rör alldeles i onödan innan de fick sin belöning. En slutsats forskarna drog av detta var att (människo-)barn är redo och villiga att undervisas av andra och de härmar även om det är meningslöst och ibland rätt korkat. Detta tycker jag känns både fantastiskt och lite läskigt på samma gång. Vilket ansvar och vilka möjligheter vi vuxna har!

Men allt det här om aporna skriver jag också apropå det här med att peka. De gömde nämligen en godis under en av två dolda, uppochnervända hinkar, visade sedan hinkarna och pekade på den som godiset låg under. Schimpanserna förstod absolut ingenting, tittade bara frågande på skötaren. Men de små barna, de fattade direkt. Och speakern sa; Vi människor blir alltid så glada när våra barn börjar peka. Det är då de verkligen börjar kommunicera!

Lyxliv i virustider

Tror jag fått något virus som sätter sig i musklerna, för två nätter i rad har jag vaknat med ont i halsen och otroligt ont i rygg och nacke. Räddaren i ryggnöden har många gånger varit vår shiatsu-massagegrej som fick ta ett nattarbetsskift vid halv fyra. Tur då att dagens största projekt ser ut så här:

Sen blev det lite barnmatstillverkning. Det såg mycket smarrigt ut innan mixern fick göra sitt. God var den  också tyckte Gabriel (och jag, som också provsmakade skapelsen): 

Av mozzarellan som blev över kombinerat med vitlöksbrödet från Askims brödhus som vi hade till pastan i går, var jag tvungen att offra mig och hitta på någon lunch...

En dag att fira!

GRATTIS älskade mormor och mamma på födelsedagen! 

Simskoleavslutning

I går var det avslutning på simskolan. Känns trist, det har varit en perfekt fredagsaktivitet. Vilken lyx också - fyra urmysiga, livliga barn, en rolig och duktig simlärare och himla trevliga föräldrar att tjöta med. I går fick vi sitta inne vid bassängen och imponeras av barnens utveckling. Vi fick reda på av simläraren Johannes (hädanefter den store) att målet för terminen var att kunna simma med riktiga ben- och armtag med dynor och att även vara trygg under vattenytan. Något Johannes den store beskrev som svårt för barnen, är att ben och armtag inte sker samtidigt utan varannan gång, annars står man still i vattnet. Det har jag aldrig tänkt på. Började fundera på hur jag egentligen gör, men då blev det kaos i den lilla hjärnan. Det är väl som att gå - man ska inte tänka på hur man gör för då snubblar man. Johannes den lille tyckte det var väldigt tråkigt (= svårt) med bentagen i början och berättade för mig att han fuskade så fort han kom åt. Men nu gick det faktiskt som en dans med ben- och armtag, både på mage och rygg och den stolta minen var obetalbar. Simläraren Johannes fick en present av oss föräldrar och jag gjorde ett kort där den här bilden stod i centrum. Passade bra, tyckte vi.