Den lille vandraren

Några nyinköpta fynd kan ju göra vem som helst glad! Lilla Mumintrollet har gått mer än någonsin i dag. Jag räknade nog 6 + 15 steg med en liten stående paus emellan.

Vi var också ute på eftermiddagen. Jag lyckades missa Johannes med kameran vilket var synd eftersom han provade sin nya sparkcykel, men det får bli förevigat nästa gång. Gabriel levde också loppan och fastnade i alla fall på bild med nya skorna och jackan.

En egen variant

Skrev för några månader sedan om att vi saknar dragonvinäger i affärernas utbud. I går gjorde Joachim en egen variant. Spännande!

Vad har vi haft för oss?

• Torsdag: Morfar kom hit och vi fikade i solen på gården. Flyttade ett bord och satte det bakom muren, vilket gav nästan lä i den kalla vinden. 

• Fredag: Hämtade mormor på morgonen och hon och Johannes tillbringade dagen tillsammans, bl.a. med klädsim på simskolan. De åkte också spårvagn till mormor och hade en supermysig eftermiddag. Vi andra åkte till metropolen Ullared och handlade härligt mycket vår- och sommarkläder och mycket annat. 

• Lördag: Handlat och tagit det ganska lugnt. Mamma och Johannes spelade grymt mycket Lego Indiana Jones vilket är ett underbart samarbets- och problemlösningsspel .

Ett dåligt köp

Förra året gick mamma och jag på Baby- & barnmässan och jag skulle kolla efter en barnvagn. Det skulle vara en lättstyrd, helst med två framhjul och så nätt som möjligt till vår minimala hall. Vi gick några varv och kollade och jag kände och klämde på några modeller. Vid ingången fanns en monter där det visades Crescentvagnar. Va? Gör Crescent vagnar? Vi blev helt fascinerade av en säljare som demonstrerade deras nya vagnmodell - Divan. Vagnen kunde allt! Tjoff, tjoff, hit och dit, han fällde, bytte, ändrade håll, lånade en bebis som fick ligga i sittdelen, fällde in framhjulen, fällde ut, svingade med handtaget, förlängde och förkortade. Dessutom var vagnen väldigt mycket billigare än motsvarande vagnar. Jag bestämde mig och beställde en.

Jag var grymt nöjd och längtade tills vagnen skulle komma. Dagen innan Valborg förra året hämtade jag ut den på Happyland. Första promenaden med bebis:

På den andra promenaden märkte vi att det ena framhjulet betedde sig lite konstigt. Det snurrade från och till i luften och vagnen drog lite åt sidan. Konstigt, så hade det inte varit innan? Vi packade in vagnen i bilen och skulle åka till Happyland och fråga vad detta kunde komma sig. Men när vi gick in i köpcentret gick vagnen alldeles normalt. Vi fattade ingenting, men struntade i att gå och fråga, lite pinsamt när det inte var något att visa. Någon dag senare upptäckte jag vad felet berodde på. Det visade sig att om man inte var noga när man fällde upp vagnen, fäste den inte på ena sidan utan blev sned. Inget man lätt märkte av. Skönt att vi kom på det, tänkte vi. Trots många månaders användande har det ändå hänt massor med gånger att vagnen inte varit helt uppfälld och det är förstås irriterande.

Men sen har allt fler problem uppkommit, ett efter ett. Först kunde handtagets längd plötsligt inte justeras. Jag åkte in och de bytte några delar. Bara någon vecka senare kunde inte den ena knappen för att reglera handtaget tryckas in. Ett tag senare ramlade en knapp av, ytterligare några veckor och ett suflettfäste brister. Det dröjde innan jag kontaktade butiken igen, man måste nämligen ringa mellan 10 och 11 och vara beredd att komma samma eftermiddag, helst vill de att man lämnar ifrån sig vagnen också. Dessutom var reparatören sur och fick en att känna sig som en idiot. Lite för många hinder för mig att kasta mig på telefonen. Vid det här laget är jag mäkta irriterad och till och med rätt förbannad på vagnen. Känner mig lurad. Men i lördags kom den berömda droppen. Vi skulle gå över en tröskel i garaget, jag lyfte upp framhjulen och - knäck - sa det och hela jäkla handtaget gick av i fästet.

Ringde butiken. Skulle få ett nytt chassi dagen efter. Tänkte att nu säljer vi vagnen när vi fått den fixad. Googlade. Hittade ett VIKTIGT meddelande från Elite group som tillverkar vagnen. Det har visat sig att konsumentverket upptäckt att handtaget kan gå av (nämen OJ då!) och därför ska alla Diva-ägare få ett nytt chassi. Men det kommer inte förrän i juni, fast det gör ingenting, det har nämligen inte hänt några olyckor och vagnen betraktas som säker. Som den omtänksamma konsument jag är ringde jag Elite group och meddelade att det visst har hänt! Dessutom har en massa andra grejer också hänt. Efter ett par samtal blev det tillslut så att Elite group skickade ett av de helt nya chassina samt nya delar till allt annat trasigt i en snabbleverans till Happyland. Detta kunde jag hämta dagen efter. De var trevliga och tog mig på allvar.

Däremot blev jag mycket skeptiskt behandlad på Happyland och blir jag behandlad som en idiot, BLIR jag en idiot. Jag gjorde bort mig och nu har jag redan skrivit så långt att varken du som läser eller jag orkar gå igenom det också. Jag fick i alla fall mina nya delar. Det slutade med att jag sa att jag hoppas att aldrig behöva besvära dem igen. Det är en helt ärlig önskan. Jag tänker aldrig mer gå dit även om vagnen självantänder.

Trollkarlen Johannes!

Det var en lustig liten händelsekedja som utspelade sig förra veckan. En av Johannes bästa kompisars mamma skrev förra helgen på facebook att hon behövde trollkarlskläder till sonen som skulle till ett kalas. Det kändes kul att kunna meddela att vi hade sådana att låna ut, eftersom Johannes var trollkarl på en dansuppvisning i höstas. Jag vet också hur svårt det faktiskt var att hitta sådana kläder, trots att det verkar enkelt när man hör det. Vi ringde och sms:ade fram och tillbaka och hittade till slut en tid då vi möttes och hon fick kläderna. Då hade hon dessutom varit i stan för att köpa en hatt och tyckte att det var ganska mycket jobb med att hitta allting. På torsdagen fick jag ett meddelande i röstbrevlådan, ungefär: "Hej hej, jag skickade ett mejl till dig för ett tag sedan om min sons kalas, tänkte bara kolla om du har fått det? Skulle vara så kul om Johannes ville komma". Vilken tur att hon ringde, jag hade inte fått något mejl och det här är en kompis till Johannes från dagmamman som han inte träffar så ofta! Sen slog det mig! Undrar om det är samma kalas som den andra kompisen ska gå på? Åh nej! Trollkarlskläderna! Det visade sig såklart att det var samma kalas. Jag kunde inte låta bli att skratta högt, vad dumt allting blev. Detta var två dagar innan själva festligheten och den stackars mamman som lånat kläder blev alldeles förtvivlad. Hon ville ge tillbaka den dräkt de nyss lånat men hade ingen aning om hur hon skulle hitta andra kläder. Vi sms:ade och pratade i telefon och jag lovade att försöka fixa något. Som tur är har jag lärt känna en hel del mammor de senaste åren, jag skickade iväg ett sms och fick svar från en granne att de hade hatt och cape. Det kände så himla bra att kunna berätta att klädbryderiet hade löst sig! Jag och Johannes snodde ihop en trollstav av ett pappersrör och sen var det bara för barnen att kalasa sig allt vad de orkade. Dessutom fick de träffa en alldeles riktig trollkarl. Så kan det gå när trollkarlshatten är på! Simsalabim!

Uteliv

Premiären för Gabriel att krypa omkring ute på gården har dröjt lite, dels för att vi inte haft så lämpliga kläder och skor, dels för att vi, som jag tidigare skrivit, ofta går ut under hans sovstund på eftermiddagen. Men i veckan var det förstås dags i det fina vädret!

Först fick vi gå ner i källaren och kolla om det fanns några lämpliga skor som storebror har haft. Då hittade vi hans första små sommarskor i storlek 20. Perspektivet blev inte så bra som jag tänkt mig, så du får föreställa dig att de är pyttesmå jämfört med Johannes nya 34:or (!!). När man får det ena barnet i januari och det andra i juni kan det uppstå lite klädarvsproblem. Dessa skor var för små för Gabriel. Men vi hittade ett par kängor som funkade så länge. Inte så smidiga, men bättre än inget.

Glad blev man av att känna frihetens vingar. När han suttit en stund på underlaget fick Gabriel fart minsann.

Sen var det dags för en åktur! Storebror var chaufför. 

Johannes har lärt sig att ta riktigt hög fart på gungan (är någon förvånad?). Tyvärr slutade denna utedag med att han senare tappade greppet, ramlade och hamnade på mage över gungan (tur att han inte ramlade med huvudet före i marken) och bet sig hårt i tungan, lilla stackaren! Ett mindre blodbad blev det. Men tungan läker ju som tur är snabbt. 

Förvånansvärt lite sand hamnade i munnen. 

Jag har tänkt på det många gånger förut, men när man har en liten en som ska krypa, undersöka, känna och eventuellt hinna smaka innan mamma eller pappa hinner fram, uppskattar jag ännu mer den fantastiska gård vi har. Helt inhägnad, rent och snyggt, (nästan) inga fimpar, inget glas, ren sandlåda, fin gräsmatta etcetera (ja - vi bor faktiskt i en kommunal hyresrätt). När Johannes var liten var läget ett helt annat. 

Nu gäller det bara att hitta några bra överdragsbyxor till lillkillen. Sen hoppas jag att många veckor kommer se ut som den här - ute varenda dag!

Fransk balkong

Såhär bra kan livet va´! 

En fransk balkong och ett pågående dräneringsarbete utanför.

Tre potatisar och ett par snälla ögon

Var på ICA med barnen sent i eftermiddag och när jag stod i kön kände jag en skarp alkoholdoft. Tänkte väl mina tankar och såg framför mig en eller flera folköl som mannen bakom skulle köpa för att tillfredsställa sitt behov. Jag betalade mina varor och gick för att packa. Då såg jag att mannen skulle köpa tre potatisar. "Fem kronor", sa kassörskan. Mannen mumlade något och kassörskan tog ut en potatis. Ändå hade han inte råd. Han stod och grävde generat efter några femtioöringar i en vit plånbok och man kände hur kön blev otålig bakom.

Det stack till i mitt hjärta. Det där var förmodligen hans middag. Det han skulle äta i dag. Visst, jag vet att han är alkoholist och har prioriterat annat. Jag skulle kunna tänka att han får skylla sig själv. Men jag såg hur han skämdes. Hur han sjönk ihop. Han grävde och grävde men hittade ingenting. Jag gick fram till honom och gav honom 5 kronor. Sen blev det så att vi inte gick därifrån med en gång, för Johannes satt i en sådan där bil där man får betala motsvarande två middagar för mannen för att åka lite upp och ner och se lampor blinka. Jag kände att någon knackade på min axel. "Tack, det var snällt av dig", sa den tandlösa mannen. "Äh, det är klart du ska ha din potatis", sa jag. Han log med sina snälla ögon men mötte inte min blick. "Jag brukar ha pengar men jag glömde min plånbok."

Jag kände mig lite vemodig på vägen hem.

Tand nummer fyra

Nu är tand nummer fyra här!

Den här veckan har vi haft rutinen - hämta på förskolan, äta mat, ut på gården lagom till Gabriels eftermiddagssömn. Känns som en bra rutin.

Semifreddorecept

Har fått några förfrågningar angående Semifreddon jag skrev om för några inlägg sedan. Receptet tog vi ur GPs bilaga Två dagar för längesedan och jag har tyvärr inte antecknat vem upphovsmannen/kvinnan är. Som exempel provade härliga vännen Åsa receptet dagen efter inlägget och glädjande nog tyckte även hon och hennes gäster att den var riktigt god. Så jag rekommenderar er verkligen att prova det här! Jag brukar ha mörk hallonchoklad i och även hallon som varit frusna går utmärkt att dekorera med. Väldans enkel att göra, men kom ihåg att ta fram den i GOD tid innan så att den tinar nästan rakt igenom (en miss jag gjorde i torsdags, en timme räckte inte när glassen låg kvar i lådan). Smaklig spis!


Semifreddo med lemoncurd, maränger och choklad

Ingen italiensk middag är komplett utan dolci. Här en enkel semifreddo, vilket på italienska betyder halvfryst.

6 portioner

2,5 dl grädde
2 dl matlagningsyoghurt
3 msk florsocker
0,5 dl lemoncurd
20 g maränger (ca 15 stycken)
100 g finhackad mörk choklad

Till servering
färska hallon
pecannötter

Vispa grädden och vänd ner matlagningsyoghurt och florsocker. Vispa upp lemon curden så att den får en rinnig konsistens. Vänd försiktigt ner lemoncurd, maränger och choklad i gräddyoghurten. Häll på lufttät burk, förslut noga och ställ in i frysen minst tre timmar. Ta ut glassen minst 20 min innan servering. Servera med hallon och pecannötter.

Gården vaknar till liv

Så fort termometern kryper över 10-gradersstrecket och solen lyser från en klarblå himmel, vaknar gården utanför till liv. Borden fylls av vuxna med termosar och barnen cyklar, springer och leker, man blir lika förundrad varje år hur många som faktiskt bor här, men inte utnyttjar utevistelsen resten av året eller vid mer mulen väderlek. I går eftermiddag var jag ute med Johannes och i dag gick vi ut, båda pojkarna och jag. Tyvärr kom en kall västlig vind och förtog lite av det gass jag tänkt mig. Gabriel somnade snabbt i vagnen och Johannes anslöt sig till gänget med pojkar på cyklar. Det var härligt att se 6 pojkar mellan 4 och 11 år cykla som galningar i någon slags jagelek. Det är inte alltid lätt att vara minst, men med ett eller flera par vuxna ögon som stöd, löser sig det mesta och det är som tur är schysta grabbar som lyssnar om man ber dem om något. Efter någon timme gav killarna upp i kylan, men vi var kvar där ute ett tag och Johannes sysselsatte sig med lite allt möjligt.

Jag har börjat lyssna på en bok på kvällarna i en MP3-spelare jag lånat av mamma och nu har jag kommit på att jag även kan ta med den ut på gården och lyssna. Annars brukar jag ta något att läsa med mig ut, men det blir nästan aldrig något läst, eftersom jag vill kolla till Gabriel eller se vad Johannes har för sig. Eller så ropar Johannes och vill visa något. Men när man läser med öronen kan man ju få både och - himla bra!

Nu till något helt annat. Johannes verkar mycket mer harmonisk på förskolan nu. Nu har det inte alls varit det hysteriska jagandet efter honom när jag kommer och han verkar nöjd och glad på ett helt annat sätt. Det är verkligen jätteskönt! I dag fick jag till och med en stor kram när jag kom. Hoppas det håller i sig.

När Johannes var på förskolan i dag, unnade jag mig att en lång stund bara sitta på golvet med Gabriel i vardagsrummet. Vi hade det verkligen toppen! Dessutom gick han rekordmånga nio steg i dag. Vilken kille va! Denna underbara lilla person sprider verkligen positiv energi omkring sig! Han föddes med ett leende på läpparna och så har det fortsatt. På bilden nedan är han 2 dagar gammal och har precis kommit hem från BB.

Ett underskattat utflyktsmål

I helgen har vi haft besök av min moster Metan och hennes man Lasse. Vi var i Botaniska i lördags för att njuta av det fina vädret. Men när jag väl kom dit med barnen och mötte upp de ovan nämnda samt mormor, gick solen i moln och arktiska vindar drog in över Göteborg. Vi satt och huttrade och åt tunnbrödrullar med potatissallad, grillad halloumi o skivade små plommontomater. Men sen kom solen växelvis tillbaka och vi tog oss upp till klippträdgården där det var fantastiskt varmt och skönt när solen var framme. Det är en väldigt bra miljö för lek, spring och fantasi däruppe. Botaniska känns som en underskattad plats för utflykter, det är lätt att man går till Slottsskogen av gammal vana. Men Botaniska bjuder verkligen på spännande miljöer och inspiration för både barn och vuxna. Blir nog många utflykter hit framöver, hoppas jag. 

 
Johannes låg på bryggan och fiskade löv (eller förlåt - fiskar). Han hade en viss övertro på de rostiga kedjornas hållbarhet och hängde över dem med hela sin tyngd för att kunna luta sig så långt ut han kunde. Vi andra tyckte att det var en bättre idé att ligga på mage.

Sen kom det en kille och visade Johannes en död kräfta som låg i dammen.Vi funderade en del på hur den kommit dit. Det kan väl inte finnas levande kräftor där? Verkade konstigt om någon suttit och ätit kräftor och slängt i en, den var ju trots allt svart.

Johannes drog iväg mormor på spännande äventyr i skogen och sedan fick Lasse följa med till "djungeln". Gabriel somnade tillslut efter ett lite väl kallt blöjbyte på bryggan. Det vart en massa fler äventyr med omväxlande Lasse och mormor, varefter Johannes startade projekt: Skala-pinne-med-vass-sten. Det höll han på med  - tillsammans med Lasse - resten av eftermiddagen, även hemma, och det blev tillslut en fin och välarbetad present till pappa. "Den kan han ha om han bryter benet", tyckte Johannes, som sedan flitigt använde käppen som gevär.

Lite matprat, en tung gåva och semifreddo

Den här bloggen har handlat förvånansvärt lite om mat, med tanke på att det är ett av Joachims och mina stora intressen. Under åren har vi utvecklat våra smaksinnen och även om vi inte lagar ny eller lite mer avancerad mat så ofta längre, tycker vi om att kolla recept, smaka och prova oss fram. Ibland blir det kasst och ibland riktigt lyckat, det vanligaste är väl att det blir något mittemellan. Vi har börjat skriva små omdömen i kokböckerna typ: GOTT! eller Sådär... Ibland är t.ex. såsen fantastiskt god men inte tillbehören. Då är det lite käckt att kunna gå tillbaka och kolla. Roligt är det hur som helst.

Jag tror inte heller jag skrivit i bloggen att jag är vegetarian. Joachim brukar säga att han är köttiterian. Det här väcker många frågor, typ -Vad äter ni då? Då får vi alltid fundera lite, för numera tänker vi inte ens på att vi äter olika tillbehör.

En av våra favoriträtter har en lite speciell historia för oss. När Joachim och jag varit tillsammans bara något år, var han fantastiskt generös med presenter till födelsedagar och jul. (För att inte ge fel intryck måste jag förtydliga att vi numera gemensamt kommit överens om att  inte köpa presenter till varandra) Strax innan den där julen fick jag gå in i sovrummet medan han gömde något han burit hem. När jag kom ut såg han mycket svettig och utpumpad ut. På själva julafton sa han mycket bestämt att om jag inte gillade den där julklappen fick jag själv bära tillbaka den, för det var det tyngsta han någonsin släpat upp för den långa backen till lägenheten där vi bodde. När jag öppnade det blytunga paketet, visade det sig vara ett fondue-set, med gryta och små byttor i gjutjärn som vilar på en smart träkonstruktion med snurrbar hylla. Det var verkligen jättefint, men den enda fondue jag kände till var den där man kokar köttbitar och grönsaker som tillbehör i olja eller buljong. Inte så ätbart för en vegetarian. Det kändes verkligen hemskt! Jag var ju tvungen att säga något. Sen dess får jag fortfarande lite ont i magen när jag tänker på hur besviken han blev när jag sa som det var. Vi skulle nog inte kunna använda den. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men jag kollade i alla fall recept till slut, för att se om det ändå kunde gå på något sätt. Då hittade jag det - ostfondue! Vilken räddning! Sedan dess har vi ätit denna goda rätt flera gånger om året. Så också den här påsken.

Om nu någon läsare inte riktigt vet vad ostfondue innehåller, förutom det ganska uppenbara - ost - så är det enligt vårt recept vitt vin (alternativt äppeljuice), lite kirsch (alternativt citron och äppeljuice) och man reder med lite potatismjöl. Innan vinet hälles i grytan, gnider man in den med en vitlöksklyfta. Vi brukar ta lite blandade sorters ostar med god smak. Jag tycker inte riktigt att bilderna gör maten rättvisa, men för att visa  tar jag med tallriken med de tillbehör vi tycker är goda och som gör det hela komplett. I mitten ligger bitar av ett vitt, gott bröd som doppats i osten.

Jag älskar också efterrätter. I dag hade jag lunchbesök av tre härliga kursare från lärarutbildningen. Vi har, tack vare sociala medier, åter fått kontakt och nu träffats några gånger hos varandra. Känner mig så trygg med dessa tjejer som dessutom är mammor allihop, numera till tonåringar och uppåt. De hade stenkoll på Gabriel. Jag, som är en ganska förvirrad värd, hade väldigt bra hjälp av tre par extra ögon som räddade orkidéer och annat från nyfikna bebishänder. Vi hade i alla fall en fasligt trevlig eftermiddag och jag längtar redan till nästa gång. I går skrev jag lite kort om efterrätten och såhär blev resultatet.

Det blir säkert mer om mat framöver i bloggen men nu är jag så hungrig att jag måste sluta!

Vad hände i dag?

• Johannes var på förskolan - han verkade ha haft en bra dag, men tyvärr blev han så ledsen när jag kom och hämtade för han trodde att han skulle få äta mellanmål med de andra ute i solen. Så vi gick och handlade och han fick välja favoritbröd, favoritost och till och med små burkyoghurtar som jag alltid säger nej till annars. Det blev ett helt ok mellanmål hemma, men jag förstår att han blev besviken. 
• Skickat in ansökningar till tandteknikerprogrammet samt tandhygienistprogrammet på GU för att se om jag ens är i närheten av att komma in. Många funderingar kring det här den senaste veckan. Återkommer. 
• Gjort Semifreddo med lemoncurd, mörk hallonchoklad och maränger inför morgondagens besök av studiekamrater från lärarutbildningen. 
• Vart på gymmet och tränat 50 min crosstrainer och kollat på ett av mina absoluta favoritprogram på TV - Arga snickarn - samtidigt. Snacka om att förena nytta med nöje!

Vad händer i dag?

• Johannes tillbaka till förskolan - hoppas alla baciller är utdöda
• Jag och Gabriel ska promenera till stan och få studievägledning
• Jag ska äta tapas tillsammans med två f.d. favoritkollegor vilket ska bli underbart!