Rent vatten i bägaren, men smolk ändå....

Hoppas den här känslan av "längtan till landet" fortsätter. Ett positivt besked i veckan är att vattenprovet visade att vattnet är bra, förutom att det har låg alkalinitet. Det betyder (nu har jag fått göra efterforskningar och lära mig något nytt igen) att vattnet inte är så motståndskraftigt mot försurning om det skulle inträffa och i så fall kan ledningarna rosta. Men det positiva är att pH-värdet är 7,6 vilket ju innebär något basiskt, varför vi inte borde behöva oroa oss. Rätta mig om jag har fel. Det har i alla fall ingenting med drickbarheten att göra och nu känns det himla bra att slippa släpa dunkar varje gång.

Vi bestämde oss för att fylla den nya barnpoolen vilket var väldigt uppskattat av dessa två vattendjur. Jag drog upp slangen från källaren, genom hallen och ut på framsidan vilket vi även gjorde förra helgen utan problem. Denna gång blev det dock annorlunda. När jag skulle stänga av den gamla kranen märkte jag att det liksom inte "tog". Jag hörde att det skvalade i röret fast jag dragit åt så hårt det gick och det började dessutom läcka i skarvarna i kranen. Skit! Slangen fortsatte alltså att rinna med en svag stråle, men det blir ju snart väldigt mycket vatten. Dessutom fortsatte pumpen att läcka trots att den inte var igång. Vatten på golvet i det hörnet! Skit igen! Vi fick stänga av huvudkranen och bara sätta på just när vi behövde vatten i köket. Men det hjälpte inte vid pumpen så där står det och droppar hela tiden. Jag gjorde någon slags uppsamlingsanordning men den lär vara full vid detta laget. Usch och fy! Vi gissar att det handlar om packningar men är inte tillräckligt haja på sådant för att våga skruva isär något. Då är liksom risken för stor att man aldrig får ihop det igen. Detta lade såklart ett orosmoln över oss, men i veckan fick Joachim en snilleblixt och kom på att han faktiskt kände en kille som är fastighetsskötare och dessutom äger ett hus inte långt ifrån oss. Och turen var så osannolik att han ska upp till det huset nästa helg. Ååååh vad vi hoppas att han kan klura ut och fixa vattenfelen det vore ju bara så skönt!

Mitt nästa lilla trädgårdsprojekt är den här märkliga, levande rishögen som ligger halvt över häcken och ser ful ut. Det visade sig vara ett träd som liksom vält upp i slänten men ändå har roten kvar i marken så att säga. Jag hann bara börja, vilket är plågsamt för en avslutare. Jag känner att det här snåret ropar på mig; "KOM hit och ta bort mig!"

Johannes fortsatte sitt såga/klippa-träd-projekt. Nästa helg kommer förhoppningsvis min pappa med motorsågen också.

Grilla, grilla, grilla det har vi gjort varje dag på landet. Grymt gott är att lägga in klyftad potatis, champinjoner, paprika, morot, lök mm i ett foliepaket och lägga på glöden. I helgen provade jag en vegetarisk chorizo som är en ny produkt och den var toppen, lite stark, kryddig och go´ och tålde grillvärmen bättre än vanlig sojakorv. Jag har gjort grymt goda såser också med creme fraiche som bas. Inte så svårt att få det gott då i och för sig, men med hemodlad gräslök, kapris och hackat kokt ägg - slurp slurp!

Gåtor i rabatterna

Nu har jag jobbat min första måndag. Helt ok men fick reda på en förfärlig sak som hänt en person jag känner så det känns tungt. Vi har enhetsmöte till halv fyra och efter det skulle jag hinna hämta barnen och direkt åka till Askims simhall och simskolan till klockan fyra. Näst intill omöjligt, men Johannes rantade in fem över fyra, vilket får betraktas som helt okej. Han fick byta till badbyxor i bilen. Nästa vecka är det sista gången vilket känns skönt. Hemskt att säga kanske, men det är stressigt med aktiviteter. Ändå är det bara Johannes som haft två i veckan. Tänk när det är båda barnen som har aktiviteter och eventuella matcher och grejer. Känner att jag inte vet vad jag pratar om, och ändå känns det jobbigt redan nu.

En spännande sak med tillvaron för den här lilla familjen är att vi blivit såna som ska åka till "landet". Nu ska vi förvisso inte åka till landet denna helgen som kommer för jag har roligheter på gång och sanningen att säga så behöver vi verkligen vara här också och fixa lite. Men vi längtar upp hela tiden. Nu några bilder från helgen som gick:

Någon har älskat Clematis här, för jag har hittat många odlingslappar med just det nedstuckna i jorden. På husets södergavel har man försökt ordna goda klättermöjligheter för två stycken, men såhär döda är de tyvärr. Bara några få levande rankor. Så Gabriel satte på handskarna och gjorde sig redo att klippa ner dessa trasselsudd.

I den största hittade vi det här jättefina fågelboet. Man blir ju helt fascinerad av omsorgen och skickligheten i bygget.

Mycket intressant denna helg var att Johannes plötsligt började leka med Gabriels nalle. Nallen skulle sova och blev nedbäddad, fick blöja och sen packade Johannes omsorgsfullt ihop en picknickkorg och filt och bjöd med Gabriel på picknick. De satt på lite olika ställen och fikade och bytte blöja på nallen. Sådana här lekar är kanske vardagsmat för många föräldrar att se, men inte för oss. Blev nästan lite blöt i ögat.

Det kommer upp lite spännande ur rabatterna också. Här en Löjtnantshjärta, snyggt omgiven av kirskål och vitsippor (hoppas ni läste in min ironi där...).

En sådan här har jag velat ha sedan jag var liten och vår granne hade en som jag varje år beundrade. Jag ville plocka de små hjärtana och spara dem, jag tyckte de var så himla fina.

 Här kommer något spännande som jag inte har en aning om vad det är... 

Även detta är okänt för mig... (hit har jag som synes ännu inte kommit i rabattrensandet)

Mer om allt en annan gång. Nu måste jag jobba!

Livet - en möbel i Antikrundan?

Jag tror inte jag nämnt att jag, via vårdcentralen har gått och pratat med en psykolog den senaste tiden? Det är väldigt intressant och ganska jobbigt att peta och gräva i sitt inre men oj vad det behövs. Kors i taket så har jag fått fler tider än jag först trodde. Blev otroligt glad för det! Har hittat en väldigt bra psykolog tror jag, han pratar rätt mycket vilket ger mig mycket att tänka på under veckan. Jag vänder och vrider på alla metaforer, funderar och klurar. Det är roligt att bli utmanad och uppmanad. Men också väldigt arbetsamt och rätt sorgligt. Tänkte dela med mig av en liknelse som jag tycker är riktigt bra. Den handlar om att det är viktigt att dela med sig av sin historia till sina egna barn både för deras och sin egen skull. Psykologen jämförde en människas historia med en möbel som är med i Antikrundan. Nu lägger jag kanske till lite fler ord än vad han sa, men jag tycker man kan bygga ut denna liknelsen hur mycket som helst och det är det som gör den så bra.

Okej, tänk dig att Knut Knutsson står där och synar din möbel. Den kanske är gammal och trasig här och där men har fina detaljer på andra ställen. Kanske har den stort affektionsvärde för dig eller så känns den mest jobbig och i vägen. Om du hade förgyllt din möbel med guld och sammet hade Knut rutit åt dig -Vad har du gjort?!? Sådär ska man inte behandla en möbel! Om du hade sågat sönder den och haft den som brasved hade Knut rutit -Vad har du gjort!?! Fel igen! Nej, möbeln är som allra mest intressant om man vet dess sanna historia, om man vet vem som ägt och använt den, var den har stått, hur den har behandlats, vilka skavanker den har och detaljer som gör den speciell. Kanske har man fått ta bort vissa delar och ersatt med nya, kanske har den stått ompysslad och orörd eller blivit styvmoderligt behandlad och oförtjänt skadad. Möbeln är vad den är. Den kanske inte är särskilt värdefull rent ekonomiskt men det är det historiska värdet man bör ta vara på om den ska vara intressant. Det är då man kan börja uppskatta den precis som den är nu.

Undrar hur det ska gå...

Fredag morgon. Sitter på jobbet och har ätit min frukostmacka här som vanligt. Den här veckan har gått otroligt fort och i eftermiddag åker vi till landet igen. Nästa vecka går jag upp i heltid, jag undrar verkligen hur jag ska orka det. Tycker att det är för mycket som det är. Får hoppas att våren och ljuset hjälper till.

Glad påsk med sol, grillat, sporrar och gott kaffe!

Vi har haft sova-över-premiär! En underbar, varm påskhelg med sprickande knoppar (det gjorde inte ett dugg ont) och öronbalsamerande fågelsång i varje vrå ända in på kvällskvisten. Det gick riktigt bra allting och är så skönt att Johannes verkligen vill stanna och blev överlycklig över att vi sov där två nätter i rad. Gabriel har också varit nöjd men hade grymt svårt att somna första kvällen och han vaknade som vanligt båda nätterna och fick komma in till oss - vilken tid? - ingen jäkla aning för det var totalt svart överallt, men jag har aldrig sett en sådan enorm stjärnhimmel som just den tiden. Just nu använder vi bara nedervåningen och barnen sover i "altanrummet" och vi i det nya vardagsrummet där vi också har TV med DVD-spelare kopplad. Vanliga TV-sändningar har vi inte.

Här äter vi påskmiddag med grillspett i trädgården! Vi flyttade utemöblerna till en plats med eftermiddags- och kvällssol. Morgonsolen kommer från andra sidan huset upp vid den lilla busken rakt fram i bild.

Jag har köpt färg till dessa utemöbler men just nu är de egentligen väldigt moderna - shabby chic heter det.
 

I år skrev påskharen i ett brev till barnen att den var glad att barnen ville fira påsk här på landet. Här går det till så att haren värper äggen i trädgården, så det är bara att leta. Det visade sig att haren underskattat 6-åringens nos för godisägg. Nästa gång får den nog värpa ägg på något svårare ställe, annars är det risk att ungen blir lite stöddig...

Den här lilla påskegrisen proppade munnen full och njöt liksom av allt på en gång. Det här med en i taget har han inte riktigt förstått vitsen med.

Fram tills vi har "riktiga" madrasser i sängarna har vi köpt uppblåsbara varianter. Tyvärr är det något litet hål i Johannes så han sjunker liksom längre och längre ner under natten. Vår dubbelsäng här ovan fungerar dock alldeles bra och här hjälper barnen till med urblåsningen. Kanske inte det hårdaste jobbet.

Inte förrän dag tre hittade Joachim de sekatörer vi var säkra på att vi köpt i höstas. Därför förblev de ris-ruskiga äppelträden tämligen orörda. Men jag hann i alla fall börja med rensningen lite grann. Bara det att jag är rätt osäker på hur jag ska göra, det här liknar liksom inga böcker. Men jag har läst på ganska mycket. Får bli en fortsättning i helgen hoppas jag.

Vet inte om det finns någon räddning för äppelträden, de är så hårt bevuxna av mossa och lavar av olika slag, kanske är de angripna av något? Det äppelträdet jag skrev om i förra inlägget har inte många knoppar tyvärr. Men detta träd tror jag kan klara sig (om det inte är angripet av svamp eller röta alltså). Så insatt har jag blivit att jag hittat några fundamentala beskärningsfel som tidigare gjorts. Nu försöker jag förstå det här med sporrar och ringsporrar, gammal, ny och död fruktved och föryngring och hur många vattenskott man egentligen ska spara för att trädet inte ska få panik och sätta en massa nya nästa år igen. Jag vet att jag skrivit det förr, det finns en hel värld av kunskap att upptäcka bakom det mesta man vill göra.

 En stund av avkoppling att rita med krita. Ingen jättelång stund. Men en stund.

Som synes finns en del rensning att göra. Man får jobba på sjöutsikten om man säger så. Johannes gör sitt bästa för att hjälpa till med grensaxen. Vitsipporna är som ett hav av ljuvlighet.

På kvällskvisten är det dags att städa tomten och tillslut ställa skorna på plats inför nästa dag. Jag tyckte den här bilden av vår lilla familj var så fin på något sätt. Den får avsluta påskrapporten.

Skärtorsdag på landet!

Det här måste väl vara våren definierad! Underbar bild på en underbar son (strax innan låg han och vrålade på gräsmattan, hungrig och otålig för att det var svårt att cykla med opumpade däck på gräsmattan, men det liksom glömmer man snabbt när den här glädjen kommer sen).

Vi spenderade skärtorsdagen i Dalsland, Johannes, min mamma och jag. Vi möblerade om på hela nedervåningen, flyttade matsalsmöblerna till sovrummet, sovrumsmöblerna till "altanrummet" och altanrummets möbler fick fylla ett vardagsrum där matrummet varit tidigare. Supernöjda blev vi! Men innan vi kunde tänka på något annat var det viktigt att fylla på energiförråden. Johannes ville att vi skulle hålla tal och klingade i glaset. "Mina kära vänner" började han. Sen höll vi alla tre var sitt litet tal om våren.

 Efteråt blev det som sig bör kaffe. 

Efter ett par timmar kom Johannes igång med några projekt. Att göra en koja det ena äppelträdet var ett av dem. Kanske inte så bekvämt kom han fram till, men det ser ju i alla fall mysigt ut! Trädet upptäckte vi var gravt misshandlat då det "beskurits", eller ska man kalla det besågats, ett antal år tidigare. Det finns ingen naturlig krona utan fyra konstigt växande större grenar med skott som skjuter ut överallt. Fullt med mossa och lavar är det också. Måste läsa på om äppelträd.

 

Ett annat projekt var att spela oabrutet och med högsta volym på den här synten. Den dök upp när vi flyttade en säng från sovrummet under vilken den här gömde sig. Den var jättehäftig med många roliga rytmer och ljud. Mamma och jag fick stänga av öronen för ibland var musiken lite väl modern...

Till sist en bild ner mot slänten till höger om huset. Nu längtar vi dit snarast och vi åker i morgon! Sova över! Spännande!

Påskgubben

Glad påsk! Önskar den snyggaste påskgubben i stada! 

Projekt ok-upplösning. Slippapper + stålborste = sant!

Det har en längre tid legat ett par tunga ok över axlarna gällande större köksbestyr här hemma. I går var det meningen att vår-/påskstäda, men jag drog i stället helt oplanerat igång projekt ok-upplösning. Jag vet i katten varför man väntar så länge med att frosta av frysen jämt, egentligen är det ju inte så tråkigt och Johannes älskar det. Särskilt när man hittar en bortglömd låda knäck längst in. Det är också väldigt roligt att bryta loss de stora, smältande issjoken från alla rör och kanter - det tycker vi båda två.

Det andra oket var ekbänkarna. Länge har det gnagt i mig att de borde slipas och oljas ordentligt för att inte bli bakteriehärdar. En del märken behövdes också slipas bort. Jag tillhör de föräldrar som tycker att barnen ska få hjälpa till så mycket det går med det mesta. Ibland innebär det att det blir en del extrajobb, som när Johannes slipade för glatta livet medan jag stod med näsan åt andra hållet för att greja med den andra bänken. Jag hade visst glömt att instruera om att slipa längs med träådringen. Hoppsan sa, det blev nog en timmes extra slipning och en Johannes som blev lite besviken först men bänken blev väldigt fin tillslut!

En asjobbig grej med att slipa inoljat trä är att det på några sekunder blir en seg massa av oljigt slipspån över hela slippappret. När jag letade efter något att peta bort det med, hittade jag den ultimata lösningen - stålborsten. Att jag inte tänkt på det innan! Nu kunde jag använda samma slippapper fyra gånger i stället för en.

Skönt när det dåliga samvetet försvinner med penseldragen!

I dag kom mamma över med fina påskpresenter, bland annat den här häxan och de små gula kycklingarna. Det passar bra med lite påskfägring på den nyoljade bänken!

Galen presenning, vitsippor och byggprojekt kan väl sammanfatta dagen

Första vårdagen i huset dit vi åkte efter att Joachim jobbat och vi andra lekt och fick äta lunch på ett konferensställe vid havet utanför Uddevalla. Dags att ta bort den fula presenningen från verandan som har legat där för att smältvattnet inte ska rinna in i källaren. Dagens bilder är tagna med Joachims telefon och förmodligen är det någon inställning som gör ljuset/skärpan rätt kass, men ibland ser det varmt och romantiskt ut så vi får väl hålla till godo med det. Apropå presenning. Såhär blir det när Joachim får välja storlek, det ska vara så att det räcker tycker han. Man kan ju säga att han hade rätt, det räckte. Vi kunde täckt halva huset om vi velat.

 Kolla! Hela tomten är full med vitsippor!! Det var så jag nästan tappade andan när vi körde in.

 Fram med hackan och upp med hakan! 

 Runt hela huset dessa vackra vårtecken. 

Några snödroppar i ett hörn. Mycket löv fanns kvar, så dagens timmar ägnades mest åt krattning. Vi fick tyvärr inga bilder på det, men vi hade köpt barnvänliga storlekar av räfsa, sopborste och spade och Gabriel använde krattan nästan hela eftermiddagen. Men det bästa av allt var att vi lyckades sätta på vattnet! Tjo! Rinnande vatten - äntligen! Nu ska vi bara ta vattenprov att skicka in och hoppas att det inte blir några otrevliga överraskningar.

Johannes samlar plankor till sitt byggprojekt. Man ser inte så tydligt här, men vägen in i skogen är full med vitsippor den också.

 Pappa fick hjälpa till att stabilisera lite. Beundrande blickar. 

Här står jag nere på ängen. Fåglarna kvittrar våryrt och förutom att man hör Johannes hamra i bland är det tystnad. Gabriel och Joachim tömmer skottkärran med löv och grenar. Kan det bli bättre?

Såhär öppen och fin är slänten bakom huset som var helt igenväxt i höstas och som min pappa hjälpte till att röja med motorsåg. Det gör verkligen mycket för frihetskänslan i huset att det inte ligger skog, skog, skog alldeles bakom.

 Byggprojektet fortsätter.... 

... och fortsätter. Johannes vill åka till landet i morgon igen. Det vill jag med. Det var första gången vi inte frös utan som synes kunde gå i t-shirt ute. Nu måste vi snart sova över. Jag röstar för att det blir över påskhelgen.

Bästa filmen - Muraren!

Jag är buzzador, det betyder att man kan få möjlighet att få hem produkter som man själv ska testa och ibland produkter att också ge bort till folk man känner. En slags reklamkampanjer på ett nytt sätt. Jag har lite svårt för sånt, men flera kompisar var med och jag förstod att det ändå är ganska roligt. Jag har fått några kampanjer nu och i kväll ska vi kolla på film. Vi fick nämligen prova Lovefilm som är ett företag där man hyr filmer som kommer hem i brevlådan och när man är färdig med dem skickar man tillbaka dem och då skickas nästa film på listan ut. Vi är inne på den tredje filmen och i dag är det dags för en av de bästa filmer som finns:

Det ska bli grymt mysigt!

Naturbarn

Mina barn behöver minsann inga dyra leksaker, näpp!

Några sekunder i rampljuset

I dag gick barnen och jag för ovanlighetens skull i hyfsat god tid till förskolan på morgonen (jag var tvungen att ha tid att låta förskolan skriva på en VAB-blankett) när jag plötsligt stannade och ropade till Johannes: "Är det onsdag i dag?!?" "Ja" sa han. "ÅH NEJ ni ska ju till Universeum i dag!!!!! Gör det något om du inte är utklädd?" Johannes sjönk ihop lite och skakade ledset på huvudet. Barnen skulle nämligen klä ut sig till sitt drömjobb och Johannes har tjatat om att vara soldat. Här har jag dock satt ner foten rätt rejält och sagt att han får vara vad som helst, men inte soldat. Det är inte okej i vår familj. Detta kan man säkert tycka vad man vill om, men jag är ense med mig själv och med Joachim om att vissa gränser får man dra som förälder. Han har dock tyckt att även doktor går bra, så det hade vi bestämt (han har nämligen pratat om att han ska bli en OND doktor - spännande värre). "Äh, kom vi vänder!" Vi sprang hem igen och rafsade ihop en av Joachims vita skjortor och som tur var hittade jag ganska snabbt plaststetoskopet i doktorsväskan. Ner med några kulspetspennor i bröstfickan och sen var det klart. Dessutom kom jag på att det fanns en lapp om godkännande att vara med på foto i tidningar och dylikt som jag skrev på. Vi skyndade oss tillbaka och det kändes så underbart att jag kommit ihåg detta i sista stund. Jag kom bara lite för sent till jobbet.

När jag hämtade barnen på eftermiddagen kom Johannes springande och skrek att han blivit intervjuad i TV. Detta lät ju jätteroligt och spännande, men jag var förstås tvungen att fråga om han svarat att han vill bli en OND doktor. "Ja, det svarade jag" sa Johannes allvarligt. Okej, tänkte jag och försökte acceptera att min son trots allt är ett barn och så vidare. "NÄ jag bara skojade, jag sa inte det". Kan ju inte låta bli att erkänna att det var lite skönt att höra.

När vi kom hem från Johannes gymnastikuppvisning satte vi oss genast vid datorn och fick fram klippet. Vad han svarade ser du en bit in i det hela. Flickan som är med är Johannes förskolekompis Sofia.

Johannes på Jobbdjungel för de yngsta

Enkel lösning med sur eftersmak...

I går var det äntligen dags att byta till sommardäck och eftersom tiden var ganska tajt mellan däckbyte och simskola fick barnen sig ett skrovmål på hamburgerrestaurangen. Jag får en känsla av äckel varje gång, inte bara för den industrialiserade maten utan för skräpet. Det blir hur mycket skräp som helst bara av två barnportioner. Miljarders portioner säljs hela tiden och känslan av det där enorma resursslöseriet som vi håller på med kryper i kroppen på mig. Och de där satans "leksakerna"! Vad är det för helt sjuk värld vi lever i som producerar små leksaker som håller i en timme och är kul i en halv, de har ofta batterier och ligger och skräpar i ett hörn någonstans. Nä fy!!! I går var jag i alla fall lite framsynt och köpte barnmål utan leksaker. Det var minsann inte ens billigare. Jag spyr! Ändå gick jag dit. Ja det gjorde jag.

Det som blev enkelt var nämligen att jag vet att barnen älskar maten, det sölar inte särskilt mycket och det finns en lekplats. Johannes var som vanligt världens bästa storebror och hjälpte Gabriel och jag bara älskar att lyssna på dem och titta på dem.

  Kan inte uttrycka i ord hur jag känner när jag ser den här bilden. 

Sen gick vi en sväng till Mio som ligger bredvid. Där fick Gabriel krupp på att inte få hoppa ur vagnen och ta i allt såsom storebror gjorde, vi fick ganska snabbt gå ut igen. Där stod dessa roliga stolar som Johannes noggrant provade. Den här posen bara satte han som om det var självklarast i världen. Lill-Jocke, skulle man kunna kalla honom. Nu vill han ha långt hår till midjan som pappa när han var hårdrockare.

Nästa gång vi går till det där matstället (fast jag hoppas det inte blir någon nästa gång, men man får väl vara realist) tänker jag banne mig inte ta några jä--a reklamkartonger till maten heller. Basta!