Grattis syrran!

Grattis till min storasyster som fyller år i dag! Kram!

Här får du lite rosor från trädgården!

Jag är klar, klar, klar, klar, klar!

 Inte klokt hur tjock den här häcken var innan! 

Det börjar redan växa små skott i botten så nästa år blir den nog fin igen.

Sågeri sågera

 Nu har återigen min pappa kommit och hjälpt oss att såga. Framför allt fick jag lära mig att såga med röjsåg. Så jäkla kul! Här får Johannes prova att slipa sågen.

 Gissa om Gabriel också vill prova?!

 På bra avstånd och med god sikt ser vi här Joachim hålla i en av de rönnar som vuxit sig stora utanför köksfönstret. Min pappa sågar och de styr trädet åt rätt håll, men lite nervöst var det allt från vår vinkel.

 Skönt att få bort några stora ljusslukare. För varje gång blir det en klar förbättring. Roligt!

 Här har jag gått fram! Detta är den annars öppna stigen ner till tunnorna. "Det ser ut som en hel skog" sa Johannes och gick omkring i spåren av min framfart.

Lite suddigt men nu har vi öppnat upp nästan helt mellan ängen och stigen. Kommer bli riktigt ljust och snyggt när vi väl släpat bort allt.

Som det ska va; gummistövlar, badbyxor t-shirt och handskar! Man känner sig stark när man släpar träd.

Hej och hå upp i det blå

Här har ni den graciösa flodhästen, skräckslagen men modig uppe på det höga, höga, höga, höga taket och sprutar på mossan.

Hoppas nu det hjälper, det här gör jag inte om på ett tag... (faktum är att vi redan sett att mossan ändrat färg) Ett tips bara, inte för att det är så att vi brukar göra nybörjarfel eller så, nej nej, men bara ett liiiitet tips; FYLL HELA HYDROFOREN först annars blir det en liten pissestråle och mamman i familjen får sitta på taket (äähum, krampaktigt hålla sig fast med en hand och försöka kasta ut den lilla strålen på taket med den andra kanske är mer beskrivande...) väldigt länge utan att det händer ett jota! Det kan också hända att mamman ropar och gapar väldigt ilsket på dem som är på marken att det måste vara en knorvel på slangen eftersom det nästan inte kommer något vatten. Det kan vara så att det blir en spänd stämning i familjen då, när de på marken inte hittar någon knorvel på slangen. Nämligen. Häpp!

Små ätbara saker som kan ge stor tillfredsställelse (och några minuters paus för föräldrarna...)

 När en liten plutt blir så engagerad och glad över att själv komma på att han kan skära gurka med en  smörspatel så offrar man gärna lite extra av grönsaken.

 Kolla vad jag kan!!!

Johannes har länge bett om att vi ska köpa strutar och kunna göra egna glassar ("Onödigt" har han väl oftast fått till svar). När han för andra gången varit hos doktorn och varit jätteduktig så gick vi och köpte glasstrutar och strössel som han fick välja. Vilken lycka!

När glassätandet var färdigt blev det plötsligt väldigt tyst, signalen till alla föräldrar att något är i görningen. Vi hittade Gabriel med tungan klistrad mot strösselfatet, mycket nöjd med sitt fynd.

Borelia minsann...

I måndags upptäckte jag ett ganska stort, rött märke på Johannes bröst. Han hade just busat med Gabriel och sin pappa och de trodde att det var Gabriel som nypt honom. Jag tänkte dock borelia direkt, även om vi inte sett någon fästing. Dagen efter var märket kvar och jag kunde inte släppa saken. På kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och pratade med en fantastisk sjuksköterska. Grejen var nämligen att Johannes klagat på att han var yr i huvudet i ett par kvällar, men vi hade mest tänkt att det var för att det var sent på kvällen och en bra ursäkt att inte behöva sova. Han var dock pigg och glad som vanligt på dagarna. Sköterskan tyckte vi kunde vänta med att åka in men vi fick reda på att det finns en dygnet-runt-öppen jour inte långt ifrån oss. Dagen efter var märket kvar och lite större. Den fantastiska svenska vården gav oss tid på vårdcentralen på förmiddagen, läkaren trodde dock inte att det var borelia för det var jämnrött och lite "bubbligt", men om det skulle växa och blekna i mitten skulle vi komma tillbaka. Precis så blev det, märket växte och på torsdag eftermiddag åkte vi in igen och fick penicillin direkt. Märket bleknade efter bara någon dos och vi är lyckligt lottade att det "bara" var hudborelia och inte har satt sig i nerverna. Än värre är det ju med TBE. Nu ska vi försöka vaccinera oss hela familjen så fort som möjligt. Sådant är livet på landet!

Finbeök

I onsdags kom Åsa, Lucas och deras lilla Svea - lika gammal som Gabriel - på besök och stannade över natten. Det var med nöd och näppe de hittade för jag lyckades röra ihop hit och hemvägen och sa fel riktning vid en korsning. Oops, inte så käckt av mig. När de väl kom var det i alla fall väldigt roligt att se barnen leka ihop alla tre. Här dansar Gabriel och Lillsvej.

 Åsa är som ni ser helt naturlig framför kameran... 

 Ja, såhär ser hon alltid ut... Här äter vi grillat med potatissallad samt drack bland annat det goda rosévin gästerna hade med sig. Johannes käkar gräs, för han orkar inte vänta med att äta bara för att jag ska vara så jobbig och ta kort innan vi äter jämt!

Tur det fanns var sitt fordon att använda. Den här åldern är inte direkt  "Du får ha den först, så har jag den sen..." Nä varsin likadan grej, helst i samma färg är det bästa, även om de nu mer och mer förstår att andra blir påverkade av ens handlingar. Till exempel sa Gabriel för första gången (på vår inrådan) ordet "Elåt" och klappade Svea när han lyckats kasta ett bouleklot i huvudet på henne (papporna som sett klotincidenten var något skakade). Svea gav i sin tur (när hennes pappa bad henne säga förlåt) Gabriel en puss när hon råkat kasta en båt på honom när vi badade. Långsinta är de verkligen inte, sötnötterna.

Här håller barnen på att bada men vill inte visa kort här av nakna skäl... De hade otroligt roligt med den lilla rutschkanan som vi har satt så att barnen rutschar ner i vattnet. Väldigt uppskattat. Det roliga var att Svea ville hålla någon i handen (Gabriel ställde gärna upp) för att våga åka kanan i början, men sen sprang hon upp, ställde sig längst upp och hoppade ner så vi fick hjärtat i halsgropen allihop. Här skrattar Johannes så himla härligt åt Gabriel som från ingenstans dök upp bakom poolkanten. På kvällen satt vi och läste gamla "Allt om mat" från 70-talet. Det var väldigt underhållande.

Vi badade vid stranden båda dagarna (fast på onsdagen sov Gabriel hemma med sin pappa) och de små hoppade helt galna från bryggan ner i våra famnar. Johannes behöver förstås ingen famn men han hoppade såklart han med! Tack familjen "Häggbert" för att ni kom - ni är alltid välkomna!

Ny grill, äntligen!

Nu har vi äntligen skaffat en Weber-grill. Men fel modell (jo vi borde köpt den större och med asksamlare jag håller med älskling...) och det är mitt fel. Verandan är visst större än vad jag trodde. Det gamla bordet som vi en gång köpte till balkongen i Frölunda har också kommit fram efter många år i källaren. Men denna grill slår i alla fall den gamla vi hade med hästlängder!

Porslinsskafferiet har genomgått en förvandling!

 Har länge tänkt att vi måste göra något åt detta porslinsskafferi. Det har inte doftat mumma direkt och stökigt och rätt smutsigt har det varit också. Vi har liksom bara använt de saker vi vet att vi diskat ordentligt. Men nu skulle vi få gäster i veckan och jag fick någon energiimpuls att bara börja i söndags.

 Ja, du ser ju! 

 Gammalt hyllpapper som gjort sitt, men annars trä"rent" överallt.

 Här har jag tömt och tvättat ur. Hela matrummet blev fullt med grejer!

 Golvet hade rostfläckar på vissa ställen, men det gick bort med stålull.

På med pannlampa och plastpåse på huvudet, oj oj synd jag inte har kort på det! Så  snygg jag var! Johannes hjälpte också till att måla. Trodde inte färgen skulle räcka, men som tur var sög andra och tredje lagret inte lika mycket färg, efter det första hade nämligen minst två tredjedelar av färgen gått åt.

Det tog några timmar att diska allting, men det var så himla härligt att fylla på med rent porslin och att faktiskt ha sett vad vi hela tiden haft därinne.

En hel del fynd blev det en hel del fick stå i stora skåpet i matrummet, till exempel glas har vi hur många som helst.

Nöjd, nöjd nöjd! Nu återstår det att borra ut ett hål för en ventil och småhål för luftintag. Det blir snabbt instängt härinne.

Ingen tröst.

Jag finner inga ord för vad som hänt i Norge. Det finns inga. Har varit förskonad från TV-bilder men nu är vi hemma i storstaden ett par dagar. Det är ofattbart hur detta oerhörda kunnat ske. Finns ingen tröst att få, ingen tröst att ge.

Sitter på dass och bloggar. Ett möte mellan den gamla o nya världen. Fint det.

Mee mööj!

Gabriel pratar och pratar och pratar numera! Förut frågade han med "E de? E de? E de?" och man fick svara vad allting var. Nu säger han det själv och härmar och bygger meningar det är såå roligt! S-ljudet ligger inte helt naturligt i munnen så det blir alltid lite långa S - han pekar till exempel på Joachims tröja och säger: Pappathss. Nu har han börjat säga Johannes också, förut kallades han alltid Dadaa. Men nu blir det Ihannes då och då. Till exempel i kväll blev det: "O att Ihannes!" (God natt Johannes) till allas vår förtjusning! Dapp (knapp) är ett ganska nytt ord som han lärde sig i och med att jag köpte en jeanskjol med knappar hela vägen ner på framsidan. Något han säger så fort inte Joachim eller jag är i närheten är: "Pappa itte hä?" "Mamma itte hä?" Han låtsaspratar ofta i telefon också och ringer gärna momo. Trots att det är andra barnet är det lika unikt och fantastiskt att följa den här utvecklingen.

Dubbel lycka! Varm choklad OCH en spatel med den absoluta favoriten "Möj" (messmör).

Det växer ju för bövelen!

I rabatten på södergaveln växer det så det knakar. Tyvärr har jag ingen bra bild som visar på de osynliga rospinnarna i ogräset, men såhär såg det i alla fall ut innan jag (och Gabriel) tog tag i det hela. Längst till vänster om den vänstra tulpanen finns en brun, till synes död, rosgren.

 Såhär såg det ut den 12 juni. Några blad har det kommit på den ena rosen.

 Och såhär ser det ut nu! Det här är den vänstra rosen med massor av knoppar! Ska bli spännande att se vad det blir!

Här är den högra (vid tulpanen) som jag trodde var helt död. Faktiskt två små knoppar på den också!

Här är clematisarna som jag kanske beskar (eller rättare sagt tog bort) vid fel tillfälle, men de har verkligen kommit sig. Det är förfärligt roligt det här med trädgård. Total amatör som man är!

Allting går!

Är det detta som kallas optimistjolle? 

Har glomt mobilen i stan. Kontakta Joachims mobil om du vill na mig.