Intagandet av en fästning och tåflirt

I går var det upp tidigt och göra matsäck som gällde, vi skulle ta båten ut till Nya Älvsborgs fästning klockan 10. Jag hade visserligen bakat ciabattabröd och gjort potatissallad dagen innan, men det är ju en hel del att pyssla med innan man ska i väg.

Det går ju liksom inte att vara försenad till en båt och vi skyndade oss så mycket att vi blev för tidiga i stället.

Vid båten mötte vi upp Lucas, Svea och Åsa...

... och Stina med barnen Isabella och Oliver, samt Stinas pappa med fru och Stinas syster.

Vem bor däääär? (Vi)

När vi kom fram mötte oss en mycket bestämd dam i en dramatiserad föreställning där vi fick föreställa danska soldater som skulle försöka inta fästningen genom att låtsas vara svenskar. Vi fick mycket skäll eftersom vi var rätt usla och lata soldater. Ett mycket intelligent och roligt sätt att både guida och underhålla på samma gång!

Gabriel tittade och lyssnade intensivt, Johannes höll sig lite undan, dock med ett nyfiket intresse. 

Som sagt! 

Det var stora lekytor på fästningen och man kunde gå runt alltihopa uppe på muren. Det var rätt läskigt med höga höjder utan ett enda litet räcke. När vi var nere igen efter att ha gått ett varv medan jag stadigt höll Johannes i handen, försvann han en stund. Plötsligt hörde vi glada rop bakom oss. 

Härifrån! Johannes skulle visa att han var modig och vågade gå runt muren själv. Ja, du förstår hur våra hjärtan fullkomligt hoppade ur kroppen! Ner kom han i alla fall säkert, men jag vet i sjutton om han förstod vad som kunde hänt, trots våra förmaningar. Även om inte danskarna lyckades inta fästningen den här gången gjorde värmen det. Vi satt (växelvis) och njöt i några timmar och ett par kalla öl blev nog eftermiddagens höjdpunkt för vissa. Till sist var det riktigt skönt att komma till båten igen, där man i alla fall fick en aning fläkt.

När vi kom till fastlandet gick Åsas familj och vi till Kajskjul 8 och fick en perfekt plats i skuggan. Där satt vi och tjôtade resten av eftermiddagen och åt och drack och jagade ibland Johannes som fortsatte att vara lite "skojig" och skulle försvinna ibland. Våra ansikten blev till färgen mer och mer lika räkorna som mumsades ur små trälådor, Svea tåflirtade intensivt med Gabriel...

... och tycke uppstod.

Johannes fattade i stället tycke för kanonen och andra spännande båtmojänger som står på denna stora, öppna plats (som jag tyvärr glömt namnet på). Den här uteserveringen är helt klart värd att utnyttja oftare!

Säger det igen, tänk att vi träffat så härliga människor som man bara vill umgås med hela tiden! Är så himla glad för er ska ni veta!