Dasset - ingen skitsak!

Välkommen till vårt lilla dass! Ganska gulligt och väldigt fräscht faktiskt. Inom en ganska snar framtid vill vi ha någon slags toa inne, även om vi inte kommer ha råd att skaffa trekammarbrunn på väldigt många år. Men än så länge ska vi ha dasset. Jag har googlat och läst en massa och eftersom vi ska ha gäster i huset på lördag, ville vi i alla fall ha dasset igång.

Det här dasset verkar riktigt bra genomtänkt från början, bakom det här utrymmet finns ett större rum och det är hög fallhöjd på exkrementerna. Där finns en infiltration i botten med sten överst. Tyvärr har de slängt in en del skräp i rummet så vi behöver röja lite, dock inget akut. Nu är det ju ändå så att reglerna säger att man ska ta hand om sin egen skit (om man nu ska vara krass) så i helgen bestämde vi oss för att uppdatera dasset till 2010-talet. Vi köpte en tunna med säckar för ändamålet. Nu för tiden (har säkert funnits länge, men nu snackar vi om att jag typ gick på utedass för minst 20 år sedan) finns det toabark och något slags sugpapper man lägger i för att hindra allt för mycket doft. Jag hittade en kraftig trälåda i utrymmet som jag vände uppochner och satte tunnan på. Det viktigaste för att hindra doft och alltför många tömningar är att man separerar urinen. Därför köpte vi en insats för det som dessutom har frigolitsits som värmer rätt skönt.

Självklart ska det inte vara sådär himla enkelt som man först tror, vi var tvungna att göra ett större hål. Det hade gått på två minuter om jag haft en sticksåg. Nu hade jag inte det, men hittade fogsvans, hammare och stämjärn, rasp och fil. Snickarkunniga skulle nog gråta en skvätt, men hålet blev så stort som det skulle i alla fall. En sak jag upptäckte var att det varit en otrolig ordning på den som haft sin verkstad i källaren. Ni ser att han (jag gissar att det är en han...) målat alla verktyg gula för att visa tillhörigheten och det finns nästan allt och flera av varje i olika modeller! Det enda som det inte fanns så mycket av var skruvmejslar.

Sådär ja! Här sitter man riktigt skönt och Johannes fick äran att inviga. Mycket spännande!