Tjohooo aldrig har jag varit så glad över att ha fel!

I dag höll vi på att städa som tokar inför att alla gäster skulle komma på glöggmys på eftermiddagen. I badrummet har vi ett långsmalt väggskåp och ovanpå det står såpa och andra rengöringsmedel på behörigt avstånd från barnahänder. Jag sträckte mig upp och tog ner såpan och något litet ramlade ner och sa plingeling i golvet. Min RING!!! Jag blev otroligt varm i hjärtat och vet inte vad jag tjöt, men hela familjen kom och blev lika glada de. Eller ja, Johannes förhöll sig väl ganska neutral, han fattade aldrig varför jag var så ledsen över min ring när jag tappade den. Jag har ingen aning om hur den hamnade där men jag är så jätteglad att ha tillbaka ringen. Nu känns det som sådär i början när man hade den - jag märker den hela tiden. Med åren blir den ju en del av en nästan, men nu stannar jag upp och tittar på den lite då och då. Vilken fin julklapp!