Dag två gick strålande - men var fanns gylfen?

I dag var det Joachim som höll i inskolningen så detta inlägg skrivs på hörsägen (och kanske viss egen tolkning?). Jag hade klantat mig med väckarklockan så de vaknade 8.20 och skulle vara där 9.00 och dessutom hinna äta frukost innan. De var där redan innan nio. Hade det varit jag hade jag fått ett inre sammanbrott.

Gabriel hade i alla fall haft skoj. När han höll på där och lekte såg Joachim plötsligt att byxorna såg lite konstiga ut. Hmmm - gylfen satt där bak! "Eeeh, jag hade lite bråttom i morse" hade han lite generat ursäktat sig. Den erfarna förskoleläraren svarade "Ja, jag såg det förut".

På samlingen hade Gabriel klättrat upp till Joachim som satt sig i soffan bredvid. Då skuttade Joachim glatt ner i samlingsringen och började sjunga med och göra rörelser....... not. Nej, han satte sig nog mer motvilligt, lite osäker på denna ovana situation och fick (väldigt gulligt enligt mig, liiite jobbigt men okej då - ganska gulligt enligt Joachim) instruktioner från en liten tjej som visade hur han skulle göra rörelsen till "huset vid skogens slut". Han hade helt enkelt inget annat val än att delta. Roligt (enligt mig).

Men sen hade Gabriel tydligen varit helt självständig, gått omkring i de olika rummen och lekt med olika grejer. Någon gång blev han rädd för en vuxen och då hade han faktiskt klättrat upp i inskolningsfrökens knä. Det tyckte jag var stort, med tanke på de djupa vecken i pannan när hon närmade sig igår.

Sen var de ute och lekte en stund och på hemvägen efter denna strapatsrika förmiddag köpte de pizza med sig hem och åt i två omgångar. Det tyckte jag nog att de var värda!

Första dagen på inskolningen fick vi tips om att göra fotokollage som Gabriel kan titta på. Det älskar barnen att titta på och jag fick se några exempel som fanns där. Det tyckte jag var en jättebra idé, så nu har jag förstås suttit alldeles för länge (men det är ju så skoj). Såhär blev de: