En annorlunda natt

Vi är ganska vana att det åker utryckningsfordon både på ena och andra sidan huset och man kollar ut för att se vilken sort det är. I går kollade Joachim ut när vi hörde lite väl många sirener och utropade att de stannar ju här! Vi öppnade balkongen och såg rök komma vid den ena gaveln men att de flesta brandbilarna åkte till garageinfarten på andra sidan. Folk började ta sig ut och samlas utanför och jag kollade ut i korridoren. Såg min granne längst bort och ropade frågande om det brinner. Hon lät mycket upprörd och sa att det brinner jättemycket i garaget, jättemycket! Vi försökte väcka barnen och jag fick inte liv i Johannes, han var som totalt medvetslös. Fick dra ner honom från sängen och klä på honom sovandes. Gabriel vaknade snabbare och fann sig i situationen. På med overaller ner i vagnen och ut. Östra trapphuset var rökfyllt och det kändes väldigt obehagligt. Vi tog oss ner för den andra trappan där det också var lite rök och man kände hur oerhört starkt det var trots att det var så lite. Utanför fick vi genast flytta oss eftersom de skulle ta vatten ur en brunn på trottoaren. Vi fick reda på att vi kunde stannat inne, men det hade jag aldrig vågat när man vet att det brinner i ett garage. Där finns större, stängda garagelokaler och vem vet vad de har där inne i form av gastuber och annat? Vi fick i alla fall inte gå in i huset igen utan vandrade omkring i en halvtimme på gatorna utanför. Johannes blev ledsen och vaknade egentligen till först när vi var ute. Vi satt och höll om varandra på en bänk vid Chapmans torg och pratade om våra saker som det skulle vara så sorgligt att mista. Dock hoppades han att vi skulle få en ny bil - en röd.

Jag beundrar räddningstjänsten väldigt. Så snabbt de fick en buss på plats för att värma sig, de öppnade bingohallen där de hade ambulanspersonal, de pratade med hotellet mittemot om att få vara i lobbyn och där vi gick in. Det var perfekt, sköna fåtöljer, tv, toalett och jag hade fått med min jobbryggsäck med datorn i så Johannes kunde sitta och spela lite spel. Gabriel var vaken och Joachim gick ut med honom en sväng för att försöka få mer info. Det kom in ambulanspersonal och kollade så vi mådde bra och vi fick all information de hade, vilket inte var så mycket mer än att det var väldigt mycket rök och att branden tog sig igen när de väl fått ner den först. Jag har aldrig sett så många olika typer av brandfordon innan. Vilken organisation!

Vid halv två fick vi komma in i lägenheterna igen och då såg vi hur otroligt mycket rök som bolmade ut ur gallerväggarna runt om hela garaget. Vi hade fått tillsagt oss att packa och vara beredda på att evakuera om det skulle ta sig mera. Alltså hade de inte helt koll på branden då heller. Det var overkligt och skrämmande. Jag tejpade igen luftintagen åt det hållet, vi gav barnen lite smörgås och puffar som de åt med god aptit. Sen var vi vakna en bra stund allihop och kom väl i säng vid halv fyra-tiden. Då hade röken lagt sig.

I dag har vi fått sova i skift och ringa försäkringsbolag och bostadsbolag hela dagen. När det gäller bilen har vi ganska låg självrisk, men de luras i sin informationstext för där står att man får hyrbil i högst 60 dagar, men det visade sig att man får betala 25% själv. Annars har de varit väldigt trevliga och tillmötesgående, det måste jag säga. Vi har också gratis bärgning till skadeutredningen. Först vid fyra-tiden på eftermiddagen fick vi information från Bostadsbolaget om att vi får tillgång till garaget på fredag. Känns ju jättelänge att inte veta hur det står till med vår bil.

Det här var en nyttig erfarenhet. Nu har vi sedan i höstas äntligen skaffat brandsläckare och i julklapp fick vi brandfiltar av mamma. Det jag har tänkt att komplettera med och pratat om flera gånger är att köpa en sådan där ihopfälld brandstege så att man kan klättra ut från vardagsrummet om det behövs. Det vill jag ha nu. Man märkte hur otroligt svårt det var att komma ner för trapporna bara det var lite rök. Vi bor dessutom längst in i korridoren så är den rökfylld är det väldigt svårt att ta sig ut. Vi är såklart också glada att det inte spred sig mer och bilen är ju ersättbar. Det är bara att allt praktiskt blir tjorvigt ett tag men ingenting emot om det brunnit i lägenheten.

En annan sak jag tänkte på i går är att om alla foton och sådant brinner upp så har vi i alla fall den här bloggen. Den känns som ett viktigt dokument över det senaste dryga året. Den brinner inte upp. Skönt.