Hoppsan faderalla här kommer jag igen!

Nu har vi tagit oss hem en liten sväng och det finns en anledning till det. Mer om det lite längre fram. I går försökte jag mig på att blogga från Joachims telefon men det gick som synes inget vidare. Det jag saknar när jag är på landet är internet. Det jag inte saknar när jag är på landet är internet. Ja du förstår säkert. Har dålig telefontäckning och kopplar liksom bort resten av mänskligheten. Vi börjar från början....

Vi trodde nog inte att det skulle funka, att man med några enkla knapptryck eftersänder GP med två dagars varsel och till en adress vi knappt kan själva. Sagt och gjort, när vi kom upp förra veckan skulle alltså tidningen komma morgonen därpå och jag och Johannes fick därmed ge oss ut med brevlådan i högsta hugg och hitta platsen där den skulle stå. Först grävde jag ett hål bredvid grannens låda. Det var rätt svårt och tog lång tid. När väl lådan stod uppe (en aning löst, men det verkade hålla) med hjälp av diverse stenar, hittade jag det gamla hålet. Det tog ca 30 sekunder att få lådan att stå helt stadigt där.

 Bredvid lådorna hittade Johannes världens smultronställe! Han var överlycklig och sådär enträgen som vi märker att han kan vara ibland. Han kunde ha plockat hela natten.

Nu höll vi dock inte på så himla länge, men det här är den andra omgången förutom de fyra fulla strån vi plockade strax innan. När det finns mycket smultron är strån helt klart överskattade, även om det är det vackraste alternativet.

Inte dumt med smultronfrukost! Hur gick det med GP då? Jodå, den dök troget upp i brevlådan dagen efter! Gött mos!