Från djungel till civilisation!

 Den här bilden har jag länge grunnat på. Jag kunde inte fatta var den var tagen. Men nu såg jag!

Det är den här vyn! (Kolla hängrännan) Nu är det visserligen höst och inte så mycket blad, men vi har tagit bort otroligt mycket! I helgen var vi på landet igen och jag kommer berätta mer om det framöver. Ville bara visa det här. Kan inte fatta det själv!

En rolig dag!

Här är mitt nya jag!

I dag har vi haft "Klinik" som det kallas, för första gången. Vi fick gå och hämta arbetskläder och lite nervösa gick vi i flock och blev visade runt den helt splirrans nybyggda kliniken där vi både ska arbeta på varandra, på simulatorer (dockor) och så småningom på patienter. Så fräscht så att färgen knappt torkat. I dag fick vi lära oss att "öppna", alltså sätta igång det lilla arbetsbåset och att sedan "stänga" det när vi var färdiga. Vi fick lära oss att desinficera händerna rätt och använda handskar och munskydd. Det är väldigt många hygienrutiner och mycket sprit som går åt till både händer, ytor och maskiner. En sak jag inte visste var att handsprit faktiskt visat sig vara skonsammare för händerna än tvål och vatten. Så man behöver inte oroa sig för att använda det ofta. 

En överraskning i dag var att vi faktiskt fick kolla i varandras munnar och räkna tänder! Det var lite klurigt att hantera patientstolen som skulle manövreras med foten men annars kändes allt jätteroligt! En sak jag måste vänja mig vid är munskydden, för jag får en obehaglig svindlande känsla av att ha något för munnen och näsan - en gammal operationsmaskfobi jag utvecklade som litet öronbarn. Men jag tror jag vänjer mig.

Kul, kul, kul, kul, kul! Vi var som små barn på julafton allihop!

Saknad

Till min Joachim

Du undrar vad jag kommer sakna hos dig när du är borta

Jag kan då bara tänka lämna, hämta, laga mat

Sen har du åkt

På kvällen är det nyheter och jag undrar var du är så vi kan lösa världsproblemen

Barnen skrattar åt något så de kiknar och jag har ingen att utbyta en leende blick med

När jag inte hittar potatisskalaren för att du alltid lägger den på olika ställen

hör jag dig säga Måste du alltid lämna en slatt kaffe i koppen?

Vi lämnar kökssoffan tom, barnen och jag

för där ska du ligga och läsa tidningen när vi ätit färdigt

Det är plötsligt ingen som ser till att det finns blöjor och mjölk hemma

Långt i förväg

Den där paniken i din blick när blöjorna börjar ta slut

Att på avstånd höra dig prata med barnen när jag får ta min kopp kaffe ifred

När vi blodsockertörstiga lagar mat helst under tystnad för att slippa de värsta grälen

och sedan, när vi ätit och lugnet sprider sig

Jag pratar när du läser och du tittar med en bister blick på mig över dina glasögon

Du reser upp boken igen som en mur

Men plötsligt öppnar du dig och vi pratar i flera timmar om sådant som är lätt och svårt

Jag vill aldrig att det ska ta slut och det vet du

Vi klamrar oss fast vid en film i soffan och kämpar med ögonlocken

Vi har väntat så på kvällens högtidsstund

Sen övertalar vi varandra att gå till sängs

När du är borta lägger jag mig på sängens vänstra sida

Inget kan fylla tomrummet på den högra utom du

Självlärd

Kolla in penngreppet!

Att baka bullar - steg för steg

 Först måste man handla. Då gäller principerna rättvisa och fartkänsla.

Det gäller att hinna sitta i bilen en stund innan mamman hunnit betala. Sen vill man helst inte gå ur bilen frivilligt.

Man sätter upp håret i en knut a´ la ninja, och låter en maskin arbeta ihop degen. Man lägger i dubbelt med kardemumma för det är gott.

Är man lite liten undrar man vad de andra gör för roligt där uppe och försöker dra ner det mesta på golvet för att få en bättre överblick. Man får en bit mandelmassa att kavla som distraktion.

Är man optimist sätter man ut väldigt många formar i tron om att det då blir väldigt många bullar.

Man rullar ihop det hela till en rulle. Är man lite liten har mamman satt på Drömmarnas trädgård på sin dator för att slippa att man vill ha en bra överblick.

Bolibompa räddar mammans förstånd och hon kan passa bullarna i fred.

Man äter minst två bullar med mjölk till. Livet är gött! Undrar varför mamma har somnat i fåtöljen?

Stressjuk morgon innan tentan...

Nu har jag gjort min andra tenta i dag, om tandanatomi. Det gick efter omständigheterna väl, som man säger. I måndags fick nämligen Gabriel hög feber, Joachim har haft kurs och jobbat sent och igår hade jag båda barnen hemma, så det blev inget ordentligt pluggande förrän kvällen och då hann jag inte allt. Så jag hade inte lika bra koll som jag vill ha. I morse blev det en fruktansvärd stress, för jag skulle först lämna Johannes och ha Gabriel med, sen skulle jag lämna Gabriel hos sin farmor. Han, som ropat "Fammo!" hela morgonen, blev jätteblyg när vi kom dit och ville inte att jag skulle gå och då var vi där en kvart senare än jag beräknat. Jag var så stressad att jag var gråtfärdig, men jag hann i god tid och fick inte helt hjärnsläpp som jag trodde. Jag tror nog att jag klarade tentan, vet om några fel, men det var inte jättemånga poäng som rök på dem. (För mig brukar det vara så att jag minns felen bäst efteråt, så man får väl ta det så...) I går hittade jag i alla fall filmer från Michigan University, School of dentistry, gamla vidofilmer som lagts ut på You tube, helt fantastiskt för mig! En lugn och metodisk man som tog en tand i taget, ritade och pekade och berättade precis allt. Så jag fick en mycket bättre förståelse nu än innan. Sen att jag inte lärt mig exakt alla detaljer eller begrepp, det får jag bjuda på.

När jag hämtade Gabriel hos farmor var han glad och pigg och åt till och med lite, han har i princip inte ätit sedan i måndags förmiddag. Men farmor berättade att han gråtit och gråtit när jag gick. Usch! Men som tur var gick det ju över sen. Jag blev inte så förvånad för han har varit väldigt mammig och pappig nu, inte så konstigt när man har så hög feber. Vet dock inte vad den beror på, om det kan vara en kindtand eller något annat som spökar. Nu var han dock pigg och glad, det hjälper bra med "supparna".

Jag har lite bilder som är instängda på telefonen, men de kommer så fort jag fått hjälp med hur jag ska ladda ur... Nu måste jag skynda mig att skriva min del i ett grupparbete om tuggummin. Ska bli roligt, men lite stressad att jag inte ens hunnit börja!

Ta dig i häcken!

 Här ser man ju tydligt att det växer en häck, eller??? Såhär såg det ut i april i år, när det var dags att närma sig projekt nummer ett, ett träd som vält och lagt sig halvt levande, halvt dött över en stor del av häcken som vetter mot grannen.

 Här står jag mitt i hela eländet. 

När trädet väl kom bort, med hjälp av min pappa, blev det bättre men fortfarande låg det mesta av häcken ner och på vissa ställen var den jättetjock och på andra helt platt och tunn. När jag väl blivit klar med monsterhäcken mot vägen började jag ta tag lite i denna sidan.

Tja, ett par meter tjock sådär...

Då hände det här! Vattenfall fällde några träd rakt över alltihop! Hoppsan!

Men nu i helgen tog jag äntligen tag i det hela och slet som en galning för att ställa upp det som fanns kvar och klippa bort det mesta som låg ner, var dött och som hade vuxit både in i gräsmattan och helt fritt på baksidan. Såhär blev det, några hål här och där, men ändå - man kan se att det börjar likna en häck i alla fall.

Lite närmre vinkel. Nästa år blir den nog ganska fin tror jag. Det växer ju skott så det knakar, det är fördelen (och ibland nackdelen) med den här häcksorten, vilken det nu är.

På baksidan av huset växer också en häck, det är den man ser till höger om Johannes här.Tyvärr hade jag ingen bättre "före-bild", men du fattar grejen.

Nu togs dessa bilder i mörker med mobilkamera och är photoshopade för att bli ljusare, men man ser ändå vilken helt annan känsla det blir nu. Nästan all sly borta och häcken klippt.

Här kan man ana vilken djungel det var på baksidan innan vi började. Ett par av de största rönnarna har vi tagit ner och som sagt nästan all sly.

Här ser vi alltihop ur en annan vinkel men det var vid träden där som Joachim stod på förra bilden. På baksidan av häcken stupar det nästan rakt ner och jag fick klättra och hålla mig fast medan jag klippte så gott jag kunde. Men visst börjar det likna något nu! Roligt är det, jag längtar hela tiden tillbaka för att få greja mera!

Ännu en röjarhelg

Tiden flyger iväg, ser jag på mina blogginlägg (eller kanske bristen på dem). Tentan gick bra, tror jag. Det kändes i alla fall som att jag kunde svara på alla frågor och poängen var inte särskilt hög så jag hoppas mina svar räcker. I fredags blev jag krasslig men tycker att jag har hämtat mig lite, fast det är någon trötthet och täppthet som ligger kvar och lurar.

I helgen har vi haft en riktigt go jobbhelg på landet. Det blev bara lördag-söndag men vi fick gjort ganska mycket ändå.

Här står jag med röjsågen, min nya kompis. Min pappa kom med andra ord i lördags och hjälpte oss att röja lite till. Man märker att små grejer gör väldigt stor skillnad. Se så tätt träden växer. Nu gäller det bara att tänka till och inte ta för mycket. Svårt att avgöra ibland. Men småröjet är det ju ingen fara med, det kommer ju på bara ett par år igen...

Enstaka stumpar och småträd att ta bort. Tänk denna vitsippsbacken till våren! Granarna här ska vi inte ha kvar, vi vill ha stora lövträd i backen för att få den rätta känslan.

Här är slänten precis bakom huset, där min syster och jag hittade den första dolda trappan för drygt ett år sedan. Slänten var ett enda ihopväxt trassel.

Den som hittar Johannes får 10 poäng! Han hjälpte till och släpade och bar, stark som en björn. Rakt fram här är den där trappan och den kräver en del jobb (med tanke på att man knappt kan se den). Skulle vara bra med ett räcke för det är ganska brant och Gabriel har redan slagit ett par kullerbyttor ner (då trodde jag att jag skulle svimma, men han klarade sig otroligt nog helt oskadd från vassa stenkanter). Får fnula på hur det skulle kunna se ut.

Medan jag sågade ropade Gabriel: Mamma åga! och sen sågade han för glatta livet med sin bubbelpistol i gräset. Han håller sig dock på väldigt tryggt avstånd från stora maskiner som brummar och helst på väldigt nära avstånd från (PÅ) en mamma eller pappa som då inte kan göra mycket annat än att gosa med en liten som för en gångs skull vill sitta still och vara riktigt nära. Inte så dumt faktiskt (förutom att man inte kan göra någonting annat då om man skulle vilja).

Såhär börjar det se ut nu (från huset sett alltså). Öppet, ljust och härligt. De korta stumparna som sticker upp på den här bilden tog pappa också bort och sådana detaljer gör jättemycket för helhetsintrycket. I denna slänt har vi ambitioner att odla i pallkragar. I så fall får vi bygga terasser och det känns som att det skulle vara bra, man har chansen att få grödorna i bekväm plock- och ogräsrensarhöjd.

Nästa gång ska jag visa hur fint det blev när jag gjorde klart (ja nästan klart i alla fall) alla häckarna ÄNTLIGEN.

(Ursäkta alla parenteser (det blev lite många))

I morgon har jag första tentan på tandhygienistutbildningen. Biokemi. Hoppas du vill hålla tummarna för mig!

Vill också skicka med den här beskyddaren till alla som råkar ut för ondska här i världen.

Supergod sallad!

Måste säga att jag blev grymt nöjd över en sallad jag hittade på till middagen i dag. Gör såhär:

Gör kuber av 2 avokado och 1 tomat. Strimla en bit vitkål väldigt fint. Lägg i en skål och häll över vinäger och lite salt. Medan det står och drar sig lite, blanda ca 2 dl turkisk ekologisk yoghurt med 2 pressade vitlöksklyftor och lite salt tills den blir mild. Blanda med grönsakerna.

Till och med barnen gillade det skarpt! Till detta hade jag ugnsgratinerade palsternacksklyftor (barnen potatisklyftor) och soyakorv (barnen grillkorv/köttbullar). Blev en riktig festmåltid!

Ingen bild tyvärr, men du får fantisera!

Förra veckan gick min födelsedag av stapeln. En mysig hemmakväll med god mat och marängsviss till efterrätt! Äldre blev man också till på köpet.

Risk för powerpoint-förgiftning?

Tänkte jag kunde dela med mig av den här, första delen av en inlämningsuppgift som innebär att vi ska reflektera över vårt lärande på tandhygienistutbildningen.

Reflekterande journal, del 1

Det är intressant att sätta sig i skolbänken igen. Dels för att jag nu är äldre, har barn och mer livserfarenhet, dels för att jag själv undervisat i nästan 10 år. En stor förändring är att gå från att ha ansvar för många människors lärande, både kunskapsmässigt och socialt, till att bara ha ansvar för mig själv. Det är en befrielse. Det som kan vara svårt när man kan mycket om undervisning är att bli undervisad. Nu har jag fått i uppgift att reflektera över mitt eget lärande. 

När jag läste till lärare tog det några år att förstå ett antal processer som skedde parallellt med föreläsningar, seminarier, grupparbeten och VFU. Några av dessa processer är svåra att klä i ord, men om jag ska använda de fyra kunskaps-F som sitter rätt bra i ryggraden kan man väl säga att jag tumlades runt i maskineriet som gav mig Fakta och Förståelse och någonstans på vägen kom Färdigheten. Förtrogenheten kom med yrkeslivet. Bara att förstå att jag faktiskt läste för min egen skull och inte för den som skulle rätta prov eller lyssna på redovisningar var en rätt stor tröskel att kliva över. Många kom heller aldrig över den tröskeln utan struntade helt enkelt i att läsa boken till seminariet – det var ju ändå ingen av examinatorerna som lyssnade och bedömde. Utbildningen fick av många stämpeln ”flummig”. Jag står absolut inte okritisk till min förra utbildning, men ser många poänger med vad den ville uppnå. Själv hamnade jag av olika anledningar med studenter som befann sig i ungefär det läge jag är nu (äldre och lite mer livserfarna) och i efterhand förstår jag hur viktiga de personerna var för mig. I en kontext med motiverade och nyfikna människor med en större förståelse för helheter är det lättare att utvecklas. Nåväl, vart vill jag komma med det här? Jo, jag märker en stor skillnad i hela min ingång till denna utbildning. Det är färre trösklar att kliva över och därmed lättare att stiga in. 

Nycklarna till god undervisning anser jag handlar om variation, engagemang och att se dem man har framför sig. Då menar jag se i en djupare mening än att titta. Detta kallas ibland lärstilar (det finns en mycket intressant artikel på Lärarlistan, http://www.lararlistan.se/?p=178 där författarna kritiserar vad de kallar pseudovetenskapen om lärstilar). När vi nu läst mest teoretiska kurser, samt fått många introduktioner är min dos av powerpoint-bilder som uppläses innantill redan ganska mättad. Känner att risken för powerpoint-förgiftning efter tre år är överhängande.  Egentligen handlar det kanske inte så mycket om powerpoint-bilderna i sig, utan hur de används. Att fylla ruta efter ruta med text och formler som läses igenom bör i min mening kompletteras med just variation. I varje klassrum sitter projektorduken framför skrivtavlan, vilket gör det i stort sett omöjligt för föreläsaren att använda exempelvis detta instrument på ett praktiskt sätt, om nu viljan skulle finnas. För mig är det viktigt att se, tänka och förstå i bilder och denna dimension har jag ofta saknat. Även konkreta modeller, anekdoter, praktiska exempel eller en komplettering med t.ex. en ordlista bredvid en föreläsare som sprutar ut (för mig) nya begrepp på latin vore en så enkel sak att göra.

Nu låter jag väldigt kritisk, men det finns också många goda exempel. I ”Söka, värdera-kursen” märks tydligt en annorlunda ansats. Att förankra begrepp hos studenterna (skapa kognitiva krokar att hänga upp kunskapen på) genom att vi fick associera till begreppet hälsa är ett bra exempel. Dessa skrevs upp på tavlan och gjorde att föreläsaren lätt kunde dra paralleller till vår förförståelse under föreläsningens gång. Det finns flera sådana små ”knep” som gör att dessa föreläsningar bjudit in till samtal, frågor och associationer från både studenter och föreläsare som för mig berikar inlärningen. I kursen om tandanatomi finns det en hel del att önska kring föreläsandet, vilket också föreläsaren själv flera gånger påpekat, men en viss lyhördhet och en stor öppenhet för förbättringsförslag gör att jag har mer överseende (om man nu får sätta sig på så höga hästar). I detta ämne har vi alla det gratis att det är lätt att förstå varför tandanatomin är så viktig att lära sig och därmed är motivationen på topp. Jag kan tycka att det är skönt, som här, att lära mig ren Fakta, saker är konkreta och logiska – rätt eller fel. Nu gäller det bara att jag hittar mina egna metoder för att få in alla nya begrepp i min växande kunskapsbank. Det känns roligt att utvecklas!

Torsdagar = skärmfritt

Var tar livet vägen? Jag vet att alldeles för mycket av mitt försvinner framför en skärm av det ena eller andra slaget. Detta har skrämt mig många gånger, vad håller vi på med egentligen?! Vi kan sitta hela kvällar framför varsin dator och knappt prata med varann här hemma. Jag har frågat och bett länge och till slut, inte helt frivilligt, har Joachim gått med på att vi ska ha en TV-, dator- och mobilfri kväll i veckan. Det blev onsdagar, men nu har Johannes gymnastik på onsdagar, så vi har bytt till torsdagar.

Hur går det då? undrar du ivrigt!

Redan den andra kvällen kommenterade Johannes det hela med: -Vad bra, då ska ingen jobba i dag! För barnen är det helt enkelt inga problem. Första kvällen satt Joachim och jag och pratade i soffan, den andra vet jag inte vad vi gjorde men vi gick och lade oss tidigt, den tredje var han inte hemma (jag fuskade lite) och i morgon kommer den fjärde. Jag märker att jag är sjukt beroende av att kolla datorn. Usch! Samtidigt ser jag faktiskt mest fram emot den kvällen på hela veckan. Som ett litet äventyr!

När jag har pratat med folk om det här, verkar det som att många har det som vi. Man sitter med minst en skärm på gång hela tiden. Har du sett filmen Wall-E? En mycket bra film, en dystopi som dock ger lite hopp i slutet.

Undrar om vi håller på att tappa bort varann allihop?

Hur har du det med två-sexan i dag?

Det är inte så kul att blogga utan kamera. Just nu tuffar det på med skolan, tre kurser igång samtidigt och om nio dagar kommer första tentan. Biokemi. Det är mycket att lära sig - eller rättare sagt mycket att repetera och en hel del att lära sig. Sen är det tandanatomi. Vi ska kunna få en tand i handen och säga vilken det är. Typ 34 (man säger tre-fyran inte trettiofyran). Dessutom är det teori. Tandanatomin har ändå gått ganska mycket framåt, i början höll jag på att avlida av alla nya begrepp. Men det är roligare än kemin för här har man något konkret att ta på.

Nu har jag nästan nackspärr av träningen i går. Har suttit med de mekaniska, starka massage-tummarna och plågat mina knutor så jag nästan skrek. Hittade nog inte riktigt rätt muskelfästen till nacken dock så får fortsätta i morgon.

Tugg tugg!

Måste bara visa en bild min fina arbetskamrat Martin J har knåpat ihop och satt upp på jobbet. Rubriken är "Lotta försvann in i det stora gapet!" (Tyvärr är den suddig för jag kopierade den, men man ser ju bilden rätt bra) Överst har han använt en statusuppdatering jag skrev på facebook som lyder:

En mening att suga på:
"Böjningstecknet innebär att facialytan, om man ser tandkronan i incisal respektive ocklusal aspekt, i sin mesiala del är mer prominent under det att den distala delen faller av lingualt."

 Jäklar vad jag skrattade! Det här gjorde mig riktigt varm i hjärtat!