Hit och dit och ut och in

Nu ser betraktelserna från Majviken ut ungefär; gå upp och hoppas att barnen sover en stund till, snabbt bre ett par mackor att ta med (hinner inte äta hemma på morgonen utan tar det när jag kommer till jobbet), fixa i ordning mig, väcka barnen om de sover och klä Gabriel, få Johannes att klä sig, borsta tänderna alla tre (det är en mysig stund), lämna på förskolan, skynda till garaget, åka till jobbet, jobba, komma hem (om Joachim hämtat) eller hämta på förskolan. På eftermiddagarna har jag kört Johannes till simskolan och därefter tränat en dag, handlat med hela familjen och sen kört Johannes till gympan en dag och jobbat sent två dagar. På kvällen bolibompa, kvällsmat, borsta tänder igen, lägga den ena plutten, lägga den andra plutten och sen är man rätt trött. Just nu ligger Joachim och sover sedan en timme här i soffan bredvid. Jag skulle inte ha något emot att göra det samma.

Så lite ego!

Det blev en intensiv helg igen, men det har gått bra. Har träffat både svärmor en dag och mamma en dag. Var kul att kunna följa på tv vad Joachim gör, annars vet man ju mest att han är borta och får höra det han berättar efteråt. Nu har vi kunnat diskutera flera av talen och framförallt hans eget. Han talade om skolan, min älskling. Det var nog för min skull, för jag är så tjatig och engagerad i skolpolitik. Han skrev i alla fall ut ett recept med många positiva biverkningar. Receptet är 18 barn i varje klass. Ge skolan medicin tack!

Jag måste också berätta om min fina Johannes. I dag hade han godis kvar från lördagsgodiset och kalaset hos en kompis i söndags. Han delade på eget initiativ upp godiset mellan sig och Gabriel. Men det var inte så att han gav Gabriel en bit då och då vilket jag hade tyckt vara rimligt. Inte heller delade han lika mycket var. Nej, han gav mer till Gabriel av allt. Sen njöt han av att Gabriel njöt. Det var så fint på många sätt. Så lite ego.

Han tog ett simmärke igen också. Grodan rygg blå. I bilen sa han på överdriven göteborgska och riktigt kraftiga R: "Det trrodde du inte om din lille pöjk va, han kan simma så brrra vettu!"

Hjärntvätt?

Kommer in i vardagsrummet och Gabriel kollar Bolibompa. Men vad konstig han ser ut i håret!?

Äntligen får han en chans att göra sin röst hörd någon minut eller så!

Den här helgen står teven på hela dagarna. Pappan i familjen skymtar nämligen fram där ibland. Det är socialdemokraternas extrakongress. I morgon och kanske söndag ska han hålla tal. Hoppas, hoppas de sänder det. Jag fick höra i går. Riktigt bra! Är stolt över min älskling! Jag skickade med honom lite jag skrivit om skolan också. Undrar om han får chansen att framföra något i den frågan.

Man kanske skulle köpa sig lite skumgummi och börja vaddera?

 Johannes har en bästa vän från dagmammetiden som heter Elliot och deras vänskap har jag tidigare berättat om. De ses några gånger om året och även om det inte är helt friktionsfritt hela tiden så gillar de verkligen varann. I måndags träffade vi Elliot, mamma Nina och lillebror Oliver på Leksta´n i Sisjön. Perfekt att spendera tre timmar i ett totalt vadderat utrymme på en måndag när det var glest mellan besökarna.

 Gabriel var blyg i början, men det lossnade så småningom och då var det ingen hejd på honom. Han tyckte till exempel det var väldigt roligt att kasta ur bollar ur bollhaven för att sedan kasta i dem igen.

 Cykelbanan är en klar favorit! Svettig blir man. 

Även Gabriel tog sig runt genom att hålla ett smidigt innerspår för att hålla sig ur vägen för de stora killarna som racade järnet. Många varv blev det.

En omgång var bröderna uppe och klättrade i tunnlar och gångar för sig själva. Det var spännande!

 De stora killarna bestämde sig för att fylla en jättekorg i taket med alla bollar i utrymmet. Bollarna sögs upp i den här mojängen...

... och hamnade här! Med ett knapptryck kunde man sen tömma korgen och låta sig översvämmas av bollar. 

Roligt projekt som fungerade tack vare att det var såpass få barn där. Även Gabriel och Oliver älskade detta rum där bollarna plötsligt försvann och flög iväg i olika stora sugapparater.

 Bollhavet var en riktigt skön upplevelse tyckte Gabriel.

Jag är lite extra nöjd med kompositionen i det här fotot. Skulle vilja göra något med det, får fundera på vad. Ja i alla fall gick tre timmar väldigt fort och dyrt blev det när man skulle betala inträde, köpa mat och fika. Nästa gång blir det IKEA. Då får man lite mer köttbullar för pengarna, kort sagt dubbelt så många för hälften så mycket. Lekland finns det också...

En dimma av glömska

Oj vad mycket som händer på en gång plötsligt! Jag har inte hunnit skriva om hälften, inte uppdaterat statusen på Facebook som lyder "glad", sedan i fredags. Det är ovanligt när det gäller mig. I dag har jag till exempel träffat tre goa vänner och gått på bio och efteråt käkat tapas. Bara sådär på en onsdag. Eftersom det varit totalt fullt upp hann jag inte kolla upp vilken film de andra föreslog utan tyckte att det lät bra med Saras nyckel. Jag, som är känslig i vanliga fall och extra känslig nu, fick uppleva en av de mest gripande, fina och otroligt sorgliga filmer jag sett. Herregud!! Jag ansträngde mig till tusen för att inte börja störtböla och två servetter jag hade blev smuliga av väta och svarta av mascara. Den för mig okända kvinnan som satt bredvid mig frågade "Hur går det?" när filmen var slut. Stackarn! Jag kände mig tvungen att be om ursäkt. Och då hade jag ändå ansträngt mig väldigt mycket för att inte hulka och frusta och lutade mig åt Åsas håll så mycket det gick. Jag är helt slut i kroppen av anspänningen. Men jag kan rekommendera filmen, den var riktigt bra och nästan helt på franska, vilket är ett stort plus. Jag, däremot, skall lägga en dimma av glömska över den just nu och hoppas på en god natts sömn. Tack tjejer, om ni läser det här!

Optimisten och pessimisten på nya äventyr!

Nu minsann har vi äntligen kunnat ta oss upp till sommarhuset! Vägen var över förväntan fin, men på vissa skuggiga ställen blev den plötsligt till två smala spår med hög is på alla sidor. Det var bara att gasa lätt och låta bilen styra sig själv. Lite som Farfars bilar på Liseberg, man har inget val vart det tar vägen. När vi kom fram var det förstås en plogad snö- och isvall framför infarten. Jag satte ut varningstriangeln bakom kurvan och ställde bilen längs vägen medan vi högg i, hela familjen. Bilar sniglade förbi, hälsade med en vink och fick sig dagens flin åt stadsborna, men det fick vi bjuda på. Det kändes lockande med den enda plätten barmark på tomten under granen där bakom Gabriel. Perfekt parkering - marken var torr, hård och fin.

Man kan i ganska många sammanhang kalla Joachim och mig för pessimisten och optimisten. Joachim tror att det mesta kommer gå åt helvete medan jag ibland har en övertro åt andra hållet. Just i dag kan man säga att båda fick rätt. Det var jag som gjorde att vi gav oss på den här vallen över huvud taget. Det var Joachim som var tveksam till om bilen skulle komma över den isvall som trots allt var kvar efter allt slit. Några minuter senare satt jag och bilen fast med underredet på vallen och kom ingenstans. Jag var väldigt nära paniken med halva bilen ut i vägen och svetten trängandes fram ur varenda por. Men så kom jag till slut på trixset med att snedställa hjulen, vilket en arbetskamrat lärde mig innan jul då jag också lyckades fastna i en backe med tillhörande snövall. Detta vet säkert de flesta vintervana förare men jag är så jäkla stolt över mig själv som lyckades ändra hjulen fram och tillbaka och komma en liten bit varje gång jag gasade. Puh! Pessimisten - hrrm förlåt - Joachim, tyckte att nu får bilen stå på vägen, vi går in i huset snabbt, kollar musfällor och allmäntillstånd och åker hem igen. Optimisten gick och hämtade det största spett hon kunde hitta. Den här satans isen skulle inte få vinna över mig i dag. När jag gick in för att hämta handskar, ville Joachim ta över och han slet som ett djur där i solen iklädd gummistövlar, jeans och t-shirt. Han segrade, jag körde ner bilen, vi vann! Yes!

Och huset, hur stod det till med det? Vi har ju onekligen varit lite nervösa efter all vinterns snö. Tja, 9 grader varmt, solen sken in, en mus var fångad, baksidans slänt som vi röjde i höstas var öppen och gav oss utsikt mot den stora ängen nedanför. Det värsta som hänt var att en gigantisk snö-/isklump hade åkt av verandataket och ner på halva rhododendronbusken som var rätt knäckt. Det kan man knappast kalla katastrof. Det var riktigt skönt att komma dit. Man känner det när man är där. Fortfarande är det svårt att förstå att det är vårt.

Vilken go dag - förutom en liten grej....

Yippie! Jag tror att någon hörde min lilla sång från i går, för i dag fick jag skjuts av snälla svärmor och hämtade bilen!! Efter lite dramatik med felkörningar i Mölndals enorma industriområden, kom vi tillslut fram. Det var väldigt nervöst att öppna bildörren och förvänta sig röklukten...... men oj! Det doftade rent, rent, rent och hela bilen strålade både inuti och utanpå! Radion på riktigt hög volym, wrooom, handla med fredagsglada människor och nääääästan få visa leg på systemet, men fasiken, han ändrade sig, haha!

Friheten är min igen!

En bilälskares försvarstal

Jag kommer aldrig säga att jag har fått en "ögonöppnare" av att inte ha bil på en och en halv vecka. Jag har åkt spårvagn och buss i större delen av mitt liv, mer än de flesta. Jag älskar vår bil och  njuter av varje dag jag får åka i den. Har också njutit oerhört av vårt garage - sådan lyx! Ingen kan kalla mig miljöbov heller (vilket har hänt). Jag är t.ex. vegetarian. Där slår jag de flesta i koldioxidbesparing bara på det. Sen reser jag nästan aldrig. Kom och knäpp mig på näsan nästa Thailandsresenär så kan vi jämföra utsläppen på mina knappa 1200 mil om året. Jag köper väldigt lite kläder också, liksom med resorna mest av ekonomiska skäl men nu har jag börjat tänka att det faktiskt är en miljöbesparing också. Detta är ju vi i-ländare förfärliga med, det går åt oerhörda energi- och vattenmängder för att producera ett kg bomull och vansinnigt är det att vi utnyttjar folk för slavlöner... Jag köper inte heller en massa mobiltelefoner för att sedan byta ut dem efter ett år eller så (just nu skulle jag visserligen behöva en ny men då ska man veta att jag har en begagnad gammal sak). Ibland går jag igång på det där, men mest när någon anklagar MIG för att vara miljöbov för att jag åker bil lite kortare sträckor ibland. Dock vill jag ju oerhört gärna ha en cykel, men det är mest för min hälsas och mitt välmåendes skull, inte för att jag tror att det skulle rädda världen.

*PLING, PLONG* Det var dagens predikan, nu är det dags att gå vidare i kvällens tablå.

Eftersom Joachim var på tjänsteresa fick jag i dag fick jag gå upp klockan 6 efter en väldigt sömnlös natt med orolig Gabriel, sedan väcka barnen 6.30 för att halvstressa till förskolan och lämna dem 7 för att skynda till spårvagnshållplatsen. Det som varit positivt är att jag hunnit läsa igenom ett par kapitel av nya läroplanen och diskussionsunderlag för nya kursplanen i matematik. Det hade jag nog inte gjort annars, utan tagit i sista minuten som vanligt.

Jag har också fått en massa hjälp under dessa dagar, vilket värmer. Min svärmor har flera gånger skjutsat hem mig från jobbet när jag ska hämta barnen, min pappa tog Johannes till simskolan i måndags och i går skjutsade Johannes kompis föräldrar även Johannes till gymnastiken. Tack!

Så kära bilen kom hem, för jag längtar efter dig!
Kom innan veckan är slut lilla bilen!
Spårvagnen har gått och där finns ingen bra musik!
Nu vill jag känna, min frihet igen!

(Mel: Brevet från Lillan om ni nu inte förstod det...)

Ring, ring, bara du slog en signal!

I morse ringde killen från Mr Cap till Joachim och delgav att bilen var färdig. Joachim ringde mig. Jag ringde Mr Cap-killen som var väääldigt stressad och inte alls lika kul att prata med denna gång, men han berättade om sin jobbiga situation med alla bilar och papper och försäkringsbolag, så jag förstod honom. Jag ringde försäkringsbolaget och då visade det sig oturligt nog att min handläggare var sjuk så jag pratade med en man om att det bör vara i sin ordning att bärga bilen till en renaultverkstad för att fixa det sista. Jag ringde assistans som skulle skicka en bärgningsbil till Mr Cap. Bärgarn (en tjej - kul!) ringde mig. Jag ville ha bilen till Sisjön för det är nära mitt jobb, men Bilia i Almedal ligger närmre Mr Cap. Ringde därför assistans igen och frågade om det kunde gå för sig att få bilen till Sisjön.
- Naaeeej då får du betala mellanskillnad.
- Hur mycket då?
- Ring bärgarn och fråga! (Jasså var det en tjej? Vad häftigt!)
Ringde bärgarn och frågade och hon kalkylerade fram 300 kr extra, vilket jag inte kände för att betala. Hon skulle kolla om de kunde fixa bilen i Almedal och skulle återkomma. Fick också reda på att självrisken för bärgning var 1200 kr och blev då förundrad, för jag hade fattat att alltihop skulle kosta 1200. Ringde försäkringsbolaget igen och fick reda på att ALLT skulle kosta 1200 inkl. en bärgning. Men oj, bilen bärgas ju nu för andra gången. Vad händer då? Frågade också försäkringsbolaget om renaultverkstaden skulle gå igenom bilen ordentligt eftersom jag förstått det som att Mr Cap tog hand om lacken. Ring Almedal-verkstan och fråga tyckte hon. Ringde Joachim för att höra om det var vi eller Bostadsbolaget som hade beställt den första bärgningen, men fick inte tag i honom. Bärgarn ringde igen för att tala om att bilen fick gå till Almedal. Jag ringde Almedal och blev kopplad först till en kille och drog hela historien för att sedan bli kopplad till nästa kille. Batteriet i telefonen började bli jäkligt trött på mitt ringande och tjöt varningssignaler i örat på mig. Fick tillslut fram från verkstan att Mr Cap bör ha gjort rent allt och sedan bara skickat det de inte kunde fixa till Almedal. De skulle ringa mig om det var något mer. Joachim ringde och berättade att som tur var var det Bostadsbolaget som hade beställt den första bärgningen.

Det var änna tur att jag VAB:ade idag. Ring maj sen! 

Dagens 6-åringscitat

"Tänk att pappa fanns på 80-talet! OCH 90-talet! Det är inte klokt!"

Det gäller att vara om sig och kring sig!

Som jag skrev tidigare, kastade sig Joachim på telefonen i fredags när det damp ner en lapp i brevlådan om lediga parkeringsplatser i "området". Området inkluderade då Frölunda vilket kändes väldigt långt bort för oss som använder bilen frekvent. Det fanns bara fem lediga platser i det närmsta parkeringshuset och i dag fick vi det glädjande beskedet att tack vare att Joachim ringde så snabbt får vi en av dem! Pratade också med Mr Cap och de skulle börja med vår bil i dag, kanske också det på grund av att jag, på Joachims uppmaning, ringde dem redan i lördags. Nu får vi förmodligen bilen i slutet av veckan, det beror lite på hur snabba renault-verkstaden är med att byta filter.

Det gäller att vara på, på, på och se om sitt eget hus, ringa, prata med folk, ringa igen - egentligen tycker jag väldigt illa om att det är så, men så är det. Tänk att vi har kommit dit. Man får ge oss en liten klapp på axeln.

Sa jag förresten att vi står EN plats ifrån avspärrningen. EN!

Sällskap

I går fick vi sällskap till middagen. Det var fint det! Joachim hann inte byta om av någon anledning men här har Gabriel bytt plats för att slå sig ner med de stora grabbarna efter maten.

Att samsas om en cykel.

Såhär generad kan man bli när man just talat om att man är käääär.

Oj oj oj så spännande!

Fasen, det är faktiskt roligt att kolla på Melodifestivalen när man har en överentusiastisk 6-åring med sig. Vi hade en riktig höjdarkväll som slutade med att Johannes favorit vann - tur för husfriden!

Johannes var utom sig av spänning när det kom till röstningen. Det gick inte att sitta still! 

Mr Cap

I dag pratade jag med Mr Cap, det är företaget som skall sanera vår bil. Personen jag pratade med var trygg, lugn och gav ett bra intryck. Han försäkrade att bilen förmodligen kommer vara finare än den var innan efter att de har detoxat den och lagt på ett speciellt vaxlager. Han menade att motorn och annat inte kommer att vara förstört, men däremot ska bilen bärgas till volvo för byte av kupéfilter innan vi får tillbaka den. Han trodde han skulle vara färdig med sitt jobb innan onsdag. Jag ska ringa tidigt på måndag och ge våra försäkringsuppgifter. Tänker att det gäller att vara snabb här, så kanske vår bil prioriteras?

I garaget är det värre. Då det är byggt i värsta asbest-tider är det närmast giftigt där nere och polisen är tydligen inte ens färdiga på grund av detta. Så nu bygger de en sluss för asbestsanerarna där de kan byta om och det jobbet måste göras innan något annat. Joachim var grymt snabb i fredags när det damp ner en lapp om alternativa parkeringsplatser. Det enda som fanns hyfsat nära ringde han upp direkt och pratade med länge. Den ansvariga personen var tyvärr inte där, men Joachim fick till sist den han pratade med att skriva upp vilken tid han ringt för att vi skall ha så stor chans som möjligt att få parkering där.

Om allt detta nu löser sig, får vi ju säga att det gått redigt smidigt ändå.