Barnläkar bilen igen... vabivabb!

Världens finaste! Den till höger ligger nu med 40 graders feber. I dag har vi haft doktor Möller från Barnläkarbilen här igen, han är så bra, jag säger det igen! Den här gången fick inte bara Gabriel utan också  JAG ta halsprov inte en gång utan två! Inte så kul att få en tops nedstucken i halsen. Urk, fy och blä. Doktorn sa; Förlåt, förlåt, förlåt! Joachim såg mer road ut... Men det var ju bra att jag fick ta prov, för nu får vi reda på om det är någon elak bakterie som orsakat min tre veckor långa, svinjobbiga hosta. Det var inte streptokocker i alla fall.

I morgon har vi gruppredovisning för våra klasskamrater samt ett gäng arbetsterapeutstudenter. Vårt arbete handlar om tuggummin och om de är bra för tandhälsan på riktigt. Vi har gjort en powerpointpresentation som är animerad så det gäller att vi får till alla klick på rätt ställen. Jag har också fått massor med provtuggummin av Extra, så det känns kul att vi får dela ut dem. Får hoppas allt flyter på, vet inte varför jag känner mig lite osäker - jag är inte direkt ovan vid att prata inför folk. Men kanske för att jag inte övat så mycket än. Eller så är det för att så mycket kan gå fel när teknik är inblandat.

Ja, just det förresten. Tuggummin ÄR bra att tugga! Xylitol är ett riktigt bra sötningsmedel. På riktigt! Fluortuggummin är också bra för de kombinerar xylitol+fluor. Det är ju skönt att reklamen inte alltid ljuger. Eller hur?!

Snygg i käften!

Nu tänkte jag ge en liten skolrapport igen! Tja, alla fattar ju vad jag har gjort i dag, den härliga rosa färgen som fastnar i placken och visar ens synder. Men jag ska ta det från början. Förra veckan skulle vi göra just sånhär plackindex som det heter, man kryssar på ett papper vilka ytor man har plack på. Det gäller att ha tungan rätt i mun (höhö) när man kryssar. Tanden symboliseras av en ruta med ett kryss från hörn till hörn. Det sitter ihop 16 sådana rutor som ska föreställa överkäken och 16 för underkäken. Inte så rackarns lätt att få kryssen på rätt ställe kan jag lova. Sen kom det läskiga momentet, att ta blödningsindex. Det låter ju för det första barbariskt, men det handlar om att dra ett smalt instrument strax under tandköttskanten runt hela tanden. Sen kollar man om det börjar blöda lite. Gör det det ska man avgöra var blodet kommer ifrån och sätta kryss på rätt ställe på pappret. Nu låter ju detta kanske inte så jättesvårt, men det är sjukt mycket att tänka på, bara att hålla koll i lilla munspegeln, det är så jäkla svårt! Tänk då att rikta lampan, vinkla patientstolen rätt, hålla ut kinden med samma spegel du ska titta på tanden i, sitta rätt utan att få nackspärr, vinkla den jäkla sonden (instrumentet) rätt och spegelvänt dra den med lagom tryck längs tanden. Precis då immar spegeln igen. SKIT! Detta kändes ju nästan omöjligt! Förra veckan gick det också sådär och jag har varit lite bekymrad för det. Men i dag gick det faktiskt bättre. Vilken lättnad! Att färga och kolla plack känns ju som en baggis bara för det. Bara två speglar att hålla reda på! Snygg blir man också när den andra får greja på en! Herregud det är tur att det är nästan tre år kvar! Det här är ett hantverksyrke!

Sen är det ju lite tråkigt att vara stympad, men men.

Utsikt ger frihet

Här står vi ungefär vid källardörren och kollar ner mot ängen.

Voilá!

Frosseri i förvandling!

Jag är, som du kanske vet, förtjust i före- och efterbilder. Här kommer några stycken, det kommer fler framöver. Då förstår du också vad vi sysslat med på landet de senaste helgerna!

Här tittar vi ut genom köksfönstret i juli.

Samma vy i oktober. Inte riktigt rättvist nu när löven fallit, men man ser ändå att grönskan inte är så tätt inpå.

Den här har jag visat förut, men jag tycker den är så häftig. Man ser knappt huset. Augusti förra året.

 Oktober förra året...

.... och till sist okbober i år, i söndags!

 Här ser man slänten till höger om förra bilden i april i år (då visste vi inte att det var en trappa där uppe, då hade vi ju inte lagt ett vedförråd mitt i vägen).... 

 ...och samma fy från i söndags!

Lite större vy! 

Höstmys

När man ser det här förstår man hur fin hösten kan vara!

Från djungel till civilisation!

 Den här bilden har jag länge grunnat på. Jag kunde inte fatta var den var tagen. Men nu såg jag!

Det är den här vyn! (Kolla hängrännan) Nu är det visserligen höst och inte så mycket blad, men vi har tagit bort otroligt mycket! I helgen var vi på landet igen och jag kommer berätta mer om det framöver. Ville bara visa det här. Kan inte fatta det själv!

En rolig dag!

Här är mitt nya jag!

I dag har vi haft "Klinik" som det kallas, för första gången. Vi fick gå och hämta arbetskläder och lite nervösa gick vi i flock och blev visade runt den helt splirrans nybyggda kliniken där vi både ska arbeta på varandra, på simulatorer (dockor) och så småningom på patienter. Så fräscht så att färgen knappt torkat. I dag fick vi lära oss att "öppna", alltså sätta igång det lilla arbetsbåset och att sedan "stänga" det när vi var färdiga. Vi fick lära oss att desinficera händerna rätt och använda handskar och munskydd. Det är väldigt många hygienrutiner och mycket sprit som går åt till både händer, ytor och maskiner. En sak jag inte visste var att handsprit faktiskt visat sig vara skonsammare för händerna än tvål och vatten. Så man behöver inte oroa sig för att använda det ofta. 

En överraskning i dag var att vi faktiskt fick kolla i varandras munnar och räkna tänder! Det var lite klurigt att hantera patientstolen som skulle manövreras med foten men annars kändes allt jätteroligt! En sak jag måste vänja mig vid är munskydden, för jag får en obehaglig svindlande känsla av att ha något för munnen och näsan - en gammal operationsmaskfobi jag utvecklade som litet öronbarn. Men jag tror jag vänjer mig.

Kul, kul, kul, kul, kul! Vi var som små barn på julafton allihop!

Saknad

Till min Joachim

Du undrar vad jag kommer sakna hos dig när du är borta

Jag kan då bara tänka lämna, hämta, laga mat

Sen har du åkt

På kvällen är det nyheter och jag undrar var du är så vi kan lösa världsproblemen

Barnen skrattar åt något så de kiknar och jag har ingen att utbyta en leende blick med

När jag inte hittar potatisskalaren för att du alltid lägger den på olika ställen

hör jag dig säga Måste du alltid lämna en slatt kaffe i koppen?

Vi lämnar kökssoffan tom, barnen och jag

för där ska du ligga och läsa tidningen när vi ätit färdigt

Det är plötsligt ingen som ser till att det finns blöjor och mjölk hemma

Långt i förväg

Den där paniken i din blick när blöjorna börjar ta slut

Att på avstånd höra dig prata med barnen när jag får ta min kopp kaffe ifred

När vi blodsockertörstiga lagar mat helst under tystnad för att slippa de värsta grälen

och sedan, när vi ätit och lugnet sprider sig

Jag pratar när du läser och du tittar med en bister blick på mig över dina glasögon

Du reser upp boken igen som en mur

Men plötsligt öppnar du dig och vi pratar i flera timmar om sådant som är lätt och svårt

Jag vill aldrig att det ska ta slut och det vet du

Vi klamrar oss fast vid en film i soffan och kämpar med ögonlocken

Vi har väntat så på kvällens högtidsstund

Sen övertalar vi varandra att gå till sängs

När du är borta lägger jag mig på sängens vänstra sida

Inget kan fylla tomrummet på den högra utom du

Självlärd

Kolla in penngreppet!

Att baka bullar - steg för steg

 Först måste man handla. Då gäller principerna rättvisa och fartkänsla.

Det gäller att hinna sitta i bilen en stund innan mamman hunnit betala. Sen vill man helst inte gå ur bilen frivilligt.

Man sätter upp håret i en knut a´ la ninja, och låter en maskin arbeta ihop degen. Man lägger i dubbelt med kardemumma för det är gott.

Är man lite liten undrar man vad de andra gör för roligt där uppe och försöker dra ner det mesta på golvet för att få en bättre överblick. Man får en bit mandelmassa att kavla som distraktion.

Är man optimist sätter man ut väldigt många formar i tron om att det då blir väldigt många bullar.

Man rullar ihop det hela till en rulle. Är man lite liten har mamman satt på Drömmarnas trädgård på sin dator för att slippa att man vill ha en bra överblick.

Bolibompa räddar mammans förstånd och hon kan passa bullarna i fred.

Man äter minst två bullar med mjölk till. Livet är gött! Undrar varför mamma har somnat i fåtöljen?

Stressjuk morgon innan tentan...

Nu har jag gjort min andra tenta i dag, om tandanatomi. Det gick efter omständigheterna väl, som man säger. I måndags fick nämligen Gabriel hög feber, Joachim har haft kurs och jobbat sent och igår hade jag båda barnen hemma, så det blev inget ordentligt pluggande förrän kvällen och då hann jag inte allt. Så jag hade inte lika bra koll som jag vill ha. I morse blev det en fruktansvärd stress, för jag skulle först lämna Johannes och ha Gabriel med, sen skulle jag lämna Gabriel hos sin farmor. Han, som ropat "Fammo!" hela morgonen, blev jätteblyg när vi kom dit och ville inte att jag skulle gå och då var vi där en kvart senare än jag beräknat. Jag var så stressad att jag var gråtfärdig, men jag hann i god tid och fick inte helt hjärnsläpp som jag trodde. Jag tror nog att jag klarade tentan, vet om några fel, men det var inte jättemånga poäng som rök på dem. (För mig brukar det vara så att jag minns felen bäst efteråt, så man får väl ta det så...) I går hittade jag i alla fall filmer från Michigan University, School of dentistry, gamla vidofilmer som lagts ut på You tube, helt fantastiskt för mig! En lugn och metodisk man som tog en tand i taget, ritade och pekade och berättade precis allt. Så jag fick en mycket bättre förståelse nu än innan. Sen att jag inte lärt mig exakt alla detaljer eller begrepp, det får jag bjuda på.

När jag hämtade Gabriel hos farmor var han glad och pigg och åt till och med lite, han har i princip inte ätit sedan i måndags förmiddag. Men farmor berättade att han gråtit och gråtit när jag gick. Usch! Men som tur var gick det ju över sen. Jag blev inte så förvånad för han har varit väldigt mammig och pappig nu, inte så konstigt när man har så hög feber. Vet dock inte vad den beror på, om det kan vara en kindtand eller något annat som spökar. Nu var han dock pigg och glad, det hjälper bra med "supparna".

Jag har lite bilder som är instängda på telefonen, men de kommer så fort jag fått hjälp med hur jag ska ladda ur... Nu måste jag skynda mig att skriva min del i ett grupparbete om tuggummin. Ska bli roligt, men lite stressad att jag inte ens hunnit börja!

Ta dig i häcken!

 Här ser man ju tydligt att det växer en häck, eller??? Såhär såg det ut i april i år, när det var dags att närma sig projekt nummer ett, ett träd som vält och lagt sig halvt levande, halvt dött över en stor del av häcken som vetter mot grannen.

 Här står jag mitt i hela eländet. 

När trädet väl kom bort, med hjälp av min pappa, blev det bättre men fortfarande låg det mesta av häcken ner och på vissa ställen var den jättetjock och på andra helt platt och tunn. När jag väl blivit klar med monsterhäcken mot vägen började jag ta tag lite i denna sidan.

Tja, ett par meter tjock sådär...

Då hände det här! Vattenfall fällde några träd rakt över alltihop! Hoppsan!

Men nu i helgen tog jag äntligen tag i det hela och slet som en galning för att ställa upp det som fanns kvar och klippa bort det mesta som låg ner, var dött och som hade vuxit både in i gräsmattan och helt fritt på baksidan. Såhär blev det, några hål här och där, men ändå - man kan se att det börjar likna en häck i alla fall.

Lite närmre vinkel. Nästa år blir den nog ganska fin tror jag. Det växer ju skott så det knakar, det är fördelen (och ibland nackdelen) med den här häcksorten, vilken det nu är.

På baksidan av huset växer också en häck, det är den man ser till höger om Johannes här.Tyvärr hade jag ingen bättre "före-bild", men du fattar grejen.

Nu togs dessa bilder i mörker med mobilkamera och är photoshopade för att bli ljusare, men man ser ändå vilken helt annan känsla det blir nu. Nästan all sly borta och häcken klippt.

Här kan man ana vilken djungel det var på baksidan innan vi började. Ett par av de största rönnarna har vi tagit ner och som sagt nästan all sly.

Här ser vi alltihop ur en annan vinkel men det var vid träden där som Joachim stod på förra bilden. På baksidan av häcken stupar det nästan rakt ner och jag fick klättra och hålla mig fast medan jag klippte så gott jag kunde. Men visst börjar det likna något nu! Roligt är det, jag längtar hela tiden tillbaka för att få greja mera!

Ännu en röjarhelg

Tiden flyger iväg, ser jag på mina blogginlägg (eller kanske bristen på dem). Tentan gick bra, tror jag. Det kändes i alla fall som att jag kunde svara på alla frågor och poängen var inte särskilt hög så jag hoppas mina svar räcker. I fredags blev jag krasslig men tycker att jag har hämtat mig lite, fast det är någon trötthet och täppthet som ligger kvar och lurar.

I helgen har vi haft en riktigt go jobbhelg på landet. Det blev bara lördag-söndag men vi fick gjort ganska mycket ändå.

Här står jag med röjsågen, min nya kompis. Min pappa kom med andra ord i lördags och hjälpte oss att röja lite till. Man märker att små grejer gör väldigt stor skillnad. Se så tätt träden växer. Nu gäller det bara att tänka till och inte ta för mycket. Svårt att avgöra ibland. Men småröjet är det ju ingen fara med, det kommer ju på bara ett par år igen...

Enstaka stumpar och småträd att ta bort. Tänk denna vitsippsbacken till våren! Granarna här ska vi inte ha kvar, vi vill ha stora lövträd i backen för att få den rätta känslan.

Här är slänten precis bakom huset, där min syster och jag hittade den första dolda trappan för drygt ett år sedan. Slänten var ett enda ihopväxt trassel.

Den som hittar Johannes får 10 poäng! Han hjälpte till och släpade och bar, stark som en björn. Rakt fram här är den där trappan och den kräver en del jobb (med tanke på att man knappt kan se den). Skulle vara bra med ett räcke för det är ganska brant och Gabriel har redan slagit ett par kullerbyttor ner (då trodde jag att jag skulle svimma, men han klarade sig otroligt nog helt oskadd från vassa stenkanter). Får fnula på hur det skulle kunna se ut.

Medan jag sågade ropade Gabriel: Mamma åga! och sen sågade han för glatta livet med sin bubbelpistol i gräset. Han håller sig dock på väldigt tryggt avstånd från stora maskiner som brummar och helst på väldigt nära avstånd från (PÅ) en mamma eller pappa som då inte kan göra mycket annat än att gosa med en liten som för en gångs skull vill sitta still och vara riktigt nära. Inte så dumt faktiskt (förutom att man inte kan göra någonting annat då om man skulle vilja).

Såhär börjar det se ut nu (från huset sett alltså). Öppet, ljust och härligt. De korta stumparna som sticker upp på den här bilden tog pappa också bort och sådana detaljer gör jättemycket för helhetsintrycket. I denna slänt har vi ambitioner att odla i pallkragar. I så fall får vi bygga terasser och det känns som att det skulle vara bra, man har chansen att få grödorna i bekväm plock- och ogräsrensarhöjd.

Nästa gång ska jag visa hur fint det blev när jag gjorde klart (ja nästan klart i alla fall) alla häckarna ÄNTLIGEN.

(Ursäkta alla parenteser (det blev lite många))

I morgon har jag första tentan på tandhygienistutbildningen. Biokemi. Hoppas du vill hålla tummarna för mig!

Vill också skicka med den här beskyddaren till alla som råkar ut för ondska här i världen.

Supergod sallad!

Måste säga att jag blev grymt nöjd över en sallad jag hittade på till middagen i dag. Gör såhär:

Gör kuber av 2 avokado och 1 tomat. Strimla en bit vitkål väldigt fint. Lägg i en skål och häll över vinäger och lite salt. Medan det står och drar sig lite, blanda ca 2 dl turkisk ekologisk yoghurt med 2 pressade vitlöksklyftor och lite salt tills den blir mild. Blanda med grönsakerna.

Till och med barnen gillade det skarpt! Till detta hade jag ugnsgratinerade palsternacksklyftor (barnen potatisklyftor) och soyakorv (barnen grillkorv/köttbullar). Blev en riktig festmåltid!

Ingen bild tyvärr, men du får fantisera!