Tung-gung i massagefåtöljen

Jag har ett träningskort. Trots att jag inte utnyttjat det till fullo det senaste året, så vägrar jag ha dåligt samvete för pengarna som dras varje månad. Jag älskar att gå dit. Faktiskt! Det finns särskilt en instruktör som är fantastisk. En ung tjej som är så jäkla rolig, härlig och inspirerande. Hon är min gym-kärlek, jag ler fånigt, speglar hennes långa ben och armar step-passet igenom, skrattar åt hennes skämt och försöker vara duktig. Hon får alla att göra en slut-pose när finalen är över, utan att vi känner oss löjliga. (Under finalen ska man komma ihåg allt och skutta extra intensivt och många varv till extra hög musik och dämpad belysning, trots att man egentligen är en död disktrasa)

Det bästa med gymet står ändå i stretchrummet. Stor, svart och lockande. Den masserar dig, bonkar och slår och kramar och knådar. Man får anstränga sig för att inte låta mmmmm, mmmm, åååååhhhh, AAAHHH!!! Annars kan de andra människorna i stretchrummet undra vad som händer där längst in i hörnet. Jag talar om massagefåtöljen. I en kvart är det bara den och jag. Inget annat existerar. Första gången man sätter sig i en massagefåtölj kan bli något chockartad. Man tror att stolen har fått kortslutning, ett eget liv och en vilja att slå ihjäl en bakifrån. Instinktivt böjer man upp ryggen som en båge och tänker; slå mig inte, slå mig inte! Efter ett tag fattar man grejen och kan slappna av. Då är det underbart! En helt avslappnad kropp får den bästa massagen.

Om du tänker dig att någon bonkar och knådar din rygg underifrån, kan du också tänka dig vad som händer på ovansidan. Det blir liksom mot-gung, ja du förstår säkert. Det brukar jag inte bry mig om utan ligger där med ett smil på läpparna och njuter. Men i dag var det något som störde. Plötsligt hörde jag att ett gäng killar kom och satte sig några meter bort vid det lilla tebordet där man kan dricka grönt te och känna sig trendig efter träningen. Plötsligt blev jag väldigt medveten om hur jag förmodligen såg ut när jag låg där. Som en sufflé. Och vad kan man göra? Ingenting. Det är svårt att se cool ut när man ligger där och vobblar, jag lovar. Det var bara att blunda och hoppas att ingen skulle kolla åt mitt håll.

Efter en stund gick de trendiga tedrickarna, stolen pep att nu är det slut och jag fick ta min ömma kropp och försöka gå utan att se alltför berusad ut. Jag längtar redan till nästa gång.