Cykla-ute-i-verkligheten-premiär!

I dag var det dags för cykelpremiär utanför gården. Det passade bra att möta pappa nere vid Klippans färjeläge när han kom med båten på eftermiddagen.

Det gick riktigt bra, trots att det var rätt svårt att cykla sakta när jag gick bredvid med Gabriel i kärran. Det är ju ganska många övergångsställen att stanna vid och gå över och cykelbanor där det gäller att hålla sig innanför linjerna.

Johannes var mäkta stolt över sig själv och utbrast mot slutet av hemvägen: "Det känns som jag är större nu. Som om jag är ute helt själv!" Nästan hemma bröt han dock ihop av någon anledning (trött och hungrig tror jag) och det slutade i tårar, men jag väljer att glömma det... Det här måste vi helt enkelt göra oftare!